Barndomen

(17)(17) Jag föddes i Gorham, Maine, den 26. november, 1827. Det var i denna stat, som mina föräldrar, Robert och Eunice Harmon, bodde under många år. I sin ungdom blev de ivriga och hängivna medlemmar i Metodistförsamlingen - the Methodist Episcopal Church. I denna församling hade de framträdande befattningar och arbetade för syndares omvändelse. De arbetade, för att främja Guds sak under en period av fyrtio år. Under denna tid hade de glädjen, att se sina åtta barn omvända och samlade i Kristi fålla. rätt

(17)Olyckan
Medan jag bara var ett barn, flyttade mina föräldrar från Gorham tillbaka till Portland, Maine. Då jag var nio år, inträffade här en olycka, som skulle påverka hela mitt liv. Tillsammans med min tvillingsyster och en av mina klasskamrater gick jag över en allmänning i Portland, då en trettonårig flicka, som följde efter oss, blev vred över något oväsentlig och kastade en sten, som träffade mig på näsan. Jag blev yr av smällen och föll medvetslös till marken. rätt

(17) Då jag återfick medvetandet, befann jag mig i en köpmans butik. En vänlig främmande man erbjöd sig, att köra hem mig i sin vagn, men jag, som inte insåg hur svag jag var, sade till honom, att jag föredrog att gå hem. De närvarande var omedvetna om, att min skada var så allvarlig och lät mig gå; men efter att ha gått ett kort stycke, blev jag yr och svimmade. Min tvillingsyster och skolkamrat bar mig hem. rätt

(18) Jag har inget minne av, vad som i övrigt skedde efter olyckan. Min mor sade, att jag ingenting märkte, utan låg medvetslös i tre veckor. Ingen, utom hon själv, tänkte att jag alls skulle återhämta mig; men av bestämda orsaker trodde hon, att jag skulle överleva. rätt

(18) Då jag åter kom till medvetande, var det som om jag hade sovit. Jag kom inte håg olyckan och visste inte, varför jag var sjuk. En stor vagga hade tillretts åt mig, och i den låg jag i många veckor. Jag blev nästan mager som ett skelett. rätt

(18) Vid denna tid började jag att be Herren om, att Han skulle förbereda mig på att dö. Då kristna vänner besökte familjen, hände det att de brukade fråga min mor, om hon hade talat med mig om döden. Jag råkade få höra det och det gjorde mig upprörd. Jag önskade, att bli en kristen och bad allvarligt om förlåtelse för mina synder. Som en följd av detta kände jag frid och älskade alla. Jag längtade efter, att alla skulle få sina synder förlåtna och älska så, som Jesus gjorde. rätt

(18) Väldigt långsamt blev jag starkare. Då jag kunde leka tillsammans med mina unga vänner, fick jag lära mig den bittra läxan, att utseendet ofta bestämmer, vilken behandling vi får av våra kamrater. rätt

(18)Utbildning
Min hälsa tycktes vara så skadad, att det inte fanns något hopp. Under två år kunde jag inte andas genom näsan och jag kunde bara gå i skolan litet grand. Det verkade omöjligt för mig, att studera och komma ihåg, vad jag hade lärt mig. Samma flicka, som varit orsak till mina svårigheter, utsågs av läraren, att vara min assistent, och några av hennes plikter var, att hjälpa mig med skrivning och andra läxor. Hon verkade alltid uppriktigt ledsen, för att hon vållat mig så stor skada, fastän jag var försiktig och inte påminde henne om det. Hon var omtänksam och tålmodig mot mig och gav intryck av, att vara ledsen och omtänksam, då hon såg mig kämpa med stora svårigheter, för att skaffa mig utbildning. rätt

(19) Mitt nervsystem var utmattat och min hand skakade, så att jag bara gjorde små framsteg i skrivning och inte kunde klara, att göra något mer avancerat, än enkla avskrifter med grov handstil. Då jag ivrigt försökte, att ägna mig åt studierna, rann bokstäverna på sidan ihop. Det kom stora svettdroppar på min panna. Jag blev yr i huvudet och höll på att svimma. Jag hade svår hosta och hela min kropp verkade försvagad. rätt

(19) Min lärare rådde mig, att sluta skolan och inte studera mer, förrän min hälsa blev bättre. Det var den hårdaste kampen i mitt unga liv, att ge efter för min svaghet och bestämma mig för, att sluta att gå i skolan och ge upp hoppet om, att få en utbildning. Tre år senare gjorde jag ett nytt försök, att få en utbildning. rätt

nästa kapitel