| Ellen G. Whites Liv i Skisser kapitel 57. Från sida 425 | ren sida tillbaka |
(425)(425) Till de församlade bröderna vid 1913 års Generalkonferensmöte skrev fru White fritt om en del av sina erfarenheter under de senaste fyra, gångna åren, sedan hon på konferensen 1909 hade haft tillfälle, att tala till dem personligen. rätt (425) ”I flera månader efter mötets slut”, skrev hon, ”bar jag på en tung börda, och riktade de ansvariga brödernas uppmärksamhet på ting, som Herren sagt åt mig, att tydligt lägga fram för dem. . . . . Och fastän jag fortsatt känner det djupaste bekymmer över den inställning, som vissa har inför viktiga åtgärder förknippade med Guds saks utveckling på jorden, hyser jag dock stark tilltro till medarbetarna ute på fältet, och tror, att när de samlas och ödmjukar sig inför Herren och helgar sig på nytt till Hans tjänst, kommer de att kunna göra Hans vilja. Det är vissa, som inte ens nu ser sakerna i deras rätta ljus, men dessa kan ännu lära sig, att blicka medtjänarna i ögonen, och därmed undgå, att begå allvarliga misstag. I tillägg bör de söka Herren allvarligt på denna tidpunkt, och lägga viljan helt under Guds vilja. rätt (425) Jag är djupt berörd av scener, som nyligen kommit för mitt inte öga under nattens timmar. Det var, som om det var en stor rörelse - ett väckelsearbete - som försiggick på många platser. Vårt folk rättade in sig i ledet, varvid de besvarade Guds kall. Mina bröder, Herren talar till oss. Skall vi inte ge akt på Hans röst? Skall vi inte göra våra lampor klara, och handla som människor, som väntar på sin Herres ankomst? Tiden är inne, att lyfta upp ljuset, att skrida till handling. rätt (426) (426) ’Jag uppmanar er därför’, bröder, ’att leva värdigt den kallelse ni har fått. Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band’.” {Efésierbrevet 4:1-3.} The General Conference Bulletin {Generalkonferensens Bulletin}, 1913, s. 34. rätt (426)Personliga aktiviteter (426) ”Jag längtar efter, att vara personligt engagerad på fältet, och jag skulle förvisso involvera mig mera i offentligt arbete, om jag inte trodde, att det vid min ålder är oklokt, att överskatta den egna styrkan. Jag har ett arbete att göra med, att meddela mig med församlingen och med världen beträffande det ljus, som har anförtrotts åt mig från tid till annan under alla de år, som den tredje ängelns budskap har blivit förkunnat. Mitt hjärta är fyllt med en uppriktig önskan om, att breda ut sanningen inför alla, som kan nås. Och jag gör fortlöpande en del, för att utbreda material till offentliggörelse. Men jag måste handla väldigt försiktigt, så att jag inte försätter mig där jag alls inte kan skriva. Jag vet inte, hur länge jag skall leva, men jag lider inte så mycket av ohälsa, som jag kunde förvänta mig. rätt (426) Efter 1909 års Generalkonferens tillbringade jag flera veckor vid lägermöten och andra huvudförsamlingar, samt besökte flera institutioner i New England, Centralstaterna och Mellan-Västern. rätt (426) Efter att ha kommit åter till mitt hem i California, återupptog jag arbetet på alster för tryckning. De fyra senaste åren har jag skrivit förhållandevis få brev. Den styrka jag (427) har haft, har använts till, att fullborda väsentliga bokverk. rätt (427) Av och till har jag deltagit på möten, och besökt institutioner i California, men det mesta av tiden . . . har jag lagt ned på manuskriptarbete på mitt lantställe, ’Elmshaven’, utanför St. Helena. rätt (427) Jag är tacksam för, att Herren har skonat mitt liv, till att arbeta litet längre med mina böcker. O, om jag hade krafter, till att göra allt jag kan se borde göras! Jag ber om, att Han skulle ge mig visdom, så att de sanningar, som vårt folk har så stor användning för, måtte framställas klart och på rätt sätt. Jag uppmuntras till att tro, att Gud kommer att sätta oss i stånd till, att göra detta. rätt (427) Mitt intresse för det allmänna arbetet är ändå större, än någonsin, och jag önskar, att den närvarande sanningens sak fortsatt skall nå ut i alla delar av världen. Men jag finner det tillrådligt, att inte ta på mig så mycket offentligt arbete, när mitt bokskrivande kräver min ledning. . . . . rätt (427) Jag är djupt tacksam för Herrens upplyftande Ande, för den tröst och nåd, som Han fortsatt ger mig, och för att Han skänker mig styrka och möjlighet till, att ge mod och hjälp till Hans folk. Så länge, som Herren skonar mitt liv, tänker jag vara trofast och sann mot Honom, samt försöka, att göra Hans vilja och förhärliga Hans namn. Måtte Herren öka min tro, så att jag förmår att följa och känna Honom, samt göra Hans vilja mera fullständigt. God är Herren, och storligen skall Han lovprisas.” The General Conference Bulletin {Generalkonferensens Bulletin}, 1913, s. 164. rätt (427)Budskapets banbrytare (428) ”Jag önskar starkt”, skrev hon, ”att korsets gamla soldater, de gråhåriga i Mästarens tjänst, skall fortsätta med, att frambära sitt vittnesbörd rakt på sak, för att de yngre i tron skall förstå, att de budskap, som Herren gav oss först, är högst betydelsefulla under detta viktiga skede av världens historia. Vår första erfarenhet har inte mist en gnutta av sin kraft. rätt (428) Låt alla akta sig för, att beröva banbrytarna modet, eller få dem till att mena, att endast föga återstår att göra. Deras inflytande måste bli än mäktigare i Herrens verk. De äldre predikanternas vittnesbörd kommer alltid att vara en hjälp och en välsignelse för församlingen. Gud kommer att vaka över Sina prövade och trofasta standarbärare, natt och dag, tills klockan slår för dem, att lägga undan rustningen. Låt dem vara säkra på, att de står under Hans beskyddande omsorg, som aldrig slumrar eller sover. Alltså är de omgivna av en ihärdig skyddsvakt. Var klara över detta, och erkänn, att de är förbundna med Kristus, och kan vila tillitsfullt i Guds försyn.” The General Conference Bulletin {Generalkonferensens Bulletin}, 1913, s. 164. rätt (428)Ge basunen en tydlig klang (429) ”Jag har haft dyrbara tillfällen till, att skaffa mig en erfarenhet. Jag har fått en erfarenhet genom den förste, andre och tredje ängelns budskap. Änglarna framställs som flygande mitt i skyn, förkunnande ett varningsbudskap till världen. Budskapet är direkt riktat till de folk, som lever i denna världs historias sista dagar. Ingen hör dessa änglars röster, för de är en sinnebild av Guds folk, som verkar i samklang med Himmelens universum. Män och kvinnor, upplysta av Guds Ande, och helgade genom sanningen, proklamerar de tre budskapen i deras ordningsföljd. rätt (429) Jag har deltagit i detta högtidliga arbete. Nästan hela min kristna erfarenhet är invävd i det. Det finns de, som lever nu, vars erfarenhet liknar min egen. De har erkänt sanningen, som uppenbarats för denna tid; de har gått i den Store Ledarens fotspår, i härskarornas Härförares fotspår. Under proklameringen av budskapen, har alla detaljer hos profetian förverkligats. De, som har haft förmånen, att bidra till förkunnelsen av dessa budskap, har vunnit en erfarenhet, som är av högsta värde för dem. Nu befinner vi oss mitt ibland de yttersta dagarnas faror, när röster skall höras från alla håll och kanter, som säger: ’Här är Kristus’, ’Här är sanningen’. Samtidigt kommer mångas börda att vara, att krossa vår tros grundval, som har fört oss ut från kyrkosamfunden och från världen, till att stå som ett särskilt folk i världen. Då skall vi vittna, liksom Johannes gjorde: rätt (429) ’Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det (430) vi skådade och med våra händer rörde vid - om livets Ord . . . . vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.’ {Första Johannesbrevet 1:1-2.} rätt (430) Jag vittnar om det, som jag har sett, det, som jag har hört, det, som mina händer har rört vid, själva livets Ord. Och detta vittnesbörd vet jag är från Fadern och Sonen. Vi har sett och vittnar om, att den Helige Andes kraft har varit med vid framställningen av sanningen, varningarna med penna och röst, och förmedlat budskapen i deras följdordning. Förnekas detta verk, förnekas den Helige Ande, och därmed går vi med i det sällskap, som har övergett tron, och låtit sig tjusas av vilseförande andar. rätt (430) Fienden kommer att sätta igång sin apparat, för att beröva oss tilliten till tron på vår tros grundpelare hos de tidiga budskapen, ja, rycka upp pelarna med grunden. Ändå har just dessa försatt oss på den eviga sanningens upphöjda plattform, och befäst samt skänkt arbetet karaktär. Herren, Israels Gud, har lett ut Sitt folk, varvid Han har uppenbarat sanning av himmelskt ursprung för dem. Hans röst har blivit hörd, och hörs ännu; den säger: ”Gå framåt från styrka till styrka, från nåd till nåd, från härlighet till härlighet.” Arbetet förstärks och utbreds, därför att Herren, Israels Gud, försvarar Sitt folk. rätt (430) De, som har ett teoretiskt grepp om sanningen, och endast håller fast den med fingertopparna, som inte har släppt in dess grundsatser i själens inte helgedom, utan har hållit kvar sanningens livsviktiga regler på den yttre förgården, ser inget heligt i detta folks tidiga historia, som har gjort dem till vad de är, och har befäst dem som allvarliga, beslutsamma missionsarbetare i världen. Sanningen för denna tid är dyrbar; men de, (431) vars hjärtan inte har krossats i fallet på Klippan Kristus Jesus, kommer aldrig att se och förstå, vad sanningen är. De kommer att godta det, som behagar deras tankevärld, och kommer att börja att uppdikta andra grundvalar, än de redan lagda. De smickrar sig med sin egen fåfänga och högaktning, i tron, att de förmår, att flytta på vår tros grundpelare, och ersätta dem med pelare, som de har tänkt ut. rätt (431) Detta kommer att fortgå, så länge som tiden varar. Var och en, som har granskat Bibeln noga, kommer att se och förstå deras allvarliga och högtidliga situation, som lever på slutet av denna världs historia. De kommer att märka sin egen otillräcklighet och svaghet, och kommer att göra det till sin första uppgift, att inte blott äga en formell gudsvördnad, utan ett levande förhållande till Gud. De kommer ej att töras vila, förrän Kristus har formats på insidan, härlighetens hopp. Jaget kommer att dö; stoltheten kommer att drivas ut ur själen, och de kommer att få Kristi saktmod och vänlighet.” [Från ett icke offentliggjort manuskript.] rätt (431)Arbetet med bokmanuskript (432) (432) Då ”Såningsmannen” och ”Testimonies for the Church” {Vittnesbörd för Församlingen}, Band 6, kom ut 1900, trodde en del av hennes vänner, att hennes slitsamma ansträngningar, för att åstadkomma manuskript för bokutgivning, snart skulle vara över. Men så var ej fallet. Bördan att skriva, vilade alltfort tungt på hennes hjärta. En manande förnimmelse om en förtappad världs behov, och om behoven hos många bekännande undersåtar åt Kung Emmanuel, fick henne att arbeta vidare, med allvarlig iver givande andra det, som fyllde hennes egen själ med glädje och frid. Hör hennes tillkännagivande, då hon år 1902 skrev till en vän om den höga standard, som troende kristna bör uppnå: rätt (432) ”O, vad skall göra dem medvetna om det ansvar, som åvilar dem, att vara Kristus lika i ord och handling! Jag skall försöka, att väcka deras slumrande sinnen, genom att skriva, i fall jag misslyckas med det, genom att tala. Den fruktansvärda förnimmelsen av detta ansvar tar mig i sådan besittning, att jag tyngs ned som kärran under kärvarna. Jag önskar inte, att känna min plikt mindre tydligt gentemot den Högsta Makten. Den Närvaron är alltid hos mig, den gör den högsta myndigheten gällande och håller mig ansvarig för det arbete, som jag utför eller inte utför.” Icke offentliggjort brev, den 9. december, 1902. rätt (432) ”Herren bjuder mig att tala, och detta skall jag göra”, förklarade fru White vidare, då hon kände ett tungt ansvar som utvald budbärarinna. ”Jag har blivit instruerad, att frambära mitt vittnesbörd med myndighet.” Icke offentliggjort brev, den 7. december, 1902. Och i ett annat meddelande, nedtecknat samma månad, skrev hon: rätt (432) ”Jag har all orsak till, att prisa min himmelske Fader för den tankens klarhet, som Han har gett mig, när det gäller bibliska ämnen. Jag längtar efter, att offentliggöra dessa dyrbara ting, så att predikanters och folks (433) sinnen kan, om möjligt, vändas bort från missämjor och stridigheter till något, som när själen - föda, som för med sig hälsa, hopp och mod. . . . . rätt (433) Nattetid passerar mycket förbi mig. Skriften, som är full av nåd och rikedom, framställs för mig. Herrens ord till mig lyder: ’Se på dessa ting, och tänk på dem. Du kan göra anspråk på sanningens rika nåd, som ger själen näring. Ha inget att göra med stridigheter, split och osämja, som försätter själen i mörker och modlöshet. Sanningen är klar, ren och välsmakande. . . . . Säg sanningen i tro och kärlek, överlåt följderna till Gud. Arbetet är inte Ditt, utan Herrens. Uttryck Dig, i alla Dina uttalanden, som en, som Herren har talat till. Han är Din myndighet, och Han tänker ge Dig Sin stödjande nåd.’” Icke offentliggjort brev, den 2. december, 1902. rätt (433) Dessa ord skrevs vid den tidpunkt, då Testimonies for the Church {Vittnesbörd för Församlingen}, Band 7, låg i tryckeriets händer. Kort efter dess utgivning, skrev hon följande om Band 6 och 7: rätt (433) ”Jag har blivit ålagd, att mana alla våra församlingars medlemmar, att studera de två senaste banden av ”Vittnesbörd för Församlingen”. Då jag skrev dessa böcker, märkte jag Guds Andes djupgående inverkan. . . . . De är fulla av dyrbart stoff. I nattens syner berättade Herren för mig den sanning, som finns i dessa böcker, som måste läggas fram inför våra församlingars medlemmar, eftersom många är liknöjda beträffande sina själars frälsning.” Icke offentliggjort brev, den 15. april, 1903. rätt (433) Men dessa band skulle inte bli de sista. Det var fortfarande mycket, som måste uträttas. ”Jag måste författa böcker”, skrev hon i Maj, 1903, ”och därmed ge (434) andra det ljus, som Herren har gett mig. Jag vill inte lämna efter mig ett ofullbordat arbete.” Och samma månad skrev hon vidare: ”Jag försöker, att åstadkomma något publiceringsvärdigt material, som vakar över vårt verk på alla sidor, så att det inte blir obalanserat. Vi har mycket på gång för utgivning. . . . . Sanningen måste visas precis som den är.” rätt (434) I augusti, 1903 skrev fru White till en gammal vän: ”Jag är vid god hälsa, och jag kan skriva mycket. Jag tackar Herren för detta. Jag har beslutat mig för, att inte delta på så många lägermöten, utan vika tid till mina skriverier. . . . Jag vill verkligen skriva om Salomos liv och om historien, som följde på hans styre, dessutom önskar jag, att skriva om Paulus’ liv och hans arbete i förbindelse med de andra apostlarna. Stundom håller tanken på detta försummade arbete mig vaken på nätterna.” rätt (434) Fru White levde tillräckligt länge, för att se många av sina önskade projekt uppfyllda. Hennes arbete med ”Education” {”Vägen till Mognad”} fullföljdes 1903; ”Testimonies for the Church” {Vittnesbörd för Församlingen}, Band 8 1904; och ”Ministry of Healing” {”Hälsa för Hela Människan”} 1905. Många ”Special Testimonies” {Särskilda Vittnesbörd} utarbetades för spridning i häftes- och tidningsform; och år 1909 gavs ”Testimonies for the Church” {Vittnesbörd för Församlingen}, Band 9, det sista i serien, ut. Vid slutet på 1910 satsade fru White alla krafter på de tekniska bekymren med en förnyad utgåva av ”Den Stora Striden”. Då den uppgiften var fullbordad, fick hon tid till, att leda revideringen av ”Sketches from the Life of Paul” {Skildringar från Paulus’ Liv}, och tillfoga flera kapitel om den första kristna församlingens apostlars verk och skrifter. Detta material gavs ut 1911 under titeln ”The Acts of the Apostles” {”Löftestiden”}. Nästa band att komma ut, var ”Counsels to Teachers, Parents, and Students Regarding Christian Education” {Råd till Lärare, Föräldrar och Studerande (435) om Kristen Utbildning} år 1913; och strax efter började fru White läsningen av manuskriptet, som sändes till tryckeriet år 1914 till den nya utgåvan av ”Gospel Workers” {Evangeliets Tjänare}. rätt (435) Då ”Facts of Faith” {Fakta om Tron} gavs ut 1864, tog fru White med en del stoff i den lilla boken, som förde berättelsen vidare under Israels tid efter Davids dagar. På 1870-talet skrev hon ganska utförligt om israeliternas återställande efter landsförvisningen i Babylon, och uppehöll sig vid detaljer om Nehemjas erfarenheter. I artiklar, och i de inbundna banden av ”Vittnesbörd för Församlingen”, berättade hon flera gånger om Salomo, Elia och Elisa, Jesaja och Jeremia, Daniel och de hebréiska hedersmännen, liksom om de landsflyktigas återkomst under Serrubabel, Josua och Esra. rätt (435) ”Facts of Faith” har sedan länge varit utgången på förlaget, och materialet däri användes mestadels, med många tillägg, i det senare bandet ”Spirit of Prophecy” {Profetians Ande}, Band 1 (1870), och till sist i ”Patriarker och Profeter” (1890). Då ”Patriarkerna” fullbordats, hoppades fru White, att hon snart skulle påbörja berättelsen om slutet av Davids regeringsperiod, och ge ut i sammanhängande form det, som hon hade skrivit genom åren om Salomos erfarenheter och det splittrade Israel, samt deras slutliga återställande till gudomlig gunst som ett förenat folk - ett slags andligt Israel, Guds församling på jorden i dag, på vilka alla förbundslöften till sist kommer att uppfyllas. rätt (435) Man hade hoppats, att kunna ordna berättelsen om Gamla Testamentets profeter och kungar i en form passande för utgivning. Tidigare hade materialet delats upp i flera artikelserier, som (436) offentliggjordes i spalterna tillhörande Review, Signs och Watchman. rätt (436) Inte så lång tid efter fru Whites återkomst från Australien påbörjades berättelsen om Gamla Testamentet på nytt, och fortsatte med avbrott i mer, än tio år. Alltså gick man igenom de många manuskript, som behandlade denna period i Bibelns historia, och som inte hade tagits med i andra band av Kontrovers-serien. rätt (436) Angående fullbordandet av detta verk tänkte fru White mycket år 1913 och 1914. Vid tidpunkten för hennes olycka, i februari, 1915, fattades bara de två sista kapitlen i ett band med titeln ”The Captivity and Restoration of Israel” {Israels Fångenskap och Återställande}, som innefattade de uteblivna perioderna; och dessa sista kapitel hade blivit tillräckligt utförligt skissade, för att fullbordas med hjälp av ytterligare material från hennes manuskript. rätt (436) Under sitt sista år, som fru White ägnade åt stilla vila och fullbordandet av arbetet med sina manuskript, skrev en av hennes avskrivare eller kopierare till hennes son W. C. White den 23. december, 1914: rätt (436) ”Även när hon är väldigt trött i huvudet, tycks Din mor finna tröst i Ordets löften, och hittar ofta ett citat, som hon avslutar, när vi anför ett liknande Skriftställe. . . . . Jag kan inte se, att hon skulle vara modlös. . . . på grund av det allmänna tillståndet på skördefälten, där bröderna är verksamma. Hon tycks hysa tro på Guds kraft till, att härska och genomföra Sina eviga planer genom deras ansträngningar, som Han har kallat, att göra sin del i Hans stora arbete. Hon ler åt småaktigt klander, och grubblar inte över deras tidigare fel, som har blivit tillrättavisade, samt uttrycker sin överbevisning om - till synes sprungen ur en instinktiv tro (437) på Guds levande församling - att hennes bröder skall förbli trofasta mot den sak, som de har gjort sig till talesmän för, och att Herren skall fortsätta med dem till slutet, och ge dem fullständig seger över alla fiendens påfund. rätt (437) Tron på Guds kraft stöttar henne under de många svagheter, som följer på hög ålder; tron på Guds Ords dyrbara löften; tron på bröderna, som bär på verkets bördor; tron på den tredje ängelns budskaps slutgiltiga seger - detta är den fullständiga tro, som Din mor tycks äga var dag och var timme. Detta är tron, som fyller hennes hjärta med glädje och frid, också när hon lider av stor fysisk svaghet, och inte kan komma längre med det litterära. En tro som denna inspirerar alla, som är vittnen till den.” rätt (437)En allvarlig förmaning (437) ”Jag ber allvarligt för, att det arbete vi uträttar nu, skall inpräntas djupt i hjärta, sinne och själ. Förvirringen kommer att tillta; men låt oss, som troende på Gud, uppmuntra varandra. Låt oss inte sänka standaret, utan hålla det högt lyft, varvid vi ser på Honom, som är vår tros upphov och fullkomnare. När jag nattetid ligger sömnlös, lyfter jag hjärtat i bön till Gud, och Han styrker mig, och ger mig förvissningen om, att Han är med Sina tjänare på hemmafältet och i fjärran länder. Jag blir uppmuntrad och välsignad, när jag ser, att Israels Gud (438) fortsatt leder Sitt folk, och att Han tänker vara med dem, ända till slutet. rätt (438) Jag har blivit instruerad, att säga till våra tjänande bröder: Låt de budskap, som kommer från Era läppar, vara laddade med Guds Andes kraft. Om det någon gång har varit en tidpunkt, då vi har behövt den Helige Andes särskilda vägledning, är det nu. Vi behöver grundlig helgelse. Det är hög tid, att vi ger världen ett tillkännagivande av Guds kraft i våra egna liv och i vår ämbetsgärning. rätt (438) Herren vill se arbetet med förkunnandet av den tredje ängelns budskap göras verksammare. Eftersom Han under alla tider har sökt, att ge Sitt folk seger, längtar Han således under denna tidsålder efter en segerrik uppfyllelse av Sitt syfte med Sin församling. Han bjuder Sina troende heliga, att tåga framåt enade, gå från styrka till större styrka, från tro till större förvissning och tillit till sanningen och Hans saks rättfärdighet. rätt (438) Vi skall stå fasta som en klippa på Guds Ords principer, ihågkommande, att Gud är med oss, för att skänka oss kraft, till att vinna nya erfarenheter. Låt oss alltid hålla fast vid rättfärdighetens grundsatser i våra liv, så att vi kan gå framåt från styrka till styrka i Herrens namn. Vi skall framhålla en lika helig tro, som den, vilken gavs prov på genom Guds Andes undervisning och godkännande under vår första erfarenhet till nu. Vi skall värna om det högst dyrbara arbete, som Herren bedriver genom Sitt laglydiga folk, och som, tack vare Hans nåds kraft, kommer att växa sig starkare och mera verkningsfullt i takt med tiden. Fienden försöker, att omtöckna Guds folks omdöme, och försvaga deras verkningskraft; men om de bara följer Guds Andes (439) anvisningar, kommer Han att öppna möjligheternas dörrar för dem, till att bygga upp verket på gamla, öde platser. Deras erfarenhet kommer att vara sådan, att den hela tiden växer, till dess Herren stiger ned från Himmelen med kraft och mycken härlighet, för att sätta Sitt slutliga segersigill på Sina trofasta. rätt (439) Det arbete, som ligger framför oss, kommer att fordra en persons hela kraft. Det kommer att kräva visandet av stark tro och ständig vakenhet. Somliga gånger kommer de vanskligheter vi stöter på, att vara de mest nedslående. Uppgiftens omfattning kommer att förfära oss. Och likväl kommer Guds tjänare, genom Hans hjälp, att segra till sist. ”Därför”, mina bröder, önskar jag, ”att ni inte skall tappa modet” {jämför Efésierbrevet 3:13} på grund av den prövande erfarenhet, som ligger framför Er. Jesus kommer att vara med Er; Han kommer att gå framför Er med Sin Helige Ande, beredande vägen; och Han kommer att vara Er hjälpare i varje nödläge. rätt (439) ’Därför böjer jag mina knän för Fadern, han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inte människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. rätt (439) Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.’” {Efésierbrevet 3:14-21.} The General Conference Bulletin {Generalkonferensens Bulletin}, 1913, sid. 164-165. rätt |