Missionsarbete

(203)(203) [Anmärkning. - Under budskapets första dagar hände det, att sjundedags-adventisterna fick en glimt av utbredningen av verket, som till sist skulle omfatta många nationaliteter. Dock var det först på 1870-talet, som ledarna inom adventrörelsen insåg, att deras uppdrag gällde hela världen. Så sent som år 1872 betraktades Skriftstället ”Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma” {Matteusevangeliet 24:14} helt enkelt som ett ”framträdande tecken på de sista dagarna”, vars uppfyllelse utgjordes av protestantiska missioners utbredning. Dess fullständiga uppfyllelse kopplades ingalunda ihop med adventrörelsens utbredelse över hela världen (se The Review and Herald för den 16. april och 16. juli, 1872). Men 1873 började det att visa sig en markant förändring i denna uppfattning ibland ledarna hos sjundedags-adventisterna angående deras plikt, att varna världen (se ledaren i The Review and Herald för den 26. augusti, 1873; och många andra artiklar av liknande innebörd i efterföljande utgåvor). Vid slutet på år 1874 tycks det nya tänkandet härvidlag nästan helt ha slagit igenom.] rätt

(203) Den 10. december, 1871 visades det mig, att Gud skulle komma att utföra ett stort verk genom sanningen, om Gudshängivna, självuppoffrande män förbehållslöst ville viga sig till, att förkunna den för dem, som sitter i mörker. De, som känner denna dyrbara sanning och har överlämnat sig till Gud, bör gripa fatt i varje tillfälle, där en dörr står öppen, så att sanningen kan tränga in. Guds änglar påverkar hjärtana och samvetena ibland folk av andra nationaliteter och uppriktiga själar känner sig bekymrade, när de bevittnar tidens tecken, såsom dessa yttrar sig i de oroliga förhållandena hos nationerna. Frågan uppstår hos dem: Vad skall det här sluta med? Medan Gud och änglarna är verksamma med, att göra intryck på hjärtan, tycks Kristi tjänare sova. Endast få samarbetar med de himmelska sändebuden. rätt

(203) Om predikanter och medlemmar vore tillräckligt vakna, skulle de inte förhålla sig så likgiltiga, när Gud har hedrat dem med, att vara Hans lags väktare, genom att Han har präntat in den i deras sinnen och skrivit den i deras hjärtan. Dessa livsviktiga sanningar (204) skall bli en stötesten för världen; och ändå finns det i vårt eget land [Amerika] städer och byar, som aldrig har hört varningsbudskapet. Unga män, som känner sig gripna av de upprop, som har ljudit om hjälp i den stora uppgiften med, att främja Guds sak, uträttar en del, men de förnimmer inte tillräckligt arbetets allvar och uträttar därmed heller inte, vad de skulle kunna åstadkomma. rätt

(204) I fall unga män, som börjar att verka i denna sak, ägde missionsandan, skulle de visa, att Gud i sanning har kallat dem till gärningen. När de emellertid inte reser ut till nya platser, utan låter sig nöja med, att färdas från församling till församling, avlägger de därmed vittnesbörd om, att de saknar börda för verket. Våra unga predikanter är inskränkta. Vore de unga männen vakna och Gudshängivna, skulle de varje ögonblick vara flitiga och försöka, att utveckla sig till arbetare inom missionen. rätt

(204) Unga män borde utbilda sig, genom att lära sig främmande språk, för att Gud skall kunna använda dem till, att föra ut Hans frälsande sanning till andra folkslag. Dessa unga män kan tillägna sig kunskap om utländska tungomål, samtidigt som de verkar för syndare. Om de använder tiden klokt, kan de utveckla sina förmågor och uppnå en mera allsidig brukbarhet. Om unga kvinnor, som endast har burit ringa ansvar, helt ville överlåta sig till Gud, kunde de utbilda sig till verksamheten, genom att läsa och sätta sig in i främmande språk. De kunde helga sig till gärningen som översättare. rätt

(204) Våra skrifter bör utges på andra språk, (205) för att sanningen skall nå ut till övriga nationer. [Då dessa ord skrevs 1871, hade endast inledningen till författandet och utgivandet av samfundets litteratur på olika europeiska och andra språk skett.] Mycket går att uträtta med pressens hjälp; men ändå mera kan uppnås, när våra skrifter ledsagas av de levande förkunnarnas inflytande. Det behövs missionärer, som kan resa utomlands och förkunna sanningen på ett varsamt, försiktigt sätt. Den närvarande sanningens sak kan nå stor framgång genom personlig insats. rätt

(205) När församlingarna ser unga män, som ivrar för, att bli skickade till att verka i städer, som aldrig har hört sanningen, och vet om missionärer, som frivilligt erbjuder sig, att resa till andra länder, för att bringa dem sanningen, kommer församlingarna att känna sig långt mera uppmuntrade och stärkta, än genom att själva njuta frukterna av oerfarna, unga mäns arbete. När församlingarna är vittnen till, att deras predikanter äger en brinnande kärlek och iver för sanningen och en önskan om själars frälsning, kommer de själva att bli väckta. Dessa församlingar har vanligen förmågor och krafter inom den egna kretsen, som kan bringa dem välsignelse och styrka samt samla fåren och lammen till fållan. De behöver sättas i verksamhet, för att de förmågor, som nu inte kommer till användning, skall sättas i aktiv verksamhet. rätt

(205) Herren har påverkat män med andra tungomål och fört in dem under sanningens inflytande, för att de skall utbildas till, att verka i Hans sak. Han har fört dem i kontakt med våra förlagshus, för att ledningarna där skall använda sig av deras tjänster, bara ledningarna ville uppmärksamma sakens behov. Det krävs skrifter på främmande språk, för att väcka intresse för sanningen ibland andra nationer. rätt

(205) Liksom Noas predikan varnade, prövade och (206) utforskade världens invånares hjärtan, innan vattenfloden utplånade dem från jorden, uträttar Guds sanning för dessa sista dagar en liknande gärning, genom att varna och pröva världen. De skrifter, som utgår från förlaget, bär den Eviges insegel. De sprids runt om i landet och avgör själars eviga öde. Det är nu stort behov av män, som kan översätta och bereda våra skrifter på främmande språk, för att varningsbudskapet skall nå ut till alla nationer och pröva dem genom sanningens ljus, så att män och kvinnor, när de ser ljuset, omvänder sig från sina överträdelser till lydnad mot Guds lag. rätt

(206) Varje tillfälle till, att bringa sanningen till andra nationer, bör användas. Detta kommer att innebära stora utgifter; men utgifter bör inte i något fall tillåtas, att hindra utförandet av detta verk. Medel har endast värde, när de används till, att främja Guds rikes intressen. Herren har lånat människorna medel just med den avsikten, att de skulle bruka dem till, att bringa sina medmänniskor sanningen. rätt

(206) Nu är tiden inne, att använda medel i Guds sak. Nu är tiden inne, att bli rik på goda gärningar och bygga en trygg grundval för den kommande tiden, för att vi skall kunna famna det sanna livet. En själ frälst i Guds rike är mera värd, än alla jordiska rikedomar. Vi är ansvariga för Gud för de själar, som vi kommer i beröring med och ju innerligare vår förbindelse med våra medmänniskor är, desto större är vårt ansvar. Vi utgör alla ett stort broderskap och våra medmänniskors välgång måste vara vårt stora intresse. Vi har inte ett ögonblick att förspilla. I fall vi har varit liknöjda i detta hänseende, är det nu hög tid, att vi gör allvar av, att gottgöra våra försummelser, för att icke själars blod skall finnas på våra kläder. Som Guds barn (207) är ingen av oss befriad ifrån, att delta i Kristi stora gärning för våra medmänniskors frälsning. rätt

(207) Det kommer att bli en svår uppgift, att besegra fördomar och överbevisa de vantrogna om, att våra ansträngningar, för att hjälpa dem, är oegennyttiga. Men detta bör inte hindra oss i vår gärning. Det finns inte något bud i Guds ord, som säger, att vi endast skall göra gott mot dem, som sätter pris på och låter sig påverkas av våra ansträngningar och endast hjälpa dem, som kommer att tacka oss för det. Gud har sänt oss till, att verka i Hans vingård. Oss åvilar det, att uträtta allt, vad vi kan. ”Så din säd om morgonen och låt inte din hand vila om kvällen, ty du vet inte vilket som lyckas bäst, det ena eller det andra, eller om båda är lika bra.” Predikaren 11:6. rätt

(207) Vi har för litet tro. Vi begränsar Israels Helige. Vi borde vara tacksamma för, att Gud nedlåter sig till, att bruka några av oss som Sina redskap. Varje uppriktig bön, som bes i tro, kommer att bli hörd. Kanhända inte svaret kommer på det sätt, som vi hade väntat oss; måhända det inte kommer vid den tid, som vi hade tänkt oss, utan just när vi mest behöver det. Men oh, hur syndig är inte vår vantro! ”Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” Johannesevangeliet 15:7. rätt

nästa kapitel