Minnesgudstjänsten i Richmond

(456)(456) På särskild uppmaning från ämbetsmännen i sjundedags-adventisternas Stilla-Havsunionskonferens och Californiakonferens hölls det en minnesgudstjänst i Richmond, California, dagen efter högtiden för fru White på ”Elmshaven”. rätt

(456) Det var inte svårt, att arrangera en sådan gudstjänst i Richmond, eftersom det årliga lägermötet inom Californiakonferensen höll på just där, och Richmond ligger vid Västra Stambanan för resor från Stilla-Havskusten till Öststaterna, där båren skulle föras till familjegraven. Således tillkännagavs detta i de större församlingarna i närheten, och på förmiddagen den 19. juli hade ett tusen vänner från städerna omkring San Fransiscobukten och från mera fjärran liggande orter samlats på lägerplatsen i Richmond. rätt

(456) Äldstebroder E. E. Andross, ordförande för Stilla-Havsunionskonferensen, ledde ceremonin, biträdd av äldstebroder E. W. Farnsworth, vice ordförande för unionen; äldstebroder J. N. Loughborough, en ärad vägröjare inom adventrörelsen; och äldstebroder A. O. Tait, redaktör på The Signs of the Times {Tidens Tecken}. [Bårbärare var äldstebroder J. L. McElhany, ordförande för Californiakonferensen, samt äldstebröderna A. Brorsen, E. J. Hibbard, G. W. Reaser, W. M. Healey och C. E. Ford. Sångare var bröderna D. Lawrence, C. A. Shull, J. H. Paap och E. Lloyd.] rätt

(456) Öppningspsalmen, ”Jag Har Fried I Min Själ” och Skriftläsningen av äldstebroder E. W. Farnsworth (Första Korintierbrevet 15:12-20, 35-38, 42-45; Andra Korintierbrevet 4:6-18; 5:1-10), förberedde församlingens tankar på, att anamma andan hos äldstebroder Loughboroughs åkallan av Gud, varunder han medgav, att ”när plågorna (457) kommer över oss, och när medarbetare i denna sak lägger ned rustningen på grund av bristande kroppslig styrka”, blir Guds avsikt likväl fullföljd. Då Frälsaren lades till vila, tänkte Hans lärjungar, att Hans arbete på jorden var till ända; men Hans död på korset var i verkligheten liv för den sak Han försvarade. rätt

(457) En välförberedd biografisk skildring, skriven av äldstebroder M. C. Wilcox från förlagssällskapet Pacific Press, lästes upp av en medhjälpare, äldstebroder A. O. Tait, eftersom äldstebroder Wilcox befann sig i Öststaterna. De inledande styckena framhävde, att ”Gud gör mycket genom enskilda. Alla de stora rörelserna, väckelserna och kriserna under århundradena har kretsat kring enskilda personer, varigenom dessa personers livshistorier har innefattat historien om Guds verk i världen, eller krisernas eller rörelsernas historia.” Med citat från biografier om Noa, Abraham och andra värdiga hebréer, om Wycliffe, Luther och Wesley, fortsatte skribenten: rätt

(457) ”Och inom adventrörelsen är det två personers levnadsskildringar, som måste tas med i uppteckningen om rörelsens förmedling till världen av det sista budskapet om bättring och om rörelsens världsomspännande tillväxt. Nej, det räcker ej, Guds hand kommer, genom dem, att påverka rörelsen ända till slutet. Jag hänvisar till äldstebroder James White och hans älskade hustru, fru Ellen G. White.” rätt

(457) I denna tillbakablick på fru Whites livshistoria, som lästes upp i Richmond, skisserades hennes verk på Stilla-Havskusten så här: rätt

(457) ”Arbetet i California hade inletts av äldstebröderna J. N. Loughborough och D. T. Bourdeau sommaren 1868. På hösten 1872 besökte äldstebroder och (458) fru White San Francisco, Santa Rosa, Woodland, Healdsburg och Petaluma. Här togs hennes budskap emot av uppriktiga själar, och hennes arbete blev storligen uppskattat. rätt

(458) I februari, 1873 reste broder och syster White till Michigan, vände åter till California i december samma år, för att axla nya och större bördor och påbörja nya verksamheter. 1874 biträdde de vid två lägermöten i Oakland. Här talade fru White med stor verkan om nykterhetsfrågan, under en lokal valkampanj. rätt

(458) Det var vid den här tiden, som förlagsarbetet började i Oakland, och det första numret av tidningen The Signs of the Times utgavs, daterat den 4. juni, 1874. År 1875 blev förlaget Pacific Press Publishing Company organiserat, till en början med en aktiebehållning på $28 000. Detta företag fortsätter nu som Pacific Press Publishing Association, med ett nuvarande värde på nästan $250 000, och en årlig produktion på över en million dollar i form av religiös lektyr och utbildningslitteratur. rätt

(458) Gud uppenbarade för fru White, att ett stort arbete skulle bli gjort på Stilla-Havskusten och i städerna omkring San Franciscobukten. Detta började att förverkligas väldigt tidigt; ty kyrkbyggnader uppfördes i Oakland och San Francisco 1875 och 1876. För att bidra till dessa kyrkbyggen, sålde herr och fru White allt, vad de ägde i Öststaterna. rätt

(458) Fru White var djupt involverad i upprättandet av den högre skolan i Healdsburg, varifrån medarbetare har gått ut till alla delar av världen. Skolan fortsätter nu som Pacific Union College, utanför St. Helena, som också har mottagit hennes hjärtliga stöd. rätt

(458) Efter att ha burit en tung börda för uppbyggandet av Battle Creeksanatoriet, fann äldstebroder och fru White stort nöje i, att uppmuntra till ett liknande verk i (459) California, vilket förde till utvecklingen av St. Helenasanatoriet - startat som Rural Health Retreat {Hälsofrämjandets Lantliga Vårdhem}. Eftersom hon kom att lida av ohälsa under hela sitt liv, visade fru White alltid förståelse för de plågade. I förbindelse med tre andra hälsomissionsverksamheter i California - i Paradise Valley, utanför San Diego; i Glendale, nära Los Angeles; och i Loma Linda - har fru White axlat hjältemodiga bördor och åstadkommit mycken hjälp. Detta gäller i synnerhet den högre utbildningen för läkarevangelister i Loma Linda. rätt

(459) År 1878 besökte hon Oregon. Här deltog hon på Oregons första lägermöte, i Salem. . . . rätt

(459) Hennes liv var ett offervilligt liv. I fattigdom, med dålig hälsa, med egna och familjens sjukdomar, arbetade hon med händerna jämte maken, sparade ihop till de viktigaste förnödenheterna, ingöt hopp och uppmuntran i andra trots egen, svår modlöshet. Ja, hon idkade ovanligt stor självförnekelse och självförsakelse för andras skull. Hon har gett bort mycket mera, än det, som skulle ha säkrat hennes bekvämlighet. Hennes vädjanden till andra har gått ut på, att göra, göra, göra för Gud och mänskligheten; men härvidlag har hon blivit starkt välsignad av Gud. Hon har stirrat döden i vitögat många gånger, hennes vänner har gett upp henne som död, hon har förklarats vara döende upprepade gånger av läkare; ändå har hon vid flera tillfällen mirakulöst blivit rask igen. rätt

(459) Fru White avslutade sitt arbete här, som hon började det - fattig på denna världs goda. Hennes intäkter från sina böcker - inget föraktligt belopp - har fritt använts, till att hjälpa trängande verksamheter och folks trängande behov. Hennes hjärta har alltid varit sympatiskt, och hennes egna händer har ofta tjänat sjuka och lidande. . . . . rätt

(460) (460) Fru Whites liv består. Fiender har hon skapat genom sin rättframma lära och tillrättavisningar. Hon har baktalats och utsatts för sladder. De, som känner henne närmast, kan bäst bedöma hennes liv. Hon var människa, föremål för släktets alla skröpligheter och svagheter; men i Kristus fann hon en dyrbar Frälsare och Hjälpare. Han kallade henne till, att göra det mest impopulära arbete, och hon tog emot kallet. Han har använt henne mäktigt. Hon har sannerligen varit en moder i Israel. rätt

(460) Vår välsignade Herre uttryckte det stillsammaste omdöme rörande människohjärtat, då Han sade, att ett träd känns igen på sin frukt. {Se Matteusevangeliet 7:16.} I ljuset av detta, har vår systers liv, och dess välsignade inflytande på alla det har berört, varit ett vittne om hennes karaktär och arbete. Genom dem ’talar [hon], fastän [hon] är död.’ {Jämför Hebréerbrevet 11:4.} rätt

(460) Till den predikan, som följde på den biografiska skildringen, valde äldstebroder E. E. Andross sin text utifrån orden: ”Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följer dem.’” {Uppenbarelseboken 14:13.} rätt

(460) ”Om ingen”, tillkännagav talaren, ”kan det sägas mera riktigt, än om vår kära syster, att detta Skriftställe är uppfyllt; under omständigheder som dessa längtar våra hjärtan intensivt efter återuppståndelsens härliga morgon. Vi gläder oss över att veta, att döden skall utplånas, att de sovande skall vakna upp. Oavsett, hur välsignat den bortgångnas liv har varit, gläder vi oss över att veta, att vår älskade skall stå upp igen till härlig odödlighet. Och Herren har inte övergett oss, så att vi skall behöva jämra oss likt dem, som är utan hopp. ’Från dödsrikets våld skall jag friköpa dem’, skriver profeten; ’från döden skall jag återlösa dem. Du död, var är dina plågor? Du dödsrike, var är den ödeläggelse?’ {Hosea 13:14}Välsignade ord! . . . . rätt

(461) (461) Jag läser vidare orden från profeten Jesaja, som står nedtecknade i det tjugosjätte kapitlet {verserna 19-20}: ’Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade. Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi.’ Till sist skall döden utrotas, och de sovande skall vakna. . . . . rätt

(461) Alltså säger jag Er i dag, mina kära bröder, och i synnerhet dem, som är så ledsna i detta ögonblick - familjemedlemmarna: Vi skall inte sörja likt dem, som saknar hopp. Vår syster, som har slitit i mera, än sjuttio år för Mästaren, har nu lagts ned, för att vila i den sista sömnen; men hon kommer snart att stå upp igen. ’Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen.’ {Första Tessalonikerbrevet 4:16.} Hon kommer att höra Hans röst, och stiga fram. . . . Oh, låt oss, liksom vår älskade syster, följa ’Lammet vart det än går.’ {Uppenbarelseboken 14:4.} Och när vårt arbete om en liten stund är över, kan vi, liksom den store aposteln, säga: Vi har kämpat den goda kampen, vi har fullbordat loppet, vi har bevarat tron. {Jämför Andra Timoteusbrevet 4:7.}” rätt

(461) Med en sjungen psalm, och med avskedsord från äldstebroder E. W. Farnsworth, avslutades minnesgudstjänsten i Richmond. rätt

nästa kapitel