| Ellen G. Whites Liv i Skisser kapitel 46. Från sida 291 | ren sida tillbaka |
(291)(291) Det fjärde Europeiska Missionsrådet hölls i Great Grimsby, England den 27. september till den 4. oktober, 1886. Rapporterna om arbetet visade, att stora vanskligheter var förenade med alla grenar av verket. En morgon före mötet samlade en grupp medarbetare sig omkring kaminen i mötessalen, och redogjorde för en del av sina erfarenheter och besvikelser. Bra lokaler för offentliga gudstjänster var väldigt dyra. Till de billiga lokalerna ville inte de personer, som de försökte att nå, komma. Tält blev snabbt utslitna i det fuktiga klimatet. Under arbetet med, att gå från dörr till dörr, öppnade inte de välbeställda för Bibelarbetarna; och de, som raskt öppnade, var långsamma i tanken, till att förstå betydelsen av lydnad mot impopulära sanningar. ”Vad kan göras?”, löd frågan. rätt (291)Helgelse, mod och tillit (291) ”Vi bör använda varje tillfälle vi får dag för dag, till att övervinna fiendens frestelser. Detta liv är en kamp, och vi har en aldrig sovande fiende, som hela tiden är på alerten, för att förvirra våra sinnen och locka oss bort från vår dyrbare Frälsare, som har gett Sitt liv för oss. Skal vi lyfta det kors (292) vi har fått? Eller skall vi fortsätta med självisk njutning, och mista evighetens glans? Vi kan icke tillåta oss, att synda; vi kan icke tillåta oss, att vanära Guds lov. rätt (292) Denna fråga bör inte uppkomma hos oss: Hur kan jag tjäna mest pengar i denna värld? Frågan bör inte ställas: Skall jag tjäna Gud? Skall vi tjäna Gud, eller Baal? ’. . . välj i dag vem ni vill tjäna’. ’Men jag och mitt hus, vi vill tjäna HERREN.’’ Josua 24:15. rätt (292) Jag ser inte helt hän till slutet efter all lycka; jag blir lycklig under arbetets gång. Oavsett, om jag är i trångmål och lider, blickar jag på Jesus. Det är i de svåra, besvärliga sammanhangen, som Han står vid vår sida, och vi kan umgås förtroligt med Honom, och lägga alla våra bördor på Bäraren av bördor, samt säga: ’Här, Herre, jag orkar inte med dessa bördor längre.’ Därför säger Han också till oss: ’mitt ok är milt, och min börda är lätt.’’ Matteusevangeliet 11:30. Tror Ni på detta? Jag har prövat. Jag älskar Honom; jag älskar Honom. Jag ser oförliknelig älskvärdhet hos Honom. Och jag önskar, att prisa Honom i Guds rike. rätt (292) Tänker vi krossa stenhjärtat? Tänker vi beträda törnestigen, som Jesus beträdde hela vägen, från krubban till korset? Vi ser blodspåren. Skall vi släppa in världens stolthet? Skall vi söka, att göra världen till vårt rättesnöre? Eller skall vi lämna världen? Inbjudan lyder: ’Gå ut från dem och skilj er från dem, . . . .’ Och ’rör ej vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.’ Andra Korintierbrevet 6:17-18, kursivt i Svenska Folk-Bibeln 98. rätt (292) O, vilken upphöjelse är inte detta - att vara medlemmar av den kungliga familjen, barn till den himmelske Kungen, och bli erkända av universums Frälsare, konungarnas Konung, som Guds arvingar (293) till det odödliga arvet, den eviga verkligheten! Detta är vår förmånsrätt. Tänker vi sätta värde på detta? Tänker vi utkämpa Herrens strider? Tänker vi tävla ända in i kaklet? Tänker vi bli segerherrar? rätt (293) Jag har beslutat mig för, att jag skall vinna Himmelen, och jag önskar, att Ni också skall vinna den. Jag hade aldrig rest från California till Europa, om jag inte hade velat berätta för Er, hur dyrbar Frälsaren är, och vilken dyrbar sanning vi har. rätt (293) Ni bör rannsaka Bibeln; för den berättar för Er om Jesus. När Ni läser Bibeln, kommer Ni att upptäcka Jesu oförlikneliga ynnest till Er. Ni kommer att bli berusade av kärlek till Mannen på Golgata, och för varje steg kommer Ni att säga till världen: ”Hans vägar är behagliga vägar, och Hans stigar innebär frid.” Ni skall företräda Jesus för välden. Ni måste visa världen, att Ni har ett hopp, som översvämmar av evigt liv. Ni kan dricka av frälsningens vatten. Lär Er barn, att älska och frukta Gud. Ni saknar himmelska änglar i Era boningar. Ni saknar Rättfärdighetens Sol, till att skina in i Era sinnens mörka kamrar, för att Era läppar skall tacka Gud. rätt (293) Jesus har gått bort, för att bereda boningar åt oss. Han säger: ’Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.’ Johannesevangeliet 14:1-3. Det är dessa rum jag ser fram till; det är inte jordiska bostäder här, för inom kort kommer de att ruskas omkull genom ett mäktigt jordskalv; utan det är de himmelska boningar, som Kristus har gått bort, för att göra i ordning åt de trofasta. rätt (293) Vi har inget hem här; vi är endast pilgrimer och (294) främlingar, som är på väg till ett bättre land, ett himmelskt land. Koncentrera Er på det himmelska, ty så länge, som Ni gör det, kommer Kristus att vara vid Er sida. Måtte Gud hjälpa oss till, att vinna det eviga livets dyrbara välsignelse!” rätt (294) En del av medarbetarna reagerade med vittnesbörd, som visade på tro och beslutsamhet. Somliga menade, att hon inte insåg svårigheterna ute på fältet. Andra sökte efter en grund för sitt hopp om framtida framgång. rätt (294)Skingra mörkret (294) Som svar på denna fråga, sade fru White, att det skulle inträffa förändringar, som skulle öppna dörrar, vilka var stängda och spärrade, talrika förändringar, som skulle förändra omständigheterna och väcka människors sinnen till, att förstå och ta till sig den närvarande sanningen. Det skulle komma politiska omvälvningar, och förändringar i den industriella världen, likaså stora religiösa väckelser, som skulle förbereda människors sinnen, till att lyssna på den tredje ängelns budskap. ”Ja, det kommer att ske förändringar”, försäkrade hon dem, ”men inget, som Ni skall vänta på. Er uppgift är, att gå framåt, sprida sanningen i dess enkelhet, och lyfta upp sanningens ljus inför folk.” rätt (294) Så berättade hon för dem, hur saken hade framställts för henne i en syn. Stundom visades henne en bild av världens stora skaror såsom befinnande sig i dimma och töcken samt midnattsmörker (295) vid varningen från Guds Ord om Kristi snara ankomst, såsom Jesaja beskrev det: ”Se, mörker skall övertäcka jorden och töcken folken”. Jesaja 60:2. rätt (295) Då hon med stor sorg betraktade synen innefattande denna scen, sade hennes ledsagande ängel: ”Se här”, och då hon tittade på nytt, märktes det små ljusstrålar, liksom stjärnor, vilka skiner svagt genom mörkret. Då hon förnam detta, blev ljuset starkare, och antalet ljus blev större, eftersom ett ljus tände ett annat ljus. Dessa ljus samlade sig stundtals för ömsesidig uppmuntran; därefter spred de sig omkring, och varje gång färdades de längre och skickade ut mera ljus. Så pågick arbetet, tills hela världen var upplyst av skenets klarhet. rätt (295) Hon drog denna slutsats: ”Detta är en bild av det arbete Ni skall göra. ’Ni är världens ljus.’ Matteusevangeliet 5:14. Ert arbete innebär, att Ni skall lyfta upp ljuset för dem runt omkring Er. Håll trofast på med det. Lyft ljuset litet högre, och tänd andra ljus. Mist inte modet, i fall Era ljus inte är stora ljus. Om de så bara är små vaxljus, håll likväl fram dem. Låt dem skina. Gör Ert allra bästa, så skall Gud välsigna Era ansträngningar.” rätt (295) [Anm.: I officiella rapporter om den tredje ängelns budskaps utbredning i Stor-Britannien påpekas ofta från tid till annan den inverkan, som försäljningen av billiga tidskrifter haft på utvecklingen av starka fästen på detta missionsfält. ”Publikationer har sänts ut till alla delar av riket”, berättade medarbetarna år 1888, ”och trofasta själar har blivit väckta, till att anta sanningen, och tjogvis satsar uppriktigt på det.” (S.D.A. Yearbook 1888 {Sjundedags-adventisternas Årsbok 1888}, sidan 130.) Vid 1895 års Generalkonferenssamling nämndes det, att ”den genomsnittliga, veckovisa försäljningen av ”Present Truth” [missionsbladet utgivet av brittiska sjundedags-adventister sedan 1884] har belöpt sig från nio tusen till tio tusen.” ”Inget av det, som har gjorts i Stor-Britannien, har haft så stor verkan på folk, som utdelningen av detta blad” (General Conference Daily Bulletin {Generalkonferensens Dagliga Bulletin}, 1895, sidorna 314-315), och 1897 gladde bröderna från Europa sig över en ändå större utbredning av sitt missionsblad. ”The Present Truth” har en genomsnittlig utbredning av tretton tusen exemplar i veckan”, tillkännagav de, ”och många kommer till insikt om sanningen genom läsning av detta medium.” rätt (295) Under 1909 års Generalkonferenssamling blickade broder W. C. Sisley, som bär ansvaret för det brittiska förlagshuset, tillbaka på utfallet de fyra senaste åren enligt följande: ”Förutom våra ansenliga beställningar från utlandet, har vi de fyra senaste åren sålt 168 947 böcker, 6 871 649 tidningar, 23 382 pamfletter och 964 163 traktater, för ett samlat pris på $310 221:57; eller ett årligt genomsnitt på 42 237 böcker, 1 717 912 tidskrifter, 5 840 pamfletter, 241 041 traktater, för ett genomsnittligt årligt pris på $77 555. rätt (296) Vi har 207 fasta bok- och tidskriftskolportörer, ett genomsnitt på en av åtta medlemmar. . . . Nettoförtjänsten för vårt förlagsarbete under de fyra senaste åren har legat på $19 878. Traktatsällskapet har donerat detta belopp, plus $12 832 ytterligare av sina tidigare intäkter, eller totalt $32 710, till den Brittiska Unionens egendomsfond.” (General Conference Bulletin 1909, sidan 96.) ] rätt (296) (296) Det första besöket i Skandinavien (297) oktober och första halvan av november tillbringades i København, Stockholm, Grythyttehed, Örebro och Christiania. Fru White ledsagades av sin sekreterare, fröken Sara McEnterfer, av sin son, W. C. White, och av äldstebroder J. G. Matteson, som var vägledare, tolk och medarbetare. På de olika orterna var de troende församlade, för att höra, och hennes budskap togs emot med vördnadsfullt intresse. Församlingarna var inte stora, med undantag för Christiania, där antalet medlemmar räknade ett hundra tjugo. På Sabbaten, den 31. oktober, då bröderna från andra församlingar hade slutit upp, var det omkring två hundra åhörare. På Söndagen talade hon i Arbetarnas Sal, med en uppslutning på åtta hundra. Nästa Söndag talade hon, på uppmaning av ordföranden för ett starkt nykterhetssällskap, (297) inför omkring ett tusen tre hundra församlade i Soldaternas Militära Gymnasium om vikten av utbildning i hemmet i nykterhetens grundsatser. Ämnet framställdes utifrån biblisk synvinkel, och illustrerades med hjälp av Skriften. rätt (297) Det andra besöket i Skandinavien (297) En vecka före öppnandet av konferensen hade äldstebroder Matteson invigt en skola för kolportörer och Bibelarbetare. Till skolans ledning anslöt sig, jämte honom själv, äldstebroder A. B. Oyen, från Christiania, och äldstebroder O. A. Olsen, nyligen anländ från Amerika. Utbildning var ledstjärnan för ledarna på den tiden, och folk var ivriga att få lära sig. Medarbetarinstitutet inleddes varje morgon klockan 6.30 med bön och gemenskap. Klockan 9 var det undervisning i bokhållning; klockan 11.30 skedde utbildning i hemmissionsarbete. Det instruerades i, att hålla Bibelläsningar klockan 4 om eftermiddagen; och klockan 8 på kvällen hölls förkunnargudstjänst. Varje timme på dygnet betraktades som värdefull för både lärare och studerande. rätt (297) Vid den efterföljande konferenssamlingen kom det en åhörarskara på omkring sextiofem Sabbatshållare. Av de tio församlingarna i Sverige, var ni representerade av (298) tjugotre ombud. Fru White talade sex gånger under de tidiga morgonsamlingarna, och fem gånger vid andra tillfällen. Vändande sig till den lilla, men ståndaktiga, skaran troende, sade hon: rätt (298) ”I början är arbetet vanskligt och går långsamt. Nu är tiden inne, när alla bör spänna musklerna, för att bära bördan och föra verket framåt. Vi måste gå framåt, fastän Röda Havet ligger framför oss, och ogenomträngliga berg kantar ömse sidor. Gud har varit med oss och välsignat våra ansträngningar. Vi måste arbeta i tro. ’Himmelriket tas med storm, och de, som stormar det, river det till sig.’ Matteusevangeliet 11:12, danska Bibeln. Vi skall be, och tro på bönhörelse, och sedan arbeta. rätt (298) Nu ter verket sig litet; men tillväxt kräver en inledning. ’. . . först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet.’ {Markusevangeliet 4:28.} Arbetet må börja i svaghet, och det kan växa långsamt under en tid; men om det påbörjas på rätt sätt, sker det en stadig och solid tillväxt. [Som bekräftelse på detta, vittnar utvecklingen i arbetet i den Skandinaviska Unionskonferensen. Vid 1914 års utgång hade den ett medlemskap på 3 807, fördelat på sex lokala konferenser och tre missioner.] Det bör sättas en hög standard för dem, som nyligen har kommit till tron. De bör utbildas, till att vara noggranna i tal och försiktiga till uppträdandet, varigenom de vittnar om trons förvandling av det egna livet, och sprider ljus genom sitt exempel över andra, som är i mörker. . . . . . rätt (298) De, som har tagit emot sanningen, må vara fattiga, men de behöver inte förbli ovetande eller bristfälliga till sinnelaget. Därmed kan andra påverkas av dem och själva bli ljusbärare. När församlingen fullt ut tar emot ljuset, kommer mörkret att skingras, och om de i karaktärens (299) helighet håller frid med den uppenbarade sanningen, kommer deras ljus att växa sig klarare och klarare. Sanningen kommer att uträtta sitt förädlande verk, och återupprätta Guds moraliska avbild i människor. Härigenom kommer mörker, förvirring och stridigheter, som är en förbannelse i så många församlingar, att upphöra. Den kraft, som Gud ämnar ge Sin församling, kommer - om de bara vill hålla takt med det tilltagande ljuset, som strålar över dem - knappt att gå att föreställa sig eller förstås. rätt (299) Herren kommer snart, och varningsbudskapet skall nå ut till alla folkslag, tungomål och folk. När Guds sak kallar på medel och medarbetare, vad gör så de, som lever under den närvarande sanningens fulla ljus?” The Review and Herald, den 5. oktober, 1886. rätt (299) Konferensen i Sverige var över, två veckor tillbringades i Christiania under allvarligt arbete för församlingen och för medarbetarna i förlagshuset. På den tidpunkten stod det nya förlagshuset färdigt, och tryckeriverksamhetens olika avdelningar hade flyttat in och kommit i gång. rätt (299) Då fru White blev visad flera avdelningar av den nya tryckeriverksamheten, uttryckte hon stor glädje över tanken på, att tack vare utrustningen skulle nu tidskrifter och böcker skrivna för fältet gå att tryckas på godtagbart sätt och sändas ut på sina uppdrag. Det var med anledning av detta besök, då hon steg in i tryckerilokalen, som hon förklarade, att hon i en syn flera år tidigare hade sett just detta rum, med tryckmaskinerna i drift. rätt (299) Mötena i Christiania följdes upp av tio dagars arbete i København, varefter sällskapet vände åter till Basel. rätt (300)Femte Europeiska Missionsrådet (300) I København kunde det märkas en uppmuntrande växt i församlingen sedan föregående besök. Veckan på orten var fylld av arbete. rätt (300) Den femte samlingen av det årliga Europeiska Missionsrådet för sjundedags-adventisternas missionärer gick av stapeln den 14.-21. juni i Norge. Den till mötet utvalda orten var Moss, en skön stad med åtta tusen invånare, omkring två timmars resa från Christiania. Delegaterna var följande: rätt (300) Central-Europa: B. L. Whitney, fru E. G. White. W. C. White och L. R. Conradi. (300) I samband med Missionsrådet hölls den Norska Konferensens första lägermöte. Tio tält restes i en vacker lund, och dessa huserade över ett hundra personer, medan femtio ytterligare fann logi i närliggande hus. Man såg till, att ombuden från Amerika och Central-Europa fick det behagligt i ett stort, komfortabelt hus, med utsikt över Christianiafjorden {sedermera Oslofjorden}. rätt (301) (301) Under lägret var norska det förhärskande språket, och det sedvanliga programmet för ett lägermöte följdes. I det stora huset var engelska det förhärskande språket, och delegaterna gladde sig åt riktigt många dyrbara bönestunder. Likaså hölls det värdefulla rådsmöten om medel för utbredning och förstärkning av arbetet i alla Europas länder. rätt (301)Tisdag, den 14. juni bringades glädjande rapporter om det gångna årets storslagna utveckling inom kolportörsarbetet. Äldstebroder Matteson förmedlade flera förunderliga erfarenheter från den lidna vinterns skola för kolportörer och Bibelarbetare; äldstebroder Conradi berättade om framgång för medarbetarna i Tyskland och Schweiz; äldstebroder Olsen hade fröjdefulla berättelser från Norge, och äldstebroder Hendrikson från Danmark. Äldstebroder Lande redogjorde för god framgång för kolportörernas vidkommande i England. rätt (301) Missionsrådet satte raskt i gång med sitt arbete strax efter det, att folket från församlingarna i Norge hade återvänt hem. Det lades planer och fattades beslut om utbildning av män till predikantgärningen och upprättandet av en fartygsmission i Hamburg. Ämnet, som tillknöt sig störst uppmärksamhet, var utvecklingen av skolor inom varje konferens, för att lära upp kolportörer. Det, som fordrade ivrigast studium, var frågan om, att författa och ge ut den lämpligaste litteratur. rätt (301) Mycket intresse väcktes under rådsmötena genom närvaron av äldstebröderna C. L. Boyd och D. A. Robinson, som var på väg från Amerika till det stora fältet i Syd-Afrika. De anslöt sig hjärtligt till studiet av de svåra frågorna om (302) arbetet i Europa; och de förde också många av sina sydafrikanska spörsmål på tal för orientering. rätt (302)Verksam missionstjänst (302) ”Vi har betrotts med en stor och helig tillit till upphöjda sanningar. Vi är glada över, att det finns personer, som vill gå ut på våra missionsfält, som är villiga, att arbeta för små vederlag. För dem väger pengar inte lika mycket i vågskålen, som samvetets och pliktens krav, för att öppna sanningen för dem, som sitter i villfarelsens mörker i fjärran liggande länder, detta av kärlek till Kristus och sina medmänniskor. rätt (302) Den individ, som hänger sig åt det stora verket med, att undervisa om sanningen, låter sig ej köpas av rikedom, eller tyngas ned av armod. Men Gud önskar, att Hans betrodda tjänare hela tiden blir bättre. För att arbetet skall bli verkningsfullt, sände Herren Sina lärjungar ut två och två. . . . . Ingen människas idéer, ingen människas planer skall äga styrande kraft vid arbetets utförande. . . . . Den ene skall inte dra sig undan från den andre, och tala för sitt eget sätt och sina planer; ty han kan äga en utbildning åt ett bestämt håll, och ha särskilda karaktärsdrag, som skulle vara skadliga för verket, i fall de finge lov till, att vara en styrande kraft. rätt (303) (303) Arbetarna skall inte dra sig undan från varandra, utan samverka om allt, som rör Guds sak. Och något av det viktigaste att betänka, är uppammandet av ett sunt jag. Detta får för liten uppmärksamhet. Alla krafter skall formas, till att göra ett högklassigt och ärofullt arbete åt Gud. Det måste vinnas visdom i långt högre omfattning, än många tror, som har arbetat i åratal för Guds sak. . . . . . rätt (303) Upprätthåll missionsarbetets förträffliga karaktär. Låt de män och kvinnor, som är knutna till missionsarbetet, besvara frågan: Vem är jag? Och vad bör jag vara och göra? Låt envar medarbetare betänka, att han inte kan ge andra det, som han icke själv har. Därför bör han inte fastna i gamla, invanda hjulspår, och vägra egen förbättring. Paulus säger: Jag har inte nått målet, men jag jagar därhän. {Se Filipperbrevet 3:12.} För att utveckla ett liksidigt och välbalanserat sinnelag, gäller det hela tiden för den enskilde, att satsa framåt, förbättra sig och idka reformation. . . . . rätt (303) Det är föga, som Ni förmår att uträtta på egen hand. Två eller flera är bättre, än en, om Ni betraktar andra såsom varande bättre, än Ni själva. I fall någon av Er tänker sig, att han skall forma fullkomliga planer och arbetsmetoder, har vederbörande bedragit sig själv helt och hållet. Rådgör sinsemellan, under mycken bön och ödmjukhet i sinnet, villiga att ta emot vädjanden och råd. Det kommer att föra Er därhän, att Gud blir Er rådgivare. . . . . rätt (303) Vi skall icke göra världens metoder till våra. Vi skall ge världen ett ädelt exempel, visa, att vår tro formar en hög och ädel karaktär. Gör mot andra så, som Ni vill, att de skall göra mot Er. Låt varje handling uppenbara sanningens ädelhet. Var ärliga mot Er tro, så kommer (304) Ni att förhålla Er ärliga mot Gud. Kom till Ordet, så att Ni lär Er, vad det verkligen kräver av Er. När Gud talar, är det vår plikt att lyssna och lyda. . . . . rätt (304) Inled genast arbetet på ett värdigt och gudfruktigt sätt. Därmed lyfter Ni fram den sanning, som Ni vet är av himmelskt ursprung. Men håll i minnet, att sanningen måste framställas omsorgsfullt. Bevaka tankarna noga. Uppehåll Er vid praktisk gudsfruktan, koppla ihop den med förkunnelsen om lärosatser. Kristi lära och kärlek gör ofta hjärtat mjukt och mottagligt för sanningens goda säd, och Ni kommer att vinna folks tillit, genom att försöka att göra Er bekanta med dem. Men försvara arbetets upphöjda karaktär. Låt publikationer, tidningar och flygblad göra sin verkan ibland folk. Därmed förbereds läsande personer på, att lyssna till sanningen. Håll inte igen härvidlag, ty arbetet kommer - om det sjösätts och bedrivs klokt - att utmynna i framgång. Men var ödmjuka och läraktiga, om Ni vill lära andra sanningens och rättfärdighetens väg.” rätt (304)”Gå framåt!” (304) ”Ett stort verk har betrotts åt dem, som sprider sanningen i Europa. . . . Där är Frankrike och Tyskland, med sina storstäder, med stora befolkningsgrupper. Där är Italien, Spanien och Portugal, som efter så många hundra år . . . . öppnats (305) för Guds Ord - öppnats, för att ta emot det sista varningsbudskapet till världen. Där är Nederländerna, Österrike, Rumänien, Turkiet, Grekland och Ryssland, hem för millioner och åter millioner, vars själar är dyrbara i Guds ögon, liksom våra egna, som ingenting vet om de särskilda sanningarna för denna tid. . . . rätt (305) Ett gott arbete har redan gjorts i dessa länder. Det finns de, som har tagit emot sanningen. De är nu spridda som ljusbärare i nästan alla länder. . . . Men hur litet har gjorts i jämförelse med det stora verk, som ligger framför oss! Guds änglar berör folks sinnen, och bereder dem på, att ta emot varningen. Det behövs missionärer på fält, som knappt alls har bearbetats ännu. Nya fält öppnas fortlöpande. Sanningen måste översättas till olika språk, så att alla nationer kan dra nytta av dess rena och livgivande inflytande. . . . . rätt (305) Kolportörer når uppmuntrande framgång i försäljningen av våra böcker. Alltså förs ljuset ut till folk, medan kolportören - som i många fall har avskedats, för att han har anammat sanningen - är i stånd till, att försörja sig själv, och försäljningen innebär ekonomisk hjälp till förlaget. På Reformationens tid vandrade munkar, som hade lämnat sina kloster, och som saknade andra medel för sin försörjning, tvärs över landet, säljande Luthers verk, som snabbt spreds utöver Europa. Den gången var kolportagearbetet ett av de verksammaste medlen, för att sprida ljus, och likadant kommer det att visa sig vara nu. . . . . rätt (305) Det kommer att resas försinkande hinder. . . . . Dessa måste vi möta, oavsett, var missionerna har upprättats. Bristande erfarenhet, ofullkomligheter, misstag, ohelgat inflytande - dessa ting måste vi övervinna. Hur ofta har detta inte förhindrat saken i (306) Amerika! Vi väntar oss inga små vanskligheter i Europa. Somliga med samband till verket på dessa främmande fält, liksom i Amerika, tappar modet och följer ovärdiga spejares väg, bringande nedslående underrättelser. I likhet med en missnöjd vävare, tittar de på fel sida av tygstycket. De skönjer inte Formgivarens plan; för dem är allt förvirring, och i stället för att invänta Guds avsikt, andas de ut tvivel och mörker över andra. rätt (306) Men sådana underrättelser skall vi inte komma med. Efter ett tvåårigt uppehåll i Europa ser vi inte längre någon orsak till modlöshet rörande sakens tillstånd, än fallet var vid dess uppkomst på olika fält i Amerika. Där såg vi Herren pröva det material Han skulle använda. Vissa klarade inte av Guds prövning. De vägrade, att låta sig täljas ut och slipas till. Varje slag med mejseln och hammaren väckte deras vrede och motstånd. De lades åt sidan, och annat material togs fram, till att prövas på samma sätt. Allt detta gav upphov till försening. Detta var förtrytsamt och det knorrades över alla småbitar, som gick till spillo. Somliga menade, att dessa förluster skulle ödelägga byggnaden; men den blev tvärtemot starkare, genom att de svaga elementen avlägsnades. Arbetet gick stadigt framåt. Varje dag blev det tydligare, att Herrens hand vägledde alla, och att ett stort syfte blev uppfyllt överallt i verket från början till slut. Vi ser, att saken cementeras på samma vis i Europa. rätt (306) En av de stora svårigheterna är den fattigdom vi möter hela tiden. Detta förhalar sanningens framåtfärd. Liksom under de första åren, omfattas den vanligtvis först av personer inom den ödmjukare samhällsklassen. Vi gjorde en liknande erfarenhet i vårt eget land, (307) både öster och väster om Klippiga Bergen. De, som först tog till sig budskapet, var fattiga, men i och med att de verkade i tro, för att uträtta det, som de förmådde med sina förmågor och medel, kom Herren dem till hjälp. I Sin försyn bragte Han män och kvinnor till sanningen, som var villiga av hjärtat; de ägde medel, och de önskade, att förmedla ljus till andra. Likadant kommer det att bli nu. Dock vill Herren, att vi arbetar allvarligt i tro, tills den tiden stundar. rätt (307) Ordet har gått ut till Europa: ”Gå framåt!” Den ödmjukaste, som sliter för själars frälsning, är en Guds medarbetare, en Kristi samverkanspart. Änglar tjänar honom. När vi går fram på den röjda stigen inför Hans försyn, kommer Gud att öppna flera vägar för oss. Ju större vanskligheter att övervinna, desto större segrar kommer att tas.” - The Review and Herald, den 6. december, 1887. rätt (307)En anmärkningsvärd utveckling (307) Och fru Whites glädje blev stor, då hon gjordes uppmärksam på böcker och andra publikationer på det europeiska fältets olika språk, alstrade av många förlagscentra (308), varifrån samfundets litteratur sändes ut med en sammanlagd, årlig försäljningssiffra 1913 på $482 000. rätt (308)Budskap om hopp och mod (308) ”Mina bröder, förena Er med härskarornas Herre. Låt Honom vara Er fruktan och den, för vilken Ni bävar. Tiden är kommen för Hans verks utvidgande. Vanskliga tider ligger framför oss, men om vi står sammanslutna i en kristen gemenskap, där ingen strävar efter den främsta rangen, kommer Gud att verka mäktigt för oss. rätt (308) Låt oss vara fulla av hopp och mod. I Guds tjänst är modlöshet både syndigt och orimligt. Han känner till alla våra behov. Han har all makt. Han kan ge Sina tjänare det mått av duglighet, som deras behov dikterar. Han förenar Allmaktens majestät med den ödmjuke herdens mildhet och omsorg. Vi skall inte frukta, att Han inte kommer att uppfylla Sina löften. Han är den eviga sanningen. Den pakt, som Han har slutit med dem, som älskar Honom, kommer Han aldrig att ändra på. De löften, som Han har gett Sin församling, står fast för evigt. Han kommer att kläda församlingen i evig härlighet, till fröjd för många släktled.” Testimonies for the Church {Vittnesbörd för Församlingen}, Band 3, sidorna 38-39. rätt |