Väckelsen och därefter kapitel 1. Från sida 6ren sida tillbaka

Omvändelser – falska eller äkta

(6)Kraften hos Ordet
Var helst Guds ord har förkunnats med trohet, har resultatet alltid bekräftat dess gudomliga ursprung. Guds Ande har följt Guds tjänares budskap och Ordet har verkat med kraft. Syndares samveten har väckts. Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, lyste upp varje hemlig kammare i deras sinnen. Mörkrets fördolda ting blev uppenbara. Djup överbevisning grep deras sinnen. De blev överbevisade om synd, om rättfärdighet och om den kommande domen. De uppfattade Herrens rättfärdighet och fruktade för att i sin orenhet och skuld närma sig honom som rannsakar sinnet. I ångest ropade de: Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? När Golgata kors med sitt oändliga offer för människornas synder framställdes, insåg de att ingenting annat än Kristi förtjänst skulle räcka till för att försona deras synder, att detta var det enda som kunde försona människan med Gud. I tro och ödmjukhet tog de emot Guds Lamm som borttar världens synd. Genom Jesu blod fick de förlåtelse för de synder, som förut hade blivit begångna.

(6)En ny livsstil
Dessa människor bar i sitt liv en frukt som var omvändelsen värdig. De trodde, blev döpta och uppstod för att leva ett nytt liv, blev nya skapelser i Kristus Jesus, inte för att följa sina tidigare lustar utan för att i tro på Guds Son följa i hans fotspår, efterlikna hans väsen och rena sig själva, likasom han är ren. Det de en gång hatade, älskade de nu och de hatade det som de tidigare älskade. De stolta och självmedvetna blev ödmjuka och saktmodiga. De fåfänga och övermodiga blev allvarliga och anspråkslösa. De gudlösa blev respektfulla. Den druckne nykter och den lastbare ren. Världslig fåfänga lades åt sidan. De kristna sökte inte efter den utvärtes prydnaden, den som består i hårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i ... klädedräkt, utan efter hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud. (1 Petr 3:3, 4, 1917)

(7)Väckelserna orsakade djup hjärterannsakan och ödmjukhet. De utmärktes av högtidliga, allvarliga vädjanden till syndare, inspirerade av en innerlig medkänsla med dem som Kristus hade köpt med sitt blod. Människor bad och kämpade med Gud för människors frälsning. Frukten av sådana väckelser visade sig i människor som inte vek undan för självförnekelse och offer. De gladde sig över att de blev aktade värdiga att utstå prövningar och vanära för Kristi skull. Människor såg att det hade skett en förändring i liv och leverne hos dem som bekände Jesu namn. Omgivningen drog nytta av deras inflytande.....

(7)Sådant är resultatet av Guds Andes verk. Man kan inte tala om något bevis på sann omvändelse, om den inte medför en reform. Om syndaren ger tillbaka det som han lånat, gottgör vad han har rövat, bekänner sina synder och älskar Gud och sina medmänniskor, kan han vara övertygad om att han har fått frid med Gud. Så fungerade gångna tiders religiösa väckelser. När vi betraktar resultaten, ser vi att de hade välsignats av Gud och verkade till frälsning för människor och till människosläktets höjande.

(8)Falska väckelser – vad är skillnaden?
Men det som många av väckelserna i nyare tid har åstadkommit har stått i stark kontrast till de synliga bevisen för Guds nåd, som tidigare följde det arbete Guds tjänare utförde. Det är sant att det har väckt ett omfattande intresse. Många har bekänt sig vara omvända. Stora skaror har slutit sig till församlingarna. Men resultatet ger ändå inte berättigad orsak att tro att det har skett en motsvarande tillväxt av verkligt andligt liv. Det ljus som flammar upp dör snart ut och mörkret blir större än det tidigare var.

(8)Populära väckelser uppstår alltför ofta genom att man vädjar till fantasin, genom att känslorna upphetsas eller att lystnaden efter allt som är nytt och egendomligt, tillfredsställs. De som vinns på detta sätt har inte något större intresse för de bibliska sanningarna, litet intresse för profeternas och apostlarnas förkunnelse. Om en gudstjänst inte präglas av något sensationellt, utövar den ingen dragning på dem. En förkunnelse som talar till det sunda förnuftet, gör inte något intryck. De frågar inte efter de tydliga varningar i Bibeln som direkt angår deras eviga väl.

(8)För var och en som verkligen blir omvänd, blir förhållandet till Gud och de eviga tingen det viktigaste i livet..... Innan Guds straffdomar slutligen hemsöker jorden, kommer det bland Guds folk att ske ett sådant återuppväckande av ursprunglig gudsfruktan, som man inte har sett sedan apostlarnas dagar. Guds Ande och kraft kommer att utgjutas över hans barn. På den tiden kommer många att skilja sig ifrån sina församlingar, där kärleken till världen har trängt undan kärleken till Gud och till hans ord. Många, både predikanter och medlemmar, kommer att med glädje ta emot de stora sanningar som Gud låter förkunnas i denna tid för att bereda ett folk för Kristi andra ankomst.

(9)Själafienden vill förhindra detta verk. Innan tidpunkten är inne för en sådan rörelse kommer han att försöka att förebygga den genom att åstadkomma en förfalskad väckelse. I de samfund som han för in under sin förförande makt, ser han till att Guds särskilda välsignelser skenbart utgjuts. Saker och ting kommer att inträffa som människor tror beror på stort andligt intresse. Stora skaror kommer att glädja sig över att Gud utför mäktiga ting, då det i stället är en annan ande som är i verksamhet. I kristen förklädnad kommer Satan att försöka utvidga sitt inflytande över kristenheten.

(9)Varför låta sig bedras?
I många av de väckelser som har ägt rum under de senaste 50 åren, har samma krafter i större eller mindre utsträckning varit i verksamhet som kommer att visa sig i framtidens mer omfattande rörelser. Den känslomässiga hänförelsen och sammanblandningen av sanning och villfarelse är väl ägnad att föra människor på villospår. Ändå behöver ingen bli bedragen. I ljuset från Bibeln är det inte svårt att ta ställning till dessa rörelser. Överallt där människor inte vill ge akt på Bibelns undervisning och vänder sig bort från de enkla, prövande sanningarna som kräver självförnekelse och försakelse av det materiella, kan man vara övertygad om att Guds välsignelse inte finns. Kristus gav oss bedömningsgrunden i följande ord: På deras frukt skall ni känna igen dem. - Matt 7:16. När vi använder oss av den ser vi tydligt att dessa rörelser inte är ett verk av Guds Ande.

(9)I sitt ords sanningar har Gud gett människor en uppenbarelse av sig själv. För alla dem som tar emot dessa, blir de en sköld mot Satans villfarelser. Det är försummandet av dessa sanningar som har öppnat dörrarna för det onda, som nu blir allt mer omfattande inom den religiösa världen. I stor utsträckning har man förlorat Guds lags natur och betydelse ur sikte. En felaktig uppfattning av den gudomliga lagens natur och dess eviga giltighet har medfört oriktiga uppfattningar om omvändelse och helgelse. Resultatet har blivit att kraven på gudsfruktan i församlingen har sjunkit. Här ligger förklaringen till att Guds Ande och kraft saknas i vår tids väckelser.

(10)Går det att ändra på Guds lag?
Många kristna lärare påstår att Kristus genom sin död avskaffade lagen och att människorna därefter är befriade från dess krav. Några framställer lagen som ett tungt ok. Som en motsats till träldom under lagen framhåller de den frihet som de har i evangelium.

(10) ”Men det var inte så som profeterna och apostlarna såg på Guds heliga lag. David sade: ”Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.” (Ps 119:45) Aposteln Jakob, som skrev efter det att Kristus hade lidit döden, hänvisar till de tio budens lag som ”den konungsliga lagen” och som ”den fullkomliga lagen, frihetens lag”. Och ett halvt århundrade efter korsfästelsen uttalade Johannes en välsignelse över dem ”som handlar enligt hans bud, för att de skall få rätt till livets träd, och få gå in i staden genom dess portar.” (Jak 2:8; 1:25; Upp 22:14, KJV)". ”Påståendet att Kristus avskaffat sin Faders lag genom sin död saknar grund. Om det hade varit möjligt att förändra eller åsidosätta lagen, skulle det inte ha varit nödvändigt för Kristus att dö för att frälsa människorna från syndens straff. . . . .

(10)Främling och försonad – hur är det möjligt?
”Omvändelsen och helgelsen avser att förlika människorna med Gud genom att föra dem i överensstämmelse med grundprinciperna i hans lag. Människan blev i begynnelsen skapad till Guds avbild. Adam var fullkomligt i harmoni med Guds lags väsen. Rättfärdighetens principer fanns skrivna i hans sinne. Men synden skilde honom från hans Skapare. Han återspeglade inte längre Guds avbild. Hans sinne stod i strid med Guds lags principer. ”Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.” (Rom 8:7) Men ”så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son”, för att människorna skulle förlikas med Gud. Genom Kristi förtjänst kan människan åter komma i harmoni med sin Skapare. Sinnet måste bli förnyat genom gudomlig nåd. Det måste få ett nytt liv ifrån höjden. Denna förändring är den nya födelsen. Utan den säger Jesus ”kan hon inte få se Guds rike”.

(11) ”Det första steget i förlikningen med Gud är överbevisning om synd. ”... synd är brott mot lagen.” ”Genom lagen ges insikt om synd.” (1 Joh 3:4; Rom 3:20) För att kunna inse sin skuld måste syndaren pröva sin karaktär med Guds stora rättsnorm för rättfärdighet. Den är en spegel som uppenbarar den fullkomliga karaktärens rättfärdighet och gör det möjligt för honom att se bristerna i sin egen."

(11)Lagen visar en person hans synder, men den ger ingen hjälp. ”Samtidigt som den lovar den lydige liv, förklarar den att död kommer att bli överträdarens lott. Endast Kristi evangelium kan befria honom från syndens fördömelse och straff. Han måste omvända sig till Gud, eftersom det är hans lag som han har överträtt och han måste tro på Kristus som är hans försoningsoffer. Därigenom får han förlåtelse för sina synder i det förgångna och del av den gudomliga naturen. ...

(11) ”Har han nu frihet att överträda Guds lag? Paulus säger: ”Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.” ”Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?” Och Johannes förklarar: ”Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.” (Rom 3:31; 6:2; 1 Joh 5:3) I den nya födelsen kommer sinnet i överensstämmelse med Gud därför att det förs i överensstämmelse med hans lag. När denna anmärkningsvärda förändring har ägt rum hos syndaren, har han övergått ifrån döden till livet, från synd till ett helgat liv, från överträdelse och trots till lydnad och trohet.....

(12)Helgelse – vem utför verket?
Felaktiga uppfattningar . . . . som beror på att man ringaktat eller förkastat den gudomliga lagen, intar en framträdande plats i vår tids religiösa rörelser. Dessa teorier är doktrinärt falska och farliga i sina praktiska resultat. Också förhållandet att de i allmänhet blir godtagna, gör det dubbelt nödvändigt att alla har en klar förståelse av vad Bibeln lär om detta.

(12) ”Sann helgelse är en biblisk lära. Aposteln Paulus förklarar i sitt brev till församlingen i Tessalonika: ”Detta är Guds vilja: att ni helgas”. Och han beder: ”Må fridens Gud själv helga er helt och fullt”. (1 Tess 4:3; 5:23) Bibeln lär klart vad helgelse är och hur man tillägnar sig den. Frälsaren bad för sina lärjungar: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” (Joh 17:17) Och Paulus hävdar att de troende skall vara ”helgade i den helige Ande”. (Rom 15:16) Vad är den Helige Andes verk? Jesus sade till sina lärjungar: ”Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen.” (Joh 16:13) Och Psalmisten säger: ”Din lag är sanning.” Genom Guds ord och hans Ande har de stora rättfärdighetens principer som finns i hans lag, avslöjats för människorna. Och eftersom Guds lag är ”helig och rättfärdig och god”, ett uttryck för den gudomliga fullkomligheten, följer därav att en karaktär som formas genom lydnad för lagen kommer att bli helig. Kristus är ett fullkomligt exempel på ett sådant liv. Han säger: ”Jag har hållit min Faders bud.” . . . . eftersom jag alltid gör det som behagar honom.'” (Joh. 15:10; 8:29) Kristi efterföljare skall bli lika honom. De skall genom Guds nåd utveckla en karaktär som överensstämmer med principerna i hans heliga lag. Detta är biblisk helgelse."

(13) ”Detta verk kan åstadkommas bara genom tro på Kristus och genom kraften av den inneboende Guds Ande. Aposteln förmanar de troende: ”Därför ... arbeta med fruktan och bävan på er frälsning... Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.” (Fil 2:12, 13) Den kristne kommer att känna syndens krav, men han kommer att uppehålla en ständig kamp emot den. Här är det Kristi hjälp är nödvändig. Den mänskliga svagheten förenas med den gudomliga kraften och tron utbrister: ”Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.” (1 Kor 15:57)"

(13) ” Bibeln visar tydligt att helgelsens verk försiggår gradvis. När syndaren vid sin omvändelse får frid med Gud genom försoningens blod, har det kristna livet endast börjat. Nu skall vi ”gå framåt mot det som hör till fullkomningen”, så ”att vi blir helt uppfyllda av Kristus.” Aposteln Paulus säger: ”ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som är framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.” (Fil 3:13, 14)

(13)Självskryt uteslutet
De, som blir delaktiga av biblisk helgelse, visar en ödmjuk anda. Liksom Moses, har de uppfångat en skymt av helighetens fruktansvärda majestät, och de ser sin egen ovärdighet i kontrast till den Oändliges renhet och upphöjda fullkomlighet.

(13) ”Profeten Daniel ger ett exempel på sann helgelse. Hans liv var upptaget av ädel tjänst för hans Herre. Han var i Guds ögon ”högt benådad”. (Dan 10:11) Men i stället för att påstå att han själv var ren och helig ställde denne benådade profet sig på samma nivå som de verkliga syndarna i Israel och bad till Gud för sitt folk: ”Ty det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner.” ”Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga.” Han säger: ”Medan jag... talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd”. Och när Guds Son vid ett senare tillfälle uppenbarade sig för att ge honom upplysning sade Daniel: ”Färgen vek från mitt ansikte ... och jag hade ingen kraft kvar.” (Dan 9:18, 15, 20; 10:8)"

(14) ”Då Job hörde Herrens röst ur stormen sade han: ”Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska.” (Job 42:6) Då Jesaja såg Herrens härlighet och hörde keruberna ropa: ”'Helig, helig, helig är HERREN Sebaot”, sade han: ”'Ve mig, jag förgås!” Efter det att Paulus hade blivit uppryckt ända till den tredje himmelen och hade hört saker som det inte är möjligt för någon människa att uttrycka, talar han om sig själv som ”den ringaste bland alla heliga”. Den älskade Johannes som lutade sig mot Jesu bröst föll ned som en död för ängelns fötter. (Jes 6:3, 5; 2 Kor 12:2-4; Ef 3:8; Upp 1:17)"

(14)Ingen självupphöjelse, inga skrytsamma påståenden om frihet från synd kan förekomma hos dem som vandrar i skuggan av Golgata kors. De inser att det var deras synd som var orsaken till Guds Sons lidanden och som kom hans hjärta att brista. Tanken på detta gör dem ödmjuka. De som lever närmast Jesus, kan bäst se den mänskliga svagheten och syndfullheten. Deras enda hopp är en korsfäst och uppstånden Frälsares förtjänst.

(14)Falsk helgelse – räcker det med, att ”bara tro”?
”Den helgelse som nu träder i förgrunden inom den religiösa världen för med sig en anda av självupphöjelse och en ringaktning för Guds lag. Den står helt främmande för Bibelns kristendom. De som försvarar den säger, att helgelsen är ett ögonblicks verk och att de bara genom tro uppnår fullkomlig helgelse. ”Tro endast”, säger de, ”så har du välsignelsen.” Inga ytterligare strävanden från den troendes sida anses vara nödvändiga. Samtidigt förnekar de Guds lags auktoritet och påstår att de är befriade från förpliktelsen att lyda buden. Men är det möjligt för en människa att vara helgad, att stå i överensstämmelse med Guds vilja och väsen utan att leva i överensstämmelse med de principer som är ett uttryck för hans väsen och vilja och som visar oss vad som är välbehagligt för honom?"

(15) ”Önskan om en lätt kristendom som inte kräver ansträngning, självförnekelse och avståndstagande från världens brist på klokhet, har gjort läran om ”tro, endast tro” till en populär lära. Men vad säger Bibeln? Aposteln Jakob säger: ”Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? ... Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att var genom gärningarna som tron blev fullbordad... Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.” (Jak 2:14-24)"

(15)Bibelns undervisning talar emot denna förledande lära om tro utan gärningar. Att göra anspråk på Guds välbehag utan att uppfylla de förutsättningar på vilka den vilar, är inte tro utan förmätenhet. Sann tro har sin grund i de löften och förutsättningar som Bibeln anger.

(15) ”Ingen bör bedra sig själv med tanken att han kan bli helgad under det att han samtidigt överträder ett av Guds bud. Att medvetet begå synd kommer Andens röst att tystna och skiljer människan ifrån Gud. ”... synd är brott mot lagen” och ”Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.” (1 Joh 3:4, 6) Fastän Johannes i sina brev utförligt beskriver kärleken, tvekar han inte att avslöja den sanna andan hos den grupp av människor som utger sig för att vara helgade men som lever i överträdelse av Guds lag. ”Den som säger: 'Jag känner honom' och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål.” (1 Joh 2:4, 5) Här är bedömningsnormen för varje människas bekännelse. Vi kan inte betrakta någon som helgad, om vi inte bedömer honom efter den norm för helgelse som Gud har fastställt i himmelen och på jorden....

(16)Om någon påstår sig vara utan synd, är detta i sig själv ett bevis på, att den som kommer med ett sådant påstående själv långt ifrån är helgad. När någon betraktar sig själv som helig, beror detta på att han inte har någon verklig förståelse av Guds oändliga renhet och helighet eller vad de måste bli, som skall betraktas som överensstämmande med hans väsen. Detta beror på att han inte har någon sann uppfattning om Jesu renhet och upphöjda härlighet. Han ser inte heller djupet i syndens ondska. Ju större avståndet är mellan honom och Kristus och ju mer ofullkomliga begrepp han har om Guds väsen och Guds krav, dess rättfärdigare kommer han själv att se ut i sina egna ögon.

(17)Helgelse – fullständig överlåtelse, engagemang och hängivenhet
”Den helgelse som Bibeln talar om inbegriper hela vårt väsen: Ande, själ och kropp. Paulus bad för tessalonikerna att ”er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst.” (1 Tess 5:23) Och återigen skriver han till de troende: ”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst.” (Rom 12:1) På Israels tid blev varje offerdjur som fördes fram för att offras, omsorgsfullt undersökt. Om man upptäckte något fel hos djuret, blev det förkastat, eftersom Gud hade befallt att offret skulle vara ”utan lyte”. På samma sätt uppmanas också de kristna att frambära sina kroppar ”som ett levande och heligt offer som behagar Gud”. Om detta skall kunna ske måste deras förmågor och krafter bevaras i bästa möjliga tillstånd. Varje handling som försvagar de fysiska och andliga krafterna gör en person olämplig att tjäna sin Skapare. Och kommer Gud att finna behag i någonting mindre än det bästa vi kan åstadkomma? Kristus sade: ”Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta.” De som verkligen älskar Gud av hela sitt hjärta, önskar ägna honom sin bästa tjänst. De kommer alltid att försöka få alla sina krafter och hela sitt väsen att överensstämma med de lagar som kommer att stärka deras förmåga att göra hans vilja.....

(17)Ett färandrat liv
”Världen har överlämnat sig åt njutningslystnad. ”Köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda” kontrollerar den stora massan av folket. Men Kristi efterföljare har en högre kallelse.

(18) ”Till dem som uppfyller förutsättningarna: ”Gå ut från dem och skilj er ifrån dem ... rör inte vid något orent”, har Gud gett löftet: ”Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.” (2 Kor 6:17, 18) Det är varje kristens förmån och plikt att skaffa sig en rik upplevelse av allt det som hör Gud till. . . . De klara strålarna från rättfärdighetens sol lyser på Guds tjänare och de skall återspegla hans ljus. Stjärnorna berättar att det finns ett stort ljus i himmelen som genom sin härlighet gjort dem lysande, så skall de kristna göra det uppenbart, att det på världsalltets tron finns en Gud med fullkomliga egenskaper som förtjänar att lovprisas och efterliknas. Hans Andes dygder, hans väsens renhet och helighet skall komma att synas hos hans vittnen.". . . . .

(18)Ej längre fördömd
”Samtidigt som en kristen lever i ödmjukhet bör han ändå inte präglas av sorg och självförakt. Det är varje människas förmån att leva så, att Gud kan ta emot henne och välsigna henne. Det är inte vår himmelske Faders vilja att vi alltid skall leva under fördömelse och mörker. Det är inte något bevis på sann ödmjukhet att alltid gå med nedböjt huvud och sinnet fullt av tankar på oss själva. Vi kan gå till Jesus och bli renade och stå inför lagen utan skam och samvetsförebråelser. ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” (Rom 8:1)"

(18) ”Genom Jesus blir Adams fallna efterkommande ”Guds barn”. ”Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla en och samme Fader. Fördenskull blyges han icke för att kalla dem bröder.” (Heb 2:11, 1917) En kristens liv bör vara ett liv i tro, i seger, i glädje i Gud. ”Ty allt som är fött av Gud, det övervinner världen; och detta är den seger, som har övervunnit världen: vår tro.” (1 Joh 5:4, 1917) Med rätta sade Guds tjänare Nehemja: ”glädje i HERREN är er starkhet.'” (Neh 8:10) Och Paulus skriver: ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er.” ”Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.” (Fil 4:4; 1 Tess 5:16-18)"

(18)Sådana frukter skall visa sig som resultat av biblisk omvändelse och helgelse. [Den stora striden, 331-478 (Kapitel med titlen “Extatiska rörelser.”)]

nästa kapitel