En allvarlig Dröm

(197)(197) Kvällen den 30. april, 1871 gick jag till sängs i en högst nedtryckt tillstånd. I tre månader hade jag varit svårt nedstämd. Jag hade ofta bett under fruktansvärda plågor om lindring. Jag hade bett enträget om hjälp och styrka från Gud, för att övervinna den stora nedstämdhet, som hade lamslagit min tro och mitt hopp och gjort mig oduglig till arbete. rätt

(197) Den natten hade jag en dröm, som gjorde ett synnerligen stort och starkt intryck på mig. Jag drömde, att jag deltog i ett viktigt möte, där ett stort sällskap var samlat. De bönföll Herren om särskilt ljus. Några få tycktes vara andligt pinade, deras känslor var intensiva; de grät högljutt efter hjälp och ljus. Våra mest framträdande bröder var med i detta ack så intrycksfulla drama. Broder A låg platt på golvet, till synes i stora kval. Hans hustru satt i ett sällskap av likgiltiga åskådare. Hon verkade vilja få alla att inse hennes förakt för dem, som ödmjukade sig på detta sätt. rätt

(197) Jag drömde, att Herrens Ande kom över mig och jag reste mig mitt ibland de gråtande och bedjande, och sade: ”Herren Guds Ande är över mig. Jag kände mig manad, att säga till Er, att Ni måste börja med personligt arbete för Er själva. Ni ser hän till Gud och önskar, att Han skall göra det arbete för Er, som Han har överlåtit att Er att utföra. Om Ni själva gör det arbete, som Ni vet med Er, att Ni borde göra, kommer Gud (198) att hjälpa Er, när Ni behöver det. Ni har låtit de ting, som Gud har överlämnat till Er, ligga obeaktade. Ni har blivit kallade av Gud till Ert arbete. Hade Ni följt det ljus, som Han har gett, skulle Han ha låtit mera ljus skina på Er; men så länge, som Ni åsidosätter de råd, förmaningar och tillrättavisningar, som har utfärdats, hur kan Ni då vänta Er, att Gud skall ge Er mera ljus och välsignelser för visad försummelse och förakt? Gud är inte som människor; Honom kan vi inte driva med.” rätt

(198) Jag tog den dyrbara Bibeln och lade omkring den åtskilliga Vittnesbörd för Församlingen till Guds folk. ”Här”, sade jag, behandlas nästan alla personers angelägenheter. De synder, som skall undgås, pekas ut här. Önskvärda råd finns här, som överensstämmer med situationer motsvarande Era egna. Det har behagat Gud, att ge Er rad för rad och föreskrift efter föreskrift. Men det är få av Er, som verkligen vet, vad Vittnesbörden innehåller. Ni är inte bekanta med Skriften. Om Ni hade gjort Guds Ord till Ert studium, med en önskan om, att förverkliga Bibelns norm och uppnå kristen fullkomlighet, skulle Ni inte ha behövt Vittnesbörden. Det är för att Ni inte har stiftat Guds inspirerade boks bekantskap, som Han har försökt, att nå Er med hjälp av enkla, direkta vittnesbörd, och därmed påkalla Er uppmärksamhet till de inspirerade ord, som Ni inte har lytt, och Han starkt manar Er till, att dana Er vandel i överensstämmelse med den rena, upphöjda läran. rätt

(198) Herren har planlagt, att varna Er, tillrättavisa, råda, genom de givna Vittnesbörden och inpränta i Era sinnen vikten av Hans Ords sanning. De skrivna vittnesbörden skall icke ge nytt (199) ljus, utan livaktigt inpränta i hjärtat inspirerade sanningar, som redan är uppenbarade. Människors plikt mot Gud och nästan anges i blixtbelysning i Guds Ord; ändå är endast ett fåtal av Er lydiga mot det ljus Ni har fått. Ytterligare sanningar är inte offentliggjorda; utan Gud har genom Vittnesbörden gjort redan kända sanningar enklare och på Sitt eget valda sätt fört fram dem för folket, för att väcka och inpränta dem i deras tänkande, så att alla skall vara utan ursäkt. rätt

(199) Stolthet, egenkärlek, hat, missunnsamhet och svartsjuka har omtöcknat uppfattningsförmågan och den sanning, som skulle göra Er till kandidater för frälsning, har mist sin styrka och kan vare sig trollbinda eller styra sinnet. De helt grundläggande principerna för gudsfruktan förstås ej, därför att det inte finns någon hunger och törst efter Bibelkunskap, hjärtas renhet och en helig livsföring. Vittnesbörden skall inte förringa Guds Ord, utan upphöja det och leda tankarna hän till det, så att sanningens sköna enkelhet kan göra intryck på alla.” rätt

(199) Jag sade vidare: ”Liksom Guds Ord är inmurat i dessa böcker och tidskrifter, har Gud murat in Er med tillrättavisningar, råd, varningar och uppmuntran. Här skriker Ni efter Gud, i Era själars smärta, för mera ljus. Jag är bemyndigad av Gud till, att säga Er, att intet annat ljus skall skina genom Vittnesbörden på Er stig, förrän Ni gör praktiskt bruk av det ljus, som redan har getts. Herren har murat omkring Er med ljus; men Ni har inte satt värde på ljuset; Ni har trampat på det. Somliga har föraktat ljuset, medan andra har åsidosatt det, eller endast följt det halvhjärtat. Några få har låtit sina hjärtan lyda det ljus, som Gud har funnit för gott, att ge dem. rätt

(200) (200) Vissa, som har fått bestämda varningar genom Vittnesbörden, har på några få veckor glömt den tillrättavisning de har mottagit. Vittnesbörden till några har upprepats flera gånger, men har inte tillmätts nog stor betydelse. För vederbörande har de snarare tett sig som uppdiktade berättelser. Hade de respekterat det ljus de hade fått, skulle de ha undvikit förluster och prövningar, som de anser för hårda och stränga. De har endast sig själva att skylla på. De har lagt ett ok på sina egna axlar, som de finner svårt att bära. Det är inte det ok, som Kristus har lagt på dem. Guds omsorg och kärlek har visats för deras bästa; men deras egenkära, onda, vantroende själar har inte uppfattat Hans godhet och barmhärtighet. De rusar fram i sin egen klokskap, tills de blir överväldigade av trångmål och förvirrade av rådvillhet. Därmed blir de fångade av Satan. När Ni samlar ihop det ljus, som Gud har gett Er tidigare, kommer Han att skänka Er ytterligare ljus.” rätt

(200) Jag hänvisade till det gamla Israel. Gud gav dem Sin lag, men de ville inte lyda den. Han gav dem då ceremonier och förordningar, så att de kunde erinra sig Gud, då de utförde dessa. De hade så lätt för, att glömma bort Honom och Hans krav på dem, att det var nödvändigt, att ständigt påminna dem, för att de skulle kännas vid sin förpliktelse, att lyda och ära sin Skapare. Hade de varit lydiga och älskat, att hålla Guds bud, skulle mängden av ceremonier och förordningar inte ha varit nödvändig. rätt

(200) Om det folk, som nu bekänner sig till att vara Guds särskilda egendom, blott ville lyda Hans krav, såsom dessa framgår av Hans Ord, skulle inga särskilda Vittnesbörd ges, för att väcka dem till utförandet av deras plikt och ge dem ett intryck av (201) deras syndighet och deras oerhörda fara för, att inte lyda Guds Ord. Folkets samveten har blivit förslöade, eftersom ljuset har åsidosatts och försummats samt föraktats. Och Gud kommer att avlägsna dessa Vittnesbörd från folket, och kommer att beröva dem på deras styrka, samt ödmjuka dem. rätt

(201) Jag drömde, att medan jag talade, föll Guds kraft över mig på det mest anmärkningsvärda sätt, och jag blev fråntagen all styrka, dock var jag inte i en syn. Jag tänkte, att min man skulle resa sig upp inför folket och utbrista: ”Detta är Guds förunderliga kraft. Han har gjort Vittnesbörden till ett starkt medel, för att nå själar och Han kommer att verka ändå mäktigare genom dem, än Han hittills har gjort. Vem vill stå på Herrens sida?” rätt

(201) Jag drömde, att en hel del människor ögonblickligen ställde sig upp och besvarade kallet. Andra satt där sura, några visade hån och förakt, medan ett fåtal syntes vara helt oberörda. En stod vid min sida och sade: rätt

(201) ”Gud har rest upp Dig och har gett Dig ord att tala till folket, för att nå hjärtan, som Han inte har gett någon annan i uppdrag att nå. Han har anpassat Dina vittnesbörd, för att avhjälpa fel och svårigheter hos dem, som har behov av hjälp. Du skall vara orubblig inför förakt, hån, bespottelse och klander. För att vara Guds särskilda redskap, bör Du inte luta Dig emot någon annan, än Honom allena och låta, liksom den slingrande vinrankan, Dina rottrådar omfamna Honom. Han kommer att göra Dig till ett medel, varigenom Han kan föra Sitt ljus vidare till folket. Du måste varje dag samla kraft från Gud, för att stå stark, så att omgivningen inte förmår, att dämpa eller fördunkla det ljus Han har låtit skina på Sitt folk genom Dig. Det är Satans särskilda mål, att hindra detta ljus från att komma till Guds folk, (202) som behöver det så väl ibland dessa sista dagars faror. rätt

(202) Din framgång beror på Din enkelhet. Så snart, som Du avviker från denna och formar Ditt vittnesbörd, till att passa mottagaren, förlorar Du Din kraft. Nästan allting i denna tidsålder är ytlig glans och overkligt. Världen vimlar av vittnesbörd, som behagar och förtrollar ett ögonblick och upphöjer jaget. Ditt vittnesbörd är av en annan karaktär. Det skall borra sig ned i livets små enskildheter, bevara den svaga tro från att dö och få de troende att inse, att de måste skina som ljus i denna värld. rätt

(202) Gud har gett Dig Sitt vittnesbörd, för att framställa deras sanna tillstånd för den avfallne och syndaren och betona den omätbara förlust han riskerar, genom att fortsätta i synd. Gud har inpräntat detta i Dig, genom att ge Dig det i syner, som Han inte har gett till andra nu levande och enligt det ljus Han har skänkt, är Du ansvarig för dessa ting. ’Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.’ ’Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder.’” Sakarja 4:6; Jesaja 58:1. rätt

(202) Denna dröm gjorde ett kraftfullt intryck på mig. Då jag vaknade, var min nedstämdhet borta, mitt humör var gott och jag kände stor frid. Skröpligheter, som i månader hade omöjliggjort mitt arbete, hade försvunnit, och jag erfor en styrka och livskraft, som jag i månader förgäves hade sökt. Det var, som om Guds änglar hade getts i uppdrag, att bringa mig lindring. Outsäglig tacksamhet fyllde mitt hjärta för denna stora förändring från förtvivlan till ljus och lycka. Jag visste, att den hjälpen kom från Gud. Denna uppenbarelse var för mig som ett mirakulöst tecken på Guds barmhärtighet och jag är djupt tacksam för Hans kärlek. rätt

nästa kapitel