Striden afslutad.

(604)Vid slutet af de tusen åren återvänder Kristus till jorden. De återlöstes här beledsagar honom, och ett följe af änglar betjena honom. Under det han nedstiger i förfärligt majestät, bjuder han de ogudaktige döde att uppstå för att erhålla sin dom. De komma upp såsom en mäktig här, oräkneliga såsom sandkornen i hafvet. Hvilken stor skilnad mellan denna och den första uppståndelsen! De rättfärdige blefvo iklädda odödlig ungdom och skönhet; medan de ogudaktige bära märken af sjukdom och död. rätt

(604)Hvarje öga i den otaliga skaran riktas mot Guds Son för att beskåda hans härlighet. Såsom med en röst utropar de ogudaktiges här: "Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn!" Det är icke kärlek till Jesus, som ingifver dem dessa ord. Sanningens öfverbevisande kraft framtvingar dem från ovilliga läppar. Då de ogudaktige uppstå ur sina grafvar, äro de besjälade med samma fiendskap mot Kristus och med samma upproriska anda, som då de nedstego deri. De skola icke få någon ny pröfningstid, under hvilken de kunna afhjälpa sitt förflutna lifs bristfälligheter. Intet skulle vinnas derigenom. En hel lifstid i öfverträdelse har ej uppmjukat deras hjärtan. Om de sattes på prof för andra gången, skulle de uppföra sig på samma sätt som första gången; de skulle undvika Guds fordringar och väcka uppror emot honom. rätt

(604)Kristus stiger ned på Oljeberget, hvarifrån han efter sin uppståndelse uppfor och hvar änglarne upprepade löftet om att han skulle komma tillbaka. Profeten säger: "Herren. Min Gud, skall komma, och alla helige med dig." Och hans fötter skola på den dagen stå på Oljeberget, som ligger framför Jerusalem mot öster, och Oljeberget skall remna i tu mot öster och vester till en mycket stor dal." "Och Herren skall vara Konung öfver hela landet." När det Nya Jerusalem i sin bländande härlighet kommer ned från himmelen, hvilar det på den plats, som blifvit renad och beredd till att emottaga det; och Kristus och hans folk och änglarne intåga i den heliga staden. rätt

(605)Nu rustar satan sig till den sista stora kampen för att erhålla herraväldet. Medan mörkrets furste var beröfvad sin makt och afskuren från sitt bedrägeri, var han eländig och nedslagen; men när de ogudaktige döde uppstå, och han ser den ofantligt stora mängden, som står på hans sida, återupplifvas hans hopp, och han föresätter sig att icke uppgifva den stora striden. Han skall samla alla de förtappades härskaror under sitt baner och genom dem söka att utföra sina planer. De ogudaktige äro satans fångar. Genom att förkasta Kristus harva de antagit upprorsstiftarens styrelse. De äro färdiga att antaga hans förslag och att efterkomma hans befallningar. Men han fortsätter med sin gamla list och framställer sig icke såsom' satan, utan påstår, att han är den furste, som är verldens rätt mätige egare och hvilkens arf har blifvit olagligen beröfvadt honom. Han framställer sig såsom en förlossare inför sina bedragna undersåtar samt försäkrar dem, att det är på grund af hans makt, som de blifvit uppväckta ur sina grafvar, och att han nu ämnar befria dem från det grymmaste tyranni. Enär Kristus icke är närvarande, tager satan tillfället i akt att göra underverk för att stadfästa sina påståenden. Han stärker de svage och upplifvar alla med sin egen anda och kraft. Han föreslår att leda dem mot de heliges läger och att taga Guds stad i besittning. Med satanisk glädje pekar han på de otaliga millioner, som hafva blifvit uppväckta från de döde, samt förklarar, att han såsom deras ledare säkerligen kan omstörta staden och återvinna sin tron och sitt rike. rätt

(605)I den ofantligt stora skaran finnas många af det långlifvade slägtet, som lefde före syndafloden; högresta och ovanligt begåfvade människor, som, sedan de kommit under de fallna änglarnes kontroll, använde all sin skicklighet och kunskap till att upphöja sig sjelfva; män, hvilkas underbara konstverk föranledde verlden till att förguda deras talanger, men hvilkas grymhet och kärlekslösa uppförande, hvarmed de befläckade jorden och vanstälde Guds afbild, förmädde honom till att utrota dem ur sin skapelse. Der finnas konungar och generaler, som beseglade nationer tappre män, som aldrig förlorade ett slag; stolte, äregirge krigare, hvilkas annalkande kommo riken att bäfva. Döden har icke åstadkommit någon förändring hos dem. När de komma upp ur grafven, börjar deras tankegång hvar den upphörde. De besjälas af samma lust till att segra, som beherskade dem, när de föllo. rätt

(606)Satan rådplägar med sina änglar och sedan med desse konungar och segervinnare och mäktige män. De se på den styrka och det antal, som finnas på deras sida, och förklara, att hären i staden är liten i jämförelse med deras, samt att de kunna öfvervinna den. De uppgöra planer till att intaga det Nya Jerusalem med dess rikedom och härlighet. Alla begynna strax att rusta sig till striden. Skickliga handtverkare förfärdiga krigsredskap. Befälhafvare, som äro beryktade för sin framgång i krig, ordna skarorna af krigsduglige män i kompanier och afdelningar. rätt

(606)Slutligen gifves befallning att rycka fram, och den otaliga hären satter sig i rörelse - en sådan väldig här, hvars like aldrig samlats af någon jordisk segervinnare och med hvilken alla förflutna tidsåldrars förenade krigskrafter icke kunde jämföras. Satan, den mäktigaste af alla krigare, leder förtruppen, och hans anglar förena sina krafter med hans i denna sista kamp. Konungar och befälhafvare stå i hans leder, och mängden följer i otaliga kompanier, hvart och ett under sin tillsatte ledare. Med militärisk noggrannhet tåga de täta lederna öfver jordens spruckna, ojämna yta mot Guds stad. På Jesu befallning stängas det Nya Jerusalems portar; satans här omringar staden och be. reder sig för att storma den. rätt

(606)Nu visar Kristus sig åter för sina fiender. Högt öfver staden på en grundval af glänsande guld är en tron upphöjd. På denna tron sitter Guds Son, och omkring honom äro hans rikes undersåtar. Ord kunna icke beskrifva Kristi kraft och majestät; ingen penna kan teckna dem. Den evige Faderns härlighet omgifver hans Son. Hans ansigtes sken fyller Guds stad och lyser utanför portarne, ja uppfyller hela Jorden med sin strålglans. rätt

(607)Närmast tronen äro de som en gång voro nitiska för satans sak, men blifvo ryckta såsom bränder ur elden och hafva följt sin Frälsare med djup och innerlig hängifvenhet. Dernäst komma de som utvecklade en kristlig karakter midt ibland lögn och otro; de som ärade Guds lag, när den kristna verlden förklarade den vara afskaffad; sedan komma millioner af alla tidsåldrar, som blefvo martyrer för sin tro. Och rundt omkring dem är den stora skaran, som ingen kan räkna, "af alla folkslag och stammar och folk och tungomål, stående inför tronen och inför Lammet, klädda i hvita fotsida kläder, med palmer i sina händer." Deras strid är afslutad, deras seger vunnen. De harva fullbordat loppet och erhållit befaningen. Palmgrenarne i deras händer äro en sinnebild af deras seger; de hvita kläderna beteckna Kristi obefläckade rättfärdighet, som nu är deras. rätt

(607)De återlöste uppstämma en lofsång, som länge genljuder i de himmelska salarna: "Frälsningen är vår Guds, som sitter på tronen, och Lammets!" Änglar och serafer förena tillbedjande sina röster med deras. Sedan de återluste harva sett satans välde och ondska, furstå de bättre än någonsin tillförne, att det var Kristi makt allena som satte dem i stånd till att segra. I hela den skinande skaran finnes ej en enda person, som håller före, att han har frälst sig sjelf eller att han har segrat genom sin egen kraft och godhet. Ingenting säges om hvad de harva gjort och lidit, utan ämnet i hvarje sång är: "Frälsningen är vår Guds och Lammets." rätt

(607)Guds Sons slutliga kröning eger rum i närvaron af himmelens och jordens församlade invånare. Beklädd med majestät och stor makt, afkunnar nu konungars Konung domen öfver dem som gjort uppror emot hans regering, samt öfvar rättvisa mot dem som harva öfverträdt hans lag och förtryckt hans folk. Profeten säger: "Jag såg en stor hvit tron och honom, som satt derpå, för hvilkens ansigte jorden och himmelen flydde, och intet rum blef funnet för dem. Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen, och böcker upplätos; och en annan bok vardt upplåten, som är lifvets, och de döda blefvo dömda enligt det som var skrifvet i böckerna, efter sina gerningar." rätt

(608) Så snart räkenskapsböckerna öppnas, och Jesus ser på de ogudaktige, erinra de sig hvarje synd de harva. begått. De se just hvar deras fötter veko af från renhetens och helighetens stig, just huru långt stolthet och uppror harva fört dem i öfverträdelsen af Guds lag. De förföriska frestelser, som de uppmuntrade genom att hängifva sig åt synd; de välsignelser, som de missbrukade; Guds sändebud, som de föraktade; varningar, som de förkastade; nådens anbud, som de harva motstått med ett hårdt, obotfärdigt hjärta. - allt framställer sig för dem, som om det vore skrifvat med flammande bokstäfver. rätt

(608) Öfver tronen ses korset; och liksom i en panorama visa sig Adams frestelse och fall och de på hvarandra följande händelserna i den stora återlösningsplanen: Frälsarens ringa födelse; hans tidigare lif i fattigdom och lydnad; hans döpelse i Jordan; hans fasta och frestelse;: i öknen; hans offentliga verksamhet, hvarigenom han uppenbarade himmelens dyrbaraste välsignelser för människorna; dagar, upptagna af kärleks- och barmhertighetsgerningar, och nätter, under hvilka han vakade och bad bland de ensliga bergen; afundens, hatets och ondskans stämplingar, med hvilka hans välgerningar blefvo återgäldade; hans djupa, hemlighetsfulla själsångest i Getsemane under den förkrossande tyngden af hela verldens synder; hans förrådande åt sina motståndare; de förfärliga händelserna under den fasansfulla natten; den saktmodige fången, som blef öfvergifven af sina mest älskade lärjungar och obarmhertigt drifven genom Jerusalems gator; Guds Son, som under jubel framstäldes för Rannas, anklagades i öfversteprestens palats, i Pilati domsal samt inför den fege och grymme Herodes; som bespottades, skymfades, plågades samt dömdes till döden - allt detta framställes tydligt. rätt

(608) Och nu uppenbaras de sista händelserna för den oroliga skaran; den tålige martyren, som beträder vägen till Golgata; himmelens Furste, som hänger på korset; de stolte presterna och den hånande pöbeln, som begabba honom under hans sista själsångest; det öfvernaturliga mörkret; den skälfvande jorden, de remnade klipporna, de öppna grafvarne, som utmärka det ögonblick, när verldens Återlösare uppgaf sitt lif. rätt

(608) Dessa förfärliga händelser framstodo i all sin verklighet. Satan, hans änglar och hans undersåtar hafva ingen makt till att vända sig bort från denna tafla, som de sjelfva harva frambragt. En hvar som deltagit deri, erinrar sig den del han utförde. Herodes, som lät döda de oskyldiga barnen i Betlehem för att deri genom förgöra Israels Konung; den nedriga Herodias, hvilkens brottsliga själ är befläckad af Johannes Döparens blod; den svage och vankelmodige Pilatus; de hånande krigsmännen; presterna, rådsherrarne och den rasande hopen, som ropade: "Hans blod komme öfver oss och öfver våra barn!" - alla inse huru gräsligt deras brott är. De söka förgäfves att dölja sig för hans ansigtes gudomliga majestät, som öfverträffar solens glans; medan de återlöste kasta sina kronor ned för Frälsarens fötter och utropa: "Han dog för mig!" rätt

(609) Bland den återlösta. skaran äro Kristi apostlar, den hjältemodige Paulus, den ifrige Petrus, den älskade och älskande Johannes och deras uppriktige bröder, samt med dem en otalig skara af martyrer; medan de som förföljde, fängslade och dödade dem, äro utanför murarn e med allt, hvilket är föraktligt och af skyvärdt. Der är Nero, det grymma och lastbara vidundret; han ser nu glädjen och upphöjelsen af dem som han en gång plågade och i hvilkas stora ångest han fann ett sataniskt nöje. Hans moder är äfven der och bevittnar frukten af sitt eget verk; hon ser hur den onda karakter, som hon lemnat i arf till sin son, och de lidelser hon har uppmuntrat genom sitt inflytande och exempel, hafva burit frukt i brott, hvilka uppfylde vedden med fasa. rätt

(609) Der äro påflige prester och prelater, som utgåfvo sig för att vara Kristi sändebud, men som brukade pinbänken, fängelset och bålet för att beherska hans folks samveten. Der äro de stolte påfvarne, som uppbäfde sig öfver Gud och dristade sig till att förändra den Högstes lag. Desse falske kyrkofäder måste inför Gud aflägga en räkenskap, som de förgäfves önska att undgå. För sent inse de, att den allvetande Guden nitälskar för sin lag, och att han ej skall lemna den skyldige ostraffad. De för stå nu, att Kristus förenar sitt intresse med sitt lidande folks; och de fatta den djupa betydelsen af hans egna ord: "Så vidt I hafven gjort det mot en enda af dessa mina minsta bröder, hafven I gjort det mot mig." rätt

(609) Hela den ogudaktige verlden står anklagad inför Guds domstol för högförräderi mot himmelens regering. De hafva ingen, som kan försvara deras sak; de äro utan ursäkt, och den eviga dödsdomen afkunnas öfver dem. rätt

(610) Det är nu tydligt för alla, att syndens lön ej är en ädel sjelfständighet och evigt lif, utan träldom, undergång och död. De ogudaktige inse nu hvad de hafva förverkat genom sitt upproriska lif. De föraktade en evig fullvigt af härlighet, som blef dem erbjuden; men huru önskvärd synes den icke nu! "Allt detta," ropar den förtappade själen, "kunde jag hafva erhållit; men jag valde att stöta dessa ting långt bort från mig. O sällsamma bedåring! Jag har utbytt frid, sällhet och ära mot elände, vanära och förtviflan !" Alla inse, att deras uteslutning ur himmelen är rättvis. De förklarade genom sina lif: Vi vilja icke, att denne Jesus skall regera öfver oss. rätt

(610) De ogudaktige hafva betraktat Guds Sons kröning, liksom om de varit hänryckta. De se den gudomliga lagens taflor i hans händer, de bud, hvilka de harva föraktat och öfverträdt. De bevittna de återlöstes tillbedjan och utrop af beundran och förtjusning; och när den melodiska sången ljuder för den skara, som är utanför staden, utbrista alla såsom med en röst: "Stora och underbara äro dina verk, Herre Gud, du allsvåldige; rättfärdiga och sanna äro dina vägar, du folkens Konung!" och nedfallande på sina ansigten, tillbedja de lifvets Furste. rätt

(610) Satan tyckes vara förlamad, när han beskådar Kristi härlighet och majestät. Han, som en gång var en öfverskyggande kerub, erinrar sig hvarifrån han har fallit. En skinande seraf, "morgonrodnadens son," huru förändrad, huru förnedrad! Han är för evigt utesluten från den rådsförsamling, der han en gång var ärad. Han ser en annan ängel, som nu står nära Fadern och beslöjar hans härlighet. Han har sett huru kronan blef satt på Kristi hufvud af en högrest och majestätisk ängel, och han vet, att han kunde hafva innehaft denna ängels höga ämbete. rätt

(610) Han kommer i håg sin oskulds och renhets hem, den frid och förnöjsamhet han egde, till dess han började knorra mot Gud och afundas Kristus. Hans anklagelser, hans uppror, hans bedrägerier för att vinna deltagande och understöd af änglarne, hans envisa vägran att göra bättring, när Gud skulle hafva tillgifvit honom - allt detta framstår lefvande för honom. Han granskar sitt verk bland människorna, och dess följder - människors fiendtlighet mot hvarandra, det förskräckliga mördandet, rikens uppkomst och undergång, troners omstörtande, den långa följden af "tumult, strider och revolutioner. Han minnes sina ihärdiga bemödanden att emotstå Kristi verk och att störta mäniskorna i allt djupare och djupare förderf. Han ser, att hans djäfvulska planer hafva varit maktlösa till att förgöra dem som förtröstade på Jesus. När satan betraktar sitt rike, frukten af sitt arbete, ser han blott misslyckande och undergång. Han har förledt mängden till att tro, det Guds stad skulle blifva ett lätt byte; men han vet, att detta är falskt. Under den stora stridens fortgång har han åter och åter blifvit besegrad. Han känner alltför väl den evige Gudens makt och majestät. rätt

(611) Den store upprors stiftarens syftemål har alltid varit att rätt färdiga sig sjelf och bevisa, att Guds regering är skuld till upproret. Han har brukat alla sina krafter och sitt utomordentliga förstånd för att uppnå detta mål. Han har verkat afsigtligen och systematiskt och med underbar framgång, idet han har förledt stora skaror till att tro hans framställning af den stora striden, hvilken har fortgått under så lång tid. I flere tusen år har denne ledare i myteriet utgifvit lögn för sanning. Men tiden har nu kommit, när upproret slutligen skall undertryckas och satans historia och karakter blifva uppenbarade. Den store be. dragaren har blifvit fullkomligt afslöjad i sitt sista stora bemödande att störta Kristus från tronen och förgöra Guds folk samt taga Guds stad i besittning. De som harva slutit sig till honom se, att hans sak är fullständigt förlorad. Kristi efterföljare och de trogna änglarne se den fulla utsträckningen af hans stämplingar mot Guds regering. Han är nu föremål för allmän afsky. rätt

(611) Satan ser, att hans afsigtliga uppror har gjort honom opassande för himmelen. Han har öfvat sina krafter till ött strida mot Gud; himmelens renhet, frid och harmoni skulle blifva den högsta plåga för honom. Hans anklagelser mot Guds barmhertighet och rättvisa äro nu bragta till tystnad. Den förbannelse, som han har försökt att bringa öfver Jehova, faller uteslutande på honom sjelf. Och satan nedböjer sig nu och erkänner, att hans dom är rättvis. rätt

(611) "Hvem skulle icke frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Ty du allena är helig; ty alla folk skola komma och tillbedja inför dig, ty dina domar hafva blifvit uppenbara." Hvarje fråga angående sanning och villfarelse i den långvariga striden har nu blifvit lagd i dagen. Följderna af upproret, frukten af att åsidosätta Guds bud hafva blifvit framstälda för alla förnuftiga väsens åskådning. Utvecklingen af satans plan i motsats till Guds regering har blifvit ådagalagd för hela verldsalltet. Satans egna verk fördöma honom. Guds vishet, hans rättvisa och hans godhet äro fullkomligt befriade från alla anklagelser. Det visar sig nu, att alla hans handlingar i den stora striden hafva blifvit utförda med hänsyn till hans folks eviga välfärd och till gagn för alla de verldar, som han har skapat. " Alla dina verk, Herre, skola tacka dig, och dina helige skola lofva dig." Syndens historia skall i all evighet utgöra ett bevis för att alla skapade väsens sällhet är beroende på Guds lags tillvaro. Med den stora stridens fakta för ögonen, skall hela verldsalltets, både de som älska Gud och de som harva gjort uppror mot honom, med en röst vittna: "Rättfärdiga och sanna äro dina vägar, du folkens Konung." rätt

(612) För hela verldsalltet framställes klart det som Faderns och Sonens stora uppoffringar -harva gjort för människorna. Tiden har kommit, när Kristus intager sin rätta ställning och blifver ärad öfver alla herradömen och väldigheter och hvarje namn, som kan nämnas. Det var på grund af den glädje, som förelåg Kristus - att han kunde föra många barn till härlighet - som han tåligt led korset och aktade icke smälek. Och ehuru sorgen och smäleken voro obegripligt stora, äro likväl glädjen och härligheten ännu större. Hans blick hvilar på de återlöste, som blifvit förnyade i hans egen afbild; hvarje hjärta har fått en fullkomlig prägel af det gudomliga; hvarje ansigte återspeglar sin Konungs bild. I deras fullkomliga renhet och utomordentliga glädje ser han frukten af sin själs arbete och är tillfredstäld. Sedan förklarar han med en röst, som höres af hela den församlade mängden af rättfärdige och ogudaktige: "Sen dem som jag har köpt med mitt blod! för dessa har jag lidit, för dessa har jag dött, att de skulle få vara hos mig under hela evigheten." Och en lofsång uppstiger från den hvitklädda skaran omkring tronen: , "Lammet, som är slagtadt, det är värdigt att taga makt och rikedom och visdom och starkhet och pris och ära och lof." rätt

(613) Ehuruväl satan har blifvit tvungen till att erkänna Guds rättfärdighet och att böja sig för Kristi öfverhöghet, är hans karaktör likväl oförändrad. Hans upproriska anda utbryter åter såsom en mäktig ström. Full af raseri, beslutar han att icke uppgifva den stora striden. Tiden har kommit, när det sista förtviflade försöket måste göras mot himmelens Konung. Han bemödar sig om att inspirera sina undersåtar med sin egen vrede och att väcka dem till en -ögonblicklig strid. Men bland alla de otaliga millionerna, ,som han har lockat till uppror, finnes nu ingen, som vill erkänna hans öfverhöghet. Hans makt är bruten. De ogudaktige äro intagna af samma hat mot Gud, som besjälar satan; men de se, att deras sak är hopplös, att de icke kunna besegra Jehova. Deras raseri upptändes mot satan och dem som hafva varit hans medhjälpare till att bedraga, och med demonisk vrede öfverfalla de dem. rätt

(613) Herren säger: "Emedan ditt hjärta förhäfde sig, såsom om du vore en Gud, si, derför skall jag låta komma öfver dig främmande vilda folk, och de skola draga sina svärd emot din visdoms härlighet och oskära din glans. De skola störta dig i grafven." "Du syndade, och jag bortvisade dig såsom ohelig ifrån Guds berg och ryckte den öfverskyggande keruben bort ifrån de gnistrande ädelstenarne. . .. Till jorden kastade jag dig. För konungar gjorde jag dig till en spegel." "Jag gjorde dig till aska påjorden för allas ögon, som såga dig. . .. Förskräckligt blef ditt slut, och till evig tid skall du ej mer finnas." rätt

(613) "Ty hvarje slamrande krigsrustning och hvarje mantel, som varit vältrad i blod, skall uppbrännas, af eld förtäras." "Ty Herren är vredgad på alla hednafolk och förtörnad öfver all deras här. Han gifver dem till spillo, lemnar dem till slagtning." "Låte han ljungeldar regna öfver de ogudaktiga, eld och svafvel och glödande vind vare deras bägares del!" Eld kommer ned från Gud af himmelen. Jorden öppnar sig. De vapen, som äro dolda i dess inre, framdragas. Förtärande lågor bryta ut från hvarje gapande afgrund. Sjelfva klipporna fatta eld. Den dag har kommit, som skall brinna såsom en ugn; elementen upplösas af hetta och jorden och de verk, som äro derpå, förbrännas. Jordens yta tyckes vara en enda smält massa - en ofantligt stor sjudande eld sjö. Det är de ogudaktiga människornas doms oen förtappelses dag - "dagen för Herrens hämd är inne, ett vedergällningens år för Zions sak." rätt

(614) De ogudaktige erhålla sitt straff på jorden. De skola "blifva till halm, och den dag som kommer skall antända dem, säger Herren Zebaot." Några förgöras på ett ögonblick, medan andra lida många dagar. Alla straffas enligt sina gerningar. Enär de rättfärdiges synder harva blifvit öfverflyttade på satan, måste han lida ej blott för sitt eget uppror, utan äfven för alla synder, som han förledt Guds folk till att begå. Hans straff skall blifva mycket större än de personers, som han har bedragit. Efter att alla som föllo på grund af hans förvillelser, hafva omkommit, fortlefver han ännu en tid för att lida. Men i de rensande lågorna förtäras slutligen de ogudaktige, rot och qvistar - satan är roten och hans anhängare qvistarne. De harva lidit lagens fulla straff, rättvisans fordringar hafva blifvit uppfylda; himmelen och jorden, som beskåda domens utförande, förklara, att Jehova är rättfärdig. rätt

(614) Satans förstörelseverk har för evigt upphört. I sex tusen år bar han gjort hvad han ville, uppfyllande jorden med elände och förorsakande sorg i hela verldsalltet. Hela skapelsen har suckat och våndats tillsammans. Men Guds skapade varelser äro nu för alltid befriade från satans närvaro och frestelser. "Hela jorden har nu fått hvila och ro. Man [den rättfärdige] brister ut i jubel." Och ett segerrop med lof och pris uppstiger från hela Guds lydiga verldsallt. Rösten" af en stor skara," "såsom en röst af mycket vatten och såsom en röst af starka tordön," höres säga: "Halleluja! Ty Herren Gud, den allsvåldige, har intagit riket." rätt

(614) Medan jorden omgifves af den förtärande elden, bo de rättfärdige i trygghet i den heliga staden. Öfver dem som hafva del i den första uppståndelsen, bar den andra döden ingen makt. Medan Gud är en förtärande eld för de ogudaktige, är han både V sol och sMId för sitt folk. rätt

(614) "Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den första himmelen och den första jorden harva förgåtts." Den eld, som förtär de ogudaktige, renar jorden. Hvarje spår af förbannelsen utplånas. Intet evigt brinnande helvete skall framhålla syndens förfärliga följder för de återlöste. rätt

(615) Blott en sak, som påminner derom, återstår: vår Återlösare skall alltid bära märkena efter sin korsfästelse. På hans sårade hufvud, hans händer och fötter finnas de enda märken, hvilka påminna om det grymma verk, som synden har utfört. Profeten säger, i det han skådar Kristus i hans härlighet: "Och glansen är såsom solens; strålar gå ut ifrån hans hand, och med dem öfverhöljer han sitt majestät." I den stungna sidan, hvarifrån utflöt den röda strömmen, som försonade människorna med Gud, är Frälsarens härlighet, och der är "hans makt gömd." Han är mäktig att hjälpa genom återlösningens offer, derför var han mäktig till att öfva rättvisa mot dem som föraktade Guds nåd. Tecknen på hans förnedring äro hans högsta ära; under evigheten skola de sår, som han erhöll på Golgata, förkunna hans lof och vittna om hans makt. rätt

(615) "Och du Herdetorn, du Zions dotters kulle,. till dig skall återvända och komma det förra herraväldet." N u har inträdt den tid de helige med längtan harva förväntat, ända sedan det blixtrande svärdet förhindrade våra första föräldrar att återvända till paradiset - tiden för "hans egendoms förlossning." Jorden, hvilken ursprungligen gafs åt människorna såsom deras rike, men som de förrådde i satans händer och som en mäktig fiende så länge har herskat öfver, har blifvit återvunnen genom den stora återlösningsplanen. Allt som gick förloradt genom synden, har blifvit återstäldt. "Så säger Herren, . . . som har danat jorden och gjort och befäst henne, som icke skapat henne till en öken, men danat henne att bebos." Guds ursprungliga afsigt med att skapa jorden fullbordas, när den blir de återlöstes eviga hem. "De rättfärdige skola ärfva landet och bo derinne evinneligen." rätt

(615) Af fruktan för att de heliges arr skulle synas alltför materielt, harva många sökt att bortförklara de sanningar, hvilka leda oss att betrakta den nya jorden såsom vårt hem. Kristus försäkrade sina lärjungar, att han gick bort för att bereda dem rum. De som emottaga Guds ords lära, skola icke vara alldeles okunniga om de himmelska boningarna. Och likväl förklarar aposteln: "Hvad intet öga har sett och intet öra hört och hvad i ingen människas hjärta har uppstigit, hvad Gud har beredt åt dem som älska honom." Mänskligt språk kan icke beskrifva de rättfärdiges belöning. Den skall blifva känd blott af dem som blott beskåda den. Ingen dödlig människa kan fatta den härlighet, som är i Guds paradis. rätt

(616) I Bibeln kallas de frälstes arf ett land. Der leder den himmelske Herden sin hjord till lefvande vattenkällor. Lifvets träd gifver sin skörd för hvarje månad, och trädets löf äro till folkens tjenst. Der finnas evigt rinnande strömmar, klara som kristall, och susande träd vid deras stränder kasta sina skuggor öfver de stigar, som äro beredda för Herrens återlöste. Der omvexla vidsträckta slätter med sköna kullar, och Guds berg sträcka sina höga toppar mot skyn. På dessa fridfulla slätter utmed de lefvande vattenströmmarne skall Guds folk, som så länge har varit främlingar och gäster, finna ett hem. rätt

(616) "Mitt folk får bo på fridens mark, i trygga boningar och i lugna hyddor." "Ej mer skall man höra talas om våld i ditt land eller om ödeläggelse och nöd inom dina gränser, och du skall kalla dina murar salighet och dina portar lofsång." "De skola bygga hus och bo i dem och plantera vingårdar och äta deras frukt. De skola icke bygga och en annan bo, de skola icke plantera och en annan äta, . . . mina. utvalde skola njuta sina händers verk." rätt

(616) Der" skola öknen och det torra landet glädja sig, och heden skall fröjda sig och blomstra såsom en ros." "I stället för törne skall cypress uppväxa, och i nässlans ställe skall myrten upp växa." "Varg skall bo tillsammans med lam, och leopard ligga bland kid, . . . och en liten pilt skall leda dem." "Man skall intet ondt eller förderfligt göra på hela mitt heliga berg," säger Herren. rätt

(616) Smärta kan icke existera i himmelens atmosfer. Ingen skall der utgjuta tårar; inga liktåg, inga tecken på sorg skola finnas der. "Döden skall icke vara mer, icke heller sorg, icke heller rop,. .. ty det första har gått till ända." "Och ingen af inbyggarne der skall säga: Jag är sjuk; ty folket, som der bor, har fått sina. synders förlåtelse." rätt

(616) Der fins det Nya Jerusalem, hufvudstaden på den förhärligase nya jorden, en präktig krona i Herrens nära, en konunga bindel i din Guds hand." "Dess glans var lik den kostbaraste sten, såsom en kristallklar jaspissten." " Och folken skola vandra i dess ljus, och jordens konungar bära sin härlighet och ära in i den." "Jag skall glädjas åt Jerusalem och fröjdas åt mitt folk." "Se, Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk, och Gud sjelf skall vara med dem, deras Gud." rätt

(617) Ingen natt skall finnas i Guds stad. Ingen behöfver eller önskar hvila; ingen blir trött af att göra Guds vilja eller att lofsjunga hans namn. Vi skola alltid känna morgonens friskhet, ty den skall aldrig taga slut. "Och de behöfva icke ljus af lampa och ljus af sol, ty Herren Gud lyser öfver dem." Solens ljus skall ersättas af en strålglans, som icke är bländande eller smärtsam, men som många gånger öfverträffar solens klarhet vid middagstiden. Guds och Lammets härlighet fyller den heliga staden med ett evigt ljus. De återlöste vandra i en evig dags härlighet, och behöfva icke mer solens ljus. rätt

(617) "Och tempel såg jag icke deruti, ty Herren Gud, den alls våldige, är dess tempel, och Lammet." Guds barn skola då personligen umgås med Fadern och Sonen. "Nu se vi genom en spegel på ett dunkelt sätt." Vi se Guds bild reflekterad liksom i en spegel, i naturens verk och i hans förfarande mot människorna; men då skola vi se honom ansigte mot ansigte, ingen fördunklande slöja skall finnas emellan oss och honom. Vi skola stå inför honom och beskåda hans ansigtes härlighet. rätt

(617) Der skola de återlöste känna, såsom de ock blifvit kända. Der skola den kärlek och det deltagande, som Gud sjelf har nedlagt i själen, få tillfälle att öfvas på det ädlaste och ljufvaste sätt. rätt

(617)Det rena samfundet med heliga väsen; det harmoniska sällskapslifvet med de heliga änglarne och med Guds trogne tjenare af alla slägter, som haha tvagit sina kläder och gjort dem hvita i Lammets blod; de heliga band, hvilka förena hela familjen" i himmelen och på jorden " - alla dessa bidraga till att göra de återlöstes sällhet fullständig. rätt

(617) Der skola odödliga väsen med en ouppbörlig glädje betrakta Skaparens makt och den försonande kärlekens under. Der finnes ingen grym och listig fiende, som frestar dem till att glömma Gud. Hvarje naturgåfva skall utvecklas, hvarje talang förökas. Själen skall ej blifva trött af att samla kunskap, ej heller krafterna försvagas derigenom. Der kunna de mest storartade företag genomföras, den högsta sträfvan uppnås, de käraste önskningar förverkligas; och likväl skola uppstå nya höjder att bestiga, nya under att förvånas öfver, nya sanningar att förstå, nya föremål, som väcka själens och kroppens krafter. rätt

(617) Alla skatter i det synliga verldsalltet skola blifva öppnade för deras forskning. Fria från dödlighetens band, flyga de utan att blifva trötta till aflägsna verldar, som bäfvade af sorg vid åsynen af det mänskliga eländet och som genljödo. af glädjesånger vid underrättelsen om en själs frälsning. Med ett outsägligt behag deltaga jordens barn i de ej fallna väsendenas glädje och vishet. De dela med dem kunskapens och vishetens skatter, som de harva vunnit under långa tider genom att betrakta Guds verk. Med ofördunkladt öga beskåda de skapelsens härlighet - solar och stjärnor och system, hvilka alla på de dem anvisade banorna röra sig omkring Guds tron. På alla ting, från de minsta till de största, är Skaparens namn skrifvet, och de uppenbara hans makts oändliga rikedomar. rätt

(617) Och allt efter som evighetens år komma och gå, skola de medföra rikare och härligare uppenbarelser af Gud och Kristus. Liksom kunskapen är framåtskridande, så skola kärlek, vördnad och sällhet förökas. Ju bättre människorna lära känna Gud, desto mera skola de beundra hans karakter. Då Jesus uppenbarar återlösningens rikedom för dem och den underbara seger, som blef vunnen i den stora striden mot satan, skola de återlöstes hjärtan fyllas med en mera innerlig andakt, och de spela på sina guldharpor med mera fröjdefull hänförelse; medan tio tusen gånger tio tusen och tusen gånger tusen stämmor förena sig med dem i den mäktiga kören till Guds pris. rätt

(618) "Och allt skapadt, som är i himmelen och på jorden och under jorden och på hafvet och allt som är i dem hörde jag säga: Honom, som sitter på tronen, och Lammet vare lof och pris och ära och kraft i evigheters evighet." rätt

(618) Den stora striden är afslutad. Synd och syndare finnas icke mera till. Hela verldsalltet är renadt. Harmoni och glädje genomströmma hela den stora skapelsen. Från honom, som har skapadt allt, flöda lif och ljus och glädje genom skapelsens gränslösa -rymder. Från den minsta grundpartikel till den största verld förklara alla ting både lefvande och liflösa i sin ofördunklade skönhet och fullkomliga glädje, att

nästa kapitel