Väckelsen och därefter kapitel 4. Från sida 33ren sida tillbaka

Balans mellan tro och gärningar

(33)Ett levande vittnesbörd
”Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som {ihärdigt} söker honom.” {”ihärdigt” ur King James Version. Övers. anm.} Många i den kristna världen vill göra gällande, att det enda kravet för frälsning är tro; gärningar spelar ingen roll, allt som räknas, är tron. Men Guds ord säger oss, att tron i sig själv är död, när den är utan gärningar.

(33)Många vägrar att lyda Guds bud, ändå betonar de tron. Dock måste tron ha en fast grund. Samtliga Guds löften vilar på villkor. Om vi fullgör Hans vilja, om vi vandrar i sanningen, då må vi be om vad vi vill, så skall vi få det. Medan vi gör vårt bästa för att vara lydiga, kommer Gud att höra våra vädjanden; men Han kommer inte att välsigna oss vid olydnad. I fall vi väljer att trotsa Hans bud, må vi utropa: ”Tro, tro, bara tro”, och svaret skall klart och tydligt komma tillbaka från Guds osvikliga ord: ”tron i sig själv är död”. Sådan tro vore endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.

(33)För att säkra fördelarna hos Guds nåd, måste vi göra vårt; vi måste trofast verka och bära sådan frukt som tillhör omvändelsen. Vi är Guds medarbetare. Ingen skall sitta sysslolös, väntande på något storartat tillfälle, för att uträtta stordåd för Mästaren. Ingen skall försumma plikten, som ligger rakt framför fötterna; utan man skall göra det bästa av de små möjligheter, som dyker upp runt omkring en. Man måste fortsätta att göra sitt bästa i livets smärre angelägenheter, ja, med själ och hjärta gripa tag i det arbete, som Guds försyn har tilldelat en. Även den minsta uppgift skall skötas lika noggrant som de största. Ens trofasthet kommer då att antecknas i himmelens böcker.

(34)Just Du behöver inte vänta, tills vägen har jämnats framför Dig; sätt igång med, att förbättra talanerna, som anförtrotts åt Dig. Bry Dig inte om, vad världen tycker. Låt Dina ord, Din anda, Dina handlingar vara ett levande vittnesbörd för Jesus, så kommer Herren att se till att vittnesbördet om Hans ära – uttryckt genom ett välordnat liv och gudfruktigt uppförande – fördjupas och förstärks. Frukterna härav kanske aldrig kommer att skönjas på jorden, men de kommer att framstå tydligt inför Gud och änglar.

(34)Vad är min uppgift?
Vad oss själva anbelangar, skall vi göra allt vi kan för att utkämpa trons goda strid. Vi skall brottas, arbeta, sträva, våndas för att tränga oss igenom den trånga porten. Vi skall hela tiden ha Herren framför ögonen. Med rena händer, oskyldiga hjärtan skall vi försöka att hedra Gud på alla sätt. Hjälp finns att tillgå för oss i Honom, som är mäktig att frälsa. Sanningens och ljusets anda kommer att stärka och förnya oss genom sitt gåtfulla verkande; all vår andliga förbättring härstammar nämligen från Gud, inte från oss själva. Den verklige medarbetaren kommer att stöttas av Guds kraft, men slöfocken kommer inte att bistås av Guds Ande.

(34)På ett sätt måste vi förlita oss till våra egna krafter; vi skall allvarligt sträva efter att vara ivriga och att ångra våra synder, att rena våra händer hjärtan från varje smutsfläck; vi förväntas nå den högsta standard, i förtröstan på att Gud kommer att biträda oss i våra ansträngningar. För att finna, måste vi söka i tro; för att dörren skall öppnas för oss, måste vi knacka. Bibeln lär, att allting som har att göra med vår frälsning beror på vårt eget handlande. Om vi går förlorade, kommer ansvaret helt och fullt att vara vårt eget. När nu resurser ställts till vårt förfogande, kan vi gripa tag om det eviga liv, under förutsättning att vi godtar Guds villkor. Vi måste inställa oss hos Kristus i tro, måste vi vara ihärdiga för att säkerställa vårt kall och utväljande.

(35)En tro för sysslolösa?
Syndernas förlåtelse är utlovad åt den, som ångrar dem och tror; livets krona kommer att bli lönen åt den, som är trofast in i det sista. Vi växer till i nåden, genom att ta vara på den nåd vi redan har. Vi skall inte låta världen smutsa ned oss, för att stå skuldfria på Guds stora dag. Tro och gärningar går hand i hand, de fungerar i samklang under arbetet med att segra över synden. Gärningar utan tro är döda, och tro utan gärningar är död. Gärningar kommer aldrig att frälsa oss; det är Kristi förtjänst, som kommer att gagna oss. Kristus kommer att göra alla våra ofullkomliga ansträngningar godtagbara för Gud, om vi litar på Frälsaren. Den förtröstan vi måste äga, är inte en sysslolöshetens tro; den frälsande tron fungerar genom kärlek, som renar själen. Den, som tänker lyfta upp heliga händer inför Gud utan vrede och tvivel, måste vandra förnuftsmässigt i enlighet med Guds budord.

(35)Om vi skall få våra synder förlåtna, måste vi först inse vad synden är, för att kunna ångra dem och sedan bära frukt, som hör till syndaångern. Vår tro måste vila på en fast grundval; den måste luta sig emot Guds Ord, för då kommer dess frukt att ses i lydnad mot Guds uttryckliga vilja. Aposteln säger: ”utan helgelse kommer ingen att se Herren.”

(35)I jämvikt
Tro och gärningar håller oss skönt balanserade och gör oss framgångsrika i arbetet med, att vinna en fullkomlig, kristen karaktär. Jesus säger: ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” På tal om bokstavlig föda, sade aposteln: ”När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att den som inte vill arbeta inte heller skall äta.” Samma föreskrift är tillämplig på vår andliga näring; den, som vill ha det eviga livets bröd, skall anstränga sig för att säkra det.

(36)Vi lever under en viktig och intressant period av denna världs historia. Vi behöver mer tro, än vi hittills haft; vi behöver ett fastare grepp om det himmelska. Satan anstränger sig till det yttersta, för att vinna segern över oss, ty han vet att hans tid för handling är begränsad. Paulus fruktade och darrade, då han sökte att vinna sin frälsning; och borde inte vi med fruktan se till att ingen av oss visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar, och visar oss ovärdiga evigt liv? Vi bör vaka och be, samt kämpa med all vår glöd, för att klämma oss igenom den trånga porten.

(36)Varken synd eller slöhet går att ursäkta. Jesus har gått före, och Han vill att vi följer i Hans spår. Han har lidit, Han har uppoffrat Sig som ingen av oss förmår, för att föra frälsningen inom räckhåll för oss. Vi behöver inte fälla modet. Jesus kom till vår värld, för att skänka människan gudomlig kraft, så att Hans nåd skulle omvandla oss till Hans likhet.

(36)Efter jag gjort mitt bästa – vad sker sedan?
När hjärtat är inställt på att lyda Gud, när ansträngningar görs för att nå därhän, godtar Jesus denna inställning och försök som människans bästa tjänst, och Han gottgör bristen med Sin egen gudomliga förtjänst. Men Han godtar inte dem, som säger sig ha tro på Honom, och ändå sviker Hans Faders befallning.

(37)Vi hör mycket tal om tro, men vi skulle behöva höra mycket mera tal om gärningar. Många bedrar sina egna själar, genom att leva en lättsam, eftergiven, korsfri. Men Jesus säger: ”Om någon vill följa Mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa Mig.” [The Signs of the Times, den 16. Juni, 1890 (Morgonandakt i Basel, Schweiz, den 17. September, 1885.)]

(37)Som två åror
Om vi troget utför vår del, genom att samarbeta med Honom, kommer Gud att verka genom oss [för att utföra] Hans goda vilja. Men det är omöjligt för Gud att verka genom oss, om vi inte gör någon ansträngning. För att uppnå evigt liv, måste vi arbeta och arbeta allt vad vi kan.... Låt oss inte bli vilseledda av det ofta upprepade påståendet ”Allt Du behöver göra, är att tro.” Tro och gärningar är två åror, som vi måste använda lika mycket, för att [kunna] färdas mot otrons ström. ”Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.” Den kristne är eftertänksam och praktisk. Hans tro klänger med rötterna tätt omkring Kristus. Med hjälp av förtröstan och goda gärningar håller hans sin andlighet stark och vid hälsa, och hans andliga kraft tilltar, i och med att han försöker att utföra Guds verk. [The Review and Herald, den 11. Juni, 1901.]

(37)Fraför ett balanserat budskap
Måtte mina bröder vara omsorgsfulla, när de framställer ämnet om tro och gärningar inför folket, så att inte någon blir förvirrad....

(37)Måtte ingen komma med idén, att människan har föga eller intet att göra i det stora verket för att segra över synden; ty Gud gör ingenting för människan utan hennes samverkan. Säg heller inte, att sedan man gjort allt som kan fordras av en, kommer Jesus att hjälpa en. Kristus har sagt: ”utan mig kan ni ingenting göra” (Johannesevangeliet 15:5). Från början till slut skall människan samarbeta med Gud. Såvida inte den Helige Ande inverkar på människans hjärta, kommer vi att ständigt stappla och falla. Människans försök för sig själva är allt igenom värdelösa; men samverkan med Kristus innebär säger....

(38)Lämna aldrig det intrycket, att människan har föga eller intet att göra; utan lär hellre människorna att de skall samarbeta med Gud, för att vinna seger.

(38)Låt ingen hävda, att ens gärningar inte har något att göra med ens rang och ställning inför Gud. Vid domen beror den uttalade bedömningen på det, som man har gjort eller försummat att göra (Matteusevangeliet 25:34-40).

(38)Ansträngning och arbete krävs av mottagaren av Guds nåd; ty det är frukten, som uppenbarar trädets karaktär. Fastän människans goda gärningar är av lika litet värde utan tro på Jesus som Kains offergåva, vittnar de om personens värdighet att ärva evigt liv, om de är höljda i Kristi förtjänst. Det, som världen betraktar som moraliskt, uppnår inte den gudomliga nivån och har lika litet värde i himmelens ögon, som Kains offergåva hade. [Selected Messages 1:379-382. För ett brev till en predikant, där hon varnar för en ensidig framställning, se sidorna 377-379.]

nästa kapitel