Väckelsen och därefter kapitel 2. Från sida 19ren sida tillbaka

Så blir man en pånyttfödd kristen

(19)Tron bygger på tillit
När Gud förlåter syndaren, drar bort det välförtjänta straffet och behandlar honom som om han inte hade syndat, tar Han emot honom som Sitt barn och rättfärdiggör honom tack vare värdet hos Kristi rättfärdighet. Syndaren kan bara bli rättfärdiggjord genom tron på försoningen åstadkommen av Guds älskade Son, som blev till ett offer för en skyldig världs synder. Ingen förmår att bli rättfärdig med hjälp av sina egna ansträngningar. Det går endast att slippa det dåliga samvetet för ens synd, lagens fördömelse, straffet för ens överträdelser, på grund av Kristi lidande, död och återuppståndelse. Tron är det enda villkor, som leder till rättfärdiggörelse, och häri ingår även förtröstan och tillit....

(19)Många medger att Jesus Kristus är världens Frälsare, men samtidigt fjärmar de sig från Honom, och ångrar inte sina synder, ej heller tar de emot Honom som sin personlige Frälsare. Deras tro utgörs av sinnets formella övertygelse och personens insikt om sanningens hållbarhet; men sanningen ges inte plats i hjärtat, så att den kunde helga själen och förvandla karaktären....

(19)Går det att ångra sina synder utan hjälp?
Många är osäkra på, vad som utgör de första stegen i frälsningsverket. Ånger antas vara något, som syndaren måste uträtta för egen del, för att få komma till Kristus. Man tror, att syndaren själv måste uppnå en bestämd lämplighet, för att vinna välsignelsen hos Guds nåd. Men ehuru det är sant att syndaånger måste föregå förlåtelse – Gud godtar ju blott ett brutet och ångerfullt hjärta – kan syndaren likväl inte väcka sin egen ånger, eller bereda sig för mötet med Kristus. Såvida ej frälsaren ångrar sina synder, erhåller han ingen förlåtelse; men det som måste avgöras är, huruvida syndaångern är ett verk av syndaren, eller Kristi gåva. Måste syndaren vänta, tills han är uppfylld av samvetskval över sin synd, innan han får nalkas Kristus? Det allra första steget mot Kristus till tas genom att Guds Ande drar på personen; när personen svarar på dragandet, närmar han sig Kristus, för att kunna ångra sin synd.

(20)Syndaren framställs som ett förlorat får, och ett förlorat får återvänder aldrig till fållan, med mindre herden letar efter det och återför det till fållan. Ingen människa förmår att ångra sin synd av egen kraft, och göra sig själv värdig rättfärdighetens välsignelse. Herren Jesus försöker hela tiden att påverka syndarens sinne och förmå vederbörande att betrakta Honom, Guds Lamm, som bär bort världens synd. Vi kan inte ta ett enda steg mot det andliga livet, om inte Jesus drar till Sig och stärker själen, samt får oss att uppleva den ånger, som man inte behöver ångra....

(20)Då han stod inför översteprästerna och sadducéerna, lade Petrus i dagen det faktum, att syndaånger är en Guds gåva. På tal om Kristus, yttrade han: ”Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel” (Apostlagärningarna 5:31). Syndaånger eller omvändelse är lika mycket en gåva från Gud som förlåtelse och rättfärdiggörelse, och den går ej att uppleva, med mindre Kristus ingjuter den i själen. Om vi känner oss dragna till Kristus, beror det på Hans makt och dygd. Samvetskvalets tilltalande drag uppstår tack vare Honom, och från Honom kommer rättfärdiggörelsen....

(21)Tron är mer, än bara prat
Den tro, som leder till frälsning, är ingen tillfällig, lättvindig tro – den är inte bara intellektets blotta medhåll, utan en tro med rötterna i hjärtat, vilken omfattar och omfamnar Kristus som en personlig Frälsare, i förivissningen om att Han till det yttersta förmår att frälsa alla, som träder fram inför Gud med Hans hjälp. Att tro att Han skall frälsa andra, men inte en själv, är ingen äkta tro; men när själen griper tag i Kristus som det enda hoppet om frälsning, då visar man verklig tro. Denna tro kommer ägaren att ägna Kristus alla känslor; personens förstånd står under den Helige Andes kontroll, och hans sinnelag formas till likhet med Guds. Vederbörandes tro är inte en död tro, utan en tro som verkar genom kärlek, och kommer honom eller henne att beskåda Kristi skönhet, och att anpassas till den gudomliga karaktären....

(21)Hela verket är Herrens från början till slut. Syndaren, som hotas av undergång, kan säga: ”Jag är en förlorad syndare; men Kristus kom för att leta upp och frälsa det, som gått förlorat. Han säger: ’Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare {till omvändelse}’ (Markusevangeliet 2:17, slutet ur King James Version. Övers. anm.). Jag är en syndare, och Han dog på Golgatas kors för att frälsa mig. Jag behöver inte vara icke-frälst ett enda ögonblick till. Han dog och återuppstod för att göra mig rättfärdig, och Han kommer att frälsa mig nu. Jag tar emot den förlåtelse, som Han har lovat ut.”

(21)Rättfärdig i Honom
Kristus är en uppstånden Frälsare; ty fastän Han var död, har Han återuppstått, och lever alltid för att gå i förbön för oss. Vi skall tro med hjärtat till rättfärdighet, och med munnen göra bekännelse till frälsning. De, som är rättfärdiggjorda genom tro, kommer att bekänna Kristus. ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet” (Johannesevangeliet 5:24). Det stora verk, som utförs åt den av ondskan fläckade och nedsmutsade syndaren, är rättfärdighetens verk. Av Honom, som talar sanning, förklaras han vara rättfärdig. Herren gottskriver den troende Kristi rättfärdighet och förklarar honom vara rättfärdig inför världsalltet. Han överför hans synder till Jesus, syndarens företrädare, ersättare och säkerhet. På Kristus lägger Han ogudaktigheten hos varje troende själ. ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud” (Andra Korintierbrevet 5:21).

(22)Kristus gottgjorde hela världens skuld, och alla som träder fram inför Gud i tro, kommer att erhålla Kristi rättfärdighet: ”Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade” (Första Petrusbrevet 2:24). Vår synd har gottgjorts, lagts åt sidan, slungats i havets djup. Genom syndaånger eller omvändelse och tro befrias vi från synden, och blickar hän mot Herren vår rättfärdighet. Jesus led, den rättfärdige för de orättfärdiga.

(22)Detta är syndaånger
Fastän vi som syndare står under lagens fördömelse, åberopar Kristus tack vare Sin lydnad mot lagen värdet hos Sin egen rättfärdighet å den ångerfulle själens vägnar. För att vinna Kristi rättfärdighet, är det nödvändigt att syndaren känner till det slags omvändelse, som åstadkommer en genomgripande ändring till sinne, ande och handlingssätt. Förändringsverket måste ta sin början i hjärtat, och visa sin makt genom varje förmåga och sida hos personen; men människor är ur stånd att hos sig själva väcka en sådan omvändelse och ånger över synden. Detta går endast att uppleva genom Kristus, som steg upp i det höga, tog fångar och skänkte gåvor åt människor.

(23)Vem vill bli omvänd och ångra sin synd?
Vem önskar bli riktigt ångerfull? Vad måste vederbörande göra? Han måste träda fram inför Jesus precis som han är, utan dröjsmål. Han måste tro, att Kristi ord är sant, och i det att han tror på löftet, be för att få. När en äkta önskan får människor att be, behöver de inte be förgäves. Herren håller Sitt löfte, och skänker dem den Helige Ande, för att åstadkomma ånger gentemot Gud och tro gentemot vår Herre Jesus Kristus. Vederbörande ber och vakar, samt lägger bort sina synder, vilket visar personens uppriktighet genom ivern att lyda Guds bud. Till bönen fogar han eller hon tillit, och dessutom både tror personen på och lyder föreskrifterna hos lagen. Vederbörande kommer ut på Kristi sida i sammanhanget. Han eller hon gör avkall på alla vanor och vänner, som lockar hjärtat på avvägar från Gud.

(23)Den, som vill bli ett Guds barn, måste ta till sig sanningen som säger, att syndaånger och förlåtelse uppnås genom ingenting mindre, än Kristi försoning. Med denna försäkran som bakgrund, måste syndaren anstränga sig för att komma i samklang med det verk, som utförs för honom, och med outtröttliga vädjanden måste han bestorma nådens tron, för att Guds förnyande kraft skall nå in i hans själ. Kristus tillgiver blott den ångerfulle, men först gör Han den förlåtne ångerfull. Den tillhandahållna resursen är fullständig, och Kristi eviga rättfärdighet förs in på kontot åt varje troende själ. Den dyrbara, fläckfria dräkten – framställd i himmelens vävstol – har säkrats åt den ångerfulle, troende syndaren, och denne kan då säga: ”Jag gläder mig storligen i HERREN, min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel” (Jesaja 61:10).

(24)Förunderlig nåd
Överflödande nåd har beretts, så att den troende själen kan avhålla sig från synd; hela himmelen, med sina obegränsade resurser, har nämligen ställts till vårt förfogande. Det är meningen, att vi skall hämta upp livets vatten ur frälsningens brunn. Kristus är lagens slut för rättfärdighets skull åt varje troende. I oss själva är vi syndare; men i Kristus är vi rättfärdiga. Sedan Gud har gjort oss rättfärdiga med hjälp av Kristi gottskrivna rättfärdighet, förklarar Han oss laglydiga och behandlar oss även som laglydiga. Han betraktar oss som Sina kära barn. Kristus motverkar syndens kraft, och där synden en gång härskade, härskar nåden i än högre grad. ”Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet” (Romarbrevet 5:1, 2).

(24)1} ”och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus” (Romarbrevet 3:24-26). ”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det” (Efésierbrevet 2:8). [Johannesevangeliet 1:14-16 anfört.]

(24)Gjord lämplig för frälsning
Herren önskar, att Hans folk skall ha en sund tro – inte vara okunniga om den storslagna frälsning, som så frikostigt erbjuds dem. De skall inte blicka framåt, i tron att någon gång i framtiden skall ett stort verk utföras för dem; ty verket är redan utfört. Det förväntas ej av den troende, att han själv skall försonas med Gud; det har alltid varit omöjligt för människorna. Han skall i stället ta emot Kristus som sin försoning till frid, ty Kristus åtföljs av Gud och frid. Kristus undertecknade syndens dödsdom, bar dess förfärliga förbannelse i den egena kroppen på korset, och således har Han avlägsnat förbannelsen från alla, som tror på Honom som en personlig Frälsare. Han gör slut på syndens förhärskande makt i hjärtat, och den troendes liv och sinnesart vittnar om äktheten hos Kristi nåd.

(25)I dem, som ber Honom om det, ingjuter Jesus den Helige Ande; ty varje troende måste befrias från syndens nedsolkning, liksom från lagens förbannelse och fördömelse. Tack vare den Helige Andes verksamhet med, att helga den troende i sanningen, blir den troende gjord lämplig för de himmelska boningarna; ty Kristus verkar inom oss, och Hans rättfärdighet vilar på oss. Detta förutan får ingen själ del av himmelriket. Det är Andens inflytande och Kristi rättfärdighet, som låter oss njuta av himmelens okränkbara atmosfär.

(25)För att bli kandidater för himmelen, måste vi motsvara lagens krav: ”’ Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv’” (Lukasevangeliet 10:27, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm.). Detta är bara möjligt för oss, när vi i tro greppar tag i Kristi rättfärdighet. Genom att betrakat Jesus, får vi en levande, växande grundregel i hjärtat, och den Helige Ande utför verket, varvid den troende går från nåd till nåd, från styrka till styrka, från karaktär till karaktär. Vederbörande formas enligt Kristis bild, till dess han eller hon andligen växer upp till fullmognad i Kristus Jesus. På så vis sätter Kristus stopp för syndens förbannelse, och frigör den troende själen från dess handlingar och verkningar.

(26)Står något mellan mig och Gud?
Kristus allena förmår att uträtta detta, ty ”Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. 18 Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas” (Hebréerbrevet 2:17, 18). Förändring innebär, att varje hinder mellan själen och Gud rivs, och att syndaren inser betydelsen av Guds förlåtande kärlek. Tack vare Kristi offer för den fallna människan kan Gud förlåta överträdaren, som godtar Kristi förtjänster. Kristus utgjorde kanalen för utflödet av Guds förbarmande, kärlek och rättfärdighet till syndaren, från hjärta till hjärta. ”… är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet” (Första Johannesbrevet 1:9)....

(26)Varje själ kan säga: ”Med Sin fullständiga lydnad har Han motsvarat lagens krav, och mitt enda hopp består i, att betrakta Honom som mitt ersättare och garant, som följde lagen felfritt för mig. Tron på Hans förtjänster frigör mig från lagens fördömelse. Han kläder mig i Sin rättfärdighet, vilken helt och fullt tillfredsställer lagens krav. Jag är fullkomlig i Honom, som åstadkommer evig rättfärdighet. Han ställer fram mig inför Gud i den fläckfria dräkt, som ingen människa bidragit till att väva. Allt har säkrats av Kristus, och all härlighet, ära och majestät tillkommer Guds Lamm, som bär bort världens synder.”

(26)Många tror, att de måste invänta en särskild impuls, för att inställa sig inför Kristus; men det enda som behövs, är att man inställer sig med ett ärligt uppsåt, att man bestämmer sig för att ta emot de erbjudanden om förbarmande och nåd, som har räckts ut åt oss. Vi skall säga: ”Kristus dog, för att frälsa mig. Herrens önskan är, att jag skall bli frälst, och jag tänker inställa mig hos Jesus sådan jag är, utan dröjsmål. Jag tänker dra nytta av löftet. När Kristus söker att dra mig till Sig, tänker jag reagera.” Aposteln säger: ”Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig” (Romarbrevet 10:10). Ingen kan tro med hjärtat och bli rättfärdig, och vinna Guds godkännande genom tro, samtidigt som personen fortsätter med sådant, som är förbjudet i Guds Ord, eller försummar en känd plikt.

(27)Tron utmynnar i goda gärningar
Äkta tro visar sig i goda gärningar; ty trons frukt är goda gärningar. I och med att Gud påverkar hjärtar, och människna överlämnar viljan åt Gud, samt samarbetar med Gud, återger personens liv det, som Gud åstadkommer inne i personen genom den Helige Ande, och då uppstår det samklang mellan hjärtats avsikt och livsföringen. Varje synd måste ges avkall på som den vedervärdighet, som korsfäste livets och härlighetens Herre, och den troendes erfarenhet måste ständigt växa till, genom att vederbörande utför Kristi verk. Rättfärdighetens välsignelse upprätthålls genom viljans fortgående överlåtande, genom fortlöpande lydnad.

(27)De, som blir rättfärdiggjorda av tro, måste ha ett hjärta, som håller sig till Herrens väg. När en människas gärningar inte stämmer överens med hennes bekännelse, visar det att hon inte är rättfärdig genom tro. Jakob säger: ”Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad” (Jakobsbrevet 2:22).

(27)En tro utan goda gärningar gör ej själen rättfärdig. ”Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro” (Jakobsbrevet 2:24). ”Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet” (Romarbrevet 4:3)....

(28)I Hans fotspår
Där tron är, där växer goda gärningar upp. De sjuka blir besökta, de fattiga tas om hand, de faderlösa och änkorna blir inte försummade, de nakna blir klädda, de utblottade får mat. Kristus gick omkring och gjorde gott, och när människor är förenade med Honom, älskar de Guds barn, och saktmod och sanning vägleder deras fotsteg. Deras ansiktsuttryck visar på deras erfarenhet, och människor blir medvetna om att de har varit med Jesus och lärt sig av Honom. Kristus och den troende blir till ett, och skönheten hos Hans karaktär uppenbaras hos dem, som på ett livaktigt sätt är knutna till kraftens och kärlekens Källa. Kristus härbärgerar all rättfärdiggörande laglydighet och helgande nåd.

(28)Alla får komma till Honom och erhålla av Hans överflöd. Han säger: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila” (Matteusevangeliet 11:28). Så varför inte lägga åt sidan all otro och rätta Dig efter Jesu ord? Du önskar vila; Du längtar efter frid. Tala då dessa ord ur hjärtat: ”Herre Jesus, jag kommer, därför att Du har gett mig inbjudan.” Lita på Honom med fast tro och tillförsikt, så kommer Han att frälsa Dig. Har Du blickat hän till Jesus, som är upphovet till och fullbordaren av Din tro? Har Du betraktat Honom, som bär på all sanning och nåd? Har Du tagit emot den frid, som bara Kristus kan skänka? Om inte, ge Dig då till Honom, och eftersträva genom Hans nåd ett sinnelag, som kommer att vara ädelt och upphöjt. Sök efter att uppnå en konsekvent, bestämd, glad anda. Mata sinnet med Kristus, som är livets bröd, så kommer Du att återspegla det underbara hos Hans karaktär och anda. [Selected Messages 1:389-398.]

nästa kapitel