Den Heliga Skrift ett beskydd.

(542)Till uppenbarelsen och vittnesbördet! Om de icke tala i öfverensstämmelse med detta ord, så är det, emedan intet ljus finnes i dem." (Eng. öfvers.) Guds folk hänvisas till Skriften såsom dess beskydd mot falske lärares inflytande och mot den förföriska makten af mörkrets andar. Satan använder alla möjliga konstgrepp för att hindra människorna från att erhålla kunskap i Bibeln; ty dess tydliga ord uppenbarar hans förvillelser. Vid hvarje återupplifvande af Guds verk uppeggas satan till större verksamhet och ifver. Han anstränger nu alla sina krafter för den slutliga striden mot Kristus och hans efterföljare. Det sista stora bedrägeriet skall snart visa sig för oss. Antikrist skall utföra sina underbara gerningar för Våra ögon. Det falska verket skall likna det sanna så noggrant, att det blir omöjligt att skilja mellan dem utan tillhjälp af den Heliga Skrift. Genom dess vittnesbörd måste hvarje lära och underverk pröfvas. rätt

(542)De som bemöda sig om att lyda alla Guds bud, skola röna motstånd och blifva bespottade. De kunna bestå allena i Gud. För att kunna uthärda den pröfning, som väntar dem, måste de förstå Guds vilja, såsom den är uppenbarad i hans ord. De kunna ära honom, blott då de harva ett rätt begrepp om hans natur, regering och afsigter samt handla i harmoni dermed. Inga alldra än de som harva väpnat sitt sinne med Bibelns sanningar, kunna bestå i den sista stora striden. En hvar skall pröfva sig med denna fråga: Skall jag lyda Gud hellre än människor? Den afgörande stunden år nu för handen. Stå vi på Guds föränderligar ords klippa? Äro vi beredda till att stå fasta och försvara Guds befallningar och Jesu tro? rätt

(543)Innan sin korsfästelse förklarade Frälsaren för sina lärjungar, att han skulle dödas och uppstå igen ur grafven; och änglar vara närvarande för att intrycka hans ord på deras sinnen och hjärtan. Men lärjungarne förväntade en jordisk befrielse från det romerska oket, och de kunde ej fördraga tanken, att han, på hvilken allt deras hopp hvilade, skulle lida en vanhedrande död. Orden, som de behöfde komma i håg, blefvo glömda; och då pröfningens tid kom, befunnos de oberedda. Jesu död tillintetgjorde deras förhoppningar lika fullständigt, som om han icke hade varnat dem. Sålunda uppenbaras framtiden för oss i profetiorna lika tydligt, som den uppenbarades för lärjungarne genom Kristi ord. De händelser, som äro förknippade med pröfningstidens slut och beredelseverket för vedermödans tid, äro tydligen framstälda. Men många hafva ej mera kunskap om dessa vigtiga sanningar, än om de aldrig hade blifvit uppenbarade. Satan söker att utplåna hvarje intryck, som kan göra dem visa till frälsning, och vedermödans tid skall finna dem oberedda. rätt

(543)När Gud sänder människorna varningar, som äro så vigtiga, att de föreställas blifva förkunnade af änglar, .som flyga midt på himmelen, så fordrar han, att hvarje person, som kan tänka och resonera, skall hörsamma budskapet. De förskräckliga straffdomar, som uttalas mot vilddjurets och dess bilds tillbedjan, borde förmå alla till att flitigt forska i profetiorna för att inhemta hvad vilddjurets märke är samt huru de skola undvika att emottaga det. Men största delen af folket vänder bort sina öron från att höra sanningen och lyssnar i stället till fabler. Aposteln Paulus förklarade, i det han såg framåt till de sista dagarne: "En tid skall komma, då de icke skola fördraga den helsosamma läran." Den tiden har nu kommit. Många önska icke höra .Bibelns sanningar, emedan de strida emot deras syndiga och verldsligt sinnade hjärtas begär; och satan förser dem genom sina bedrägerier med hvad de önska. rätt

(543)Men på jorden skall Gud hafva ett folk, som grundar sin tro på Bibeln och Bibeln allena såsom måttstocken för alla läror och grunden till alla reformer. Lärde mäns åsigter, vetenskapens slutföljder, kyrkomötens bekännelser eller beslut, som äro lika talrika och motsägande hvarandra som kyrkosamfunden de representera, flertalets röst - ingen af dessa, lika litet som alla tillsammans, bör betraktas såsom bevis för eller emot någon trospunkt. Innan vi antaga någon lära eller föreskrift, böra vi begära att få se ett" så säger Herren" till stöd för den samma. rätt

(544)Satan sträfvar beständigt att fästa uppmärksamheten vid människor i stället för vid Gud. Han leder folket att se upp till biskopar, prester och professorer i teologi såsom sina vägvisare i stället för att forska i Skriften och inhemta sin pligt för sig sjelf. Genom att sedan beherska dessa ledares sinnen kan han inverka på mängden efter behag. rätt

(544)När Kristus kom för att tala lifvets ord, hörde folket honom gerna; och många äfven bland presterna och rådsherrarne trodde på honom. Men öfverstepresterna och de ledande männen i nationen voro beslutna att fördöma och förkasta hans lärdomar. Fastän de ej lyckades att finna något, för hvilket de kunde anklaga honom, fastän de icke kunde undgå att känna in. flytandet af den gudomliga makt och vishet, som åtföljde hans ord, så förskansade de sig likväl bakom sina fördomar; de förkastade de tydligaste bevisen på hans messianskö ämbete, så att de icke skulle tvingas till att blifva hans lärjungar. Desse Jesu motstån. dare voro män, som folket hade blifvit inlärdt att vörda ända från sin barndomstid; det hade varit vandt vid att obetingadt böja sig under deras auktoritet. Folket frågade: "Hvarför tro icke våra rådsherrar och skriftlärde på Jesus? Skulle icke desse fromme män emottaga honom, om han vore Kristus?" Det var sådana lärares inflytande, som förmådde judarne till att förkasta sin Återlösare. rätt

(544)Den anda, som påverkade dessa prester och rådsherrar, ådagalägges ännu af många, som utgifva sig för att vara gudfruktiga. De vägra att undersöka Skriftens vittnesbörd beträffande de sanningar, som särskildt angå vår tid. De hänvisa till sitt; eget stora antal, sin rikedom och sitt anseende samt skåda föraktligt ned på sanningens försvarere såsom få, fattiga och oansedda och såsom hafvande en tro, hvilken skiljer dem från verlden. rätt

(544)Kristus förutsåg, att den myndighet, som de skriftlärde och fariseerna orättmätigt tillvällat sig, icke skulle upphöra med judarnes förskingring. Hans profetiska öga såg huru människorna skulle bruka sin myndighet till att herska öfver andras samveten, hvilket har varit en så fasansfull förbannelse för församlingen under alla tider. Och hans förskräckliga förkastelse. dom öfver de skriftlärde och fariseerna samt hans varningar till folket om att icke följa dessa blinde ledare, blefvo nedtecknade såsom en erinran för kommande slägter. rätt

(545)Den katolska kyrkan behåller åt presterna rättighet till att utlägga Skriften och förbjuder folket att läsa den af det skälet, att blott de andlige äro skickliga till att förklara Guds ord. Fastän reformationen gaf Skriften åt alla, hindrar likväl samma princip, som Rom hyllade, många personer i protestantiska kyrkosamfund från att forska i Bibeln för sig sjelfva. De undervisas att emottaga dess lärdomar, såsom kyrkan uttolkar dem j och många tusen våga icke tro något, som strider mot deras bekännelse eller deras kyrkas faststälda lära, huru tydligt det än är framstäldt i Skriften. rätt

(545)Oaktadt Bibeln är full af varningar mot falske lärare, äro många likväl beredvilliga att sålunda anbefalla sina själar åt presterskapet. På vår tid finnas många tusen religionsbekännare, som icke kunna gifva något annat skäl för de olika punkterna i sin tro än det, att deras andlige lärare hafva undervisat dem sålunda. Frälsarens lära gifva de nästan icke alls akt på, men de hafva obetingad t förtroende till predikanternas ord. Äro predikanter ofelbara? Huru kunna vi anförtro våra själar åt deras ledning, så framt vi icke veta på grund af Guds ord, att de äro ljusbärare? Brist på andligt mod att afvika från den af verlden banade stigen leder många till att följa i lärde mäns fotspår; och på grund af sin motvillighet för bibelforskning fastna de hopplöst i villfarelsens bojor. De se, att sanningen för denna tid tydligen framställes i Skriften, och de känna den Helige Andes kraft, som beledsagar dess förkunnande ; men de tillåta likväl presterskapets motstånd att vända dem bort från ljuset. Fastän deras förnuft och samvete äro öfvertygade, våga likväl icke dessa bedragna själar tänka annorlunda, än predikanten lär dem; och deras personliga omdömesförmåga, deras eviga intressen uppoffras för en annan persons otro, högmod och fördom. rätt

(545)Satan verkar på många sätt genom mänskligt inflytande för att binda sina fångar. Han tillförsäkrar sig många genom att med kärlekens silkesband fästa dem vid personer, som äro fiender till Kristi kors. Af hvilken art denna tillgifvenhet än är, antingen den är kärlek mellan föräldrar och barn, man eller hustru eller samfundskärlek, så medför den dock samma verkan; sanningens motståndare bruka sin makt till att beherska samvetet, och de själar, som hållas under deras herravälde, harva ej tillräckligt mod eller oberoende att följa sina egna öfvertygelser om hvad som är rätt. rätt

(546)Sanningen och Guds ära äro oskiljaktiga; det är omöjligt för oss, att med Bibeln i hand ära Gud genom oriktiga åsigter. Många .påstå, att det gör intet till saken hvad man tror, om man blott för ett rättskaffens lefverne; men tron danar lifvet. När vi kunna erhålla upplysning om sanningen, men försumma att bruka tillfället till att höra eller läsa den, så förkasta vi i verkligheten den samma; vi välja mörkret hellre än ljuset. rätt

(546) ”Mången väg synes mannen riktig, men dess slut leder honom till döden." Okunnighet är ingen ursäkt för villfarelse eller synd, när man har gynsamt tillfälle till att känna Guds vilja. En man är ute och reser och kommer till en plats, der flere vägar mötas ; en vägvisare utpekar till hvilken plats hvarje väg för. Om han icke rådfrågar vägvisaren, utan följer den väg, som han anser vara den rätta, så är det mycket troligt, att han skall komma in på orätt väg, huru uppriktig han än är. rätt

(546)Gud har gifvit oss sitt ord, på det att vi må blifva kända med dess lära och sjelfva veta hvad han fordrar af oss. När en lagklok kom till Jesus och frågade: "Hvad skall jag göra, att jag må ärfva evigt lif?" hänvisade Frälsaren honom till Skriften, sägande: "Hvad är skrifvet i lagen? Huru läser du ?” Okunnighet kan icke ursäkta hvarken ung eller gammal eller befria någon från det straff, som är faststäldt för Guds lags öfverträdelse; ty de harva fått en noggrann framställning af denna lag, dess grundsatser och fordringar. Det är icke nog att hafva goda föresats er; det är icke nog, att en person gör hvad han anser vara rätt eller hvad predikanten säger är rätt. Hans själs frälsning står på spel, och han bör sjelf forska i Skriften. Huru stark hans öfvertygelse än är, huru förvissad han än är om att predikanten kännor till sanningen, så är likväl icke detta hans grundval. Han har en karta, som utpekar hvarje vägtecken under resan mot himmelen, och han bör icke gissa sig till något. rätt

(547)Det är hvarje förnuftigt väsendes förnämsta pligt att lära af Bibeln hvad sanning är och sedan vandra i ljuset och uppmuntra andra att följa dess exempel. Vi borde hvarje dag läsa i Bibeln sorgfälligt, öfverväga hvarje mening och jämföra skriftställe med skriftställe. Med Guds hjälp böra vi sjelfva bilda våra åsigter, emedan vi skola svara för oss sjelfva inför Gud. rätt

(547)De sanningar, som klarast uppenbaras i Bibeln, harva blifvit insvepta i tvifvel och mörker af lärde män, som under anspråk på stor vishet lära, att Skriften har en mystisk, hemlig, andlig mening, som icke synes i de använda orden. Desse män äro falske lärare. Det var en sådan klass Jesus vände sig till, när han sade: "I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft." Bibelns ord böra förklaras enligt sin uppenbara mening, så framt icke en symbol eller bild användes. Kristus har lofvat: "Om någan vill göra hans vilja, skall han förstå om läran är från Gud." Om människorna blott ville läsa Bibeln, om det ej funnes några falske lärare att missleda och förvirra deras sinnen, komme ett verk att utföras, som skulle glädja Guds änglar och vinna för Kristi hjord tusen på tusen, som nu vandra i villfarelse. rätt

(547)Vi borde använda alla våra själskrafter till att forska i Skriften samt uppöfva vårt förstånd till att fatta Guds djupheter, såvidt som det är möjligt för dödliga människor att göra det; likväl måste vi icke glömma, att ett barns läraktighet och undergifvenhet är en lärjunges rätta sinnelag. Svåra ställen i Skriften kunna icke förklaras på samma sätt, som man använder för att utreda filosofiska problem. Vi böra icke ransaka Bibeln med det sjelfförtroende, som många visa, när de sysselsätta sig med vetenskaper, utan med ödmjuk bön till Gud och en uppriktig önskan om att förstå hans vilja. Vi måste komma till den store Jehova med en ödmjuk och läraktig anda för att blifva upplysta, i annat fall skola onda änglar så förblinda våra sinnen och förhärda våra hjärtan, att sanningen icke skall göra något intryck på oss. rätt

(547)Många delar af Skriften, hvilka lärde män kalla hemlighetsfulla eller hvilka de förbigå såsom oväsentliga, äro fulla af tröst och undervisning för den som har blifvit uppfostrad i Kristi skola. Ett skäl, hvarför många teologer icke harva klarare begrepp om Guds ord, är, att de tillsluta sina ögon för de sanningar, som de icke önska att lyda. En rätt uppfattning af Bibelns sanningar beror icke så mycket på det stora förstånd, hvarmed man forskar i den, som på uppriktighet och en innerlig längtan efter rättfärdighet. rätt

(548)Man bör aldrig läsa Bibeln utan bön. Den Helige Ande allena kan lära oss att känna vigten af de sanningar, som äro lätta att förstå, och hindra oss från att vränga dem som äro svåra att fatta. Det är de heliga änglarnes verk att bereda hjärtat till att så uppfatta Guds ord, att vi blifva intagna af dess skönhet, förmanade genom dess varningar, eller upplifvade och stärkta genom dess löften. Vi böra säga med psalmisten: "Öppna mig ögonen, att jag må se undren i din lag!" Frestelser synas ofta oemotståndliga, emedan de som frestas hafva försummat bön och Bibelns granskning. Derför kunna de icke lätt erinra sig Guds löften eller möta satan med Skriftens vapen. Men Guds änglar omgifva dem som äro villiga till att blifva undervisade i gudomliga saker; och på den tid det behöfves mest, skolande påminna dem om de sanningar, som de äro i behof af. "När fienden kommer såsom en flod, skall Herrens Ande uppräta banér emot honom." rätt

(548)Jesus lofvade sina lärjungar: "Men Hugsvalaren, den Helige Ande, hvilken Fadren skall sända i mitt namn, han skall lära eder allt och påminna eder allt hvad jag har sagt eder." Men Kristi lära måste förut blifva gömd i själen, så att Guds Ande kan påminna oss om den, då faror omgifva oss. David säger: "I mitt hjärta gömmer jag ditt ord, att jag icke må synda , emot dig." rätt

(548)Alla som uppskatta sitt eviga väl, böra vara på sin vakt emot otrons snaror. Sjelfva sanningens grund val skall blifva angripen. Det är omöjligt att undkomma det, bitande hånet och sofisteriet, de försåtliga och förderfliga lärosatserna af nutidens otro. Satan lämpar sina frestelser efter alla slags människor. Han angriper de okunniga med skämt eller hån, under det han möter de bildade med vetenskapliga invändningar och filosofiska argument, hvilka alla äro beräknade på att uppväcka' misstroende till eller förakt för Skriften. Äfven de unga, som hafva blott liten erfarenhet, drista sig att framkasta tvifvel angående trovärdigheten af kristendomens grundprinciper. Och denna otro hos ungdomen, hur ytlig den än är, har sitt inflytande. Härigenom förledas många till att skämta öfver sina fäders tro och förakta nådens anda. Mången person, om hvilken man hyst förhoppning, att han skulle blifva en ära för Gud och en välsignelse för verlden, har blifvit förderfvad genom otrons orena anda. Alla som förlita sig på det mänskliga förnuftets skrytsamma beslut och inbilla sig, att de kunna förklara gudomliga hemligheter och komma till kunskap om sanningen utan bistånd af Guds vishet, skola blifva fångade i satans snaror. rätt

(549)Vi lefva i den mest allvarliga tid af denna verldens historia. Hela människoslägtets öde skall snart blifva afgjord. Vårt eget framtida välbefinnande och äfven andra själars frälsning bero på vårt närvarande handlingssätt. Vi behöfva ledas af sanningens Ande. Hvarje efterftHjare af Kristus borde allvarligt fråga: "Herre, hvad vill du, att jag skall göra?" Vi behöfva förödmjuka oss inför Herren med fasta och bön samt ofta betrakta hans ord; i synnerhet behöfva vi tänka på det som angår domen. Vi böra nu söka en djup och lefvande erfarenhet i Guds ord. Vi harva ej ett ögonblick att förlora. Händelser af den största vigt inträffa rundt omkring oss; vi äro på satans förtrollade mark. Sofven icke, l Guds väktare! Fienden håller sig dold i närheten och är hvarje ögonblick färdig att anfalla eder och göra eder till sitt byte, om I blifven sömniga och likgiltiga. rätt

(549)Många bedraga sig med hänsyn till sitt rätta tillstånd inför Gud. De Smickra sig sjelfva med att de ej göra något ondt, och glömma att gifva akt på de goda och ädla handlingar, som Gud fordrar af dem, men som de hafva försummat att utföra. Det är icke nog, att de äro träd i Gudd trädgård; de böra äfven bära frukt, ty detta väntar Gud af dem. Han håller dem ansvariga, emedan de försumma att utföra allt det goda, som de kunde hafva uträttat genom hans nåd, som stärker dem. l himmelens böcker äro de nedtecknade såsom människor, hvilka göra marken onyttig. Likväl är icke sådana personers ställning alldeles hopplös. Guds långmodighet och kärlek tala ännu till dem som harva åsidosatt hans barmhertighet och ringaktat hans nåd. "Derför säger han: Vakna upp, du som sofver, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa öfver dig. Sen derför till att I vand ren välbetänkt, icke såsom ovisa, utan såsom visa, köpande tiden, ty dagarne äro onda." rätt

(550)När den stora pröfningstiden kommer, skall det blifva uppenbardt hvilka hafva gjort Guds ord till sin lefnadsregel. Om sommaren är det icke någon anmärkningsvärd skilnad mellan barrträd och andra träd; men när vinterns stormar komma, blifva barrträden oförändrade, under det andra träd förlora sina löf. Likaså kunna de falske religionsbekännarne icke alltid här skiljas från de sanna kristne; men tiden är nära, då skilnaden skall blifva uppenbar. Låt motstånd uppkomma, låt skenhelighet och ofördragsamhet åter få herravälde, låt förföljelse uppväckas, så skola de oädle och skrymtaktige vackla och uppgifva sin tro; men en sann kristen skall stå fast som en klippa, hans tro skall blifva starkare, hans hopp klarare än under tider af lycka och framgång. rätt

(550)Psalmisten säger: "Dina vittnesbörd begrundar jag." "Af dina befallningar varder jag förståndig; derför hatar jag hvarje lögnens stig." rätt

(550) ”Säll den människa, som har funnit vishet." "Han är lik ett träd, planteradt vid vatten, och som utsträcker sina rötter till en bäck, och som icke förskräckes, när hetta kommer, och hvars löf blifver grönt, och som, när ett år af vattubrist kommer, icke sörjer eller upphör att bära frukt." rätt

nästa kapitel