De första Publikationerna

(125)(125) Vid mötet hållet i Dorchester, Massachusetts i november, 1848, fick jag en syn om proklameringen av beseglingsbudskapet, och om brödernas plikt, att offentliggöra det ljus, som sken på vår väg. rätt

(125) Efter att ha kommit ut ur synen, sade jag till min man: ”Jag har ett budskap till Dig. Du måste börja, att ge ut en liten tidning och sända den till folk. Låt den vara blygsam till en början; men allt eftersom folk läser den, kommer de att sända Dig medel till tryckningen, och den kommer genast att bli en framgång. Från denna lilla inledning blev det visat mig, att strömmar av ljus tydligt spreds i hela världen.” rätt

(125) Medan vi var i Connecticut sommaren 1849, blev min man starkt övertygad om sin plikt, att skriva och offentliggöra den närvarande sanningen. Han blev starkt uppmuntrad och välsignad, då han beslöt, att göra det. Men på nytt greps han av tvivel och rådvillhet, eftersom han saknade pengar. Det fanns bröder med pengar, men de valde, att gömma dem. Han gav omsider upp av modlöshet, och beslutade sig för, att se sig om efter en äng, som kunde slås. rätt

(125) Då han gick ut ur huset, kom en börda över mig och jag svimmade. Böner sändes upp för mig och jag blev välsignad samt fördes bort i en syn. Jag såg, att Herren hade välsignat och stärkt min man till, att arbeta på ängarna ett år tidigare; att han hade klokt använt de intjänade pengarna; och att han skulle få hundrafalt tillbaka i detta liv och, om han var trofast, stor belöning i Guds rike. Men jag såg också, att Herren inte nu tänkte ge honom styrka till, att (126) arbeta ute på ängarna, ty Han hade en annan gärning åt honom; att han skulle gå ut i tro och skriva och ge ut den närvarande sanningen. Han började ögonblickligen att skriva och då han kom till några svåra avsnitt, brukade vi kalla på Herren, att Han skulle visa oss Sitt Ords rätta mening. rätt

(126)”The Present Truth”
En dag i juli kom min man hem från Middletown med ett tusen exemplar av den första utgåvan av sin tidning. Då materialet skulle sättas, gick han flera gånger till Middletown, tretton kilometer, och tillbaka, men denna dag hade han lånat broder Beltens häst och skrinda, som han kunde frakta hem tidningarna med. rätt

(126) De dyrbara tryckta tidningarna fördes in i huset och lades på golvet, varpå en liten grupp samlades, och så föll vi på knä omkring tidningarna, och med ödmjuka hjärtan och under många tårar vädjade vi till Herren om, att låta Sin välsignelse vila över dessa tryckta sanningens budbärare. rätt

(126) Då vi hade vikit tidningarna, och min man hade packat och adresserat exemplaren till alla, som han förmodade skulle vilja läsa dem, lade han ned dem i postsäcken, och bar dem till fots till Middletowns postkontor. rätt

(126) I löpet av juli, augusti och september blev fyra nummer av tidningen tryckta i Middletown. Varje utgåva var på åtta sidor. [Storleken på sidorna var omkring femton gånger tjugofem centimeter.] Innan tidningarna sändes ut, lades de alltid ut framför Herren, och så sändes allvarliga böner upp, blandade med tårar till Gud, om, att Hans välsignelse måtte vara med den stumme budbäraren. Snart nog, efter att vi hade sänt ut de första numren, (127) tog vi emot brev med medel till, att fortsätta publiceringen av bladet, liksom de goda nyheterna om många själar, som fattat tag om sanningen. rätt

(127) I början av detta förlagsarbete upphörde vi inte med, att förkunna sanningen, utan reste från plats till plats, proklamerande de doktriner, som hade bragt så stort ljus och mycken glädje till oss, uppmuntrande de troende, tillrättavisande villfarelser, och bringande saker och ting i ordning i församlingen. För att bedriva förlagsverksamheten, och samtidigt fortsätta vårt arbete inom skilda delar av fältet, flyttades tidningen från tid till annan till olika orter. rätt

(127)Besök i Maine
Den 28. juli, 1849 föddes mitt andra barn, James Edson White. Då han var sex veckor gammal, reste vi till Maine. Den 14. september deltog vi vid ett möte i Paris. Bröderna Bates, Chamberlain och Ralph var tillstädes, liksom bröderna och systrarna från Topsham. Guds kraft kom ned, liksom den gjorde på Pingstdagen, och fem eller sex, som hade blivit bedragna och letts in i villfarelse och fanatism, föll raklånga till golvet. Föräldrar bekände för sina barn, och barn för sina föräldrar, liksom för varandra. Broder J. N. Andrews utbrast under djup sinnesrörelse: ”Jag skulle byta ut tusentals villfarelser mot en sanning.” Sådana bekännelser och vädjanden till Gud om tillgivelse har vi sällan bevittnat. Detta möte, som var inledningen på bättre dagar för Guds barn i Paris, utgjorde en grön oas för dem i öknen. Herren lät broder Andrews framträda, för att utrusta honom för framtida nytta, och gav honom en erfarenhet, som skulle vara av stort värde för honom i hans framtida arbete. rätt

(128)Tillväxt i tro
(128) Vid ett möte i Topsham uttryckte bröderna sin önskan om, att vi skulle besöka delstaten New York igen; men svag hälsa hade tyngt på mitt humör. Jag sade till dem, att jag inte tordes resa, med mindre Herren ville styrka mig för uppgiften. De bad för mig, och molnen skingrades; ändå fick jag inte all den kraft, som jag hade hoppats på. Jag beslutade mig för, att resa i tro, och klänga mig fast vid löftet: ”’Min nåd är nog för dig”. {Andra Korintierbrevet 12:9.} rätt

(128) Under resan till New York blev vår tro prövad, men vi vann seger. Min styrka tilltog, och jag kunde glädja mig i Gud. Många hade omfattat sanningen sedan vårt första besök, men det återstod mycket att göra för dem, och all vår styrka behövdes till det arbete, som öppnade upp sig för oss. rätt

(128)Bopålar i Oswego
Under oktober och november månader, medan vi reste, hade tidningsverksamheten måst inställas; men min man kände ständigt en börda av, att skriva och ge ut. Vi hyrde ett hus i Oswego, lånade möbler från våra bröder, och inredde vårt hushåll. Därifrån skrev min man, publicerade och förkunnade. [Nummer 5 och 6 av Present Truth kom ut i Oswego, New York i december, 1849; nummer 7 till 10 på samma ort, under mars till Maj, 1850. Några traktater blev också utgivna vid den tidpunkten.] rätt

(128) Det var nödvändigt för honom, att behålla rustningen på varje ögonblick, för han måste ofta strida mot bekännande adventister, som försvarade villfarelse. Somliga bestämde en tidpunkt för Kristi ankomst. Vi intog ståndpunkten, att datumet de satt, skulle komma och gå. Sedan försökte de, att väcka fördomar emot oss och det vi lärde ut. Jag blev visad, att de ordentligt bedragna en dag skulle se det bedrägeri de hade fallit för, och skulle förmås till, att söka sanningen. rätt

nästa kapitel