Den förestående striden och dess orsaker.

(532)Ända från begynnelsen af den stora striden i himmelen har det varit satans afsigt att omstörta Guds lag. För at uppnå detta började han sitt stora uppror mot Skaparen; och ehuru han blef utdrifven ur himmelen, har han likväl fortsatt med samma strid på jorden. Det syftemål han ständigt har i sigte är att bedraga människorna och sålunda leda dem till att öfverträda lagen. Antingen detta uppnås genom att åsidosätta hela lagen eller genom att förkasta ett af dess bud, så blir dock utgången slutligen den samma. Den som felar i "ett bud" visar förakt för hela lagen; hans inflytande och exempel äro på öfverträdarens sida; han blir" saker till allt." rätt

(532)Satan har förvändt Bibelns lärdomar, i det han sålunda har sökt att hopa förakt öfver Guds förordningar; och på detta sätt hafva villfarelser blifvit blandade med tron hos många tusen, som bekänna sig till att tro Skriften. Den sista stora striden mellan sanning och villfarelse är blott den afgörande ansträngningen i den långvariga kampen om Guds lag. Denna strid har nu begynt mellan människornas lagar och Jehovas ,bud, mellan Bibelns religion och traditionernas och fablernas religion. rätt

(532)De verkande krafter, som skola förena sig mot sanning och rättfärdighet i denna kamp, äro nu i fullt arbete. Guds heliga ord, som har blifvit öfverlemnadt åt oss och har kostat så mycket lidande och så stor blodsutgjutelse, sätter man blott litet värde på. Bibeln kan nu erhållas af alla; men det är få, som verkligen antaga den för sitt lifs vägvisare. Otro herskar till en oro väckande utsträckning, icke blott i verlden, utan äfven i församlingen. Många gå så långt, att de förneka läror, som äro de verkliga stöden för den kristna tron. De stora fakta i skapelsen, såsom de helige skriftställarne framställa dem, människans fall, försoningen och Guds lags oföränderlighet, förkastas antingen helt och hållet eller till en del af många, som föregifva sig vara kristna. Tusentals, som yfvas öfver sin egen vishet och sjelfständighet, anse det såsom ett tecken på svaghet att harva ett blindt förtroende till Bibeln; de anse det vara ett bevis på öfverlägsen förmåga och lärdom att göra invändningar mot Skriften samt att gifva andlig mening åt eller bortförklara de flesta af dess dyrbara sanningar. Många predikanter lära sina åhörare och många professorer och lärare undervisa sina lärjungar, att Guds lag har blifvit förändrad eller upphäfd; och man håller f öre, att de som anse dess föreskrifter såsom ännu gällande och att de böra bokstafligen lydas, förtjena blott åtlöje eller förakt. rätt

(533)När människorna förkasta sanningen, förkasta de dess Upphofsman. När de förtrampa Guds lag, förneka de Lagstiftarens myndighet. Det är lika lätt att göra en afgud af falska lärosatser och teorier, som att göra en afgud af trä eller sten. Genom att missrepresentera Guds egenskaper leder satan människorna till att betrakta honom i ett falskt ljus. Många sätta en filosofisk afgud på tronen i Jehovas ställe; medan den lefvande Guden, såsom han uppenbaras i sitt ord, i Kristus och i skapelsen, tillbedes af blott få. Tusentals förguda naturen, medan de förneka naturens Gud. Afguderi existerar i den kristna verlden i våra dagar lika verkligt, som det existerade bland det gamla Israel på Elias' tid, fastän i en annan form. Många förmente vise mäns, filosofers, poeters, statsmäns, skriftställares gud - många. förnäma och bildade sällskaps, många gymnasiers och universitets, ja äfven några teologiska skölors Gud - är föga bättre än Baal, Feniciens solgud. rätt

(533)Ingen villfarelse, som den kristna verlden har antagit, angriper mera fräckt himmelens auktoritet, ingen strider mera mot förnuftet, ingen är mera förderflig i sina följder, än den allmänna lära, som så hastigt utbreder sig, att Guds lag icke längre är af bindande kraft för människorna. Hvarje nation har sina lagar, som fordra aktning och lydnad, och ingen regering kunde existera utan dem. Kan man då föreställa sig, att himmelens och jordens Skapare ej har en lag, enligt hvilken han regerar sina skapade väsen? Om vi antoge, att berömde predikanter offentligen lärde, att de lagar, som styra deras land och beskydda borgarenas rättigheter, icke vore obligatoriska - att de begränsade folkets frihet och derför icke borde lydas-huru länge skulle man fördraga sådana män på predikstolen? Men är det en större förbrytelse att ringakta staters och nationers lagar än att förtrampa de gudomliga föreskrifter, hvilka äro grundvalen till all regering? rätt

(534)Det skulle vara mycket mera följdriktigt, om nationerna af skaffade sina lagar och läte folket handla, såsom det behagade, än att verldsalltets Styresman skulle upphäfva sin lag och låta verlden vara utan någon måttstock, enligt hvilken de brottslige kunde straffas och de lydige rättfärdiggöras. Önska vi att veta hvad följden blefve, om Guds lag upphäfdes? Man har försökt det. Det var förskräckliga händelser, som inträffade i Frankrike, när gudsförnekarne fingo makten i sina händer. Verlden fick då verkliga bevis på att när man afkastar de inskränkningar, som Guds lag ålägger oss, så antager man den grymmaste tyranns regering. När rättfärdighetens måttstock åsidosättes, är vägen öppnad för mörkrets furste att upprätta sin makt på jorden. rätt

(534)Hvarhelst den gudomliga lagen förkastas, upphör synden att visa sig syndig och rättfärdigheten att vara önskvärd. De som vägra att underkasta sig Guds regering, äro alldeles odugliga till att regera sig sjelfva. Genom deras förderfliga lärosatser inpräglas olydnad i barnens och unga personers hjärtan, ty de äro af naturen ovilliga att underkasta sig kontroll, och ett laglöst, förderfligt tillstånd i samhället uppkommer. Medan mängden gör narr af deras lättrogenhet, hvilka lyda Guds bud, omfattar den begärligt satans förvillelser. De gifva sina lidelser fritt lopp samt begå samma synder, hvilka harva nedkallat Guds straffdomar öfver hedningarne. rätt

(534)De som lära folket att ringakta Guds bud, så olydnad för att skörda olydnad. Om den gudomliga lagens förbud blefve alldeles åsidosatta, så skulle också mänskliga lagar snart blifva ringaktade. Emedan Gud förbjuder oredlighet; begärlighet, lögn och bedrägeri, äro människorna färdiga att nedtrampa hans lag såsom ett hinder för deras jordiska framgång; men följden af dessa budens afskaffande blir något helt annat, !in de vänta. Om lagen icke vore gällande, hvarför skulle då någon frukta för att öfverträda den? Då kunde man icke vara säker på att få be. hålla sin egendom. Människorna skulle till egna sig sina grannars besittningar med våld; och den starkaste skulle blifva den rikaste. Lifvet sjelft skulle icke aktas. Äktenskapslöftet skulle ej längre stå såsom ett heligt värn för att beskydda hemmet. Den som hade makt dertill, skulle, när han behagade, med våld bortföra sin nästas hustru. Det femte budet skulle blifva åsidosatt såväl som det fjärde. Barn skulle icke rygga tillbaka för att döda sina föräldrar, om de derigenom kunde tillfredsställa sitt förderfvade hjärtas begär. Den civiliserade verlden skulle blifva en hop röfvare och lönmördare, och frid och lycka skulle förvisas från jorden. rätt

(535)Läran om att människan är fritagen från att lyda Guds bud, har redan försvagat aktningen för moraliska förpligtelser och bragt en syndaflod af orättfärdighet öfver jorden. Laglöshet, utsväfningar och förderf tränga in på oss liksom en öfversvämmande flod. Satan är verksam i hemmet. Hans baner svajar äfven bland kristliga familjer. Det finnes afund, onda tankar, skrymteri, söndringar, strid, förräderi, och människorna hängifva sig åt köttsliga lustar. Hela religionssystemet med sina grundsatser och lärdomar, hvilka skulle bilda hela samhällslifvets grundval och byggnad, tyckes vara en vacklande massa, som är färdig att falla. De värsta brottslingar, som kastas i fängelse för sina förbrytelser, blifva ofta öfverhopade med gåfvor och visas en så stor uppmärksamhet, som om de hade vunnit en afundsvärd utmärkelse. Deras karakter och brott offentliggöras vidt och bredt. En noggrann beskrifning af deras brott kringsprides genom pressen, och sålunda undervisar man andra uti att ärva bedrägeri, röfveri och mord, och satan jublar öfver sina djäfvulska planers framgång. Fräcka laster, mord för obetydliga orsaker, dryckenskapens och alla andra ogerningars förfärliga tillväxt borde väcka alla som frukta Gud att fråga: Hvad kunna vi göra för att hämma denna syndaflod? rätt

(535)Domstolarne äro förderfvade. De styrande beherskas af begär efter vinning och lust till sinliga njutningar. Omåttlighet har försvagat många personers själskrafter, så att satan har nästan fullständigt kontroll öfver dem. Jurister förderfvas, mutas, förföras. Dryckenskap, lustbarheter, passioner, afund och oärlighet af alla slag yttra sig bland dem som handhafva lagarne. "Rättvisan får stå fjärran, ty sanningen fälles på torget, och redlighet kan icke komma fram." rätt

(536)Den orättfärdighet och Vet andliga mörker, som utbredde sig under Roms öfverhöghet, var den oundvikliga följden af Bibelns undertryckande. Men hvad är nu orsaken till den otro, som utbreder sig öfverallt - till förkastandet af Guds lag och det efterföljande förderfvet under evangelii fulla ljus på en tid, när religionsfrihet råder? Nu, då satan ej längre kan beherska verlden genom att undanhålla Skriften, hänvänder han sig till andra medel för att åstadkomma det samma. Att omstörta tron på Bibeln gagnar hans afsigter lika godt som att försvara sjelfva Bibeln. Genom att införa den tron, att Guds lag icke är gällande, leder han i verkligheten människorna till att öfverträda den lika mycket, som om de vore alldeles okunniga om dess föreskrifter. Och nu liksom i förra tider har han verkat genom församlingen för att befordra sina afsigter. Vår tids religiösa samfund harva vägrat att lyssna till de ej populära sanningar, som tydligt framhållas i Skriften, och när de hafva bekämpat dem, hafva de brukat tolkningar och intagit ståndpunkter, genom hvilka de hafva utsått otrons säd vidt och bredt. Fasthållande den påfliga villfarelsen om själens naturliga odödlighet och människans medvetande i döden, harva de förkastat sitt enda skydd mot spiritualisms förvillelser. Läran om evig pina har föranledt många att tvifla på Bibeln. När det fjärde budets fordringar framhållas för folket, finner man, att det föreskrifver iakttagandet af den sjunde dagen såsom sabbat; och för att kunna befria sig från en pligt, som de ej äro villiga till att uppfylla, förklara de populära predikanterna, att Guds lag ej längre är gällande. Sålunda bortkasta de både lagen och sabbaten. Allt efter som verksamheten för att utbreda upplysning om sabbaten tilltager, skall detta förkastande af Guds lag för att undvika det fjärde budets fordringar förekomma nästan öfverallt i verlden. De religiösa ledarnes lärosatser hafva öppnat dörren för otro, spiritualism och förakt för Guds heliga lag, och det hvilar ett förfärligt ansvar på desse ledare för den orättfärdighet, som finnes i den kristna verlden. rätt

(537)Likväl påstår just denna klass, att det hastigt tilltagande I förderfvet kan storligen tillskrifvas vanhelgandet af den så kallade kristna sabbaten, och att söndagens stränga iakttagande skulle mycket förbättra samhällets seder och bruk. Detta anspråk framhålles synnerligen i Amerika, der läran om den rätta sabbaten har blifvit mest predikad. Här förbinder man ofta nykterhetsverksamheten, en af de förnämsta och vigtigaste moraliska reformer, med söndagsrörelsen; och dennes förfäktare utgifva sig för att verka för främjandet af samhällets högsta intressen. De som vägra att sluta sig till dem beskyllas för att vara fiender till nykterhet och reform. Men det faktum, att en rörelse för att stadfästa en villfarelse är förbunden med ett verk, som i sig sjelft är godt, är icke något argument till fördel för villfarelsen. Vi kunna dölja gift genom att blanda det i helsosam föda; men vi förändra icke derigenom dess egenskap. Det blir tvärt om farligare, emedan man är mer blottstäld att förtära det ovetande. Det är ett af satans konstgrepp, att med lögnen förknippa så mycket af sanningen, att det hela har sken af trovärdighet. Ledare af söndagsrörelsen kunna försvara reformer, som folket är i behof af, grundsatser, som stå i harmoni med Bibeln; men så länge de tillika förfäkta bruk, som äro stridande mot Guds lag, kunna hans tjenare icke sluta sig till dem. Intet kan rättfärdiga deras handling, när de åsidosätta Guds befallningar för människors föreskrifter. rätt

(537)Genom de två stora villfarelserna, själens odödlighet och söndagens helighet, skall satan förföra folket. Medan den första lägger grundvalen till spiritualism, skapar den andra ett föreningsband med Rom. Protestanterna i Förenta Staterna skola blifva de första till att uträcka sina händer öfver klyftan för att fatta spiritualisms hand; de skola äfven sträcka sig öfver. svalget för att taga den romerska maktens hand; och under inflytandet af denna tredubbla förening skall detta land följa i den katolska kyrkans fotspår genom att trampa samvetsfriheten under sina fötter. rätt

(537)Enär spiritualism mera noggrant efterliknar vår tids namnkristendom, har den större makt till att bedraga och insnärja. Satan sjelf är omvänd efter nutidens begrepp. Han skall visa sig såsom en ljusets ängel. Medels spiritualism skola underverk utföras, sjuklingar skola botas och många underbara gerningar uträttas, hvilka icke kunna förnekas. Och enär andarne skola bekänna sig till att tro på Bibeln och visa aktning för kyrkans inrättningar, skall deras verk antagas såsom en uppenbarelse af Guds makt. rätt

(538)Den linie, som åtskiljer namnkristne och de ogudaktige, kan nu knappast skönjas. Församlingsmedlemmar älska det som verlden älskar och äro färdiga till att förena sig med den; och satan önskar att förena dem till ett samfund och sålunda stärka sin sak genom att införa dem alla i spiritualisms leder. Papister, som berömma sig öfver underverk såsom ett tydligt tecken på den sanna kyrkan, skola lätt blifva bedragna af denna undergörande makt; och protestanter, som hafva bortkastat sanningens sköld, skola äfven blifva förledda. Papister, protestanter och verldens barn skola alla, den ena med den andra, antaga gudaktighetens sken utan dess kraft; och de skola tycka, att denna förening är ett stort steg framåt mot verldens omvändelse och införandet af det länge förväntade tusenåriga riket. rätt

(538)Genom spiritualism uppträder satan såsom människornas välgörare, hvilken botar folkets sjukdomar och bekänner sig till att införa ett nytt och mera upphöjdt religionssystem; men på samma gång verkar han såsom en förderfvare. Hans frestelser leda stora skaror till undergång. Omåttlighet försvagar förnuftet; sinliga njutningar, strid och blodsutgjutelse följa derefter. Satan fröjdar sig öfver krig; ty det uppväcker själens värsta passioner och inför i evigheten sina öffer, befläckade med brott och blod. Det är hans afsigt att uppegga nationerna till krig mot hvarandra; ty derigenom kan han afvända folkets sinnen från att bereda sig för Herrens dag. rätt

(538)Satan verkar äfven genom elementen för att inberga en skörd af oberedda själar. Han har utforskat hemligheterna i naturens laboratorium, och han brukar alla sina krafter att beherska elementen, så långt som Gud tillåter det. När han fick tillåtelse att plåga Job, huru hastigt blefvo icke får- och boskapshjordar, tjenare, hus och barn bortryckta, och hur hastigt följde icke den ena olyckan efter den andra! Det är Gud, som beskyddar sina skapade väsen och är ett värn för dem mot förderfvarens makt. Men den kristna verlden har visat förakt för Jehovas lag; och Herren skall handla i öfverensstämmelse med sitt ord, han skall undandraga sina välsignelser från jorden, han skall taga bort sitt beskydd från dem som göra uppror mot hans lag samt lära och tvinga andra till att göra det samma. Satan har makt öfver alla som Gud ej särskildt beskyddar. Han skall gynna och hjälpa några, så att han kan befordra sina egna afsigter, och han skall föra bekymmer öfver andra samt förleda människorna till att tro, att det är Gud, som plågar dem. rätt

(539)På samma gång, som djäfvulen uppträder inför människorna såsom en stor läkare, bvilken kan bota deras sjukdomar, skall han bringa sjuklighet och olyckor öfver dem, till dess folkrika städer blifva ödelagda och förstörda. Han verkar allaredan nu. Satan utöfvar sin makt på hvarje plats och på tusen sätt genom olyckor till lands och vatten, genom stora eldsvådor, genom häftiga stormvindar och fasliga hagelskurar, genom orkaner, öfversvämningar, skydrag, flodböljor och jordbäfningar. Han förstör den mognande säden, och hungersnöd och elände följa derpå. Han inför en dödlig smitta i luften, och tusen om... komma af pest. Dessa hemsökelser skola oftare inträffa och blifva allt mera olycksbringande. Både människor och djur skola ödeläggas. "Landet tynar, tvinar bort, maktlös tvinar jorden, maktlöse äro de förnämste ibland landets "folk. Och landet har blifvit oskäradt under sina inbyggare, ty de öfverträdde lagar, kränkte bud, bröto det eviga förbundet." rätt

(539)Och sedan skall den store bedragaren intala människorna, att de som tjena Gud äro skulden till dessa olyckor. De människor, som harva framkallat Guds missbag, skola hänföra all sin Död till dem, hvilkas lydnad för Guds befallningar är enständig tillrättavisning för öfverträdare. Man skall påstå, att människorna misshaga Gud genom att ringakta söndags-sabbaten, att denna synd har bragt olyckor, som icke skola upphöra, förrän söndagsfirandet skall eftertryckligt fastställas, samt att de som framställa det fjärde budets fordringar och sålunda ord intetgöra vördnaden för söndagen, äro orostiftare bland folket och hindra det från att återupptagas i Guds nåd och från att vinna jordisk framgång. Sålunda skall man göra samma beskyllning mot Guds tjenare, som man gjorde i forna tider, och stödja den på skäl, som äro lika ogiltiga som då. "Och då Ahab fick se Elias, sade Ahab till honom: Är det du, som drager olycka öfver Israel? Och han sade: Det är icke jag, som har dragit olycka öfver Israel, utan du och din faders hus då I harven öfvergifvit Herrens bud och du har gått efter Baal." När folkets vrede blir upptänd genom falska beskyllningar, skall det behandla Guds sändebud ungefär på samma sätt, som det affälliga Israel behandlade Elias. rätt

(540)Den undergörande makt, som uppenbarar sig genom spiritualism, skall bruka sitt inflytande mot dem som vilja lyda Gud hellre än människor. Andarnas meddelanden skola tillkännagifva, att Gud har sändt dem att öfvertyga de personer, som förkasta söndagen, om deras villfarelse, samt att landets lagar böra lydas lika mycket som Guds lag. De skola beklaga den stora gudlösheten i verlden och understödja de religiösa lärarnes vittnesbörd, att det osedliga tillståndet är en följd af söndagens vanhelgande. En stor förbittring kommer att uppväckas mot alla som vägra. att emottaga deras vittnesbörd. rätt

(540)Satans förfaringssätt i denna afgörande kamp med Guds folk är det samma, som han använde i begynnelsen af den stora striden i himmelen. Han påstod, att han sökte befordra Guds regerings varaktighet, medan han i hemlighet ansträngde alla sina krafter för att omstörta den. Och samma verk, som han sålunda bemödade sig om att utföra, lade han de trogna änglarne till last. Samma bedrägliga förfaringssätt har kännetecknat den katolska kyrkans historia. Den har utgifvit sig för att handla såsom himmelens ståthållare, medan den sökte att upphäfva sig öfver Gud och förändra hans lag. Under Roms styrelse blefvo de som leda döden för sin trohet mot evangelium, anklagade för att vara ogerningsmän; man påstod, att de hade ingått förbund med satan, och alla möjliga medel användes för att hopa förakt öfver dem, att de skulle framstå i folkets ögon och äfven i sina egna ögon såsom de värsta förbrytare. Sålunda skall det äfven blifva nu. Medan satan söker att förgöra dem som ära Guds lag, skall han förorsaka, att de blifva anklagade såsom lagbrytare, såsom människor, hvilka vanära Gud och bringa straffdomar öfver verlden. rätt

(540)Gud lägger aldrig tvång på viljan men satan tager ständigt sin tillflykt till tvang och grymhet för att erhålla makt öfver dem som han icke kan förföra på något annat sätt. Han söker att beherska samvetet medels fruktan eller tvång och att förskaffa sig sjelf hyllning. För att åstadkomma detta verkar han genom både religiösa och verldsliga myndigheter samt förmår dem att stifta mänskliga lagar för att trotsa Guds lag. rätt

(541)De som ära Bibelns sabbat, skola brännmärkas såsom fiender till lag och ordning, såsom nedbrytande samhällets moraliska förbud och förorsakande laglöshet och förderf samt nedkallande Guds straffdomar öfver jorden. Deras samvetsbetänkligheter skola blifva betecknade såsom egensinnighet, tredska och förakt för öfverheten. De skola beskyllas för att vara otrogna mot regeringen. Predikanter, som förneka den gudomliga lagens giltighet, skola framhålla från predikstolen, att människorna böra visa lydnad för de borgerliga myndigheterna, emedan de äro förordnade af Gud. I lagstiftande församlingar och vid domstolar, skola sabbatshållare framställas i ett falskt ljus samt fördömas. Deras ord skola blifva förvrängda, och man skall tolka deras bevekelsegrunder på det värsta sätt. rätt

(541)När de protestantiska församlingarna förkasta Skriftens klara bevis för Guds lags oföränderlighet, så skola de längta efter att tysta munnen på dem, hvilkas tro de ej kunna omstörta med Bibeln. Emellertid tillsluta de sina ögon för det faktum, att de nu gå till väga på ett sätt, som skall leda till förföljelse mot dem, hvilka samvetsgrant vägra att göra hvad de öfrige kristne göra - att erkänna den påfviska sabbatens fordringar. rätt

(541)Kyrkans och statens högsta myndigheter skola förena sig om att muta, öfvertala och tvinga alla klasser till att ära söndagen. Bristen på gudomlig auktoritet skall ersättas genom tryckande förordningar. Politiskt förderf förstör kärlek till rättvisa och aktning för sanningen; och för att erhålla allmänhetens ynnest' skola styresmännen och lagstiftarne till och med i det fria Amerika gifva efter för folkets begäran om en lag, som fastställer söndagens iakttagandö. Samvetsfriheten, som har kostat en så stor uppoffring, skall ej längre aktas. I den strid, som snart kommer, skola profetens ord uppfyllas: "Draken vardt vred på qvinnan och gick bort att strida med de öfriga af hennes säd, I som hålla Guds bud och harva Jesu vittnesbörd." rätt

nästa kapitel