Flytt till Michigan

(157)(157) År 1855 gjorde bröderna i Michigan det möjligt för förlagshuset, att komma till Battle Creek. Vid den här tidpunkten var min man skyldig mellan två och tre tusen dollar och utöver böckerna på lager, hade han fordringar på böcker och en del av dem var osäkra. Saken hade uppenbarligen hamnat i en återvändsgränd, bokbeställningarna var blygsamma och min makes hälsa usel. Han besvärades av hosta och smärtande lungor, och nervsystemet var utmattat. Vi var rädda för, att han skulle dö skuldsatt. rätt

(157)Tröstande förvissningar
Dessa var sorgliga dagar. Jag betraktade mina tre små pojkar, som jag fruktade snart skulle bli faderslösa, och tankar som dessa tvingade sig på mig: Min man kommer att dö av överansträngning för den närvarande sanningens sak; och vem är medveten om hans lidande, de bördor, som han i åratal har burit, den enorma omsorg, som har krossat hans humör och ödelagt hans hälsa, lagt honom i en förtida grav och orsakat, att han lämnar sin familj nödlidande och beroende? Jag har ofta undrat: Bryr Gud Sig om detta? Låter Han det gå obemärkt förbi? Jag blev tröstad i förvissningen om, att det är En, som dömer rättfärdigt och att varje uppoffring, varje självförnekelse och varje ångestens pina, som har uthärdats för Hans sak, nogsamt har antecknats i Himmelen och kommer att medföra sin belöning. På Herrens dag kommer ännu okända sakförhållanden att kungöras och läggas i ljuset. rätt

(158) (158) Jag blev visad, att Gud hade bestämt Sig för, att gradvis återställa min man; så vi måste utöva en stark tro, ty vid varje satsning framåt skulle vi bli våldsamt angripna av Satan. Därför måste vi bortse från våra yttre omständigheter och tro. Tre gånger om dag trädde vi allena fram inför Gud och utgöt oss i bön för hans hälsas bättring. Herren hörde nådigt våra allvarliga rop, och min man började att bli bättre. Jag kan inte tydligare förklara mina känslor nu, än jag gjorde i följande utdrag ur ett brev jag skrev till syster Howland: rätt

(158) ”Jag är tacksam över, att jag nu kan ha mina barn hos mig, i min egen omvårdnad och bättre kan lära dem, att gå på den rätta vägen. [Då äldstebroder och fru White vände åter från en tur i Öststaterna till sitt hem i Rochester på hösten 1853, hade de sitt äldsta barn, Henry, med sig, som i fem år hade skötts om av broder och syster Howland.] I veckotal har jag känt en hunger och törst efter frälsning, och vi har njutit en nästan oavbruten gemenskap med Gud. Varför håller vi oss borta från källan, när vi kan komma och dricka? Varför längtar vi efter bröd, när det finns ett lager att ta av? Det är välfyllt och kostnadsfritt. Oh, min själ, ät och drick av det och insup dagligen himmelska glädjeämnen! Jag tänker inte hålla tyst. Guds pris finns i mitt hjärta och ligger på min tunga. Vi kan glädja oss i vår Frälsares fullhet. Vi kan äta och dricka av Hans vidunderliga härlighet. Min själ vittnar om detta. Mitt mörker har skingrats av detta sagolika ljus och jag kan aldrig glömma det. Herre, hjälp mig, att hålla det i levande erinring. Vakna upp, hela min själs kraft! Vakna upp och tillbed Din Förlossare för Hans makalösa kärlek! rätt

(158) Våra fiender må triumfera. De må yttra bittra ord och deras tungor må åstadkomma förtal, svekfulla omdömen och sprida osanning, men det behöver inte röra oss i ryggen. Vi vet, vem vi tror på. Vi har inte gått förgäves, ej heller (158) arbetat förgäves. En uppgörelsens dag kommer, när alla skall dömas enligt de handlingar, som de har utfört i kroppen. Förvisso är världen en dyster plats. Motståndet ökar. Den ytlige och bespottaren trivs förträffligt i all orättfärdighet. Ändå behöver vi inte låta oss bli påverkade av allt detta, utan kan tryggt luta oss mot den Allsmäktiges starka arm.” rätt

(159) Fångenskapen förvandlades
Från den tidpunkt, då vi flyttade till Battle Creek, satte Herren igång med, att omvandla vår fångenskap. Vi fann förstående vänner i Michigan, som var redo, att dela våra bördor och avhjälpa våra brister. Gamla, beprövade vänner i mitten av delstaten New York och i New England, främst i Vermont, delade våra lidanden och ställde villigt upp, för att bistå oss i nödens stund. Vid konferensen i Battle Creek i november, 1856 verkade Gud för oss. Nytt liv skänktes saken och medgång följde på predikanternas arbete. rätt

(159) Publikationer efterfrågades och visade sig vara just det, som saken behövde. Sanningens Budbärare (The Messenger of Truth) lades snart ned och dess oharmoniska anda klingade av. Min man förmådde, att betala hela sin skuld. Hans hosta upphörde, han slapp smärtan och ömheten i lungor och svalg och han blev gradvis rask igen, så att han kunde predika tre gånger på Sabbaten och den första veckodagen med lätthet. Detta vidunderliga återupprättelseverk var från Gud och Han skall ha all ära. rätt

nästa kapitel