Den undersökande domen.

(437)Profeten Daniel säger: "Jag såg, att stolar stäldes fram, och den Gamle af dagar satte sig. Hans klädnad var så som hvit snö, och hans hufvudhår såsom ren ull; hans stol var eldsflammor, och dess hjul var en brinnande eld. En ström af eld flöt ut derifrån, tusen sinom tusen tjenade honom och tiotusen sinom tiotusen stodo inför honom. Han satte sig till doms, och böcker slogos upp." rätt

(437)Sålunda framstäldes för profeten i en syn den stora och högtidliga dag, när människans karakter och lefverne skola granskas af hela Jordens Domare, och enhvar skall få enligt sina gerningar. Den Gamle af dagar är Gud Fader. Psalmisten säger: "Förrän bergen danades och du skapade jorden och verlden, är du, Gud, från evighet till evighet." Han, som är alla väsen, dens Skapare och källan till all lag, skall föra ordet vid domen. Och heliga änglar, hvilkas tal är "tusen sinom tusen" och "tiotusen sinom tiotusen," äro närvarande vid denna stora rätt såsom tjenare och vittnen. rätt

(437) ”Och si, i himmelens sky kom en, som liknade en människoson, och gick fram till den Gamle af dagar och vardt förestäld inför honom; och åt honom blefvo gifna välde och ära och konungadöme, och alla folk, slägter och tungomål tjenade honom; hans välde är ett evigt välde, som icke skall förgås, och hans rike skall aldrig förstöras." rätt

(437)Den ankomst, som här beskrifves, är icke Kristi andra ankomst till jorden. Han kommer till den Gamle af dagar i himmelen för att erhålla välde och ära och ett konungadöme, hvilket skall gifvas honom vid slutet af hans medlaretjenst. Det är denna ankomst och icke hans andra ankomst till jorden, som var förutsagd i profetian, och som skulle ske vid slutet af de 2,300 dagarne år 1844. Beledsagad af en himmelsk änglaskara inträder vår store Öfversteprest i det allra heligaste och framställer sig der inför Guds ansigte att utföra den sista delen af sin tjenst för människan - att utföra det verk, som tillhör den undersökande domen, och att göra försoning för alla som befinnas vara berättigade till denna välsignelse. rätt

(438)I den förebildande tjensten var det blott de personer, som hade ångrat sina fel och bekänt dem inför Gud, hvilkas synder genom syndoffrets blod blefvo öfverflyttade till helgedomen, och de allena hade del i forsoningsdagens tjenst. Det samma är for hållandet på den sista stora försoningsdagen i den undersökande domen, blott de människors sak, hvilka bekanna sig till att vara Guds folk, tages i betraktande. De ogudaktiges som är ett särskildt verk som eger rum senare. "Ty tiden är, att domen skall begynna, på Guds hus, och om den börjar på oss, hvad skall då blifva deras slut, som icke tro Guds evangelium?" rätt

(438)Protokollsböckerna i himmelen, i hvilka människornas namn och gerningar äro antecknade, skola, bestämma domens utslag. Profeten Daniel säger: "Han satte sig till doms och böcker slogos upp." I Uppenbarelsen beskrifves samma scen och der till lägges: "Och en annan bok vardt upplåten, som är lifvets, och de döda blefvo dömda enligt det som var skrifvet i böckerna, efter sina gerningar." rätt

(438)Lifvets bok innehåller namnen af alla som en gång harva begynt att tjena Gud. Jesus bad sina lärjungar: "Glädjens, att edra namn äro skrifna i himmelen." Paulus talar om sina trogna medarbetare" hvilkas namn äro i lifvets bok." Daniel försäkrar i det han skådar framåt till en tid af nöd," sådan, som icke har varit," att Guds folk skall blifva frälst, "alla de som finas skrifna i boken. Och Johannes säger, att "endast de som äro skrifna i Lammets lifsbok, skola inkomma i Guds stad. rätt

(438) ”En minnesbok" blifver skrifven inför Guds ansigte, hvari äro nedtecknade deras handlingar, som frukta Herren, och som tänkte på hans namn," Deras om tro vittnande ord och deras kärlekshandlingar äro upptecknade i himmelen. Nehemias hänvisar till detta, när han säger: "Må du för detta komma i håg mig, min Gud, och icke utplåna mina goda gerningar, som Jag har gjort för min Guds hus." I Guds minnesbok förevigas hvarje rättfärdig handling. Der är hvarje frestelse, som man har emotstått, hvarje synd som blifvit öfvervunnen, hvarje medlidsamt ord som blifvit uttaladt, noggrant infördt; hvarje uppoffring, hvarje lidande och sorg, som man utstått för Kristi skull, är antecknad. Psalmisten säger: "Du har räknat huru ofta jag måst fly; lägg mina tårar i din lägel! äro de ej tecknade i din bok." rätt

(439)Människornas synder äro äfven upptecknade, "Ty Gud skall harva alla gerningar fram inför domen öfver allt som är förborgadt, ehvad det är godt eller ondt." "För hvart och ett fåfängt ord, som människorna tala, skola de göra räkenskap på domedag; ty," säger Frälsaren, "af dina ord skall du varda rättfärdigad, och af dina ord skall du varda fördömd." De hemliga afsigterna-- och bevekelsegrunderna komma att synas i de felfria böckerna; ty Gud "skall bringa i ljuset hvad i mörkret är fördoldt och uppenbara hjärtans uppsåt." "Si, det är upptecknadt inför mig, . . . såväl edra synder som äfven edra fäders synder, säger Herren." rätt

(439)Hvarje människas gerningar granskas af Gud och införas i böckerna samt visa antingen trohet eller otrohet. Midt emot hvarje namn i himmelens böcker införes med förskräcklig noggrannhet hvarje fåfängt ord, hvarje egennyttig handling, hvarje ouppfyld pligt, hvarje hemlig synd samt all list och hyckleri. Varningar och tillrättavisningar från Gud, hvilka vi harva åsidosätt, förspilda ögonblick, oanvända tillfällen, det inflytande, som vi utöfvat för god t eller ondt med dess vidtomfattande följder allt upptecknas af ängeln, som har hand om böckerna, Guds lag är den måttstock, enligt hvilken människans karakter och lif skola pröfvas i domen. Den vise mannen säger: "Frukta Gud och håll hans bud, ty det hörer alla människor till! Ty Gud skall hafva alla gerningar fram inför domen." Aposteln Jakob uppmanar sina bröder: "Talen så och gören så, som det höfves dem som en gäng skola dömas genom frihetens lag." rätt

(440)De som i domen "hafva befunnits värdiga," skola få del i den första uppståndelsen. Jesus sade: "De som hafva befunnits värdiga att få del af den andra verlden och af uppståndelsen från de döde . . . . äro lika änglar och äro Guds barn, emedan de äro uppståndelsens barn." Och han förklarar ytterligare, att" de som hafva gjort det goda," skola gå ur grifterna" till lifvets uppståndelse." De rättfärdige döde skola icke uppstå förrän efter den dom vid hvilken de befinnas värdiga till att harva del i "lifvets uppståndelse." Alltså skola de icke personligen infinna sig inför domstolen, när deras register understikas och deras mål afgöras. rätt

(440)Jesus skall uppträda såsom deras sakförare och försvara deras sak inför Gud. "Om någon syndar, så harva vi en försvarare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig." "Ty Kristus har icke ingått i en helgedom, som är gjord med händer, såsom en motbild till den sannskyldiga, utan i sjelfva himmelen, för att nu framställa sig i Guds åsyn, oss till godo." "Hvarför han ock kan fullkomligt frälsa dem som genom honom komma till Gud , och lefver alltid för att bedja för dem." rätt

(440)När räkenskapsböckerna öppnas i domen, skola alla de personers lefverne, som harva trott på Jesus, framställas inför Gud. Vår Försvarare börjar med dem som först lefde på jorden; derefter framställer han hvarje persons sak i alla efterföljande mansåldrar och slutar med de lefvande. Hvarje namn nämnes; hvarje sak undersökes noga. En del namn antagas, andra förkastas. Om några hafva synder upptecknade emot sig, hvilka de icke harva ångrat och fått förlåtelse för, så skola deras namn utstrykas ur lifvets bok, och deras goda gerningar, som äro nedskrifna i Guds minnesbok, skola utplånas. Herren sade till Moses: "Den som har syndat emot mig, honom vill jag utstryka utur min bok." Och profeten Hesekiel säger: "Om den rättfärdige vänder sig ifrån sin rättfärdighet och gör det ondt är: . . . skola alla hans rättfärdiga gerningar, hvilka han har gjort, icke varda honom tillräknade." rätt

(440)Alla som verkligen ångrat sin synd och i tron hafva antagit Kristi blod såsom sitt offer, hafva fått förlåtelse skrifvet vid sina namn i himmelens böcker. När de blifva delaktiga af Kristi rättfärdighet, och deras karakter befinnes vara i harmoni med Guds lag, skola deras synder utplånas, och de skola sålunda aktas värdiga att erhålla evigt lif. Herren säger genom profeten Esaias: "Jag, jag vill utplåna dina öfverträdelser för min. egen skull och vill icke komma i håg dina synder." Jesus säger: "Den som öfvervinner, han skall så klädas i hvita kläder, och jag skall icke utplåna hans namn ur lifvets bok, och jag skall bekänna hans namn inför min Fader och inför hans änglar." "Derför, hvar och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag bekänna inför min Fader, som är i himmelen. Men den som förnekar mig, inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen." rätt

(441)Det största intresse, som människor någonsin hafva visat för en jordisk domstols utslag, föreställer blott svagt det intresse, som ådagalägges i de himmelska salarne, när de i lifvets bok införda namnen skola mönstras af hela jordens Domare. Den gudomlige Medlaren beder, att en hvar af det fallna slägtet, som genom tron på bans blod har öfvervunnit, skall erhålla förlåtelse för sina öfverträdelser och åter få tillträde till sitt hem i Eden samt krönas såsom hans medarfvinge till "det förra herraväldet." Genom sina bemödanden att bedraga och förföra vårt slägte hade satan trott sig kunna tillintetgöra Guds plan med hänsyn till människans skapelse; men Kristus beder nu, att denna plan må blifva verkstäld, liksom om människan aldrig hade syndat. Han beder icke blott om fullkomlig förlåtelse och rättfärdiggörelse för sitt folk, utan äfven att det skall få del af hans härlighet och sitta med honom på hans tron. rätt

(441)Medan Jesus beder för dem som hafva emottagit hans nåd, anklagar satan dem inför Gud såsom öfverträdare. Den store bedragaren har sökt att leda dem till otro och till att förkasta sin tillit till Gud, att skilja sig från hans kärlek och att öfverträda hans lag. Nu utpekar han deras bristfälliga karakter; deras olikhet med Kristus, hvarigenom de harva vanärat sin Förlossare; alla de synder, som ban förfört dem till att begå; och på grund af dessa gör han anspråk på att erhålla dem såsom sina undersåtar. rätt

(442)Jesus ursäktar icke deras synder, utan hänvisar till deras ånger och tro, och under det han begär, att de skola erhålla syndernas förlåtelse, upplyfter han sina sårade händer inför Fadern och de heliga änglarne, sägande: "Jag känner dem vid namn. Jag har skrifvit dem på båda mina händer. "Offren åt Gud äro en förkrossad anda; ett förkrossadt och bedröfvadt hjärta vill du, o Gud, icke förakta." Och han säger till sitt folks anklagare: "Herren skall näpsa dig, satan, och Herren, som har utvalt Jerusalem, skall näpsa dig. Är icke denne en brand, ryckt utur elden?" Kristus skall ikläda sina trogne tjenare med sin egen rättfärdighet, så att han kan framställa dem inför Fadern såsom en härlig församling, "icke hafvande fläck eller skrynka eller något sådant." Deras namn äro upptecknade i lifvets bok, och det är skrifvet om dem: "De skola vandra med mig i hvita kläder, emedan de äro värdiga." rätt

(442)Sålunda skall löftet beträffande det nya förbundet blifva fullständigt uppfyldt: "Jag vill förlåta deras missgerningar och icke mer komma i håg deras synder." "I de dagarne och på den tiden skola, säger Herren, Israels missgerningar sökas och icke vara till, och Judas' synder och icke varda funna." "I den tiden skall Herrens Telning varda till härlighet och ära, och landets frukt till stolthet och prydnad för de öfverblifne af Israel. Och hvar och en, som är qvar i Zion och är öfrig blifven i Jerusalem, skall kallas helig, hvar och en, som är skrifven bland de lefvande i Jerusalem." rätt

(442)Den undersökande domens verk och syndernas utplånande skola fulländas före Herrens andra ankomst. Enär de döde skola dömas enligt det som står skrifvet i böckerna, så kunna människornas synder omöjligen blifva utplånade förrän efter den dom, vid hvilken deras sak skall blifva undersökt. Men aposteln Petrus säger tydligt, att de troendes synder skola blifva utplånade, när tider. af vederqvickelse komma från Herrens ansigte och han skall" sända den åt eder utkorade, Jesus Kristus." När den undersökande domen har gått till ända, skall Jesus komma, och hans lön är med honom för att vedergälla hvar och en såsom hans gerning är. rätt

(442)I den förebildande tjensten kom öfverstepresten ut, sedan han hade gjort försoning för Israel, och välsignade menigheten. Likaså skall Kristus vid slutet af sitt medlareverk "låta se sig utan synd till frälsning" för att välsigna sitt väntande folk med evigt lif. Liksom presten, när han bortskaffade synderna från helgedomen, bekände dem öfver syndabockens hufvud, så skall Kristus lägga alla dessa synder på satan, syndens upphofsman och ingifvare. Syndabocken, som bar Israels synder, fördes "ut i ödemarken; likaså skall satan bära skulden för alla synder, som han har förledt Guds folk att begå, och skall i tusen år blifva en fånge på jorden, som på den tiden skall blifva öde, utan någon inbyggare, och han kommer slutligen att lida syndens fulla straff i den eld, som skall förgöra alla de ogudaktige. Sålunda skall återlösningens stora plan blifva fulländad, när synden till sist blifvit alldeles utrotad, och alla som varit villiga till att öfvergifva det onda blifva frälsta. rätt

(443)Vid den tid, som blifvit utsatt för domen - nämligen vid slutet af de 2300 dagarne år 1844 - började den undersökande domen och syndernas utplånande. En hvar som någonsin bekänt Kristi namn, måste genomgå en noggrann undersökning. Både de lefvande och de döde skola dömas enligt det som är "skrifvet i böckerna, efter sina gerningar." rätt

(443)De synder, som människorna icke harva ångrat och öfvergifvit, skola icke tillgifvas och utplånas ur protokollen; utan de skola stå såsom ett vittne mot syndaren på Herrens dag. Antingen han har begått sina onda gerningar vid dagens ljus eller i nattens mörker, så äro de kända och uppenbara inför den allseende Domarens ögon. Guds änglar hafva varit vittnen till alla deras synder, och de hafva antecknat dem i de felfria protokollen. Man kan dölja synden, förneka den och hålla den hemlig för fader, moder, hustru, barn och vänner. Kanhända inga andra än medbrottslingarne harva den minsta aning derom; men den till alltid uppenbar för de himmelska väsendena. Den mörkaste natt, den hemlighetsfullaste konst är icke i stånd till att dölja en enda tanke för den evige Guden. Gud har en noggrann förteckning på hvarje orättvis handling, hvarje bedrägligt förfarande. Ett sken af fromhet kan icke bedraga honom. Han gör icke något misstag, när han bedömer en människas karakter. Människorna kunna låta bedraga sig af dem som harva ett förderfvadt hjärta; men Gud genomskådar alla förklädningar och läser det inte lifvet. rätt

(444)Huru allvarlig är icke denna tanke! Den ena dagen efter den andra, som försvinner i evigheten, lemnar sin börda af räkenskap för himmelens böcker. Ord, en gång uttalade, och gerningar, en gång utförda, kunna aldrig återkallas. Guds änglar hafva nedtecknat både det goda och det onda. Den mäktigaste segrare på jorden kan icke återkalla en enda dag af sitt lefnadsregister. Våra handlingar, våra ord, ja till och med våra hemligaste bevekelsegrunder - allt skall tagas i betraktande, när vårt öde afgöres för väl eller ve. Om vi än glömma dem, skola de likväl aflägga sitt vittnesbörd och rättfärdiga eller fördöma oss. rätt

(444)Liksom anletsdragen med fullkomlig noggrannhet frambringas på en fotografi, så är människans karakter noggrant beskrifven i himmelens böcker. Och likväl bekymra människorna sig så litet om den räkenskap, som skall framläggas inför de himmelska väsendena. Om den slöja, som nu skiljer den synliga verlden från den osynliga, kunde dragas undan och människorna såge en ängel nedskrifva hvarje ord och handling, som de åter måste möta i domen, huru försigtig skulle man då ej blifva i både ord och handling! rätt

(444)I domen skall undersökas huru vi harva brukat hvarje förmåga, huru vi harva användt det kapital, som himmelen har lånat oss. Skall Herren, när han kommer, erhålla sitt eget med ränta? Hafva vi användt de gåfvor, som Gud anförtrott åt oss, både andliga och lekamliga, till Guds ära och våra medmänniskors välsignelse? Huru harva vi brukat vår tid, vår penna, vår tunga, våra penningar och vårt inflytande? Hvad harva vi gjort för Kristus med hänsyn till att hjälpa fattiga och sjuka, föräldralösa och enkor - Gud har anförtrott åt oss sitt heliga ord; hvad hafva vi gjort med det ljus och den sanning, som blifvit oss gifna för att göra människorna visa till frälsning? En blott och bar bekännelse af tro på Kristus har icke något värde. Blott den kärlek, som visar sig verksam i gerningar, räknas för äkta. Dock är det allena kärleken, som kan gifva en handling värde inför Gud. Allt som göres af kärlek, huru ringa det än kan synas i människornas ögon, är behagligt inför Gud och skall belönas af honom. rätt

(444)Människornas dolda egennytta är uppenbarad i de himmelska bökerna. Der finnes anteckningen om ej uppfylda pligter mot deras medmänniskor och om huru de harva glömt Frälsarens fordringar. Der skola de se huru ofta de gåfvo satan den tid och kraft och de tankar, som tillhörde Kristus. Det är en bedröflig räkenskap, som änglarne bära till himmelen. förståndiga människor, som bekänna sig till att vara Kristi efterföljare, äro helt upptagna med att samla jordiska rikedomar eller att hängifva sig åt jordiska njutningar. Penningar, tid och krafter uppoffras för yttre ståt och för begärens tillfredsställande; men blott få ögonblick egnas åt bön, åt att ransaka Skriften, åt att ödmjuka sig sjelf och bekänna sin synd. rätt

(445)Satan uppfinner otaliga planer för att sysselsätta våra tankar, så att de icke skola dröja vid det verk, med hvilket vi borde vara mest bekanta. Ärkebedragaren hatar de vigtiga sanningar, som bringa till åskådning ett försoningsoffer och en allsmäktig Medlare. Han vet, att för honom beror allting på att vända själar bort från Jesus och bans sanning. rätt

(445)De som önska att få nytta af Frälsarens bemedling, böra icke låta något hindra sig från att utföra sin pligt, att fullborda helgelsen i Guds räddhåga. De dyrbara stunder, som de harva användt till nöjen, till fåfänglighet och verldslig vinning, böra nu i stället användas till allvarlig forskning i Guds ord under bön till honom. Guds folk bör söka att få ett klart begrepp om helgedomen och den undersökande domen. En hvar behöfver kunskap för sig sjelf om vår store Öfversteprests verk och ställning. I annat fall blir det omöjligt att utöfva en sådan tro, som är nödvändig på vår tid, eller att intaga den ställning, som Gud önskar, att vi skola intaga. Hvarje människa har en själ, som skall antingen blifva frälst eller förtappad. En hvar har en sak, som skall blifva afgjord inför Guds domstol. En hvar måste möta den store Domaren ansigte mot ansigte. Huru vigtigt är det då icke, att vi ofta tänka på de allvarliga ting, som skola ske, när domen skall hållas och böckerna öppnas, när hvarje människas öde tillika med Daniels skall afgöras vid dagarnes ände. rätt

(445)En hvar som har blifvit upplyst om dessa ting, bör vittna om de stora sanningar, hvilka Gud har anförtrott honom. Helgedomen i himmelen är sjelfva medelpunkten för Kristi verk till människornas fördel. Detta angår en hvar, som lefver på jorden. Läran om helgedomen framställer för oss frälsningsplanen och för oss ända ned till tidens slut. Den uppenbarar den lyckliga utgången af striden mellan rättfärdighet och synd. Det är af högsta vigt att alla grundligt undersöka dessa ämnen, så att de äro i stånd att försvara sig inför hvar och en, som begär skäl till det hopp, hvilket är i dem. rätt

(446)Kristi bemedling för människan i den himmelska helgedomen är en lika nödvändig del af frälsningsplanen, som hans död på korset var. Genom sin död begynte han det verk, som han efter sin uppståndelse uppfor till himmelen för att fullborda. Genom tro måste vi gå innanför förlåten, "dit Jesus såsom före1öpare har ingått för oss." Der lyser ljuset från Golgatas kors. Der kunna vi erhålla en djupare insigt i försoningens hemligheter. Människans frälsning har kostat ett oändligt offer å Guds sida. Detta offer motsvarar de högsta fordringarna af Guds öfverträdda lag.- Jesus har öppnat vägen till Faderns tron, och om hans bemedlning kunna alla, som komma till honom i tro, framställa sina uppriktiga önskningar inför Gud. rätt

(446) ”Den som döljer sina fel, honom skall icke väl gå, men den som erkänner och öfvengifver dem, han skall få barmhertighet. Om de som dölja och ursäkta sina felsteg, kunde se huru satan gläder sig öfver dem och huru han hånar Kristus och de heliga änglarne med deras uppförande så skulle de skynda sig att erkänna sina synd, er och öfvergifva dem. Genom någon bristfällighet i karakteren verkar satan för att vinna kontroll öfver hela själen; och han vet, att om dessa bristfälligheter uppmuntras, skall han lyckas. Derför söker han beständigt att bedraga Kristi efterföljare med det förderfliga sofisteri, att det är omöjligt för dem att öfvervinna. Men Jesus är deras försvarare och hänvisar till sina sårade händer och sin sargade kropp, och han vittnar för alla som vilja följa honom: "Min nåd är dig nog." "Tagen på eder mitt ok och lären af mig; ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och I skolen finna ro till edra själar, ty mitt ok är ljufligt och min börda är lätt." Låt då ingen betrakta sina fel såsom obotliga. Gud skall gifva tro samt nåd till att öfvervinna dem. rätt

(446)Vi lefva nu på den stora försoningsdagen. Medan öfverstepresten i den förebildande tjensten gjorde försoning för Israel, måste en hvar förödmjuka sin själ inför Herren och ångra sina synder; i annat fall skulle han utrotas utur folket. Likaså bör nu en hvar, som önskar att bevara sitt namn i lifvets bok under de få dagar, som återstå af hans pröfningstid, ödmjuka sig inför Gud genom sorg öfver synden och sann ånger. En djup, uppriktig ransakning af hjärtat måste försiggå. Den lättsinniga anda, som så många kristna, hängifva sig åt, måste läggas bort. En allvarlig strid förestår en hvar, som vill underkufva de onda böjelserna, hvilka sträfva efter herravälde. Att bereda sig för evigheten är ett personligt verk. Man blir icke frälst hopvis. Den enes renhet och andaktkan icke ersätta en annans brist på dessa egenskaper. Ehuru alla nationer måste framställas inför Gud i domen, skall han likväl undersöka hvarje människas sak lika noga och grundligt, som om det icke funnes en annan människa till på jorden. En hvar måste pröfvas och befinnas utan fläck eller skrynka eller något sådant. rätt

(447)Allvarliga äro de händelser, som stå i förbindelse med försoningsverkets afslutning. Utomordentligt vigtiga äro de intressen, som der stå på spel. Domen hålles nu i helgedomen i himmelen. Detta verk har fortgått i mer än fyrtio år. Snart - ingen vet huru snart - skall det öfvergå till de lefvande. I Guds vördnadsbjudande närvar skall hela vårt lif granskas. På denna tid framför alla andra höfves det en hvar att gifva akt på Frälsarens varning: "Vaken och bedjen; ty I veten icke når tiden är." "Om du nu icke är vaken, skall jag komma ärver dig såsom en tjuf, och du skall icke veta hvilken stund jag skall komma öfver dig." rätt

(447)När den undersökande domen upphör, är hvarje persons öde afgjordt för lif eller död. Pröfningstiden går till ända en kort till f öre Herrens uppenbarelse på hinmelensskyar. Kristus vittnar i Uppenbarelsen i det han skådar framåt till denna tid: "Den orättfärdige fortfare att göra orätt och den orene att orena sig, den rättfärdige fortfare att öfva rättfärdighet och den helige att helga sig: "Se, jag kommer snart, och min lön med mig, för att vedergälla hvar och en såsom hans gerning är." rätt

(447)De rättfärdige och de ogudaktige lefva den tiden fortfarande på jorden i sitt dödliga tillstånd. Människorna skola plantera och byggga, äta och dricka, helt omedvetna om att den sista oåterkalleliga domen har blifvit afkunnad i den himmelska helgedomen före syndafloden, sedan Noa hade ingått i arken, stängde Gud dörren och utestängde derigenoin de ogudaktige; men under sju dagar fortsatte folket med sitt sorglösa, vällustiga lif och gjorde narr af varningen om den förestående domen utan att ega kunskap om att deras öde var afgjordt. " Så," säger Frälsaren, "skall ock Människosonens tillkommelse vara." Stilla och obemärkt såsom en tjuf om midnatten kommer den afgörande stund, som bestämmer hvarje människas öde, då Guds nåd slutligen icke längre skall erbjudas syndiga människor. rätt

(448) ”Vaken fördenskull, . . . att, då han kommer plötsligen, han icke må finna eder sofvande." De människor äro i en farlig belägenhet, som blifva trötta af att vaka och vända sig till verldens lockelser. Medan affärsmannen är uteslutande upptagen med att samla egodelar, medan den nöjeslystne söker njutningar, medan modedockan ordnar sina prydningar, kan det hända på samma stund, att hela jordens Domare afkunnar detta utslag: "Du är vägd på en våg och befunnen för lätt." rätt

nästa kapitel