Spiritualism.

(504) Läran om de heliga änglarnes tjenst, såsom den ä framstäld i Skriften, är en sanning, som är mycket uppmuntrande och dyrbar för hvarje Kristi efterföljare. Men Bibelns lära om detta ämne har blifvit förmörkad och förvänd genom falska lärosatser i den populära teologien. Läran om naturlig odödlighet, som först lånades af den hedniska filosofien och under det stora affallets mörker införlifvades med den kristna tron, har undanträngt den sanning, som så tydligt framställes i Skriften, "att de döda veta alls intet." Mänga harva antagit den tron, att det är de aflidnes andar, hvilka äro de "tjensteandar som utsändas till tjenst för deras skull, som skola ärfva frälsning." Och detta tro de, änskönt Skriften vittnar om de himmelska änglarnes tillvaro och om deras förbindelse med människans historia före någon mänsklig varelses död. rätt

(504) Läran om människans medvetenhet i döden, synnerligast åsigten att de aflidnes andar vända tillbaka för att tjena de lefvande, har beredt vägen fur nutidens spiritualism. Om de döde hafva tillträde till Gud och heliga änglar och åtnjuta förmånen af en kunskap, som långt öfverträffar den de förut egde, hvarför skulle de dä icke återvända till jorden för att upplysa och undervisa de lefvande? Om det vore sant, hvad de populära teologerna lära, att de aflidnes andar sväfva omkring sina vänner på jorden, hvarför skulle de då icke harva tillåtelse att samtala med dem, att varna dem for det onda eller att trösta dem i sorg? Huru kunna de som tro, att människan eger medvetenhet efter döden, förkasta det, hvilket kommer till dem såsom ett af förhärligade andar meddeladt gudomligt ljus? Här är ett, enligt deras tanke heligt, medel, hvarmed ,satan verkar för att genomdrifva sina afsigter. De fallna änglarna, som lyda hans befallningar, uppträda såsom sändebud från andeverlden. Medan de föregifva sig att sätta de lefvande i stånd till att samtala med de döde, utöfvar satan ett förtrollande inflytande öfver dem. rätt

(505) Han har makt till att framställa för människorna skepnader, som likna deras aflidna vänner. Denna falska efterliknelse är fullkomlig; blicken, orden, tonen i rösten, som man är förtrogen med allt framställes med förvånande noggrannhet. Många blifva tröstade med den försäkringen, att deras älskade vänner åtnjuta himmelens lycksalighet, och utan att misstänka fara lyssna de till förföriska andar och djäfvulska läror. rätt

(505) När de hafva blifvit öfvertalade till att tro, det de döde verkligen återvända för att samtala med de lefvande, så framkalla satan sådana, som gingo ned i grafven oomvända. Dessa påstå sig vara lyckliga i himmelen och de säga sig äfven innehafva en upphöjd ställning der; och sålunda utbredes den falska läran att det ej finnes någon skilnad mellan de rättfärdige och de ogudaktige. Dessa föregifne gäster från andeverlden uttala ibland rättmätiga förmaningar och varningar. Sedan de sålunda vunnit förtroende, framkomma de med lärosatser, som direkt omstörta tron på Skriften. De gifva sig sken af att hysa ett stort intresse för sina jordiska vänners välbefinnande, men på samma gång insmyga de farliga villfarelser. Det förhållande att de framställa några sanningar och understundom förutsäga tillkomande handelser, gifver deras framställningar ett sken af pålitlighet; och stora skaror antaga deras falska läror lika beredvilligt och tro dem lika obetingadt, som om de vore Bibelns heligaste sanningar. Guds lag åsidosättes, nådens Ande föraktas, forbundets blot aktas för orent. Andarne förneka Kristi gudom samt nedsatta till och med Skaparen till samma låga ståndpunkt som de sjelfva innehafva. Sålunda fortsätter den store upprorsstiftaren under en ny förklädning ännu sin strid mot Gud som han begynte i himmelen och har fullföljt under nästan sex tusen år på jorden. rätt

(505) Många bemöda sig om att furklara dessa andeuppenbarelser genom att framställa dem såsom blott bedrägeri och taskspelarekonster, hvilka utföras af ett medium. Men änskönt det är sant, att sådana konster harva blifvit utförda under sken af sanna andeuppenbarelser, är det äfven sant att märkliga fall på öfvernaturlig makt förekommit. Den hemlighetsfulla knackningen, med hvilken den moderna spiritualism begynte, var icke en följd af mänsklig konst eller list, utan var tydligen ett verk af onda änglar, som sålunda införde en af de mest verksamma, själsförderfvande villfarelser. Många skola fångas i den tro, att spiritualism är blott ett mänskligt bedrägeri. När de konfronteras med föreställningar, som de icke kunna annat än erkänna för öfvernaturliga, så blifva de bedragna och förledas till att antaga dem såsom gerningar, hvilka utföras genom Guds stora makt. rätt

(506) Desse personer förbise Skriftens vittnesbörd angående de underverk, som satan och hans tjenare harva utfört. Det var genom satans bistånd, som Faraos trollkarlar kunde eftergöra Guds verk. Paulus intygar, att innan Kristi andra ankomst skola liknande uppenbarelser af satans makt te sig. "Satans verksamhet med all lögnens kraft och tecken och under och med allt orättfärdighetens bedrägeri bland dem som varda förtappade," skola föregå Herrens återkomst. Och aposteln Johannes säger, i det han beskrifver den undergörande makt, som skall blifva uppenbarad i den sista tiden: "Och det gör stora tecken, så att det ock kommer eld att falla ned från himmelen på jorden i människornas åsyn. Och det förvillar dem som bo på j orden, för de teckens skull, hvilka det har fått makt att göra i vilddjurets åsyn." Här talas icke om vanlig förfölelse. Människorna bedragas genom de underverk, som satans tjenare verkligen harva makt att utföra, icke som de blott föregifva sig kunna utföra. rätt

(506) Mörkrets furste har länge varit en mästare till att lägga förföriska planer, och han lämpar med stor skicklighet sina frestelser efter människor i alla klasser och ställningar. För personer med bildning och förfining framställer han spiritualism i dess mest förfinade och intellektuella utseende, och sålunda lyckas han fånga många i sin snara. Den vishet, som spiritualism bibringar, är den som aposteln Jakob beskrifver: "Denna vishet år icke en som kommer ned ofvanefter, utan hon år jordisk, sinlig, djäfvulsk." Men detta döljer den store bedragaren, når det bäst mostvarar hans afsigter. Den som, iklädd himmelska serafers glans, kunde uppträda för Kristus, när ban frestades i öknen, kommer till människorna på det mest tilldragande sätt såsom en ljusets ängel. Han vädjar till förnuftet, i det han framställer upphöjda ämnen; han förtjusar fantasien med hänförande scener samt vinner deltagande genom sina vältaliga skildringar af kärlek och godhet. Han leder inbillningskraften till att flyga högt och förmår människorna till att högmodas så mycket öfver sin egen vishet, att de förakta den evige Guden i sina hjärtan. Det mäktiga väsen, som kunde föra verldens Återlösare till ett mycket högt berg och visa honom alla jordens riken och deras härlighet, skall framställa sina frestelser för människorna på ett sådant sätt, att de förvilla hvarje persons sinne som icke skyddas genom Guds makt. rätt

(507) Satan förför människorna nu, såsom han förförde Eva i Eden, genom smicker, genom att upptända ett begär efter att erhålla förbjuden kunskap och genom att väcka lust till sjelfupphöjelse. Genom att hysa dessa onda känslor bragtes han på fall, och genom dem söker han att bringa människorna till undergång. ”I skolen blifva såsom Gud," sade han, "vetande hvad godt och ondt är." Spiritualism lär, att människorna hafva uppkommit genom naturens utveckling; att de ända från födelsen skola under hela evigheten utveckla sig mot gudomen. Och den säger ytterligare: "Hvarje själ skall döma sig sjelf och icke en annan," "domen skall blifva rättvis, emedan man dömer sig sjelf, . . . tronen finnes inom eder." En spiritualistlärare sade, når det "andliga medvetandet" vaknade inom honom: "Mina medmänniskor, vi voro alla halfgudar, som icke voro fallna i synd." En annan försäkrade: "H varje rättfärdigt och fullkomligt väsende år Kristus." rätt

(507) Alltså, i stället för rättfärdigheten och fullkomligheten af den evige Guden, som allena är tillbedjansvärd; i stället för den fullkomliga rättvisan af hans lag, som är den enda fullkomliga måttstocken för människans efterrättelse, har satan framhållit människans felande och syndiga natur såsom det enda föremålet för tillbedjan, den enda regeln i domen, den enda måttstocken för karakteren. Detta är framåtskridande, icke uppåt, utan nedåt. rätt

(507) Att vi förändras genom åskådning, är en lag både för vår intellektuella och för vår andliga natur. Sinnet ombildas sil. småningom genom de föremål, vid hvilka man fäster tanken. Det kommer att likna det, hvilket det lär sig att älska och vörda. Människorna kunna aldrig öfverskrida sin egen måttstock för renhet, godhet eller sanning. Om det egna jaget är deras högsta ideal, så skola de aldrig hinna till något, som är mera uppböjdt. De skola snarare beständigt sjunka lägre och lägre. Intet annat än Guds nåd har makt till att förädla människorna. Lemnade åt sig sjelfva, skall då deras bana oundvikligen föra nedåt. rätt

(508) För de sinliga, nöjeslystna, köttsliga människorna framställer spiritualism sig under en mindre listig förklädning än för de mera bildade och förståndiga. De finna i dess gröfre former hvad som stämmer öfverens med deras böjelser. Satan gör sig känd med hvarje svaghet hos den mänskliga naturen; han gifver akt på de synder, som hvarje person är benägen till att begå, och han sörjer för, att man icke skall sakna tillfälle att tillfredsställa ens böjelse för det onda. Han frestar människan att gå till öfverdrift i tillåtliga saker samt förorsakar, att hon genom omåttlighet försvagar sina fysiska, andliga och moraliska krafter. Han har förstört och förstör ännu många tusen genom att leda dem att tillfredsställa sina lidelser, hvarigenom de göra sin natur mera djurisk. Och för att fullborda sitt verk förklarar han genom andarne, att" sann kunskap höjer människorna öfver all lag," att" allt det som finnes, är rätt," att" Gud fördömer icke" samt att "alla begångna synder äro oskyldiga." När personer sålunda öfvertalas till att tro, att deras begär äro den högsta la. gen, att frihet är tygellöshet, och att människan är ansvarig blott för sig sjelf, hvem kan då förundra sig öfver att laster och förderf tilltaga i alla riktningar? Många emottaga begärligt sådana teorier, som gifva dem frihet till att lyda det köttsliga hjärtats ingifvelser. Sjelfbeherskningens tyglar läggas på vällustens hals, sinnets och själens krafter underkastas de djuriska böjelserna, och satan fångar jublande i sitt nät tusentals, som bekänna sig till att följa Kristus. rätt

(508) Men ingen behöfver att blifva bedragen genom spiritualisms lögnaktiga påståenden. Gud har gifvit verlden så mycket ljus, att den kan se och akta sig för snarorna. Vi hafva redan visat, att den teori, som utgör sjelfva grundvalen för spiritualism, strider emot Bibelns tydligaste vittnesbörd. Skriften försäkrar, att de dö da veta alls intet; att de kunna icke tänka; att de hafva ingen del mera i hvad som sker under solen; att de veta intet om fröjderna och sorgerna bland dem som de älskade mest på jorden. rätt

(509) Gud har dessutom uttryckligen förbjudit allt umgänge med föregifna aflidna personers andar. På hebreernas tid funnas människor, hvilka, liksom nutidens spiritualister, påstodo, att de hade umgänge med de döda. Men Bibeln vittnar, att dessa andar, eller gäster från andra verldar, äro" djäflars andar." Andebesvärjning eller teckentydning förklarades vara en styggelse inför Herren och blef strängt förbjuden under dödsstraff. Trolldom betraktas nu med förakt. Påståendet, att människorna kunna harva umgänge med onda andar, betraktas som en fabel från okunnighetens tider. Men spiritualism, hvilkens anhängare uppgå till hundratusentals, ja millioner; som har banat sig väg in i vetenskapliga kretsar; som har inträngt i kyrkosamfunden och blifvit gynsamt emottagen i lagstiftande församlingar, ja äfven vid konungars hof - detta ofantligt stora bedrägeri är icke annat än ett återupplifvande under en ny förklädning af den trollkonst, som Gud fordom förbjöd och fördömde. rätt

(509) Om det icke funnes något annat bevis på spriritualisms verkliga karakter, så borde det vara nog för den kristne, att dessa andar icke göra någon skilnad mellan rättfärdighet och synd, mellan de ädlaste och renaste af Kristi apostlar och de mest förderfvade af satans tjenare. När satan framställer de lägsta människor såsom varande i himmelen och såsom mycket upphöjda der, förklarar han för verlden: "Det är af ingen betydelse, huru ogudaktige I ären; det betyder intet, antingen I tron eller icke tron Gud och Bibeln. Lefven såsom I viljen; himmelen är likväl edert hem." Spiritualisternas lärare säga verkligheten: "Hvar och en som gör anat, han är god i Herrens ögon, och till sådana hafver han behag; eller: "Hvar är domens Gud?" Men Guds ord säger: "Ve dem som kalla det onda godt och det goda ondt, som göra mörker till ljus och ljus till mörker." rätt

(509) Vidare låter man apostlarne, såsom de föreställas af dessa andar, motsäga hvad de en gång skrefvo enligt den Helige Andes ingifvelse, medan de lefde här på jorden. De förneka Bibelns gudomliga ursprung och borttaga sålunda grundvalen för den kristnes hopp samt släcka det ljus, som uppenbarar vägen till himmelen. Satan förmår verlden till att tro, att Bibeln är blott en dikt eller en bok, som var lämpad för människoslägtet i dess barndom, men som man nu kan ringakta eller kasta åt sidan såsom något gammalmodigt; och i stället för Guds ord framhåller han dessa andars uppenbarelser, Här är en verksamhet, som är alldeles under hans styrelse; genom detta medel kan han få verlden till att tro hvad han vill. Den bok, som skall döma honom och hans anhängare, sätter han i skuggan - just hvar han önskar att hafva den. Verldens Frälsare gör han till blot en vanlig människa. Och liksom de romerske soldaterna, hvilka vaktade Jesu graf, utbredde det falska ryktet, som presterna och de äldste lade i deras mun för att vederlägga hans uppståndelse, sitt försöka de som tro på andarnes uppenbarelse, göra det troligt, att det icke förekom något öfvernaturligt i vår Frälsares lif. Efter att sålunda hafva försökt att få Jesus stäld i bakgrunden, fästa de människornas uppmärksamhet vid sina egna underverk och förklara, att de långt öfverträffa Kristi gerningar. rätt

(510) Det är sant, att spiritnalism nu förändrar sin form, i det den döljer några af sina mest anstötliga grunddrag och antager en kristlig mask. Men dess föredrag från talarstolen och genom pressen hafva varit tillgängliga för allmänheten i nästan fyrtio år, och de uppenbara dess verkliga karakter. Dessa lärosatser kunna icke förnekas eller döljas. rätt

(510) Och i stället för att förtjena mera fördragsamhet i dess närvarande form än förut, är den i verkligheten ett farligare, ett mera listigt bedrägeri. Fordom förkastade den Kristus och Bibeln, men nu föregifver den sig att antaga båda. Men den förklarar Bibeln på ett sätt, som är behagligt för otrogna människor, och framställer dess allvarliga och vigtiga sanningar såsom likgiltiga saker. Man begrundar kärleken såsom Guds förnämsta egenskap, men man förnedrar det till en svag känslosamhet och gör icke stor skilnad mellan godt och ondt. Guds rättfärdighet, hans hotelser mot synden och hans heliga lags fordringar hållas alla dolda. Man lär folket att betrakta de tio buden såsom en död bokstaf. Behagliga, förtrollande fabler blända förståndet och leda människorna till att förkasta Bibeln såsom grundvalen för sin tro. Man förnekar Kristus lika mycket som förut; men satan har så förblindat folkets ögon att det icke märker bedrägeriet. rätt

(511) Det är få, som harva något rätt begrepp om spiritualisms makt till att bedraga och om faran att komma under dess inflytande. Många befatta sig med den blott för att tillfredsställa sin nyfikenhet. De hafva icke något verkligt förtroende till den och tanken på att öfverlemna sig sjelfva åt andarnes inflytande skulle fylla dem med fasa. Men de våga sig in på den förbjudna marken, och den mäktige förderfvaren utöfvar sin makt på dem emot deras vilja. Om de en gång öfvertalas att böja sin vilja efter hans ledning, så tager han dem till fånga, och det är omöjligt för dem att af egen kraft rycka sig lös från den förföriska intagande förtrollningen. Intet annat än Guds makt, som han skänker, när vi bedja uppriktigt i tro, kan befria dessa insnärjda sjalar. rätt

(511) Alla som uppmuntra sina syndiga böjelser eller uppsåtligen fortfara att öfva kända synder, öppna dörren för satans frestelser. De skilja sig från Gud och från hans änglars beskydd. När den onde söker att bedraga dem, äro de utan försvar och blifva ett lätt byte. De som sålunda lemna sig i hans makt, tänka icke på hvar deras lefnadsbana skall ända. När frestaren har åstadkommit deras fall, så brukar han dem såsom sina redskap att störta andra i förderfvet. rätt

(511) Profeten Esaias säger: "När man säger till eder: Frågan dödsbesvärjare och teckentydare, som hviska och mumla så svaren : Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda om de lefvande? Till uppenbarelsen och vittnesbördet ! Om manniskorna hade vant villiga till att emotta sanningen människans natur och de dödes tillstånd hvilka så tydligt framställes i Skriften, så skulle de inse, att spiritualismens påståenden och uppenbarelser äro satans verk med all lögnens kraft och tecken och under. Men hellre än att uppgifva den frihet, som är så behaglig för det köttsliga sinnet, och öfver gifva de synder, som de älska, tillsluta många sina ögon för ljuset och fortgå på sin syndiga bana utan att akta på varningar, medan satan utlägger sina snaror omkring dem, och de blifva hans byte. De "hafva icke mottagit kärleken till sanningen, att de måtte blifva frälsta. Och fördenskull skall Gud sända dem kraftig villfarelse, så att de skola tro lögnen." rätt

(512) De som motsätta sig spiritualisms lärosatser, angripa icke blott människor, utan äfven satan och hans änglar. De harva börjat en strid mot herradömen och väldigheter och ondskans andemakter i himlarymderna. Satan viker icke en fotsbredd, förrän han drifves tillbaka af de himmelska sändebuden, Guds folk borde vara i stånd till att möta honom, såsom vår Frälsare gjorde, med dessa ord: "Det är skrifvet." Satan kan anföra skriftställen nu såväl som på Kristi tid, och han skall förvända Skriftens lära att försvara sitt bländverk. De som önska att blifva beståndande i denna farliga tid, måste sjelfva förstå Skriftens vittnesbörd. rätt

(512) För många skola de onda andarne framställa sig i samma skepnad som deras älskade slägtingar och vänner och skola för kunna de farligaste kätterier för dem. Dessa besökare skola slå an på våra ömmaste känslor samt göra underverk för att bekräfta sina påståenden. Vi måste vara beredda att motstå dem med den bibliska sanningen, att de döda veta alls intet, och att de som sålunda uppträda äro djäflars andar. rätt

(512) "Den frestelsestund, som skall komma i hela verlden för att fresta dem som bo på jorden," är icke långt borta. Alla personer, hvilkas tro icke är grundad på Guds ord, skola blifva bedragna och öfvervunna. Satan verkar" med allt orättfärdighetens bedrägeri" för att få kontroll öfver människorna; och hans förvillelser skola ständigt tilltaga. Men hall kan icke vinna sin afsigt, så framt icke människorna af egen fri vilja gifva efter för hans frestelser, De som uppriktigt söka sanningens kunskap och sträfva att rena sina själar genom lydnad, sålunda görande hvad de kunna att bereda sig för kampen, skola finna en mäktig försvarare i sanningens Gud. "Emedan du bar bevarat mitt tålamods ord, så skall ock jag bevara dig," är Frälsarens löfte. Han skulle hellre sända alla himmelens änglar att beskydda sitt folk än att låta en själ, som förtröstar på honom, blifva öfver vunnen af satan. rätt

(513) Profeten Esaias omtalar de förfärliga förvillelser, för hvilka;" de ogudaktige skola utsättas och som skola leda dem till att inbilla sig, att de äro trygga för Guds dom: "Vi harva ingått förbund med döden och vi hafva gjort aftal med dödsriket; när gisslet kommer likt en översvämmande flod, till oss skall det ej komma, ty vi hafva gjort lögnen till vårt skjul och sveket till vår förskansning." Till det slags människor, som här beskrifvas, höra de som i sin envisa obotfärdighet trösta sig sjelfva med den försäkringen, att det icke såg et trösta sig sjelfva med en försäkringen, att det icke skal blifva något straff för syndare; att alla människor, huru förderfvade de än äro, skola upphöjas till himmelen och blifva såsom Guds änglar. Men et förbund med döden och et aftal med dödsriket göras ännu mera eftertryckeligt af de personer, som förkasta de sanningar, hvilka himmelen har gifvit till et skydd för de rättfärdige på nödens tid, och i stället till et skydd för de rättfärdige på nödens tid, och i stället antaga den lögn, som satan erbjuder dem, till skydd – spiritualismens föreställningar. rätt

(513) Folkets blindhet i denna mansålder är förvånande öfver all beskrifning. Många tusen förkasta Guds ord såsom något, hvilket icke förtjenar att tros, och de antaga med begärlighet satans bedrägerier. Tviflere och bespottare anklaga dem för att vara skenheliga, hvilka försvara den tro profeterna och apostlarne hyllade, och de roa sig genom att håna Skriftens högtidliga vittnesbörd angående Kristus och frälsningsplanen samt angående straffet, som skal hensöka dem, hvilket förkasta sanningen. De föregifva sig djupt beklaga de personer, som, enligt deras mening, äro så inskränkta, svaga och vidskepliga, at de erkänna Guds fordringer och lyda hans lags förskrifter. De visa en så stor säkerhet, som om de verkligen hade gjort förbund med döden och ett aftal med dödsriket – som om de hade upprättat en oöfverstiglig mur mellan sig sjelfva och Guds hämd. Intet kan väcka deras fruktan. De hafva så fullständigt lemnat sig i frestarens våld och äro så innerligt förenade med honom och så grundligt fylda med hans anda, att de icke hafva någon makt eller ljust till at slita sig lösa ur hans snaror. rätt

(513) Satan har länge beredt sig för sina sista bemödanden att bedraga verlden. Grundvalen till hans verk blef lagd, när han försäkrade Eva i Eden: ”Ingalunda skolen I döden dö.” ”På den dag, då I äten deraf, skola edra ögon öppnas, och I skolen blifva såsom Gud, ventande hvad godt och ondt är.” Så småningom har han beredt vägen för sitt mästerstycke i bedrägeri – utvecklingen af spiritualism. Han har ännu icke fullständigt verkstält sina afsigter; men han skall göra det i den sista tiden. Profeten säger: "Jag såg. . . . tre orena andar, som liknade paddor. Ty de äro djäflars andar, som göra tecken och gå ut till konungarne på hela jorden för att församla dem till strid på den dagen, den allsvåldige Gudens stora dag." Hela verlden skall blifva invecklad i denna villfarelse med undantag af dem som bevaras genom Guds makt medels tro på hans ord. Människorna insöfvas hastigt i en farlig säkerhet, ur hvilken de först då skola uppvakna, när Guds vredes skålar utgjutas. rätt

(514) Herren säger: " Jag skall göra rätt till rättesnöre och rättfärdighet till sänklod, och hagel skall nedslå lögnens skjul och vatten bortskölja dess förskansning. Och edert förbund med döden skall utplånas, och edert aftal med dödsriket skall icke bestå. När gisslet kommer såsom en öfversvämmande vattuflod, så skolen I deraf nedslås till marken." rätt

nästa kapitel