Väckelsen och därefter kapitel 5. Från sida 39ren sida tillbaka

Bara frälst ”i Kristus”

(39)”Han kommer att frälsa mig nu”
Syndaren, som håller på att gå under, må säga: ”Jag är en förlorad syndare; men Kristus kom för att söka upp och frälsa det, som var förlorat. Han säger: ’Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare {till ånger}’ (Markusevangeliet 2:17, slutet ur King James Version. Övers. anm.). Jag är en syndare, och Han dog på Golgatas kors för att frälsa mig. Jag behöver inte vara icke-frälst ett enda ögonblick till. Han dog och återuppstod för att göra mig rättfärdig, och Han kommer att frälsa mig nu. Jag tar emot den förlåtelse, som Han har lovat ut.” [Selected Messages 1:392.]

(39)Den, som ångrar sin synd och tar emot livets gåva från Guds Son, går inte att betvinga. Genom att i tro greppa om den gudomliga naturen, blir han ett Guds barn. Han ber, han tror. När han blir frestad och prövad, åberopar han den kraft, som Kristus dog för att skänka, och segrar genom Hans nåd. Detta behöver varje syndare förstå. Han måste ångra sin synd, han måste tro på Kristi kraft och makt, samt godta denna kraft, som skall frälsa och avhålla honom från synd. Hur tacksamma borde vi inte vara för Kristi föredömes gåva! [Selected Messages 1:224.]

(39)Varför oroa sig?
Livet i Kristus är ett liv i stilla ro. Vi kanske inte kommer att gå i något känslorus, men vi kan alltid stilla förtrösta på Herren. Vårt hopp bygger inte på vår egen kraft utan på Kristus. Vår svaghet är förenad med hans styrka, vår okunnighet med hans kunskap, vår begränsning med hans allmakt.....

(39)Vi bör inte ständigt hysa fruktan och bekymmer för vår själs frälsning. Detta vänder sinnet bort från honom som är vår starkhet. Överlämna dig i Guds hand och förtrösta på honom. Låt Jesus vara ämnet för dina tankar och ditt tal. Låt honom vara den främste i allt. Låt dina tvivel och din fruktan fara och instäm med aposteln Paulus: "Nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv, som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig." Gal. 2:20. Förtrösta på Herren. Han är mäktig att bevara det som du har anförtrott åt honom. Om du överlämnar dig i hans händer, skall du kunna övervinna genom honom som har älskat dig. Vägen till Kristus, s. 70

(40)Det här kan Du lita på!
“Han, som genom sin egen försoningsdöd gav människan tillgång till eviga rikedomar, kommer inte att försumma att använda denna kraft för vårt bästa..... Över den som i enkel tro överlåter sig till Kristus har Satans väpnade styrkor ingen makt.” [Såningsmannen, s 157

(40) ”Tillräckligt mycket nåd har tillhandahållits, för att den troende själen skall kunna hållas fri ifrån synd.” [Selected Messages 1:394.]

(40) ”I Honom har vi en fullständig offergåva, en omätbar uppoffring, en mäktig Frälsare, som förmår att till det yttersta frälsa alla, som kommer till Gud genom Honom. I kärlek uppträder Han för att uppenbara Fadern, för att försona människan med Gud, för att omskapa henne i hennes Danares bild.” [Selected Messages 1:321.]

(40)Petrus’ brist
Det onda som orsakade Petrus fall och som utestängde farisén från gemenskapen med Gud orsakar tusentals människors undergång i dag. Det mest kränkande för Gud och det farligaste för människans själ är stolthet och självtillräcklighet. Det är den mest hopplösa och obotliga synden.

(41)Petrus fall var inte något som skedde omedelbart, utan det var en successiv utveckling. Hans självförtroende fick honom att tro att han var räddad, och steg för steg gick han nerför den stig som ledde honom till att till slut förneka sin Mästare. Så länge vi befinner oss på denna sida himlen kan vi aldrig lugnt lita på oss själva eller uppleva att vi är skyddade mot frestelse. [Anm.: Det är den kristnes förmånsrätt, att han genom att ta emot Kristus blir frälst från sina synder och kan fröjdas i denna sin frälsning. Men varken Bibeln eller Profetians Andes skrifter stödjer den omhuldade läran ”en gång frälst, alltid frälst.” En person må bli frälst i dag, men om vederbörande slutar att hålla ögonen på Jesus och dagligen växa i Honom, kan personen bli självsäker och gå förlorad i morgon. Aposteln Paulus tillkännagav: ”Jag dör varje dag”. På ett sätt är omvändelsen en daglig erfarenhet.

(41)Studera ingående varningen till oss från Petri liv. Läs sammanhanget och det liknande uttalande, som följer. Du kommer att upptäcka, att det förbryllande avsnittet förklarar sig självt. Vår Herre vill, att varje kristen fritt skall glädjas åt sin frälsning, den frälsning han eller hon åtnjuter dagligen. Och när personen tillfrågas: ”Är Du frälst?”, kan vederbörande tryggt svara ja. Han kan förklara, att denna erfarenhet utmynnar i ständigt beroende på Gud och i daglig tillväxt som kristen. – Whitestifelsen.] De som tar emot Frälsaren kan uppleva en omvändelse som är äkta nog, men de ska aldrig undervisas att säga eller ens känna att de är räddade eftersom det är missvisande. Var och en skulle undervisas att hysa hopp och tro, och trots att vi överlåtit oss själva till Kristus och vet att han accepterar oss, kan frestelsen ändå nå oss. Guds Ord säger klart: "Många skall bli renade och tvagna och luttrade." Dan 12:10. Bara den som håller ut då han prövas får det eviga livets segerkrans. Jak 1:12.

(41)De som tagit emot Kristus och redan i början optimistiskt säger: Jag är räddad, utsätter sig för faran att lita på sig själva. De har tappat sin egen svaghet och sitt ständiga behov av gudomlig styrka ut sikte. De är helt oförberedda på Satans förförelser, och när de frestas faller många, precis som Petrus, ner i syndens djup. Vi har blivit varnade: "Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller." 1 Kor 10:12. Vår enda säkerhet är att aldrig lita på oss själva utan på Kristus.. Såningsmannen, s. 157

(41)Känn Dig aldrig ”nöjd”!
Det finns många som bekänner Kristus, men som aldrig blir

(42)mogna kristna. De medger att människan är fallen, att hennes natur är försvagad, att hon själv inte kan uppnå rätt moralisk standard, men de säger att Kristus har burit hela bördan, hela lidandet, hela självförnekelsen, och de låter Honom gärna bära detta. De säger, att det enda de behöver göra, är att tro; men Kristus har sagt: ”’Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig” (Matteusevangeliet 16:24). Jesus höll Guds bud....

(42)Vi skall aldrig slå oss förnöjt till ro, och upphöra att göra framsteg samt säga: ”Jag är frälst.” När den tanken slår rot, upphör också bevekelsegrunderna för vaksamhet, för bön, för allvarlig ansträngning att tvinga sig själv framåt mot högre och ädlare mål. Ingen helgad tunga kommer att höras yttra de orden, förrän Kristus anländer och vi träder genom portarna till Guds stad. Då kommer vi, med största anständighet, att skänka Gud och Lammet äran för vår eviga frälsning. Så länge som människan är full av svaghet – av egen kraft förmår hon inte att frälsa sig själv – bör hon aldrig våga att säga ”jag är frälst.”

(42)Det är inte den, som ikläder sig rustningen, som kan yvas över segern; ty han har en strid att utkämpa och en seger att säkra. Det är den, som håller ut till änden, som kommer att bli frälst. [Selected Messages 1:313-315.]

(42)Koppling till Kristus – låtsad, eller verklig?
Vad kan jag säga till er, mina bröder, som kan väcka er upp ur er materiella säkerhet? Jag har sett farorna som hotar er. Det finns både troende och icke-troende i församlingen. Kristus framställer dessa två klasser i liknelsen om vinträdet och grenarna. "Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder. Såsom grenen icke kan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förbliver i vinträdet, så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig. Jag är vinträdet, I ären grenarna. Om någon förbliver i mig, och jag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra." (Joh. 15: 4, 5.)

(43)Det är stor skillnad mellan en påstådd och en verklig förbindelse med Kristus genom tron. Att bekänna evangelium gör människor till medlemmar i församlingen, men det är inte något bevis för att (229) de har en livgivande förbindelse med det levande Vinträdet. En regel finns, efter vilken sanna lärjungar kan skiljas från dem som påstår sig följa Kristus men inte tror på Honom. Den ene bär frukt, den andre är utan frukt. Den ene är ofta föremål för Guds tuktande kniv, för att han skall bära ännu mera frukt; medan den andre, den förtorkade grenen, inom kort skall skiljas från det levande Vinträdet.....

(43)Grenens fibrer är nästan identiska med vinstockens, tillflödet av liv, kraft och fruktbarhet från stammen till grenarna är obehindrad och konstant. Roten sänder näring genom grenarna. Sådant är den sant troendes förhållande till Kristus. Han förblir i Kristus och hämtar sin näring från honom.

(43)Detta är något personligt
Denna andliga förbindelse kan upprättas endast genom utövande av en personlig tro. Denna tro måste från vår sida uttrycka den högsta kärlek, full förtröstan och hel överlåtelse. Vår vilja måste vara helt underordnad den gudomliga viljan; våra önskningar, begär, intressen och vår ära identiska med Kristi rikes framgång och Hans ära, i det att vi oavbrutet erhåller nåd från Honom och visar Honom vår tacksamhet.

(43)När denna intima förbindelse och kontakt finns har våra synder lagts på Kristus och Hans rättfärdighet tillräknas oss. Han blev gjord till synd för oss för att vi skulle bli rättfärdiggjorda i Honom. Vi har tillträde till Gud genom Honom och vi blir mottagna genom Hans älskade Son.....

(43)Det var när Jesus skulle ta avsked av Sina lärjungar, som Han gav dem den vackra bilden av Sitt förhållande till de troende. Han hade visat dem den nära förbindelsen med Sig, genom vilken de skulle erhålla andligt liv när de inte längre kunde se Honom. För att inpränta det i deras sinnen gav Han dem bilden av vinträdet som den mest slående och lämpliga symbolen.....

(44)Alla Kristi efterföljare har lika djupt intresse av denna lektion, som de lärjungar hade, som lyssnade till Hans ord. Vid avfallet fjärmade sig människan från Gud. Denna separation är vidsträckt och fruktansvärd, men Kristus har på nytt vidtagit åtgärder, genom att skapa en kontakt genom Sig själv. Det ondas makt är så identisk med människans natur, att ingen kan övervinna den på annat sätt än genom att vara förenad med Kristus. Genom denna enhet kan vi få moralisk och andlig kraft. Om vi har Kristi Ande skall vi frambringa rättfärdighetens frukter, frukter som skall ära och välsigna människor och förhärliga Gud.

(44)Fadern är vingårdsmannen. Han beskär kraftigt och nådigt varje fruktbärande gren. De som delar Kristi lidanden och skam nu, kommer att dela Hans ära senare. Han ”skäms inte för att kalla dem bröder”. Hans änglar tjänar dem. Hans andra ankomst kommer att vara som Människosonen, då Han alltså också med Sin härlighet identifierar Sig med mänskligheten. För dem, som har förenat sig med Honom, förklarar Han: ”Kan då en mor glömma sitt barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt? Och även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig. Se, på mina händer har jag upptecknat dig. Dina murar står alltid inför mig.”

(44)Beskär grenarna
O, vilka häpnadsväckande förmåner är det inte som erbjuds oss?

(44)Vill vi med djupaste allvar anstränga oss att åstadkomma denna förening med Kristus, som är den Ende genom vilken vi kan få dessa välsignelser? Vill vi bryta med våra synder genom rättfärdighet och med vår orättfärdighet genom att vända oss till Herren? Tvivel och otro är vida utbredda. Kristus ställer frågan: ”Men skall väl Människosonenn när han kommer, finna en sådan tro på jorden?” (Luk.18:8) Vi måste värna om en levande verksam tro. Vår tros varaktighet är villkoret för vår förening.

(45)En förening med Kristus genom en levande tro är varaktig. Vilken annan förening som helst måste ta slut. Kristus valde oss först och betalade en oändligt stor lösepenning för vår återlösning, och en kristen väljer Kristus som det första och sista och bästa i alla avssende. Men denna förening kostar oss något. Det är en förening som kräver att vi stolta människor går in i för att vara helt beroende. Alla som går in i denna förening måste känna sitt behov av Kristi försonande blod. Deras hjärtan måste förvandlas. De måste böja sin vilja in under Guds vilja. Det kommer att uppstå en kamp mot inre och yttre hinder. Det krävs ett smärtsamt arbete för att lösgöra sig från något och knytas till något annat. Stolthet, egenkärlek, fåfänga och världslighet - synd i alla dess olika former - måste övervinnas, om vi skall kunna ingå förening med Kristus. Orsaken till att så många upplever det kristna livet så beklagansvärt hårt, varför de är så ombytliga, så skiftande, är att de försöker förena sig med Kristus utan att först lösgöra sig från dessa avgudar, som de älskar

(45)Efter att föreningen med Kristus har uppstått, kan den endast bevaras genom allvarlig bön och outröttliga ansträngningar. Vi måste stå emot, vi måste förneka och besegra vårt eget jag. Genom Kristi nåd och genom att visa mod, tro och vaksamhet kan vi vinna seger. [Vittnesbörd för Församlingen Band 5:228-231.]

nästa kapitel