Även Gud har regler

(29)Vårt unika ansvar
I egenskap av världsalltets Överste Styresman, har Gud infört lagar för både regerandet över samtliga levande varelser och alla skeenden i naturen. Allting, oavsett om det är stort eller smått, levande eller inte, står under bestämda lagar, som det inte går att förbise. Denna regel är utan undantag; för ingenting, som danats av den gudomliga handen, har fallit i glömska i det gudomliga sinnet. Men medan allting i naturen styrs av naturens lagar, är människan ensam – i egenskap av tänkande varelse och med förmågan, att förstå morallagen – ansvarig inför morallagen. Enast åt människan, skapelsens krona, har Gud skänkt ett samvete, för att hon skall inse Guds lags bindande krav, och ett hjärta med förmåga att älska lagen som något heligt, rättfärdigt och gott; och av människan fordras ögonblicklig och fullständig lydnad. Ändå tvingar inte Gud henne att lyda; hon har alltid sin fria vilja. rätt

(29)Väldigt få har förstått, att människan äger ett personligt ansvar; likväl är detta av den yttersta vikt. Vi kan var och en lyda och leva, eller överträda Guds lag, trotsa Hans myndighet och få vårt rättmätiga straff. Därför inställer sig denna fråga, som ingen kan undgå att reagera på: Skall jag lyda rösten från himmelen, de tio budorden uttalade från Sinai, eller skall jag följa med mängden, som traskar den förtärande lagen i smutsen? För dem, som älskar Gud, är den en ren fröjd att hålla Hans bud, och att göra sådant, som Han gillar att åse. Men den icke omvända människan avskyr Guds lag, och strider emot dess heliga fordringar. Människor sluter till sinnet mot det gudomliga ljuset, ja, de vägrar att vandra i dess sken. De offrar hjärtats renhet, Guds favör och sitt hopp om himmelen för självisk njutning eller världslig förtjänst. rätt

(30)Psalmisten säger: ”Herrens lag är fullkomlig” (Psaltaren 19:7, King James Version. Övers. anm.). Hur vidundelig i sin enkelhet, i sin spännvid och fulländning är inte Herrens lag! Den är så kortfattad, att varje stadga lätt låter sig fästas i minnet, och samtidigt så vittomfattande att den uttrycker hela Guds vilja. I tillägg berör den både ens yttre handlande och tankar och avsikter samt önskningar och känslor. Det kan inte mänskliga lagar göra. De kan bara befatta sig med yttre gärningar. En person må vara en överträdare, men dölja sina missgärningar för andras blickar; han må vara en brottsling – tjuv, mördare eller äktenskapsbrytare – men så länge som vederbörande undviker upptäckt, kan inte lagen döma honom som skyldig. Guds lag, däremot, lägger märke till svartsjukan, avundet, hatet, elakheten, lustan och äregirigheten, som uppfyller själen, men som inte ännu funnit uttryck i yttre handling, därför att lägligt tillfälle saknats – viljan att överträda har hela tiden funnits där. Och dessa syndiga känslor kommer att tas hänsyn till på den dag, när ”Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont” (Predikaren 12:14). rätt

(30)Lydnad medför lycka
Guds lag är enkel och lätt att förstå. Det finns de, som yvs över att de bara tror på sådant, som de förstår. Då glömmer de, att det förekommer mysterier hos människan och i yttringarna av Guds makt i naturens gång – gåtor, som den djupsinnigaste vishetslära, den mest omfattande forskning, är maktlös att förklara. Guds lag omgärdas dock inte av några mysterier. Alla kan förstå sig på de storslagna sanningar, som den omfattar. Det svagaste intellekt kan få ett klart grepp om dessa regler; den mest okunnige kan styra sitt liv och gestalta sin karaktär i enlighet med det gudomliga rättesnöret. Om människornas barn kunde lyda denna lag efter bästa förmåga, skulle de stärka sinnet och bättre förstå Guds avsikter och planer. Och dessa framsteg skulle fortsätta både i detta liv och under eviga tidsåldrar; ty hur än långt vi må nå i kunskapen om Guds vishet och makt, har vi bara skrapat på oändlighetens omätbara yta. rätt

(31)Den himmelska lagen kräver, att vi älskar Gud till det yttersta och medmänniskorna som oss själva. Om inte denna kärlek kommer till uttryck, är den ivrigaste trosbekännelse ynkligt hyckleri.... rätt

(31)Laglydnad är väsentlig, inte bara med tanke på vår frälsning, utan med tanke på trevnaden för alla, som vi har att göra med. ”Great peace have they which love Thy law: and nothing shall offend them” (Psaltaren 119:165), heter det i det Ingivna Ordet. Ändå framställer begränsade människor för folket denna heliga, rättfärdiga och goda lag, denna frihetens lag – som Skaparen Själv har anpassat till människornas behov – som ett träldomsok, som ingen orkar med att bära. Men det är syndaren, som betraktar lagen som ett tryckande ok; det är överträdaren, som inte kan se något vackert hos dess stadgar. Det köttsliga sinnet ”underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller” (Romarbrevet 8:7).... rätt

(31)Mer, än ”Du skall inte”
Vår tid kännetecknas av stor ondska och illvillighet. Massorna är förslavade av syndiga vanor och onda seder, och det är vanskligt att bryta fjättrarna, som binder dem. Likt en störtflod, översvämmar orättfärdigheten jorden. Brott, som nästan inte går att beskriva, är vardagsmat. Och ändå lär män, som säger sig vara väktare på Zions murar, att lagen bara var till för judarna, och upphörde i och med införandet evangelii tidsålders underbara förmåner. Förvisso föreligger det ett klart samband mellan den förhärskande laglösheten och brottsligheten och det faktum, att predikanter och folk håller fast vid och lär ut, att lagen inte längre är bindande. rätt

(32)Guds lags fördömande makt omfattar både det vi gör och det vi inte gör. Vi skall inte rättfärdiga oss själva för att vi inte gör det, som Gud kräver. Förutom att upphöra med att göra det onda, måste vi lära oss att göra det goda. Gud har gett oss förmågor att använda till det goda; och om de förmågorna inte kommer till användning, kommer vi helt klart att dömas som onda och slarviga tjänare. Vi har måhända inte begått några värre synder; sådana överträdelser kanske inte står uppskrivna om oss i Guds bok; men faktumet att våra gärningar inte bedömts vara rena, goda, upphöjda och ädla, visar att vi inte har gjort full nytta av de talanger, som anförtrotts åt oss och därmed drabbas vi av fördömelse . rätt

(32)Guds lag fanns före människans skapelse. Det var anpassad för heliga varelsers omständigheter; även änglar styrdes av den. Efter syndafall förblev rättesnörena för rättfärdighet desamma. Ingenting togs bort från lagen; det gick inte att förbättra en enda av dess heliga stadgar. Och eftersom lagen har förekommit sedan begynnelsen, kommer den att fortsätta att finnas till under evighetens oändliga tidsåldrar. ”Sedan länge vet jag”, säger psalmisten, ”genom dina vittnesbörd att du har fastställt dem för evig tid” (Psaltaren 119:152). [Selected Messages 1:216-220.] rätt

nästa kapitel