Bärare av Bördor

(194)(194) Den 25. oktober, 1869, i Adams Center, New York, blev jag visad, att somliga predikanter ibland oss inte bär det ansvar, som Gud skulle önska Sig av dem. Denna försummelse innebär extraarbete för dem, som verkligen axlar bördor, i synnerhet för min man. En del förkunnare undviker, att göra något och våga något i Guds sak och verk. Viktiga beslut skall fattas; men då människor inte ser slutet från början, undviker somliga, att våga något och bistå med något, som ändå står under Guds försyns ledning. Någon måste gå framåt; någon måste våga saker och ting i gudsfruktan, i uppriktigt hopp till Honom. De predikanter, som drar sig undan denna del av arbetet, mister mycket. De uppnår inte den erfarenhet, som Gud har tänkt Sig, för att de skall göras till starka och verksamma individer, som det går att lita på i varje nödsituation. rätt

(194) Under min mans lidanden rannsakade och prövade Herren Sitt folk, för att avslöja deras innersta väsen; och härigenom visade Han dem, vad som låg på lur inom dem, och som inte var i överensstämmelse med Guds Ande. De prövande omständigheter, som vi befann oss i, framkallade det hos våra bröder, som eljest aldrig skulle ha lagts i dagen. Herren bevisade för Sitt folk, att människors visdom är dårskap och om de inte fast litar och förtröstar på Gud, visar deras planer och uträkningar sig vara ett misstag. Vi skall lära av dessa ting. I fall vi begår fel, bör vi dra lärdomar av dem. Dock skall vi inte ta våra felgrepp som ursäkt för, att undvika bördor och ansvar. När mycket står på spel och när saker av livsviktig betydelse skall övervägas och väsentliga frågor avgöras, bör Guds tjänare ta ett personligt ansvar. De kan icke lägga bördan ifrån sig och likväl göra Guds vilja. rätt

(195) (195) Vissa predikanter saknar de nödvändiga kvalifikationerna, för att bygga upp församlingar och de är ovilliga, att bära bördor för Guds sak. De är inte av den naturen, att de ger sig själva helt och hållet till arbetet, med odelad håg, obegränsad iver, osvikligt tålamod och oförtröttlig uthållighet. Om de ägde dessa egenskaper fullt ut, skulle församlingen leva i högönsklig välmåga. rätt

(195) Gud har rått och förmanat min man med hänsyn till omsorgen om hans hälsa. Jag blev visad, att han blivit helad av Herren och att han lever tack vare ett barmhärtighetens mirakel - inte för att ta på sig de bördor, som han en gång knäade under, utan för att Guds folk skall gagnas i allmänhet av hans erfarenhet i arbetet och i synnerhet av arbetet, som Herren har gett mig och den börda Han har lagt på mig att bära. rätt

(195) Under de år, som följde på min mans tillfrisknande, öppnade Herren ett omåttligt stort verksamhetsfält för oss. Även om jag först tog emot värvet som talare med blygsel, öppnade Guds försyn vägen för mig och jag fick styrka till, att stå framför stora åhörarskaror. Vi följdes åt till våra lägermöten och andra stora samlingar, från Maine till Dakota, från Michigan till Texas och California. rätt

(195) Arbetet började i svaghet och mörker, och fortsatte i växt och kraft. Förlagshus och missioner i många länder följde under denna utbredning. I början bars den första upplagan av vår första tidning i en stor väska till kontoret; nu sänds många hundra tusen exemplar av våra olika tidskrifter månatligen ut från förlagsexpeditionerna. Guds hand har vilat över Hans arbete, för att skänka det framgång och bygga upp det. rätt

(196) (196) Min vidare livshistoria har inneburit berättelser från diverse verksamheter, som har uppstått ibland oss och med vilka mitt livsverk har sammanflätats. För uppbyggelsen av dessa institutioner har min man och jag själv arbetat med penna och röst. Att beskriva, ehuru kortfattat, upplevelsen från dessa verksamheter och arbetsrika år, skulle gå långt över gränserna för denna skildring. Satans ansträngningar, för att hindra arbetet och för att knäcka de anställda, har inte upphört; men Gud har hyst omsorg om Sina tjänare och om Sitt verk. rätt

(196) När jag så blickar tillbaka på vår förutvarande historia, och betraktar framstegen ledan till vår nuvarande styrka, kan jag bara säga: Pris ske Gud! När jag ser, vad Herren har uträttat, blir jag fylld av förvåning, och känner tillit till Kristus som ledare. Vi har inget att frukta för framtiden, med mindre vi skall glömma den väg Herren har lett oss på, och Hans lära i vår tidigare historia. rätt

(196) Vi står i tacksamhetsskuld till Gud för alla de fördelar Han har skänkt oss, för att förhärliga sanningen genom karaktärens helighet, och för att sända varningsbudskap, tröstande ord, hopp och kärlek till dem, som befinner sig i villfarelsens och syndens mörker. rätt

nästa kapitel