Fara för, att bli världsliga i Guds Verk

(319)(319) Avseende vissa av råden, som förmedlades under Salamanca-synen, och de erfarenheter och förmaningar, som kom till medarbetarna i Guds sak i loppet av de nästa veckorna, skrev fru White: rätt

(319) ”Den 3. november, 1890, medan jag arbetade i Salamanca, New York, hade jag gemenskap med Gud under nattens timmar, varvid jag fördes bort och ut ur mig själv, till församlingar i olika delstater, där jag frambar bestämda vittnesbörd innehållande tillrättavisningar och varningar. I Battle Creek sammankallades en rådsförsamling av predikanter och ansvariga på förlaget och andra institutioner, och jag hörde de församlade, i en inte särskilt vänlig anda, komma med åsikter och framhäva förslag för antagande, som fyllde mig med ängslan och kval. rätt

(319) För några år sedan blev jag kallad till, att genomgå en liknande erfarenhet, och Herren uppenbarade många livsviktiga ting för mig, och gav mig varningar, som måste överbringas till dem i fara. Om natten den 3. november bragtes dessa varningar fram för mitt sinne, och jag blev ålagd, att vidarebefordra dem till innehavarna av ansvarstyngda förtroendeämbeten, och varken svikta eller bli modstulen. Det lades fram inför mig vissa saker, som jag inte förstod; men jag blev försäkrad, att Herren inte kommer att låta Sitt folk omgärdas av världslig skepsis och vantrons töcken, så att de blir hopbundna med världen; utan om de bara ville höra och följa Hans röst, vara lydiga mot Hans bud, skulle Han leda dem förbi skepsisens och vantrons (320) moras, och sätta deras fötter på Klippan, där de kan andas in trygghetens och segerns atmosfär. rätt

(320) Medan jag var upptagen av allvarlig bön, försvann allting omkring mig; rummet fylldes med ljus, och jag frambar ett budskap till en församling, som verkade vara Generalkonferensen. Jag blev påverkad av Guds Ande till, att uppstämma den allvarligaste vädjan; för medvetandet om den stora fara, som vilade över oss i verkets hjärta, var inpräntat i mitt sinne. Jag var, och är fortfarande, nedböjd av sinnets och kroppens plågor, tyngd av tanken på, att jag måste bära fram ett budskap till vårt folk i Battle Creek, för att varna dem för ett handlingssätt, som kommer att skilja Gud från förlagshuset. rätt

(320) Herrens ögon var riktade mot folket i sorg, blandat med misshag, och dessa ord yttrades: ’Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.’ Uppenbarelseboken 2:4-5. rätt

(320) Han, som grät över det förhärdade Israel, som inte kände till Gud, och Kristus, sin Förlösare, Han betraktade verkets hjärta i Battle Creek. Folket var i stor fara, men somliga visste inte om det. Vantro och förhärdade hjärtan hade förblindat deras ögon, och de litade på mänsklig visdom, för att få vägledning rörande de viktigaste delarna i Guds saks förlagsarbete. I svagheten hos sitt mänskliga omdöme lade män sina begränsade händer på kontrollen över detta verk, samtidigt som Guds vilja, Guds vägar och råd inte betraktades som oumbärliga. Hårdnackade människor, med viljor av stål, både i och utanför förlagskontoret, svor sig samman, (321) fast beslutna om, att genomföra sina planer enligt eget omdöme. rätt

(321) Jag sade till dem: ’Ni får inte göra så här! Kontrollen över dessa stora intressen går inte att läggas helt på dem, som tydligt visar, att de saknar tillräcklig erfarenhet beträffande Guds ting, och har dåligt omdöme. Guds folk, överallt i våra led, kan inte få sin tillit till de väsentligaste angelägenheterna vid verkets stora hjärta rubbad på grund av bakvänd ledning från felande personer. Dessa angelägenheter övar annars ett avgjort inflytande på våra församlingar i Förenta Staterna och i främmande länder. I fall Ni lägger handen på förlagsarbetet, detta stora Guds redskap, för att ge det Er form och överskrift, kommer Ni att finna detta vara farligt för Era egna själar, och katastrofalt för Guds verk. Det kommer att vara en lika allvarlig synd i Guds ögon, som det var en svår synd av Ussa, då han räckte ut handen, för att stötta arken. {Se Andra Samuelsboken 6:1-8.} Det finns de, som har övertagit andra personers arbete, och det enda Gud fordrar av dem, är att de skall handla rättfärdigt, att älska barmhärtighet och vandra ödmjukt med Gud, och arbeta samvetsgrant som individer utsedda till att göra det, som de har fått sig betrott. Somliga har inte gjort detta, vilket deras gärningar vittnar om. Oavsett, vilken position de har, oavsett deras ansvar, om de så har lika mycken makt, som Ahab hade, kommer de att finna, att Gud står över dem, att Hans suveränitet är absolut.’ . . . . . rätt

(321) Det får ej ingås förbund med icke-troende, Ni bör heller inte sammankalla några få utvalda, som tänker som Ni gör, och som säger amen till allt, vad Ni föreslår, medan andra stängs ute, som Ni tror inte skulle vara eniga med Er. Jag blev visad, att det var stor fara för, att göra detta. rätt

(322) (322) ’Så sade HERREN till mig, när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade: Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad det fruktar för och bäva inte för det. Håll HERREN Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för.’ ’’Till Guds undervisning, till vittnesbördet!’ Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.’ Jesaja 8:11-13, 20. Världen skall inte vara vårt rättesnöre. Låt Herren verka, låt Herrens stämma bli hörd. rätt

(322) De, som arbetar inom något av verkets avdelningar, varigenom världen kan förvandlas, får icke ingå allians med dem, som inte känner till sanningen. Världen känner ej Fadern eller Sonen, och de saknar andlig insikt om arbetets karaktär, beträffande vad vi skall göra eller inte skall göra. Vi måste lyda de order, som kommer ovanifrån. Vi skall inte höra på råd, eller följa planer, som härstammar från icke-troende. Förslag från dem, som inte känner till Guds verk för denna tid, kommer att försvaga krafterna hos Guds redskap. Om dylika förslag anammas, görs Kristi råd om intet. . . . . . rätt

(322) Herrens ögon vilar på hela arbetet, alla planer, alla föreställningar hos varje sinne; Han ser under ytan på saker och ting, Han utröner hjärtats tankar och intentioner. Det utförs inte en enda gärning i mörkret, det förekommer inte en plan, inte en fantasi i hjärtat, inte en tanke i sinnet, som Han inte läser likt en uppslagen bok. Varje handling, varje ord, varje bevekelsegrund, antecknas troget i den store hjärterannsakarens uppteckningar. Han säger: ’Jag känner dina gärningar’. {Uppenbarelseboken 2:2.} rätt

(323) (323) Jag blev visad, att Israels dårskaper i Samuels dagar kommer att upprepas ibland Guds folk i dag, med mindre det blir mera ödmjukhet, mindre självtillit, och mera tillit till Herren Gud av Israel, folkets Härskare. Det är endast genom gudomlig kraft, kombinerad med mänsklig strävan, som verket kommer att bestå provet. När människor inte längre stöttar sig på människor, eller på det egna omdömet, utan sätter sin lit till Gud, kommer andens saktmod att vara tydlig i alla sammanhang. Det kommer att bli mindre prat och mera bön och verkstad, genom att de uppvisar eftertanke i planer och göranden. Dessa människor kommer att uppenbara faktumet, att deras avhängighet är av Gud, att de har Kristi sinnelag. rätt

(323) Igen och igen har jag blivit visad, att Guds folk i dessa sista dagar inte kan känna sig säkra, när de litar på människor, och gör det köttsliga till sin arm. Sanningens mäktige utmejslare har tagit ut dem ur världen som råa stenar, vilka skall huggas till, slipas och poleras för den himmelska byggnaden. De måste yxas till av profeterna genom tillrättavisningar, varningar, förmaningar och råd, så att de går att formas efter det gudomliga Mönstret; detta är Hugsvalarens eller Tröstarens särskilda arbete, att förvandla hjärtat och karaktären, så att människor håller sig till Herrens väg. . . . rätt

(323) Sedan 1845 har Guds folks faror från tid till annan lagts i öppen dag för mig, och jag har blivit visad de faror, som kommer att tillta kring kvarlevans folk i de yttersta dagarna. Dessa faror har blivit uppenbarade för mig ned till nutiden. Stora scener kommer snart att öppna sig för oss. Herren kommer med kraft och mycken härlighet. Och Satan vet, att hans rövade myndighet snart kommer att vara historia. Hans sista tillfälle, att vinna herraväldet över världen, kommer snart att ges honom, och han kommer att vidta de mest avgjorda ansträngningar, för att fullborda utrotandet av jordens (324) invånare. De, som tror på sanningen, måste vara trofasta väktare i vakttornet, eljest kommer Satan att komma med falska uppfattningar till dem, och de kommer då att ge uttryck för tankar, som sviker en invigd och helgad gåva. Satans fiendskap emot det goda kommer att visa sig mera och mera, i det att han bringar sina krafter i aktivitet i sitt sista upprorsverk; och varje själ, som inte är helt överlåten till Gud, och fasthållen av gudomlig kraft, kommer att ingå förbund med Satan emot Himmelen, och förena sig i slaget mot universums Härskare. rätt

(324) I en syn år 1880 frågade jag: ’Var finns tryggheten för Guds folk i dessa farliga dagar?’ Svaret var: ’Jesus medlar för Sitt folk, även om Satan står vid Hans högra hand, för att motverka Honom.’ ’Men HERREN sade till Satan: ’HERREN skall straffa dig, Satan. Ja, HERREN skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?’’ {Sakarja 3:2.} Som människans Medlare och Advokat leder Jesus alla, som är villiga, att låta sig ledas, och säger: ’Följ Mig uppåt, steg för steg dit, där det klara ljuset från Rättfärdighetens Sol skiner.’ rätt

(324) Men inte alla följer ljuset. Somliga rör sig bort från den säkra stigen, som är en ödmjukhetens stig för varje steg. Gud har betrott Sina tjänare med ett budskap för denna tid; men detta budskap faller inte alltid de ledande männen på läppen, och så klandrar somliga budskapet och budbärarna. De dristar sig rent av till, att förkasta de tillrättavisande ord, som sänds till dem från Gud igenom Hans Helige Ande. rätt

(324) Vilken reservkraft har Herren, att nå dem med, som har åsidosatt Hans varningar och tillrättavisningar och har tillskrivit Guds Andes Vittnesbörd blott mänsklig visdom som (325) källa? Vad kan Ni, som har gjort så här, göra i domen, vilken ursäkt skall Ni komma med inför Gud, för att Ni har vänt Er bort från de bevis, som Han har gett Er för, att Han verkat genom dessa budskap? ’På deras frukt skall ni känna igen dem.’ {Matteusevangeliet 7:16.} Nu tänker jag inte rada upp för Er bevis för Guds nåd mot Sina utvalda tjänare under de senaste åren; nej, de närvarande beläggen för Hans insats är uppenbara för Er, och nu är det Er plikt, att tro. Ni kan icke försumma Guds varningsbudskap, Ni kan inte förkasta dem eller behandla dem lättvindigt utan fara för, att förlora evigheten. rätt

(325) Småaktig kritik, förlöjligande och felaktiga framställningar kan endast få fritt utlopp på bekostnad av Era egna själars förruttnelse. Bruket av sådana vapen vinner inga dyrbara segrar, utan förstör snarare sinnet, och skiljer själen från Gud. Heliga ting sänks ned till det simplas nivå, och det skapas ett tingens tillstånd, som behagar mörkrets furste, och sårar och driver bort Guds Ande. Gnäll och klander lämnar själen tom på nådens dagg, liksom Gilboas höjder var tomma på regn. Det går inte att lita på omdömet åt dem, som ägnar sig åt hån och felaktiga framställningar. Deras råd och beslut kan inte tillmätas något värde. Man måste visa sina gudomliga kreditivbrev, innan man vidtar bestämda åtgärder, för att forma arbetet med Guds sak. rätt

(325) Att anklaga och skälla på dem, som Gud använder Sig, är att anklaga och skälla på Herren, som har sänt dem. Alla måste uppamma sina religiösa förmågor, så att de vinner riktigt omdöme i religiösa angelägenheter. Somliga kan inte skilja mellan rent guld och enkelt glimmer, mellan substansen och skuggan. rätt

(326) (326) De fördomar och åsikter, som var förhärskande i Minneapolis, är inte på något sätt döda; de frön, som såddes där i vissa hjärtan, håller på att få liv och spira samt innebära en liknande skörd. Överdelen har skurits av, men rötterna har inte rivits upp, och de kommer fortlöpande att bära sin oheliga frukt, som förgiftar omdömet, förvanskar begreppen, och förblindar deras förståelse, som Ni umgås med, vad beträffar budskapet och budbärarna. När Ni genom grundlig bekännelse utplånar bitterhetens rötter, kommer de att se ljus i Guds ljus. Utan detta grundliga arbete kommer Ni aldrig att rena Era själar. Ni behöver studera Guds Ord med ett syfte i sikte, inte för att bekräfta Era egna idéer, utan för att bringa dem i ordning, om dessa så blir fördömda eller tillrättavisade, allt efter som de är eller inte är i harmoni med Guds Ord. Bibeln bör vara Er ständige ledsagare. Ni bör studera Vittnesbörden, men inte riva vissa meningar ur sammanhanget, för att använda dem efter eget gottfinnande, för att styrka Era påståenden, samtidigt som Ni struntar i de tydligaste uttalanden, som ges, för att rätta till Ert handlande. rätt

(326) Ibland oss har Gud blivit frånåkt, och det nitiska ångerns verk och återvändandet till vår första kärlek till återupprättande i Gud och hjärtats förnyelse, har ännu inte skett. Synden har gjort sitt intåg i våra led; för det är på modet, att avlägsna sig från Kristus, och ge plats åt tvivel. Hos många har hjärtats rop varit: ’Vi vill inte ha honom till kung över oss.’ {Lukasevangeliet 19:14.} Baal, Baal är valet. Religionen hos många av oss kommer att bli det avfallna Israels religion, eftersom de älskar sin egen väg, och sviker Herrens väg. Den sanna religionen, den enda bibliska religionen, som lär ut tillgivelse endast genom en korsfäst och uppstånden Frälsares förtjänster, som försvarar rättfärdiggörelsen (327) genom tro på Guds Son, har blivit bespottad, motsagd, förhånad och förkastad. Den sägs leda till extas och fanatism. Men det är Jesu Kristi liv i själen, som är kärlekens aktiva princip. Denna tilldelas av den Helige Ande och är det enda, som gör själen fruktbar i form av goda gärningar. Kristi kärlek är styrkan och kraften hos varje budskap från Gud, som någonsin faller från människors läppar. Vilket slags framtid väntar oss, om vi inte uppnår trons enhet? rätt

(326) När vi är förenade i den enhet och enighet, som Kristus bad för, kommer den långa strid, som har pågått genom sataniska krafter, att avslutas, och då skall vi inte längre se personer lägga planer enligt världens modell, därför att de saknar andlig synförmåga, till att skilja andliga ting åt. Nu ser de människor som vandrande träd, och de behöver en gudomlig beröring, så att de kan se, som Gud ser, och arbeta, som Kristus arbetade. Så kommer Sions väktare på muren att samfällt stöta i basunen med klarare och högre toner; för de kommer att se svärdet komma, och kännas vid den fara, som Guds folk svävar i. rätt

(327) Ni kommer att behöva göra jämna stigar för Era fötter, så att de haltande inte tar miste på vägen. Vi är omgivna av dem, som haltar i tron, och Ni behöver bistå dem, inte genom att halta själva, utan genom att stå, som människor, vilka har blivit tillrättavisade och prövade, och nu är principfasta som en klippa. Jag vet, att det måste göras ett arbete för folket, annars kommer många att vara oförberedda på, att ta emot ljuset från den ängel, som sänds ned från Himmelen, för att lysa upp hela jorden med Sin härlighet. Tro icke, att Ni kommer att befinnas vara härlighetens kärl i särlaregnets tid, och därmed motta Guds Andes kraft, i fall Ni höljer Era själar i fåfänga, och yttrar trotsiga ord, som orsakar bitterhetens (328) rötter. Guds rynkade ögonbryn kommer förvisso att vara över varje själ, som går omkring och gömmer på dessa splitens rötter, och har en anda och ande, som inte liknar Kristi anda och Ande. rätt

(328) Då Herrens Ande vilade över mig, var det, som om jag deltog vid en av Era rådssamlingar. En av Er reste sig upp; han var väldigt beslutsam och allvarlig, i det att han visade upp en tidning för Er. Jag kunde tydligt läsa tidningens namn: Det var The American Sentinel. Tidningen och dess offentliggjorda artiklar utsattes för klander. Rådets medlemmar pekade på vissa avsnitt, som de sade måste tas bort, och ändras. Det sades starkt kritiska ord om tidningens metoder, och en starkt okristlig anda var förhärskande. Rösterna lät beslutsamma och trotsiga. rätt

(328) Min vägledare gav mig varnande och tillrättavisande ord att säga till dem, som deltog i detta företag, och som inte var sena, att uttrycka sina anklagelser och fördömanden. Till sitt huvudsakliga innehåll lät tillrättavisningen så här: Herren har inte varit på plats vid detta råd, och det förekommer en stridens anda ibland deltagarna. Dessa mäns sinnen och hjärtan står inte under Guds Andes kontrollerande inflytande. Låt vår tros fiender vara de, som antyder och utvecklar sådana planer, som Ni nu ger uttryck för. Utifrån världens synpunkt är dessa planer inte anstötliga; men de skall inte antas av dem, som har sett Himmelens ljus. Det ljus, som Gud har gett, bör respekteras, icke endast för vår egen skull, utan också för Guds församlings skull. De steg, som nu tämligen få tar, kan inte bli Guds kvarlevas steg. Er kurs kan inte understödjas av Herren. Det framgår tydligt av Ert handlande, att Ni har lagt Era planer utan hjälp från Honom, som är mäktig i råd; (329) men Herren kommer att verka. De, som har kritiserat Guds verk, måste få sina ögon smorda, för de har känt sig mäktiga i egen styrka; men det är En, som kan binda ihop armarna på den mäktige, och tillintetgöra den klokes råd. rätt

(329) Det budskap, som vi skall frambära, är inte ett budskap, som människor måste fasa, för att tillkännage. De skall inte försöka, att skyla över det, dölja dess upprinnelse och syfte. Dess försvarare måste vara människor, som inte tiger vare sig dag eller natt. I egenskap av dem, som har avlagt högtidliga löften inför Gud, och som har utsetts till budbärare åt Kristus, till förvaltare av Guds nåds mysterier, måste vi troget förkunna hela Guds råd. Vi skall inte göra de särskilda sanningarna mindre framträdande, som har skilt oss ut från världen och gjort oss till det vi är; ty de är förknippade med eviga intressen. Gud har gett oss ett ljus om det, som nu inträffar i den yttersta tidens avslutning, och som vi med penna och stämma skall proklamera. Sanningen skall förkunnas för välden, inte på ett tamt och andefattigt sätt, utan med Guds Andes och krafts tillkännagivande. De svåraste striderna innebär budskapets främjande, och utfallet av dess proklamerande är av vikt för både himmel och jord. rätt

(329) Striden mellan de två stora krafterna om gott och ont är snart till ända; men vid tidens avslutning skall det förekomma hårda och fortgående strider. Liksom Daniel och hans efterföljare i Babylon, bör vi nu bestämma oss för, att vara principfasta, oavsett priset. Det brinnande ugnen gjordes sju gånger hetare, än den brukade vara, men det förmådde inte Guds trofasta tjänare, att frångå sitt förbund med sanningen. De stod rakryggade i prövningens stund, och störtades i den brinnande ugnen; och då blev de, i sin tur, (330) inte svikna av Gud. Gestalten av en Fjärde Person, som vandrade ibland dem inne i flammorna, var synlig. Därefter steg de tre ut igen, utan att det ens luktade bränt om deras kläder. rätt

(330) I dag är världen full av smicker och hyckleri; men Gud förbjude, att de, som hävdar sig vara de heliga sanningarnas väktare, skall bedra Guds saks intressen, genom att komma med all rättfärdighets fiendes antydningar och bedrägligheter. rätt

(330) Det här är inte tillfället, att ställa oss på Guds lags överträdares sida, och se med deras ögon, och höra med deras öron, samt förstå med deras förvanskade sinnen. Vi måste stå tillsammans. Vi måste verka, för att bli en enhet, att vara heliga i liv och rena i karaktär. Låt dem, som bekänner sig till, att vara tjänare åt den levande Guden, inte längre böja sig ned för avguden i människors åsikter, inte längre slava under skamliga lustar, inte längre bringa ett besmittat offer till Herren, en syndfläckad själ.” rätt

nästa kapitel