Den sista varningen.

(551)Derefter såg jag en annan ängel nedstiga från himmelen, som hade stor makt, och jorden vardt upplyst af hans härlighet. Och han ropade med stark röst och sade: Fallet, fallet är det stora Babylon, och det har blifvit en boning för onda andar och ett tillhåll för alla orena andar och ett tillhåll för alla orena och vederstyggliga foglar." "Och jag hörde en annan röst från himmelen, som sade: Gån ut från henne, I mitt folk, för att icke deltaga i hennes synder och få del i hennes plågor." rätt

(551)Detta skriftställe åsyftar en tid, när budskapet om Babylons fall, såsom det förkunnas af den andra ängeln i Uppenbarelsens fjortonde kapitel, skall upprepas, med tillägg af ett vittnesbörd om det förderf, som har inträngt i de olika kyrkosamfunden, hvilka utgöra Babylon, sedan budskapet först förkunnades på sommaren 1844. Här beskrifves ett förfärligt tillstånd i den religiösa verlden. För hvarje gång sanningen förkastas blifva folkets sinnen mörkare och deras hjärtan mera gensträfviga, till dess de äro försänkta i otro och förhärdelse. I trots af de varningar Gud har gifvit skola de fortfara med att ringakta ett af de tio buden, till dess de ledas till att förfölja dem, som lyda det. Kristus underskattas genom det förakt, som man visar mot hans ord och folk. Allt efter som kyrkosamfunden antaga spiritualisms lärosatser, aflägsnar man det tvång, som har varit pålagdt det köttsliga hjärtat, och religionsbekännelsen blir blott en täckmantel, som döljer den värsta orättfärdighet. Tron pil uppenbarelser från andeverlden öppnar vägen för förföriska andar och djäflars läror, och sålunda skall onda änglars inflytande blifva kändt i församlingarna. rätt

(552)Det säges om Babylon på den tid, som omtalas i denna profetia: "Ty hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdigheter." Hon har fylt sitt syndamått, och ödeläggelsen skall snart brabba henne. Men Gud har ännu ett folk i Babylon; och innan hans straffdomar falla, skola dessa trogna tjenare uppmanas att gå ut från henne, att de "icke deltaga i hennes synder och få del i hennes plågor." Detta är ändamålet med det budskap, hvilket representeras genom symbolen af en ängel, som kommer ned från himmelen och upplyser jorden med sin härlighet samt ropar med stark röst, i det han kungör Babylons synder. I förbindelse med detta budskap höres en annan röst: "Gån ut från henne, I mitt folk!" , Dessa tillkännagifvanden i förening med den tredje ängelns budskap utgöra det sista varningsbudskapet, som skall förkunnas för jordens inbyggare. rätt

(552)Förskräcklig är den kamp, som verlden går till mötes. Jordens riken, som förena sig i strid mot Guds befallningar, utfärda ett påbud, att" alla, små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar," skola rätta sig efter kyrkans bruk genom att iakttaga den falska sabbaten. Alla som vägra att lyda, skola straffas enligt borgerlig lag, och till sist skola de förklaras skyldiga att dö. Å andra sidan fordrar Guds lag lydnad och ålägger människorna att hålla Skaparens hvilodag samt hotar att utgjuta sin vrede öfver alla, hvilka öfverträda hans bud. rätt

(552)En hvar, som har fått denna stridsfråga klart framstäld för sig, men dock förkastar Guds lag för att lyda en mänsklig förordning, tager vilddjurets märke; han emottager ett tecken pålydnad mot den makt, som han föredrager att lyda i stället för Gud. Varningen från himmelen lyder sålunda: "Om någon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess märke på sin panna eller på sin hand, skall ock han fä dricka af Guds vredes vin, hvilket, obemängdt, är iskänkt i hans vredes kalk." rätt

(552)Men ingen kommer att lida under Guds vrede, förrän sanningen har blifvit klart framstäld för hans förstånd och samvete, och han har förkastat den. Det finnes många, som aldrig harva haft tillfälle att höra de sanningar, hvilka synnerligen angå vår tid. Det fjärde budets fordringar harva aldrig blifvit framstälda för dem i sitt rätta ljus. Han som känner hvarje hjärta och pröfvar hvarje bevekelsegrund, vill icke, att någon, som önskar att få kunskap om sanningen, skall bedragas med hänsyn till de punkter, omkring hvilka striden rör sig. Detta påbud skall icke blindt påtvingas folket. En hvar skall få tillräckligt ljus, så att han kan göra ett förståndigt val. rätt

(553)Sabbatens iakttagande skall blifva, det stora profvet på lydnad; ty detta är den punkt, hvarom man hufvudsakligen strider. När människorna utsättas för den sista pröfningen, skall ingen dragas som skiljer mellan dem som tjena Gud, och dem som icke tjena honom. Medan den falska sabbatens iakttagande i öfverensstämmelse med landets lag och i strid mot det fjärde budet är en bestämd förklaring, som visar lydnad för den makt, hvilken är i. strid med Gud, så skall den sanna sabbatens iakttagande utgöra ett bevis på lydnad mot Skaparen. Medan denna klassen antager djurets märke genom att antaga tecknet på undergifvenhet för jordiska makter, så väljer den andra klassen att antaga tecknet på lydnad för Gud och erhåller Guds insegel. rätt

(553)Hitintills har man ofta betraktat dem som förkunna den tredje ängelns budskap, såsom larmblåsare. Deras förutsägelser om att religiös ofördragsamhet skulle få öfverhanden i Förenta Staterna, att kyrkan och staten skulle förena sig att förfölja dem som hålla Guds bud, hafva förklarats grundlösa och orimliga. Man har tillitsfullt påstått, att detta land aldrig kunde blifva annat än hvad det har varit - ett land, som försvarar religionsfrihet. Men när frågan om att fastställa söndagens Iakttagande vidsträckt diskuteras, ser man, att den händelse, som man så, länge har betviflat, är nära att inträffa, och den tredje ängelns budskap skall frambringa en verkan, som det icke förut kunde hafva åstadkommit. rätt

(553)Gud har sändt sina tjenare i hvarje mansålder att bestraffa synden både i verlden och i församlingen. Men folket önskar att höra behagliga saker, och det har ingen smak för den rena, osminkade sanningen. Många reformatorer beslöto vid början af sin verksamhet att bruka stor försigtighet, då de angrepo kyrkans och nationens synder. De hoppades, att genom ett uppriktigt, kristligt lifs exempel leda folket tillbaka till sanningen. Men Guds Ande kom öfver dem, såsom den kom öfver Elias och manade honom till att bestraffa en ogudaktig konungs och ett affälligt folks synder; de kunde Icke afhålla sig från att predika Bibelns tydliga ord - lärdomar, som de förut hade varit ovilliga till att förkunna. De blefvo tvungna till att nitiskt vittna om sanningen och om den fara, som hotade människorna. De uttalade de ord, som Herren gaf dem, utan att frukta följderna, och folket blef tvunget till att höra varningen. rätt

(554)Sålunda skall äfven den tredje ängelns budskap blifva förkunnadt. När tiden kommer, då det skall predikas med största kraft, skall Herren bruka ringa redskap och leda dem som inviga sig åt hans tjenst. Arbetarne skola blifva skickliggjorda för sitt verk genom sörjelse af den Helige Ande hellre än genom undervisning i läroanstalter. Troende och bedjande män skola blifva drifna till att arbeta med helig ifver och vittna om det ord, som Gud gifver dem. Babylons synder skola blifva uppenbarade. De förskräckliga följderna af att de borgerliga myndigheterna påtvinga folket kyrkans förordningar, spiritualisms utbredande, den påfliga maktens hemliga men hastiga framgång - allt detta skall läggas i dagen. Genom dessa allvarliga varningar skall folket blifva väckt. Många tusen skola lyssna, som aldrig förut hafva hört sådana ord. Med förvåning höra de vittnesbördet om att Babylon är församlingen, som är fallen på grund af sina villfarelser och synder samt på grund af att hon har förkastat den sanning, hvilken blifvit henne sänd från himmelen. När folket går till sina förre lärare och frågar med ifver hur det förhåller sig med dessa ting, så framkomma predikanterna med fabler och profetera frid för att aflägsna dess fruktan och lugna dess oroliga samveten, Men enär många vägra att låta sig nöja med en mänsklig auktoritet och fordra ett tydligt "så säger Herren,” så blifva de populära predikanterna, liksom fariseerna i forntiden, intagna af vrede, när man sätter deras myndighet i fråga, och de skola förkasta budskapet såsom kommande från satan samt uppegga den stora mängden, som älskar synd, till att förhåna och förfölja budskapets förkunnare. rätt

(554)När striden utsträcker sig till nya trakter, och folkets uppmärksamhet fästes vid Guds nedtrampade lag, blifver satan mera verksam. Den kraft, hvarmed budskapet förkunnas, skall blott väcka vrede hos dem som motverka det samma. Presterna skola göra nästan öfvermänskliga ansträngningar att hindra ljuset från att lysa för deras församlingar. Genom alla medel, som de kunna förfoga öfver skola de söka att afhålla människorna från att öfverväga dessa vigtiga frågor. Kyrkan vädjar till den borgerliga maktens starka arm, och papister och protestanter förena sig i detta verk. Allt efter som rörelsen för inskärpandet af söndagens iakttagande blifver djärfvare och mera afgörande; skall man påkalla, lagens hjälp mot dem som helighålla den. sjunde dagen. De skola hotas med böter och fängelse, och några af dem skall man erbjuda höga ämbeten samt andra belöningar och fördelar såsom lockelser till att förneka sin tro. Men de svara bestämdt: "Visa oss i Guds ord, att vi harva orätt" – samma yrkande, som Luther under liknande omständigheter framstälde. De som föras inför domstolarne, försvara sanningen med kraft, och några af dem som lyssna, besluta sig för att hålla alla Guds, bud. Sålunda skall ljuset framställas för många tusen som eljest icke skulle få kunskap om dessa sanningar. rätt

(555)Samvetsgrann lydnad för Guds ord skall blifva behandlad såsom uppror. Förblindade af satan, skola föräldrarne visa stränghet och bitterhet mot sina troende barn; husbonden eller matmodern skall förtrycka sina tjenare, som vilja hålla Guds bud. Ömma känslor skola blifva undertryckta; barn skola göras arflösa och drifvas bort från sina hemö Pauli ord skola blifva bokstafligen uppfylda: "Alla de som vilja lefva gudligt i Kristus Jesus skola lida förföljelse." När sanningens försvarare vägra at; hålla söndags-sabbaten, skola några af dem blifva kastade i fängelse, andra skola landsförvisas och åter andra behandlas såsom slafvar. För mänsklig vishet synes allt detta nu vara omöjligt; men när Guds Ande, som har hållit människorna tillbaka viker från dem och de beherskas .af satan, som hatar Guds bud så skola många sällsamma saker utvecklas. Hjärtat kan vara mycket grymt, när gudsfruktan och kärlek äro borta. rätt

(555)När stormen närmar sig, skola många, som harva bekant Slö till att tro den tredje ängelns budskap, men som icke harva blifvit helgade genom lydnad för sanningen, förneka sin tro och sluta sig till motståndarne. Genom att umgås med verlden och påverkas af dess anda hafva de begynt att betrakta saker och ting i nästan samma ljus som den gör; och när pröfningen kommer, äro de färdiga att välja den makliga och populära sidan. Begöfvade och vältalige män, som en gång fröjdade sig i sanningen, skola använda sina själsgåfvor att bedraga och vilseleda själar. De blifva sina förra bröders bittraste fiender. När sabbatshållare ställas inför domstolarne till att svara för sin tro, såblifva dessa affällingar satans verksammaste agenter, som anklaga och framställa dem i ett falskt ljus samt genom lögnaktiga berättelser och anspelningar uppegga de styrande emot dem. rätt

(556)Under denna förföljelses tid skall Herren pröfva sina tjenares tro. De hafva troget förkunnat varningen, förlitande sig allenast på Gud och hans ord. Guds Ande, inverkande på deras hjärtan, har tvingat dem till att tala. Eggade af ett heligt nit och med en stark gudomlig påverkan, utförde de sina pligter utan att lugnt beräkna följderna af att kungöra det ord, som Herren hade gifvit dem. De hafva icke tagit hänsyn till sina verldsliga intressen, ej heller sökt att bevara sitt anseende eller sina lif. Men när motståndets och klandrets storm bryter lös öfver dem, skola några öfverväldigas af bestörtning och vara färdiga att utropa: "Om vi hade förutsett följderna af våra ord, skulle vi hafva tegat." De äro alldeles omringade af svårigheter. Satan angriper dem med starka frestelser. Det verk, som de hafva åtagit sig, synes vara för svårt för dem att utföra. De hotas med undergång. Den hänförelse, som en gång upplifvade dem, är försvunnen; men de kunna likväl icke vända tillbaka. När de sålunda märka sin hjälplöshet, fly de till den allsmäktige Guden för att erhålla styrka. De komma ihåg, att det ord, som de hafva talat, var icke deras, utan hans, som bjöd dem förkunna varningen. Gud har gifvit sanningen i deras hjärtan, och de kunna icke underlåta att förkunna den. rätt

(556)Liknande pröfningar hafva drabbat gudfruktiga människor under förflutna tider. Wycliffe, Huss, Luther, Tyndale, Baxter och Wesley påstod o, att all lära skulle pröfvas med Bibeln, samt förklarade, att de skulle förkasta allt som den förbjöd. Förföljelsen rasade mot desse män med obeveklig häftighet; men de upphörde likväl icke att framhålla sanningen. Olika tidsperioder i församlingens historia hafva utmärkts genom utvecklingen af en eller annan särskild sanning, som varit lämpad efter Guds folks behof på den tiden. Hvarje ny sanning har rolist kämpa mot hat och motstånd; och de som vara välsignade med dess ljus, blefvo frestade och pröfvade. Herren gifver folket ön särskild sanning, när det behöfver den. Hvem vågar underlata att förkunna den? Han befaller sina tjenare att framställa nådens sista inbjudning till verlden. De kunna icke tiga utan att sätta sina själar i fara. Kristi sändebud hafva intet att göra med följderna. De måste utföra sin pligt och lemna följderna at Gud. rätt

(557)När motstlindet tilltager i häftighet, blifva Guds tjenare åter förbryllade; ty det synes för dem, som om de hafva varit orsak till denna vändpunkt. Men Guds ord och deras eget samvete vittna för dem, att de hafva handlat rätt; och de få. styrka till att uthärda alla påkommande pröfningar. Striden blifver häftigare; men deras tro och mod stiga, allt efter som det behöfves. Deras vittnesbörd är: "Vi våga icke behandla Guds ord otillbörligt och dela hans heliga lag, så att vi kalla en del väsentlig och en annan del oväsentlig för att vinna verldens yndest. Den Herre, som vi tjena, är mäktig till att befria oss. Kristus har besegrat jordens makter. Skola vi då frukta för en verld, som redan blifvit besegrad?" rätt

(557)Förföljelse i sina olika former är utvecklingen af en grundsats, som skall existera så länge som satan finnes till och kristendomen har någon lifskraft. Ingen kan tjena Gud utan att möta motstånd från mörkrets makter. Onda änglar skola angripa honom; emedan de frukta, att hans inflytande skall taga bytet ur deras händer. Onde män, som tillrättavisas genom hans exempel skola sluta sig till dem och söka att draga honom bort från Gud genom lockande frestelser. Om dessa icke lyckas, så använda de våld för att betvinga hans samvete. rätt

(557)Men så länge som Jesus är medlare för människan i den himmelska helgedomen, känna både regenter och folk den Helige Ändes tyglande inflytande. Den beherskar ännu till en viss grad landets lagar. Om vi icke hade dessa lagar, skulle veddens tillstånd vara mycket värre, än det nu är. Om än många af våra styresmän äro verksamma agenter för satan, så har Gud äfven sina redskap bland nationens ledande män. Fienden ingifver sina tjenare att framställa förslag om åtgärder, som skulle storligen hindra Guds verk; men statsmän, som frukta Herren, påverkas af heliga änglar till att bekämpa sådana förslag med argument, som ej kunna vederläggas. Sålunda skola några män tillbakahålla en mäktig ström af det onda. Motståndet från sanningens fiender skall hämmas, så att den tredje ängelns budskap kan uträtta sitt verk. När den sista varningen gifves, skall den ådraga sig uppmärksamhet af desse ledande män, genom hvilka Herren nu verkar, och några af dem skola emottaga den och skola blifva beståndande med Guds folk genom vedermtidans tid. rätt

(558)Ängeln, som bistår i förkunnandet af den tredje ängelns budskap, upplyser hela jorden med sin härlighet. Här förutsäges ett verk, som sträcker sig till hela verlden och utföres med utomordentlig kraft. Adventrörelsen åren 1840-1844 var en härlig uppenbarelse af Guds makt. Den första ängelns budskap blef fördt till hvarje missionsstation på jorden, och i några länder visade sig ett större religiöst intresse än man har bevittnat någonstädes sedan reformationen i det sextonde århundradet; men dessa rörelser skola långt öfverträffas af den mäktiga rörelsen under den tredje ängelns varningsbudskap. rätt

(558)Verket skall likna det som utfördes på pingstdagen. Liksom" arlaregnet" gafs genom den Helige Ändes utgjutelse i begynnelsen af evangelii förkunnande för att få den dyrbara säden till att växa, så skall" serlaregnet" gifvas vid slutet af dess förkunnande för att bringa skörden till mognad. "Och låtom oss känna, låtom oss jaga efter att känna Herren! Såsom en morgonrodnad är hans uppgång viss, och han skall komma såsom ett regn till oss, såsom ett serlaregn, som fuktar jorden." "Och fröjden eder, I Zions barn, och glädjens i Herren, eder Gud! ty han skall gifva eder arlaregn i rättan tid, likasom han sände eder ymnigt arlaregn och serlaregn i forna tider." "Och det skall ske i de yttersta dagarne, säger Gud: Jag skall utgjuta af min Ände öfver allt kött." " Och det skall ske, att hvar och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst." Evangelii stora verk skall utmärkas med en lika stor uppenbarelse af Guds kraft vid dess afslutande som vid dess begynnelse. De profetior, som blefvo uppfylda genom utgjutelsen af arlaregnet vid evangelii första förkunnande, skola åter uppfyllas i serlaregnet under dess sista förkunnande. Dessa äro de "tider af vederqvickelse," till hvilka aposteln Petrus blickade framåt, när han sade: "Bättren eder derför och omvänden eder, att edra synder må varda utplånade [i den undersökande domen], på det att tider af vederqvickelse må komma från Herrens ansigte, och att han må sända den åt eder utkorade, Jesus Kristus." rätt

(559)Guds tjenare, hvilkas ansigten upplysas, så att de stråla af I helig hängifvenhet, skola ila från plats till plats att förkunna , himmelens varningsbudskap. Det skall förkunnas af många tusen röster öfverallt på jorden. Då skola många tecken och kraftiga gerningar åtfölja de troende. Satan verkar äfven med lögnens kraft och under, sil. att han äfven kommer eld att falla ned. från himmelen i människornas åsyn. Sålunda skola jordens invånare förmås till att fatta ett afgörande beslut. rätt

(559)Budskapet skall förkunnas, icke så mycket genom argument som genom Guds Ändes djupa öfverbevisning. Argument harva förut blifvit framstälda; säden har blifvit utsådd, och nu skall den växa upp och bära frukt. De skrifter, som missionsarbetare kringspridit, harva utöfvat ett stort inflytande; men många, som blifvit påverkade genom dem, harva blifvit hindrade från att fullt fatta sanningen eller från att lyda den. Nu utbreda sig ljusets strålar öfverallt; sanningen framstår i sin klarhet, och Guds barn afskära de band, i hvilka de varit bundna. Hvarken familjeförbindelser eller församlingsförhållanden äro nu längre i stånd att hindra dem. Sanningen är mera dyrbar för dem än allt annat. I trots af alla krafter, som förena sig mot sanningen, öfvergår ett stort antal på Herrens sida. rätt

nästa kapitel