| Evangelisation kapitel 19. Från sida 628 | ren sida tillbaka |
(628)Själva Tjänandets Anda (628)Förbarmande för de Förlorade – Men hur få är det inte bland oss, som betraktar syndares frälsning i samma ljus som den himmelska världen ser den – som en plan som från evighet har beslutats i Guds sinne! Hur få av oss är det inte, som har våra hjärtan knutna till Återlösarens hjärta i detta högtidliga, avslutande verk! Det finns knappt en tiondedel av det medlidande med ofrälsta själar som det borde finnas. Det finns så många som måste varnas, men hur få är det inte, som har så mycket förståelse för Gud, att de vill vara allt eller ingenting om de bara kan se själar bli vunna för Kristus! – Evangeliets Tjänare, sidan 82 (1915). rätt (628)Hängivenhet, Kärlek och Självuppoffring – Guds arbetare bör lägga i dagen bruket av den högsta grad av mental och moralisk energi, som naturen, förfining och Guds nåd har utrustat honom med. Dock står hans framgång i förhållande till den grad av hängivenhet och självuppoffring, vari han utför arbetet, snarare än i vare sig naturliga eller vunna förmågor... Gudomlig nåd utgör grundbulten hos den frälsande kraften; den förutan är all mänsklig ansträngning förgäves. – Counsels to Parents, Teachers, and Students, sidorna 537-538 (1913). rätt (629)Kärlek och Förbarmande – Herren önskar, att vi skall glömma bort oss själva, när vi söker själars frälsning. Våra liv är sämre, än ett misslyckande, om vi inte lämnar efter oss några spår av kärlek och förbarmande. Gud verkar inte genom en hård, envis, kärlekslös person. Vederbörande fördärvar mönstret, som Kristus eftersträvar, att Hans arbetare skall uppenbara för världen. Oavsett plats i verket, skall Guds medarbetare lägga ned i sina ansträngningar Kristi godhet och välvilja samt kärlek. rätt (629)Gud ropar på ljusbärare, som fyller världen med det ljus och den glädje, som härstammar från Kristus. Gud använder ödmjuka individer, som erkänner sin egen svaghet, som inte tror, att Guds verk står och faller med dem. Vederbörande håller i minnet, vad tjänsten för Gud kräver av dem – ett anständigt språk och handlande, som Gud önskar Sig. De visar, att Kristus huserar i hjärtat och ingjuter renhet i hela personen. – Brev 197, 1902. rätt (629)Med ett Barns Enkelhet – Låt oss verka med alla våra förmågor, för att tydliggöra sanningen för den här tiden för dem, som inte förstår den. Herrens välsignelse kommer att vila över varje själ, som griper sig an med Hans verk på förståndigt sätt... rätt (629)Låt oss uppamma enkelheten hos små barn. Den dyrbara Bibeln, Guds Bok, är vår lärare. Åt alla, som vandrar ödmjukt, skänker Gud Sin Helige Ande och stöttar dem genom hjälpen från heliga änglar, för att de skall göra sunt intryck på folks sinnen. – Manuskript 77, 1909. rätt (630)Utan Prisande – Vi måste uträtta arbetet i renhet och troget, fastän ingen i världen säger ”Väl gjort!” Våra liv måste vara exakt det, som Gud vill att de skall vara – ett trofast utförande av goda gärningar, vänliga och hänsynsfulla handlingar, uttryck för saktmod, renhet och kärlek. På så vis framställer vi Kristus för världen... rätt (630)De arbetsslitna män, som går i främsta ledet under det stora arbetet för själars frälsning, är de, som Gud kommer att hedra. – Brev 120, 1898. rätt (630)Det farliga Smickret – Koncentrera Er på Kristus. Håll inte blicken på någon favoritpredikant, varvid Ni kopierar hans exempel och tar efter hans åtbörder, så att Ni, kort sagt, blir hans skugga. Låt ingen person forma Er... rätt (630)Prisa ingen människa; smickra ingen; och låt ingen prisa eller smickra Er. Satan gör redan nog mycket av detta. Förlora redskapet ur sikte, och tänk på Jesus. Prisa Herren. Förhärliga Gud. Sjung i hjärtat till Gud. Tala om sanningen. Tala om det kristna hoppet, det kristna himmelriket. – Manuskript 8a, 1888. rätt (630)Med lång Stubin – Vi bör inte leva för att vakta våra känslor eller vårt rykte, utan för att frälsa människor. När vi blir intresserade av människors frälsning slutar vi med att fästa oss vid de små skiljaktigheter som så ofta uppstår i vårt umgänge med varandra. Oavsett vad andra tänker om oss eller gör mot oss, behöver det inte störa vår enhet med Kristus och vår gemenskap med Anden. – Hälsa för Hela Människan, sidan 425 (1905). rätt (630)Glad och tacksam Anda – När frälsningens försäkran, som gnistrar likt en diamant, är vår, kommer vi att visa glädje och tacksamhet, vilket anstår varje Jesu Kristi efterföljare. När Guds kärleks uppmjukande, dämpande inflytande går som en röd tråd genom våra liv, gör den intryck på sinnen, så att den blir en doft av liv till liv. Men en hård, fördömande anda sänder många själar, om den får fritt spelrum, raka spåret bort från sanningen och in i fiendens led. Vilken allvarlig tanke! Att tålmodigt bemöta de frestade, fordrar kamp med jaget. – Brev 1a, 1894. rätt (631)Saktmodigt och ödmjukt Hjärta – Värdet på vårt arbete kommer sig inte av, att vi bullrar ute i världen, att vi är nitiska, ivriga och aktiva i vår egen kraft. Vårt arbetes värde beror på graden av dopet i den Helige Ande. Värdet hos vårt arbete beror på förtröstan på Gud, vilket åstadkommer ett ädlare sinne, så att vi tålmodigt säkrar våra själar. Vi bör fortlöpande be till Gud om, att Han skulle öka vår styrka, att Han skulle göra oss mäktiga i Sin kraft, att Han skulle tända den gudomliga kärlekens flamma i våra hjärtan. Guds sak tjänas bäst av dem, vars hjärtan är saktmodiga och ödmjuka. – Manuskript 38, 1895. rätt (631)Guds Verk, inte vårt – Nå, just detta behöver vi förstå, att verket inte är vårt, utan Guds, och att vi bara är redskapen i Hans händer för dettas åstadkommande. Vi måste söka Herren helhjärtat, för då kommer Herren att verka för oss. – The Review and Herald, den 10. Maj, 1887. rätt (631)Uppoffring vid varje Steg – Vi närmar oss slutet på denna världs historia, och de olika grenarna inom Guds verk skall bedrivas med mycket större självuppoffring, än vad hittills har varit fallet. Verket för dessa avslutande dagar är ett missionsverk. Den nuvarande sanningen, från första till sista bokstaven i alfabetet, innebär missionssatsning. Arbetet, som skall utföras, kräver uppoffring under varje steg framåt. Det är meningen, att medarbetarna skall lämna sina prövningar renade, likt guld luttrat av eld. – The Review and Herald, den 18. november, 1902. rätt (632)Lär och lev ut Trospunkterna – Guds tjänare skall visa den största försiktighet och omsorg, när det gäller trospunkterna de lär ut, det exempel de går före med, och det inflytande de utövar över dem, som har med dem att göra. Den store aposteln vädjar till församlingen och till Gud, att vittna om sanningen och uppriktigheten hos hans bekännelse. ”Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till”, säger han, ”hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror.” {Första Tessalonikerbrevet 2:10.} – The Review and Herald, den 11. december, 1900. rätt (632)Undvik Affärskrångel – Vi skall vara Hans medarbetare. Hans tjänare behöver slita sig från allt affärskrångel, som skulle söla ned deras Kristuslika karaktärer. Fiskemännen, som Frälsaren kallade, lämnade genast sina nät. De, som överlåter sig åt arbetet som predikanter, får inte trassla in sig i affärsangelägenheter, som gör dem hårdhudade och saktar ned deras andliga avancemang inom den verksamhet, som Herren har ålagt dem. – Brev 53, 1905. rätt (632)Bristande Uppriktighet är fatal – Det får inte förekomma någon falskhet, någon ohederlighet, i medarbetarens leverne. Förvisso är en felande tro, om än uppriktig, farlig för alla, men bristande uppriktighet hos den, som tror på sanningen, är fatal. – The Medical Missionary, januari, 1891. rätt (632)En hård Anda förnekar Kristus – Människor kan tala om trospunkter likt ett rinnande vatten, och de kan uttrycka stark förtröstan på teorier, men besitter de Kristuslikt saktmod och kärlek? I fall de uppenbarar en hård, kritisk anda, förnekar de Kristus. Med mindre de är snälla, ömhjärtade, långmodiga, är de inte som Jesus; de bedrar sina egna själar. En anda helt olik Kristi kärlek, ödmjukhet, saktmod och mildhet förnekar Honom, oavsett bekännelse. – The Review and Herald, den 9. februari, 1892. rätt (633)Tala Tro och Uppmuntran – Låt oss ge akt på våra ord. Låt oss tala tro, så kommer vi att få tro. Ge aldrig plats åt en modstulen tanke i Guds verk. Yttra aldrig ett tvivlets ord. Det är nämligen ett sädeskorn, som sås i hjärtat på både talaren och åhörarna, och det bringar en skörd av modstulenhet och otro. – Brev 77, 1895. rätt (633)Klander av andra Arbetare ger Nedstämdhet – Det är vår förmån, att yttra ord, som uppmuntrar våra kamrater och ämbetsbröder; det är inte vår förmån, att yttra ord, som orsakar nedstämdhet. Det är inte klokt, att jämföra oss med andra arbetare, att tala om deras misslyckanden och komma med invändningar mot deras arbetssätt. Det är föga överraskande, i fall de, som kämpar under ett helt lass med ansvar, och möts av talrika prövningar, någon gång begår ett misstag... rätt (633)Låt oss bli medvetna om det goda, som syskonen gör, och tala om detta. – Brev 204, 1907. rätt (633)Avund och Misstanke medför Splittring – Det finns ingenting, som så allvarligt försenar och försvårar verket inom dess skilda grenar, som avund och misstanke samt ondskefulla förmodanden. Dessa avslöjar närvaron av splittring ibland Guds arbetare. Själviskheten är roten till allt ont. – Brev 113a, 1897. rätt (633)Irreparabel Skada för Arbetskamrater – Ingen skall vara elak och diktatorisk i umgänget med Guds arbetare. De, som gärna klandrar andra, bör tänka på sina egna misstag, vilka kan ha varit lika allvarliga, som deras, vilka de slår ned på andra för. De bör böja sig i syndaånger inför Gud, och be Honom om förlåtelse för de skarpa uttalanden de har gjort och den obetänksamma anda de har gett prov på. Kom ihåg, att Gud hör varje ord Du säger, och såsom Du själv dömer andra, kommer Du att själv dömas... rätt (634)Borde vi inte avhjälpa de existerande svårigheterna, genom att eftersträva de sårades återställande, inte genom att skära av deras lemmar, lämnande dem lytta för livet, med inskränkt duglighet, då de i stället kunde ha gjorts friska igen? – Manuskript 143, 1902. rätt (634)Klander mot andra försvagar den egna Insatsen – Alla världsliga inslag skall sållas bort från Guds medarbetares planer och tillvägagångssätt. Deras arbete skall utföras med Kristuslik enkelhet. Håll i minnet, att den frivillige klandraren försvagar sig själv. Gud har inte ålagt män eller kvinnor skyldigheten, att leta fel hos sina ämbetskamrater. – The Review and Herald, den 2. september, 1902. rätt (634)Satans särskilda Frestelse – Om personer önskar, att ställa sig till Guds förfogande som arbetare, skall de inte klandra andra, för att göra deras brister uppenbara. Det här är Satans särskilda lockbete, varigenom han försöker, att underminera verket. – Manuskript 152, 1898. rätt (634)Självgodhet raserar Verket – Vi vill ha personer, som stärker och bygger upp verksamheten, inte raserar och ödelägger det, som andra försöker att göra. Vi behöver män och kvinnor, som Gud kan använda, vars hjärtans sterila mark har plöjts upp. rätt (634)Vi behöver inte arbetare, som måste stöttas och bäras av dem, som länge har omfattat tron, som anser sig vara fläckfria. Till sådana vill vi säga: ”Håll Er, där Ni är.” Vi har fått nog av denna grupp arbetare. Vi vill ha arbetare, som inte är gjutna i själviskhet, som inte är självgoda. – Manuskript 173, 1898. rätt (635) Komplicerar Budskapets Framåtskridande – Guds och människans fiendes särdrag finner alltför ofta uttryck i vår anda och inställning mot varandra. Vi människor skadar varandra, eftersom vi inte tar del av den gudomliga naturen; och härigenom motverkar vi fullkomnandet av den egna karaktären. Vi orsakar bekymmer för oss själva, och gör arbetet svårt och slitsamt, eftersom vi betraktar vår anda och våra karaktärsbrister som dyrbara egenskaper, som vi måste klänga oss fast vid och uppamma än mer... rätt (635) Vi gör arbetet med sanningens befrämjande tio gånger svårare, än det verkligen är, genom att rycka Guds verk ur händerna på Honom och hålla i det själva. Vi tror oss ständigt behöva uppfinna nya taktiker, för att få andra att göra sådant, som vi anser dem böra göra. Tiden vi slösar på detta, gör arbetet mera invecklat; ty den store Överste Arbetaren lämnas åsido i omsorgen om Sina egna arvtagare. Vi åtar oss uppgiften, att lappa och laga andras sinnelag, men vi lyckas bara med, att förvärra bristerna. Vi borde snarare låta Gud sköta Sin egen uppgift; ty Han inser vår oduglighet i karaktärers omdaning. – The General Conference Bulletin, den 25. februari, 1895. rätt (635) Tillhuggna och polerade genom Tjänande – De med bristfällig karaktär, uppförande, vanor och handlingar, bör ta till sig råd och tillrättavisning. Den här världen är Guds verkstad, och varje sten, som går att använda för det himmelska templet, måste huggas till och poleras, tills den är en beprövad och dyrbar sten, passande för sin plats i Herrens byggnad. Men om vi vägrar, att fostras och tuktas, kommer vi att bli lika stenar, som inte låter sig huggas till och poleras. Dessa slängs i soporna som värdelösa. – The Youth’s Instructor, den 31. augusti, 1893. rätt (636) Förfiningens och Vänlighetens Gracer (636) Den fulländade Mönsterbilden – Från barndom till vuxen ålder levde Kristus ett liv, som utgjorde ett fullödigt mönster för ödmjukhet och flit samt lydnad. Han var alltid eftersinnande och hänsynsfull mot andra, ständigt självförnekande. Han bar himmelens insegel, inte för att bli tjänad, utan för att tjäna... rätt (636) Kristi osjälviska liv är ett exempel för alla. Hans karaktär är mönstret för de sinnelag vi kan forma, om vi följer i Hans fotspår. – Manuskript 108, 1903. rätt (636) Värdighet, Artighet, Förfining – Förvissa Er om, att Ni försvarar verkets värdighet genom ett väldordnat leverne och gudsvördande uppförande. Räds aldrig för, att höja standaret för mycket. De familjer, som utför missionens arbete, bör komma människorna när. Jesu anda bör genomsyra medarbetarens själ; det är de trevliga, medkännande orden, visandet av opartisk kärlek för deras själar, som bryter ned stolthetens och själviskhetens hinder, och visar icke troende, att vi äger Kristi kärlek; och då hittar sanningen fram till hjärtat. Detta är vårt arbete, jämte förverkligandet av Guds plan. Vi måste göra oss av med allt ohyfs och all kantighet. Artighet, förfining, kristen hövlighet måste omhuldas. Akta Er för, att snäsa till och tala för mycket klarspråk. Betrakta inte sådana egenheter som dygder; ty Gud ser dem inte som sådana. Försök, att inte såra någon i onödan. – The Review and Herald, den 25. november, 1890. rätt (637) Kristus vårt Exempel i Etikett – Utsökta tankar och gott uppträdande lär man sig bättre i Guds skola än om man följer människors regler. Hans kärlek genomströmmar hjärtat och lägger sista handen vid att förfina karaktären för att vi ska likna honom. En sådan bildning ger oss en värdighet som kommer från Gud och en känsla för det passande. Den ger oss rätt inställning och ett milt sätt som aldrig kan mäta sig med den ytliga puts som det moderna samhället kan ge. – Vägen till Mognad, sidan 261 (1903). rätt (637)Sann Etikett – omfattande Medkänsla och Vänlighet – Många som lägger stor vikt vid etikett visar mycket lite respekt för allt som inte följer deras konstlade standard, hur fint deras uppträdande än är. Det är falsk utbildning som leder till kritiskt högmod och exklusivitet. rätt (637) Det viktigaste i artigheten är att visa hänsyn för andra. En tålmodig utbildning inriktad på väsentligheter ökar medkänslan och uppmuntrar allmän vänlighet. – Vägen till Mognad, sidan 261 (1903). rätt (637) Ömsinthet och Vänlighet – Ni båda behöver bli smidigare. Era ord skall vara en lisa för själen, inte skära djupa sår i den. Låt Era hjärtan fyllas med kärlek till själar. Arbeta för omgivningen med djupgående, ömsint intresse. I fall Ni ser någon begå ett misstag, gå till honom på det sätt Kristus har anvisat i Sitt Ord, och se, om Ni inte kan utagera saken med Kristuslik mildhet. Be med honom, och lita på, att Frälsaren skall visa vägen ut ur vanskligheten. rätt (638) Predikanter behöver en stor dos av Guds nåd, för att utföra sin syssla på godtagbart sätt. När en förkunnare upptäcker, att medlemmarna i en församling står uppradade mot varandra, skall han höja stoppskylten, och göra sitt till, för att åstadkomma samförstånd. Han skall icke ge skarpa, diktatoriska råd eller befallningar. Detta är inte nödvändigt. Det är en insats, som är sämre, än bortkastad... rätt (638) Herren uppmanar Er till, att utöva ett upplyftande inflytande. Släpp in i hjärtat sanningarna hos Guds Ord. Endast på så vis blir sinnet ett med Guds. Ställ Er under den Helige Andes formande inflytande. Då kommer Ni att bli fyllda med kraft för det goda... rätt (638) Varhelst Jesu kärlek härskar, förekommer det frid och vila. Där denna kärlek verkligen uppskattas, verkar den likt ett uppfriskande vattendrag i en öken, förvandlande ofruktbarhet till fruktsamhet. – Manuskript 105, 1902. rätt (638) Takt och sunt Omdöme smälter Hjärtan – Takt och gott omdöme ökar tjänarens användbarhet hundrafaldigt. Om han talar rätt ord i rätt tid och visar rätt ande, så kommer detta att utöva ett mildrande inflytande på hjärtat hos den som han försöker hjälpa. – Evangeliets Tjänare, sidan 85 (1915). rätt (638) Vänlighet mot dem, som inte delar vår Lära – De, som inte delar vår tro och lära, skall bemötas vänligt. De tillhör Kristus, och vi kommer att få möta dem på den stora räkenskapens dag. Vi kommer att behöva möta varandra i domen, och där se verkningarna av våra tankar, ord och gärningar, fast inte såsom vi har betraktat dem, utan såsom de verkligen har varit. Gud har påtalat för oss skyldigheten, att älska varandra, såsom Kristus har älskat oss. – The Youth’s Instructor, den 9. december, 1897. rätt (638) Utan personlig Känsla och Själviskhet – Vi måste arbeta enligt Hans [Guds] regler och arrangemang, om vi skall bli framgångsrika. Gud godtar endast de ansträngningar, som utförs villigt och med ödmjukt hjärta, utan drag av personliga känslor eller själviskhet. – Brev 66, 1887. rätt (639) Sätt på Dig Evangeliets Skor – Min broder, jag hyser en intensiv önskan om, att Du skall bli en man enligt Guds eget hjärta. En förändring måste ske i Ditt liv. Du har den värdefullaste sanning att framföra, men Du måste sätta på Dig evangeliets skor – Dina fötter måste ha ”den beredskap som fridens evangelium ger.” {Efésierbrevet 6:15.} Ditt sätt, att tala till folk, är inte alltid trevligt inför Gud. Du behöver erfara Hans omvändande krafter i själen varje dag. Du är full av kroppslig kraft och energi, men Du behöver mycket av Kristi nåd, så att det går att säga om Dig, som det gick att yttra om Honom: ”ditt saktmod gör mig stor.” {Psaltaren 18:36.} När den Helige Ande övertar Ditt sinne och behärskar Dina svallande känslor, kommer Du att bli mera Kristuslik. – Brev 164, 1902. rätt (639) Heligheten hos Guds Verk – Att vi hanterar heliga saker och ting, såsom vi gör med alldagliga företeelser, är en oförskämdhet mot Gud; ty den tjänst, som Gud har kallat oss till, nämligen att förmedla ljus till denna värld, inbegriper det heliga. De, som alls är kopplade till Guds verk, skall inte rätta sig efter sin bristfälliga visdom, utan förlita sig till Guds klokhet, annars löper de risk, att jämställa det heliga med det alldagliga, varigenom de skiljer sig från Gud. – The Review and Herald, den 8. september, 1896. rätt (639) Känsla för heligt Ansvar – Unga män står upp för att engagera sig i Guds verk, av vilka knappast någon har känsla för verkets ansvar och helighet. ... De talar nonsens och skämtar med unga flickor, samtidigt som de nästan dagligen lyssnar till de allvarligaste och mest själsgripande sanningar. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidan 473 (1875). rätt (640) Inte Skådespelare, utan Ordets Undervisare – Jag ser behovet av stor reformation ibland pastorerna, för att de skall motsvara Guds önskningar. Predikanterna stående i talarstolen har inte tillåtelse, att uppföra sig likt skådespelare på scenen, där de antar poser och uttryck ägnade, att åstadkomma effekt. De bemannar inte den heliga talarstolen i egenskap av skådespelare, utan av förmedlare av allvarsmättade sanningar. Det förekommer också fanatiska predikanter, som, i sina försök att förkunna Kristus, stormar, ropar, hoppar upp och ned och dunkar nävarna i bänken framför sig, som om dessa fysiska åthävor skulle göra någon skillnad. Sådant jönsande förstärker inte de yttrade sanningarna, utan snarare tvärtom, de äcklar män och kvinnor ägande sansat omdöme och upphöjda åsikter. Det åligger män, som antar pastorskallet, att undvika allt oborstat och larmande uppträdande i predikstolen. rätt (640) Förargelseväckande och ofina åtbörder ogillas i samhället i stort; hur illa sedda bör de då inte vara inom evangelitjänstens okränkbara verk! Pastorn skall uppodla älskvärdhet, artighet och fina manér. Han skall uppföra sig med den stilla värdighet, som ankommer hans upphöjda kall. Allvarsamhet, en smula gudaktig myndighet, jämte saktmod, skall utmärka uppförandet av honom, som lär ut Guds sanning. rätt (640) Predikanter skall inte ha för vana, att berätta historier i predikstolen; det förtar kraften och allvaret hos den framförda sanningen. Berättandet av anekdoter eller dråpligheter, som väcker skratt eller lättsinniga tankar hos åhörarna, förtjänar skarp tillrättavisning. Guds sanning skall klädas i anständigt och värdigt språk; och illustrationerna skall vara av samma art. rätt (640) Vore pastorskåren det, som den borde och skulle kunna vara, skulle utbredarna av Kristi sanning verka i samklang med änglarna; de skulle vara samarbetare med sin store Lärare. Kristi tjänare ber för litet, däremot är det ingen brist på självupphöjelse. De gråter för sällan mellan förhuset och altaret, och ropar: ”’HERRE, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas”. {Joel 2:17.} Det förekommer för många långa lärosatspredikningar, som helt saknar andlig nerv och Guds kärlek. Det förekommer för mycket viftande med armarna och berättande av humoristiska anekdoter i talarstolen, och det sägs för litet om Jesu Kristi kärlek och förbarmande. rätt (641) Det räcker inte, att förkunna för människorna; vi måste be med och för dem; vi får icke hålla oss kallsinnigt väck från dem, utan medlidsamt närma oss de själar vi önskar att se frälsta, besöka och samtala med dem. En pastor, som på rätt sätt utför sitt arbete utanför predikstolen, åstadkommer tio gånger mer, än den, som begränsar sina ansträngningar till talarstolen. – The Review and Herald, den 8. augusti, 1878. rätt (641) Undvik Gyckel och Skämt – Gycklandets och skämtandes anda, lättsinnets och struntpratets anda, utgör en stötesten för syndare och ett än värre hinder för dem, som redan vandrar på vägen till ohelgelse. Förhållandet, att somliga har låtit detta karaktärsdrag utvecklas och stärkas, till dess gyckel är lika naturligt som deras andning, tar inte bort dess onda verkningar. Om någon kan peka ut ett struntord talat av vår Herre, eller något lättsinne hos Hans sinnelag, må han mena, att hans eget lättsinne och tramsande går att ursäkta. Denna anda är okristen; ty är man kristen, är man lik Kristus. Jesus är den felfria mönsterbilden, och vi måste ta efter Hans goda föredöme. En kristen är den förnämsta sortens människa, en Kristi företrädare. rätt (641) Vissa, som är lagda åt gyckel och fällandet av lättsinniga och tramsiga anmärkningar, kan ändå ställa sig i den heliga talarstolen med lämplig värdighet. De kan genast övergå till, att tänka på allvarliga ämnen, och för åhörarna framställa de viktigaste, mest prövande sanningar, som någonsin har anförtrotts åt dödliga; men måhända deras arbetskamrater, som de har påverkat, och som har anslutit sig till dem i deras obetänksamma skämtande, inte förmår, att lika snabbt ändra sina tankars ström. De känner sig fördömda, deras sinnen är förvirrade; därför mäktar de inte med, att fundera på det himmelska, och förkunna Kristus och Honom korsfäst. rätt (642) Fallenheten för, att yttra dråpligheter, som framkallar skratt, när sakens behov dryftas – det må ske under ett möte i en kommitté eller i en styrelse, eller under vad slags möte det vara må – kommer ej från Kristus. Dessa opassande munterheter leder nedåt, inte uppåt. Gud blir inte ärad, när vi ena dagen skojar och skämtar om allt möjligt, och nästa dag förlorar modet och nästan går i kvav, ja, saknar Kristi ljus, samt är redo, att finna fel och muttra. Han blir nöjd, när Hans folk ger prov på fasthet, styrka och karaktärens bestämdhet, liksom när de är nöjda, glada och hoppfulla av naturen... rätt (642) Om tankarna kretsar kring det himmelska, löper orden i samma kanal. Hjärtat överflödar av glädje vid tanken på den kristnes hopp, de ytterligt stora och dyrbara löften, som har nedtecknats för vår uppmuntran; och vi skall visst inte dämpa vår fröjd över Guds förbarmande och godhet; denna glädje kan ingen ta ifrån oss. – The Review and Herald, den 10. juni, 1884. – [Se också sidorna 206-211, ”Historier, anekdoter, gestikulerande och skämt.”] (643) Guds omvändelsekraft måste få omfatta pastorernas hjärtan, eljest bör de gå till arbetsförmedlingen. Om Kristi sändebud inser allvaret med, att framställa sanningen för folket, kommer de att vara nyktra, eftertänksamma män, Guds medarbetare. I fall de äger sann insikt om uppdraget, som Kristus gav Sina lärjungar, öppnar de med andakt Guds Ord och lyssnar, för att uppfatta Herrens instruktioner, och ber om himmelens visdom, så att de, när de står mellan de levande och de döda, förstår, att de måste avlägga räkenskap inför Gud för det arbete, som de har åstadkommit. rätt (643) Vad förmår en pastor Jesus förutan? Helt enkelt ingenting. Om han alltså är en lättsinnig, skämtsam man, är han inte beredd på, att utföra den plikt, som Herren har ålagt honom. ”… utan mig”, säger Kristus, ”kan ni ingenting göra.” {Johannesevangeliet 15:5.} De nonchalanta ord, som kommer från hans läppar, de oviktiga anekdoterna, orden uttalade, för att få med sig skrattarna, fördöms samtliga av Guds Ord och är helt och hållet malplacerade i den heliga predikstolen... rätt (643) Med mindre pastorerna är omvända män, blir församlingarna sjukliga och färdiga att dö. Guds kraft allena förmår, att förändra mänskohjärtat och ingjuta Kristi kärlek i det. Guds kraft allena förmår, att rätta till och dämpa lidelserna och helga känslorna. Alla, som tjänar som förkunnare, måste ödmjuka sina stolta hjärtan, underkasta sig Guds vilja, och dölja livet med Kristus i Gud. rätt (644) Vad är meningen med pastorstjänsten? Är det, att förena det komiska med det religiösa? Skådebanan är platsen för dylika uppvisningar. Om Kristus har formats på insidan, om sanningen med sin helgande kraft förs in i själens inte helgedom, kommer vi inte att ha några skojfriska män, ej heller några sura, vresiga, krampaktiga män, som lär ut Kristi dyrbara läxor åt själar, som håller på att gå under. – Brev 15, 1890. rätt (644) Handla eftertänksamt – All den kallblodighet, som är så vanligt förekommande, de teatraliska åtbörderna, allt lättsinne och tramsande, allt gyckel och skämt, måste betraktas av den med Kristi ok på axlarna som varande ”inte passande” {se Efésierbrevet 5:4} – en oförskämdhet mot Gud och en förnekelse av Kristus. Allt detta undergräver sunt tänkande och allvarlig strävan. Det gör vederbörande ineffektiva, ytliga och andligt sjuka.... rätt (644) Måtte varje pastor vara stillsam. När han studerar Kristi liv, ser han nödvändigheten av, att handla eftertänksamt. Om han är förbunden med Rättfärdighetens Sol, är han munter och glad, och hyllar Honom, som har kallat honom ut ur mörkret och till Sitt underbara ljus. Hans ordval är då rent, i allt fritt från slangfraser. – Manuskript 8a, 1888. rätt (644) Koncentration på Arbetet (645) Medarbetarens helhjärtade Tjänst – Sätt igång med arbetet som Herrens arbete, utför det med eftersinnande och tålamod. Det här är verkligt tjänande, vilket Herren kommer att godkänna. Verka med klar insikt om plikten, som vilar på Dig, medveten om Guds änglars närvaro, för att med himmelens sigill besegla Din trohet, eller fördöma all Din tänkbara otrohet. rätt (645) Genom att modigt gripa Dig an med arbetet, som behöver uträttas och göra det av hela hjärtat, blir arbetet till ett nöje, som kröns med framgång. På så vis blir Gud förhärligad... rätt (645) När Du troget utför Ditt arbete, kommer sinnet att uppgå i Kristi sinne. Sök Guds utlovade välsignelse genom bön och vädjanden. Be Gud om, att ge Dig full förståelse av verket, som skall åstadkommas. Låt Dig inte distraheras eller hindras av något motverkande inflytande. Spela trofast Din roll, för att bringa medmänniskorna välsignelser. Prisa Gud för förmånen, att samverka med Honom i Hans arbete. I och med, att Du satsar av allt hjärta på det arbete, som skall utföras, kommer Du att bli till ett med Dina kollegor. Du kommer att se Kristus i Dina bröder... rätt (645) Alla plikter känns tråkiga, om man inte lägger ned hjärtat i dem. Tiden är guld värd. Det finns ett verk att fullborda, och på det måste vi satsa allt det vi är och har. Vi skall utföra de plikter, som Gud lägger i vår väg, fast inte som en steril, bedrövlig övning, utan som en kärleksgärning. Lägg ned all kraft och medkänsla i arbetet. Då kommer Du att upptäcka, att Kristus också deltar i det. Hans närvaro underlättar arbetet, och då fylls hjärtat av glädje. Man verkar i samklang med Gud, liksom i trohet, kärlek och äkthet. rätt (645) Vi är menade att vara uppriktiga, helgjutna kristna, som nogsamt fullför de plikter, som läggs i våra händer, och som alltid blickar upp till Jesus, vår tros upphovsman och fullbordare. Vår lön beror inte på vår synbara framgång, utan på andan, som vi verkar i... rätt (646) Hela ens väsens kraft skall läggas ned på osjälviskt tjänande. Varje talent eller talang skall användas. Gör bättre bruk av framtiden, än Du har gjort av dåtiden. Omsätt Dina talenter hos växlarna, ty Kristus hungrar efter själar. – Manuskript 20, 1905. rätt (646) Energi och Noggrannhet – Herren ogillar, att Hans verk görs dåligt och slarvigt, eller att det utförs halvhjärtat, som om det vore en tröttande och enahanda uppgift. Vi har inte tid till sölande och ovillighet. Intresset, som vi bör visa allt det vi gör, kommer att göra arbetet spännande och lärorikt. – Brev 147a, 1897. rätt (646) Ihärdig Energi och jämn Uthållighet – Där det saknas ihärdig energi och jämn uthållighet i världsliga saker och affärsangelägenheter, kommer samma brist att märkas i andliga ting. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 498 (1870). rätt (646) Utmanövrerad av Satan – Enligt det, som har visats gällande Din fallenhet för, att vara långsam och halvhjärtad samt att låta gyllene tillfällen gå förlorade, brukar Du förlora tid och intresse samt handla så försiktigt, att Satan utmanövrerar Dig tid efter annan. Det är inget vardagligt, oväsentligt verk Du håller på med mitt ibland människor, som är främmande för Gud, och som behöver de hårdaste ansträngningar gjorda å sina vägnar... rätt (646) Om Du knappt har något att uppvisa efter Din verksamhet under all den tid Du har varit i dalgångarna, menar jag, att Du inte är rätt man för det fältet... rätt (646) Har Du tänkt, att mötena skall bli så intressanta som möjligt? Jag hoppas, att bördan för arbetet vilar på Din själ. Har Du uppehållit Dig vid tältet, på själva lägerplatsen, eller har Du sett Dig måsta gå hem varje dag, och ta itu med behov, som inte har något med verket att göra? Att tjäna Gud i Hans verk, att ta spjärntag mot det moraliska mörkret, kräver självförsakelse, hårt slit och outtröttlig insats samt allvarligt menad tro. Många smickrar sig med, att de skulle kunna uträtta storverk, om tillfälle bara funnes, men något har alltid hindrat dem; Försynen har spärrat körbanan, så att de inte har kunnat göra, vad de har velat. Vi förväntar oss inga strålande möjligheter bak närmsta krök, utan genom snar och kraftfull handling måste vi gripa tillfället i akt, ja, själva skapa möjligheter och bemästra svårigheter. rätt (647) Du behöver himmelsk vitalitet och energi. I arbetet måste vi inte bara smida, medan järnet är varmt, utan också värma järnet, genom att slå på det. Långsamma, slöa, trötta handlingar duger inte i det här verket. Vi måste träda fram i tid och otid. {Se Andra Timoteusbrevet 4:2.} Dessa dagar är kritiska för verket. Genom att tveka och försena, förlorar vi många utsökta tillfällen... rätt (647) Det största hindret mot Dina plikters fullgörande är Din tvehågsenhet, svaga beslutsamhet, tvekan. Måtte Gud hjälpa Dig, att få på rustningen, och utföra Mästarens arbete. – Brev 13, 1886. rätt (647) Ihärdighet – Trofasthet – Lydnad mot Din Ledare – Kristi rikes angelägenheter fordrar ihärdighet och trofasthet i lika mycket högre grad, som att andliga och eviga ting är av större betydelse, än timliga angelägenheter. Det får ej förekomma kraftlöst arbete, slött, slarvigt handlande, ty då sätts våra egna och andras själar i fara... rätt (647) Vilken general skulle åta sig kommandot över en armé, samtidigt som befälen under honom vägrade att lyda, tills de hade blivit förvissade om hans sunda ledarskap? Sådant handlande skulle medföra den samlade härens förlust. Det skulle göra soldaterna modlösa. Den här frågan skulle uppstå i deras sinnen: Finns det inte ett bättre sätt? Men även om det finns ett bättre sätt, måste order lydas, annars skulle nederlag och katastrof bli följden. Ett ögonblicks tvekan, så förloras fördelen, som annars skulle ha vunnits. rätt (648) Varje duglig soldat lyder sin kaptens befallningar till punkt och pricka och snabbt. Befälets vilja skall vara soldatens vilja. Stundom kan soldaten bli överraskad av den givna ordern, men det är inte meningen, att han skall stanna upp och ifrågasätta orsaken till den. När befälets befallning går emot soldatens önskemål, skall han inte tveka och klaga, sägande: Jag ser inte det konsekventa i dessa planer. Han får inte hitta på ursäkter och lämna arbetet ogjort. Sådana soldater skulle inte betraktas som lämpliga, att delta i jordiska konflikter, än mindre godtas de i Kristi här. När Kristus befaller, måste Hans krigare lyda, utan att tveka. De måste vara trofasta soldater, eljest godkänner Han dem inte. Varje själ äger valfrihet, men väl en person har gått med i hären, fordras det av honom, att han är stark som stål, oavsett omständigheterna. – Manuskript 7a, 1900. rätt (648) Disciplinerat, välorganiserat Sinne ett Måste – De, som lär ut Ordet, bör inte sky mental självtukt. Varje medarbetare, eller grupp med arbetare, bör genom ihärdiga försök inrätta åt sig själva sådana regler och lagar, att de uppammar sunda vanor i tanke och handling. Sådan träning är nödvändig inte bara för de unga männen, utan även för de äldre medarbetarna, för att deras tjänst skall vara fri från misstag, och deras predikningar vara entydiga, korrekta och övertygande. rätt (648) Somliga sinnen liknar mera en loppmarknad, än något annat. Många halva och hela bitar av sanning har samlats ihop och lagrats där; men de vet inte, hur de skall framföra dem på ett klart, sammanhängande sätt. Det är dessa tankars inbördes samband, som gör dem värdefulla. Varje tanke och uttalande bör hänga ihop lika väl som länkarna i en kedja. När en predikant häller ut en massa fakta över åhörarna och låter dem själva bringa ordning i det hela, är hans arbete fåfängt; ty det är få, som gör det. – The Review and Herald, den 6. april, 1886. rätt (649) Metodiskt Tjänande föregår Framgång – Vissa unga män och kvinnor verkar utan planläggning. Fastän ständigt strängt upptagna, har de litet att uppvisa i framgångsväg. De har felaktiga uppfattningar om arbete, och tror sig verka hårt, när de skulle ha uppnått betydligt mer på kortare tid, om de hade följt en metod i arbetet, och verkat förståndigt. Genom att söla med mindre viktiga saker, blir de jäktade, förbryllade och förvirrade, när de kallas till de plikter, som är väsentligare. De håller alltid på med något och, tror de, arbetar väldigt hårt; ändå har de litet att visa för sina ansträngningar. – The Youth’s Instructor, den 31. augusti, 1893. rätt (649) Ordning och Reda sparar in Tid – Vi måste ha medarbetare, som inleder ett arbete på rätt sätt, och sedan inte slutar med det, förrän det är fullbordat. Allting måste utföras enligt en väl uttänkt plan, och enligt ett system. Gud har anförtrott Sitt heliga verk åt människor, och Han ber dem om, att uträtta det noggrannt. Ordning och reda i allting är nödvändigt. Kom aldrig för sent till ett avtalat möte. Inom ingen avdelning eller kontor bör tid gå till spillo genom onödigt prat. Guds verk tarvar eller kräver sådant, som det inte får, eftersom människor inte lär sig av visdomens Gud. De tar på sig för mycket, skjuter upp till morgondagen det, som kräver deras uppmärksamhet i dag, och mycken tid slösas på, att smärtsamt behöva rätta till i röran... rätt (650) Somliga medarbetare skulle behöva undvika långsamma, förhärskande arbetsmetoder, och lära sig snabbhet. Snabbhet, liksom idoghet, är nödvändig. Om vi vill utföra arbetet enligt Guds vilja, måste det göras med flyt, samt med eftertanke och noggrannhet. – Manuskript 24, 1887. rätt (650) Att organisera vårt rutinmässiga Arbete – Personer, som inte har vant sig vid ingående flit och hushållning med tiden, bör skaffa sig fastställda regler, som tvingar dem till ordentlighet och skyndsamhet. George Washington fick mycket gjort, eftersom han nogsamt bevarade ordning och regelbundenhet. Varje dokument var daterat och förvarades ett visst ställe. Därmed gick ingen tid förlorad på, att leta efter sådant, som hade hamnat på avvägar. – Gospel Workers, sidan 277-278 (1880). rätt (650) Att ta Initiativ – När en arbetare tilldelas en bestämd del av Herrens vingård, erhåller han sin uppgift som en trofast Guds medarbetare, för att upparbeta just den delen av vingården. Han skall inte invänta detaljerade instruktioner från andra personer om det han skall göra, utan skall planera arbetet varhelst han behövs. Gud har gett Dig en fungerande hjärna att använda. De troendes önskemål och de icke troendes behov skall nogsamt gås igenom, och Ditt arbete skall avhjälpa dessa. Du skall fråga Gud, inte någon människa, om, vad Du skall göra. Du är en tjänare åt den levande Guden, inte åt någon person. Du kan inte utföra Guds arbete förståndsmässigt och samtidigt återspegla någon annans tankar och anvisningar. Du står under Guds kommando. – Brev 8, 1895. rätt (650) Genom Skyndsamhet undviks Förvirring – Ibland arbetarna förekommer det brist på skicklighet, de är förvirrade, förstår inte varandra och handlar sakta. Saker och ting blir inte gjorda i tid. Följden är krångel och vanskligheter, som svårligen låter sig betvingas på grund av brist på gemensamt handlande. Om inte detta sakernas tillstånd rättas till, kommer det att märkas av allt mera i framtiden, än det har gjort hittills, ty verket kommer att växa och behovet av samklang i dess utförande kommer också att tillta. Den olycksaliga vanan, att försumma ett visst verk, som måste göras i viss tid, gör det bara så mycket svårare, att fullborda det senare med precision och utan att lämna något försummat eller ofärdigt. – Manuskript 24, 1887. rätt (651) Stig upp vid samma Tid! – Somliga ungdomar är stora motståndare till ordning och självtukt eller disciplin. De tar ingen hänsyn till hemmets regler, vari ingår uppstigning vid en viss tidpunkt. De ligger och drar sig till efter gryningen, när alla borde vara uppe och hoppa. De bränner midnattsoljan, varvid de blir beroende av konstgjort ljus i stället för det, som naturen tillhandahåller under dygnets ljusa del. Härigenom inte bara slösar de bort dyrbara tillfällen, utan orsakar dessutom extra omkostnader. Men nästan varje gång hörs ursäkten: ”Jag är inte klar med mina uppgifter; det är något jag måste göra; jag kan inte gå och lägga mig tidigt.” Alltså sover de som en stock, när de borde vara vakna tillsammans med naturen och de morgonpigga. Ordningsamhetens viktiga vanor överträds; och de stunder, som slösas bort tidigt på morgonen, rubbar hela dagens förlopp. rätt (651) Vår Gud är en ordningens Gud, och Hans önskan är, att Hans barn skall vilja hålla ordning på sig själva, och stå under Hans disciplin. Vore det alltså inte bättre, att bryta med ordningen, där natt görs till dag, och arla morgonstund till natt? – The Youth’s Instructor, den 28. januari, 1897. rätt (651) Fördelar med bestämda Tider – Att fastställa en bestämd tid för saker och ting kan betyda mycket för sanningen. Segrar går ofta förlorade genom försening. Det kommer att inträffa kriser i Guds verk. Punktlig och beslutsam handling i rätt tid kommer att medföra härliga segrar, medan försening och försummelse kommer att föra medföra stora förluster och avgjort utsätta Gud för vanära. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidan 498 (1875). rätt (652) Värdet av, att använda Anteckningsbok – Om de unga ville vänja sig vid regelbundenhet och ordning, skulle deras hälsa bli bättre, likaså anden, minnet och böjelserna. rätt (652) Det ankommer på alla, att följa stränga regler, för att styra över vanorna. Detta är för Ert eget bästa, kära ungdomar, både fysiskt och moraliskt. När Ni stiger upp på morgonen, ta då, så långt det går, hänsyn till dagens nödvändiga arbete. Om så krävs, anteckna i ett litet häfte det, som måste göras, och bestäm en tidgräns för detta. – The Youth’s Instructor, den 28. januari, 1897. rätt (652) Arbetet inte begränsat till vissa Timmar – Åttatimmarsdagen är något, som inte hör hemma på schemat för en Guds tjänare. Han måste vara beredd för tjänst vilken timme som helst. – Evangeliets Tjänare, sidan 451 (1915). rätt (652) Frälsarens Kvällsarbete – Dagarna igenom hjälpte han dem som kom till honom. På kvällarna tog han sig an dem som hade behövt arbeta under dagen för att förtjäna en torftig lön för att försörja sina familjer. – Hälsa för Hela Människan, sidan 11 (1905). rätt (652) Ihärdigt Arbete bidrar till Bönhörelse – Samtidigt som vi bör be om Guds välsignelse, skall vi understödja våra böner genom synnerligen flitigt, grundligt, allvarligt menat arbete. – Manuskript 25, 1895. rätt (652) Förlita Dig inte på Underverk – Gud brukar inte vanligtvis göra under för att föra ut sin sanning. Om odlaren försummar att bearbeta marken efter att sådden är utförd så gör inte Gud några underverk för att motverka det som säkert blir resultatet av en sådan försummelse. När det blir dags att skörda finner han sitt land utan nämnvärd skörd. Gud verkar enligt de stora principer som han förklarat för den mänskliga familjen, och det ligger på oss att föra till mognad visa planer, och använda de medel genom vilka Gud skall frambringa säkra resultat. rätt (653) De som inte anstränger sig speciellt, utan bara väntar på att den Helige Ande ska driva dem till verket, kommer att gå förlorade i mörkret. Inte sitta och rulla tummarna! Vi skulle kunna fråga dem som väntar på ett under: Vilka av de medel som Gud ställt till deras förfogande har de använt sig av? Vi kunde fråga dem som hoppas på ett övernaturligt verk och som bara säger ”tro, tro”, om de har överlämnat sig själva åt Guds uppenbarade påbud. Herren har sagt ”Du skall” och ”Du skall icke”. rätt (653) Alla borde studera liknelsen om talenterna och inse att Gud har givit varje människa hennes uppgift! Var och en har han anförtrott sina gåvor och genom att använda sina förmågor, så kan man öka sin effektivitet. Ni ska inte sitta still och inte göra någonting i Guds verk. – The Review and Herald, den 28. september, 1897. rätt (653)Var inte lättjefull – Ansträng Er för dem, som tillbringar sina liv med dagdriveri, varvid de uppnår blott hälften av, vad de skulle kunna göra för Mästaren. Försök att få dem att förstå, att de äger ett ansvar. Be för och uppmuntra varandra, och detta med tanke på, att Ni ser dagen närma sig. Må broder säga till broder och syster till syster: ”Kom, min arbetskamrat, låt oss lägga ned all kraft på arbetet; för natten är nära, när ingen kan verka.” Må ingen förlora flera minuter, när han borde arbeta. rätt (653) Pratmakaren bör hålla i minne, att han vissa gånger skall hålla tyst. Det finns de, som tar sig tid till, att stå stilla. Må rösten från den trogne väktaren höras säga: ”Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren.” {Romarbrevet 12:11.} Har Ni något arbete att göra åt Mästaren? Är det uppförandet av ett hus, vari Hans verk går att bedriva? Slut då till munnen. Gör inte andra sysslolösa, genom att fresta dem till, att lyssna på Ert talande. Den tid går förlorad för många, när en person använder tungan i stället för verktygen. – Manuskript 42, 1901. rätt (654) Förkunnare skall inte ägna sig åt världsliga Affärer – Jag önskar, att säga till bröderna _____ och _____, att deras arbete till stor del utförs ibland icke troende. De, som är framgångsrika utläggare av Bibelns sanning, kommer att få stå framför sådana, som inte har hört sanningen för denna tid. De här bröderna, som jag har nämnt vid namn, har en uppgift att fylla under våra lägermöten, vilka skall hållas i de stora städerna. Men de löper risken, att diskvalificera sig från, att uträtta det arbete, som Gud har gett dem att göra. Äldstebroder _____ kommer säkert att gå vilse, med mindre han struntar i sådant, som Gud inte fordrar av honom, nämligen arbete krävande uppmärksamhet på affärsuppgörelser. Genom att engagera sig i världsligt arbete, skulle han inte göra det, som Gud har gett honom i uppdrag. Förkunnandet av evangeliets budskap skall vara hans ljus och liv. – Manuskript 105, 1902. rätt (654) Med Siktet helt inställt på Guds Ära – Det är Satans vardagsgöra, att förhindra Guds verk, och att verka för släktets undergång. Det händer ofta, när intresset på en bestämd ort står på topp, att han ingjuter i medarbetarens tankevärld, att någon obetydlighet hemmavid är av stor betydelse, och fordrar hans omedelbara närvaro. Om medarbetarens sikte inte helt är inställt på Guds ära, lämnar han arbetet ogjort och skyndar sig hem. Han kan hållas borta i dagar, ja, rent av i veckor, varigenom hans tidigare arbete tar allvarlig skada. Steg för steg ödeläggs verket, och blir aldrig sig likt igen. Det här gillar fienden. Och när han ser, att han har framgång med, att göra timliga omsorger det viktigaste för personen, fyller han hans tillvaro med trubbel. Omgående sätter han igång med, att orsaka kiv och besvär i hemmet, för att det skall uppta tankarna och, om möjligt, hålla honom undan från arbetet helt och hållet... rätt (655) Jag vädjar enträget till Er: När själar står i valet och kvalet, att bestämma sig för eller emot sanningen, låt då inget distrahera Er från arbetet. Låt inte fienden locka bort Er därifrån, om så, vill jag tillägga, även om någon har dött i hemmet. Kristus sade: ”’Följ mig, och låt de döda begrava sina döda.’” {Matteusevangeliet 8:22.} Om Ni bara uppfattade arbetets väsentlighet, såsom den har framställts för mig, skulle förlamningen häftande vid många skakas bort, och de skulle stå upp ifrån de döda och bli levande genom Jesus Kristus... rätt (655) Om vi bestämt intar vår hållning som Guds medarbetare, sägande: ”Herren har gett oss ett budskap, och vi är inga trofasta väktare, såvida ej vi står på vår post; vi tänker fullborda uppgiften oavsett priset”, då kommer vi att bli varse, att änglar från Gud kommer att underlätta för våra familjer, och de kommer att säga {till demonerna}: ”Håll Er undan!” – Historical Sketches, sidorna 127-128 (1886). rätt (655) Låt oss koncentrera oss på Huvuduppgiften (656)Förlust genom tudelad Satsning – Ditt misstag har bestått i detta: Så snart, som Du sätter igång med ett projekt, inleder Du en massa skrivande. Nå, om Din del av verket består i skrivande, om Gud har sagt till Dig, såsom Han sade till Johannes: ”’Skriv ner… vad du ser” {Uppenbarelsboken 1:11.}, koncentrera Dig då på det, och gå inte därutöver. I fall Du skall hålla föredrag, är inte Ditt sinne spänstigt nog, ehuru intensivt aktivt, för att orka med jobbet, att tala och besöka folk i deras hem samt skriva. Du bör låta hjärnan vila ordentligt, när Du håller på med en insats, för att framställa nya och överrumplande sanningar för människorna, vars mottagande inbegriper ett kors. Du behöver nogsamt välja ämne, göra föredragen korta och viktiga lärosatsers poänger klara som ljuset... rätt (656) För att lyckas i arbetet, måste Du göra en sak åt gången, koncentrera kraft och förmåga på detta enda verk. Ditt omdöme är skralt härvidlag. När Du inleder en räcka föredrag, låt då föreläsningarna vara det väsentliga. Sätt inte igång, att skriva brev och tidningsartiklar; ty därmed splittrar Du Dig själv. Äldstebroder _____ och äldstebroder ______ visades tillrätta i det här avseendet. Herren visade mig, att det viktiga arbetet med sanningens framställande ärrades i deras händer; inte ens halva deras styrka ägnades åt arbetet, eftersom de lade ned så mycken tid på, att skriva brev. Hembesök är det väsentliga i arbetet; men bröderna lade ned nästan all tid på ständigt skrivande, vilket tröttade ut dem, slukade deras tid, och främjade ingalunda det nuvarande verket, utan hindrade det. Människorna berövades klara, övertygande utläggningar av Skriften, och andakterna under kampanjen försummades... rätt (657) Så till orsaken: Då de inte stod i predikstolen, lade de ned mycket av sin tid på skrivande. De ursäktade sig för uteblivna hembesök, genom att säga, att de var så strängt upptagna och trötta. Sedan ställde de sig med utmattade hjärnor i talarstolen; de var inte redo, att utföra ett arbete, som Gud kunde sätta Sitt godkännandemärke på. De förklarade inga läropunkter fullt ut. Men bara de hetsade upp sig duktigt, menade de sig ha gjort en kraftfull presentation. De rörde vid än det ena, än det andra, nämnande en massa saker, vilka de betraktade som övertygande och oemotsägliga belägg, men i själva verket begravde de sanningen under en massa stoff, som de tömde ut över åhörarna, så att själva huvudpoängerna inte gick att finna. Allt, som de lade fram, var oklart och rörigt. Så många ämnen belystes i varje föreläsning, att ingen enskild poäng framstod som bevisad och klar i sinnena på dem, som inte var bekanta med sanningen... Ett ämne, några poänger gjorda entydiga och klara skulle ha varit av mer värde för åhörarna, än denna mängd med material, som de benämnde bevis, och som de menade klargjorde deras poänger. – Brev 47, 1886. rätt (657) Hälsan och dess Grundvalar – [Se också The Medical Evangelist, sidorna 513-551.] (658) Det känner på, att evangelisera! – Dina möten på Söndagskvällar innebär stor påfrestning för Dig, ty Du tillåter Dig själv stor anspänning. Därefter inträder därtill hörande reaktion, och härigenom medför inte Ditt samröre med församlingen frid och rättfärdighet... rätt (658) De väldiga ansträngningar Du gör, för att förbereda mötena, följs inte av det arbete, som bäst behövs. Du må bli prisad och upphöjd av människor, men det är inget bevis för, att Ditt arbete utövar önskvärt inflytande. rätt (658) Så säger Herren: ”Du måste akta Dig för, att bli väldigt spänd, när Du förbereder Dig för, att tala till människorna.” – Brev 51, 1902. rätt (658) Måttfullhet inom Guds Verk – Kristi tjänare skall inte behandla sin hälsa med likgiltighet. Låt ingen arbeta tills han är helt utmattad, så att han gör sig oduglig till framtida verksamhet. Försök inte utföra två dagars arbete på en dag. I längden kommer det att visa sig, att de som arbetar försiktigt och klokt, har uträttat lika mycket som de som till den grad förbrukar sina fysiska och mentala krafter att de inte har något förråd att hämta ur, när nödvändigheten kräver det. – Evangeliets Tjänare, sidan 244 (1915). rätt (658) Arbeta förnuftigt! – Varje medarbetare bör verka förnuftsmässigt, i allt inställd på Guds ära. Han bör omsorgsfullt se till, att han inte våldför sig på något av sina gudagivna sinnen. rätt (658) Herren vill, att Du, broder, förändrar Ditt sätt att arbeta på, så att Du får ett väl balanserat sinne, en liksidig karaktär och andlig kraft, att förmedla sunda råd med. Män, som äger erfarenhet av och kunnande i sanningen, är för få, för att Du skall behöva bli offrad. Du överanstränger nästan ständigt Dig själv fysiskt och psykiskt, eftersom Du tillåter sådana känslostormar i Ditt inre. Du har livlig fantasi, och predikar med stor intensitet, vilket hela tiden anstränger hjärnan. Du nästan skriker, när Du predikar, och förutom att detta tröttar Dig, blir åhörarna leds och deras intresse avtar. En reaktion måste komma; ty Du förstår inte, hur Du gradvis skall dämpa denna väldiga ansträngning, och då blir Din stackars, dödliga kropp lidande. Härtill hörande nedstämdhet följer på det invärtes högtrycket. rätt (659) Du bör undvika onödigt hårt arbete. Du tar ut Dig till det yttersta både i skrivning och i tal. Det fordrar inte Gud. Följ noga hälsans lagar, så blir Du fräsch och kan göra ett gott arbete åt Mästaren; Du kommer att ha färsk manna att förse fåren på Kristi betesmark med. – Brev 39, 1887. rätt (659) Tillåt nödvändiga Perioder för Vila – Somliga av våra predikanter känner att de varje dag måste utföra något som de kan rapportera till konferensen och deras försök att göra detta får till följd att deras ansträngningar alltför ofta blir svaga och utan verkan. De bör ha viloperioder med fullständig frihet från ansträngande arbete. Men dessa kan inte äga rum i stället för daglig fysisk träning. – Evangeliets Tjänare, sidan 240 (1915). rätt (659) Beredelse för framtida Plikter – När en arbetare har varit under hård press av bekymmer och änglan och är överansträngd både fysiskt och psykiskt, borde han gå avsides och vila sig en tid, inte för självisk tillfredsställelses skull, utan för att bli bättre skickad för sina framtida plikter. Vi har en vaksam fiende, som alltid följer oss i spåren, färdig att dra nytta av varje svaghet som skulle kunna bidra till att göra hans frestelser verkningsfulla. När sinnet är överansträngt och kroppen försvagad, angriper fienden själen med sina starkaste frestelser. Låt arbetaren med försiktighet förvalta sina krafter och när arbetets slit har gjort honom trött, så låt honom gå avsides och tala med Jesus. – Evangeliets Tjänare, sidan 245 (1915). rätt (660) Undvik Spänningen från Överansträngning – Jag hör talas om arbetare, vars hälsa håller på att bryta samman under spänningen från de bördor, som de har axlat. Så här borde det inte vara. Gud vill, att vi skall minnas vår dödlighet. Det är inte meningen, att vi skall ta på oss för mycket i vårt arbete. Det är inte meningen, att vi skall hålla oss så strängt sysselsatta, att våra kroppsliga och själsliga krafter blir uttömda. Ytterligare medarbetare krävs, så att de, som drar det tyngsta lasset, blir avlastade. – The Review and Herald, den 28. april, 1904. rätt (660) Tid för Avspänning, Motion och Tagande av Familjeansvar – Skall en predikant dra av de stunder på fritiden han lägger ned i den egna fruktodlingen eller trädgården från lönen? Visst inte, lika litet som han bör satsa sin egen tid, när han uppmanas, att arbeta över i sin tjänst som förkunnare. Somliga pastorer tillbringar många timmar i synbar lättja, och det är rätt och riktigt, att de skall vila, när de kan; ty kroppen skulle inte orka med den hårda spänningen från ständigt arbete. Under vissa timmar på dygnet skall pastorn visst anstränga sig hårt, för vilka han inte erhåller extra betalt, och om han väljer, att klyva ved flera timmar om dag, eller påta i trädgården, är detta lika mycket hans rätt, som att predika. En förkunnare kan inte oavlåtligt predika och besöka folk, ty det är ansträngande arbete. rätt (660) Ljuset, som har getts mig, visar att om våra predikanter uträttade mera kroppsarbete, skulle de vinna hälsomässiga välsignelser. Efter en hel dags verkan med predikande och hembesök samt studier, bör pastorn ha tid över för sina egna behov. I fall hans lön är ringa, må han försöka, att utöka den. Den trångsynte må se i detta något att klandra, men Herren applåderar en dylik lösning. rätt (661) Jag har blivit visad, att stundom måste de inom pastorskåren sträva dag och natt och livnära sig på väldigt mager kost. När så en kris inträffar, lider varje nerv och sena under det svåra trycket. Om dessa män bara kunde dra sig undan och vila sig ett tag, varunder de utförde kroppsarbete, skulle deras lättnad bli stor. På det här viset kunde män ha räddats undan graven. Det är absolut nödvändigt för kroppens hälsa och tankarnas klarhet, att utföra något kroppsarbete under dagens lopp. Härigenom förs blodet från hjärnan till andra delar av kroppen. – Brev 168, 1899. rätt (661) Fortgående Förbättring – Våra predikanter, som uppnått en ålder av fyrtio eller femtio år, borde inte känna sig mindre dugliga till arbete än förut. Just till åren komna och erfarna män äro lämpliga till att utföra väl planlagda och framgångsrika företag. De äro särskilt i denna tid nödvändiga; församlingarna kan inte undvara deras arbete. Sådana män borde inte tala om kroppslig eller andlig svaghet eller känna, att de icke mer kan göra någon nytta. rätt (661)Många av dem ha blivit lidande genom överansträngande tankearbete, vars verkningar inte blivit mildrade genom kroppsligt arbete. Följden är, att deras krafter förminskats och att de på grund härav känner böjelse att avkasta sig större ansvar. Vad de behöver är mer rörligt arbete. Detta gäller inte endast dem, vars huvud äro vita av tidens snö, ty även till åren unga män har hemfallit under samma tillstånd och blivit andligt svaga. De håller ett antal bestämda föredrag, men så snart de gå ut över denna gräns, förlorar de sin grund. rätt (662)Den gammalmodige själasörjaren, som reste till häst och förbrukade mycken tid, innan han hunnit besöka hela sin hjord, kunde trots alla besvärligheter och trots väder och vind glädja sig åt en mycket bättre hälsa än våra predikanter i vår tid, som så vitt möjligt är undviker alla kroppsliga ansträngningar och endast sysselsätter sig med sina böcker. rätt (662)Äldre och erfarna predikanter borde såsom Guds tjänare anse som sin plikt att gå framåt, göra nya framsteg för varje dag, bli alltmer verksamma i sitt arbete och städse samla nya ämnen att framställa för folket, varje nytt försök att framställa evangelium borde vara bättre än det föregående. För varje år borde predikanterna utveckla en allt djupare fromhet, ett mildare sinnelag, ett rikare andligt liv och en grundligare kännedom om de bibliska sanningarna. Ju högre deras ålder och ju större deras erfarenhet är, dess mer borde de vara i stånd att komma nära människornas hjärtan, emedan de känna dem bättre. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidorna 269-270 (1876). rätt (662)Ekonomiska Bekymmer—När pastorer och lärare, dignande under bördan från ekonomiskt ansvar, träder fram till talarstolen eller sätter sig i katedern med uttröttad hjärna och överansträngda nerver, vad kan man då annars vänta sig, än att vardaglig eld skall användas, i stället för den heliga eld, som Gud tänt? De onaturliga, trasiga ansträngningarna gör åhörarna besvikna och skadar talaren. Han har ej haft tid till, att söka Herren, ej tid till att i tro be om den Helige Andes smörjelse. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 7, sidorna 250-251 (1902). rätt (662) Undvik långa Kommittémöten på Kvällarna – En predikant kan inte vara i bästa möjliga andliga form, om han kallas till, att avgöra småärenden i de olika församlingarna. Det är inte hans utsedda uppgift. Gud har för avsikt, att använda Sina utvalda budbärares samlade förmågor. De bör inte trötta ut sinnet med långa kommittémöten kvällstid; ty Gud vill, att de skall använda hela hjärnans kraft, för att förkunna evangeliet, sådant det är i Kristus Jesus. rätt (663) När en förkunnare är överansträngd, hinner han sällan med, att skärskåda sig själv: Omfattar han fortfarande tron? Han saknar tid till, att begrunda och be. I Sin tjänst förenade Kristus bön med arbete. Han tillbringade hela nätter i bön. Predikanter måste söka Gud, för att få Hans Helige Ande, så att de framställer sanningen korrekt. – Manuskript 127, 1902. rätt (663) En bestämd Hållning – en Vädjan till en omtyckt Evangelist – Det har tydligt visats mig, att Guds folk skall inta en bestämd hållning mot köttätande. Skulle Gud under trettio års tid ha gett Sitt folk budskapet, att om de önskar rent blod och klara tankar, måste de upphöra med bruket av kötträtter, om Han inte avsåg, att de skulle rätta sig efter budskapet? Genom bruket av köttmat stärks den djuriska naturen och försvagas den andliga naturen. Män som Du, vilka sysslar med det väsentligaste arbete någonsin anförtrott åt människor, behöver ge särskild akt på, vad de äter. rätt (663) Kom ihåg, att när Du äter kötträtter, äter Du säd och grönsaker i andra hand; ty djuret mottar från dessa källor näringen, som får det att växa och bli redo för slakt. Livet, som var i säden och grönsakerna, överförs till djuret och blir en del av dess liv, varpå människor förtär djuret. Varför är de så villiga, att äta sin mat i andra hand? rätt (663) I begynnelsen sade Gud, att frukt var ”bra som föda”. Tillåtelsen, att äta kött, var en följd av syndafallet. Först efter Syndafloden tilläts människan, att äta köttet från djur. Varför skulle vi behöva äta köttmat? Få, som gör det, vet om, att kött är fullt av sjukdom. Kött som mat har aldrig varit den bästa födan, och nu vilar det under sjukdomarnas förbannelse. rätt (664) Tanken på, att döda djur för mat, är i sig motbjudande. Om människans naturliga sinnen inte hade fördärvats av kapitulationen för aptiten, skulle vi inte tänka tanken, att äta köttet från djur. rätt (664) Vi har getts i uppdrag, att främja hälsoreformationen. Herren önskar, att Hans folk skall vara i inbördes samklang. Som Du säkert vet, skall vi inte överge den hållning, som Herren har bett oss att försvara under de senaste trettiofem åren. Akta Dig för, att bekämpa hälsoreformationen. Arbetet med den kommer att gå framåt, ty den utgör Herrens medel, för att lindra lidandet i vår värld och för att rena Sitt folk. rätt (664) Se noga till, att inte ställa Dig så, att Du orsakar splittring. Min broder, även om Du fjärmar Dig själv och Din familj från välsignelsen, som kommer sig av, att lyda hälsoreformationens principer, skall Du inte skada andra, genom att trotsa ljuset, som Gud har spritt över det här ämnet. rätt (664) Ehuru vi inte har frånvaron av ätandet av kött som inträdesvillkor – vi vill ju inte tvinga någon till det – är det likväl vår skyldighet, att begära att ingen pastor inom samfundet skall lättvindigt bemöta eller motsätta sig budskapet om reformation härvidlag. Om Du, i ljuset av Guds undervisning rörande verkningarna av köttätandet på kroppen, fortsätter därmed, får Du faktiskt skylla Dig själv. Men uppträd ej inför folket så, att de tror, att det inte är nödvändigt, att vädja om reformation angående köttätande, ty Herren kallar till reformation på den punkten. Herren har gett oss i uppdrag, att förkunna budskapet om hälsoreformation, och i fall Du inte vill ställa Dig sida vid sida med dem, som förkunnar budskapet, skall Du inte göra någon stor sak av det faktumet. Genom att motverka Dina kollegors ansträngningar på hälsoreformationens område, tar Du gruvligt miste, ja, Du verkar för fel herre. – Brev 48, 1902. rätt (665) Den evangeliske Arbetarens Röst (665) Med fyllig, väl avrundad Stämma – Förmågan att kunna tala klart och tydligt och med en fyllig, väl avrundad stämma är ovärderlig i vilken sysselsättning som helst. Den är oumbärlig för dem som vill bli predikanter, evangelister, bibelarbetare eller kolportörer. De som har planer på att vara verksamma inom dessa områden, bör utbildas till att använda sin röst på ett sådant sätt att det kommer att göra ett avgjort gott intryck när de talar till folket om sanningen. Sanningen får inte skadas genom att framhållas genom ett bristfälligt yttrande. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 6, sidan 380 (1900). rätt (665) Tala tydligt och uttrycksfullt – Alla medarbetare, oavsett om de talar från predikstolen eller håller Bibelläsningar, skall lära sig, att tala tydligt och uttrycksfullt. – Brev 200, 1903. rätt (666) Bibelläsarens Röst mjuk och musikalisk – Den som ägnar sig åt bibelläsning i församlingen eller i familjekretsen, bör kunna läsa med ett mjukt, musikaliskt tonfall som kommer att rycka åhörarna med sig. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 6, sidan 380 (1900). rätt (666) Med Övertygelse och Intryck – Det är en väldigt betydelsefull vetenskap, att läsa riktigt och med rätt eftertryck. Oavsett, hur mycken kunskap Du må ha vunnit inom andra arbetslinjer, är all Din lärdom av litet värde, i fall Du har försummat träningen av röst och tal, så att Du kan tala och läsa klart och tydligt; ty utan röstens förbättring går det inte, att enkelt och tydligt förmedla det man har lärt sig. rätt (666) Att lära sig, att på ett övertygande och intrycksgivande sätt berätta det man känner till, är av särskilt stort värde för dem, som vill bli medarbetare i Guds sak. Ju uttrycksfullare man förmår, att yttra sanningens ord, desto verkningsfullare blir de orden i åhörarnas sinnen. Ett vägvinnande framställande av Herrens sanning förtjänar våra ihärdigaste ansträngningar. Måtte de, som studerar för att tjäna Herren, göra beslutsamma försök, att lära sig att tala korrekt och med eftertryck, så att de, när de samspråkar med andra om sanningen, eller talar offentligt, på rätt sätt framför himmelens sanningar. – Manuskript 131, 1902. rätt (666)Talarens Röst inverkar på Åhörarens Beslut – Somliga fördärvar det högtidliga intryck de kunde ha gett folk, genom att höja sin röst till ett mycket högt tonläge och ropa och skrika ut sanningen. När sanningen framställs på det sättet, förlorar den mycket av sin sötma, sin kraft och sitt allvar. Om rösten däremot har den rätta klangen, om den är högtidlig och är så välmodulerad att den är gripande, kommer den att ge ett mycket bättre intryck. Det var i det tonläget Kristus undervisade Sina lärjungar. Han ingöt allvar i dem. Han talade på ett gripande sätt. Men detta mycket höga och skrikande tonläge – vad åstadkommer det? Det ger inte folk en mer upphöjd syn på sanningen och ger dem inte något djupare intryck. Det skapar bara obehagliga känslor hos åhörarna och tröttar ut talarens röstorgan. Röstens tonläge avgör i hög grad hur åhörarnas hjärtan påverkas. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 615 (1871). rätt (667) Använd Röstens Organ rätt – Röstens organ bör skötas nogsamt och tränas ingående. Dessa stärks genom rätt användning, men försvagas genom felaktig användning. Deras överdrivna bruk, till exempel under långa predikningar, skadar, om detta ofta upprepas, inte bara talets organ, utan medför onödig ansträngning på hela nervsystemet. Den bräckliga harpan med tusen strängar blir sliten, tar skada och ger ifrån sig oljud, i stället för skönklang. rätt (667) Det är viktigt för varje talare, att träna röstens organ så, att deras hälsa bibehålls, för att han skall kunna yttra livets ord till folket. Var och en bör lära sig det bästa sättet, att använda sin gudagivna förmåga på, och bör öva sig på det, som han lär sig. Man behöver inte tala högröstat eller gällt; detta skadar talaren allvarligt. Snabbt talande tar bort mycket av verkan under en predikan; ty orden blir inte lika tydliga och välartikulerade, som när de uttalas omsorgsfullare, varigenom lyssnaren ges tillfälle till, att uppfatta betydelsen av varje ord. rätt (667) Den mänskliga rösten är en dyrbar gåva från Gud; den är en kraft till det goda, och Herren vill, att Hans tjänare bevarar dess förmåga, att väcka känslor, och dess melodiska klang. Rösten bör formas, så att dess musikaliska egenskap gynnas, ty då låter den ljuvligt för åhörarna och kan hellre göra intryck i vederbörandes hjärta... rätt (668) Herren kräver, att det mänskliga redskapet inte skall agera impulsivt, när vederbörande talar, utan uppträda lugnt, tala sakta och låta den Helige Ande skänka eftertryck åt sanningen. Ni skall aldrig föreställa Er, att Ni genom att hetsa upp Er i talarstolen, genom att prata impulsivt, och låta känslorna driva fram gälla ord, därmed bevisar, att Guds mäktiga kraft vilar över Er... rätt (668) Ert inflytande skall sträcka sig vida omkring, och Er talförmåga skall styras av förståndet. När Ni anstränger rösten, går Ni miste om röstens nyansering. Fallenheten för snabbt talande måste motas i grind. Gud fordrar av Sina mänskliga ombud all tjänst, som de är mäktiga att ge. Alla talanger, som har anförtrotts åt personen, skall omhuldas och uppskattas samt användas som en värdefull gåva från himmelen. Skördearbetarna är Guds utsedda ombud, kanaler, genom vilka Han förmedlar ljus från himmelen. Det slarviga, oförutseende bruket av gudagivna krafter minskar deras effektivitet, så att de vid en kris – när mesta möjliga goda skulle kunna göras – är så svaga och dåliga samt förkrympta, att de duger föga till. – Special Testimonies, Serie A, Band 7, sidorna 9-11 (1874). rätt (668) Röstens Skolning viktig för en Guds Tjänare – Lärarna vid våra skolor bör inte hos eleverna ursäkta otympliga kroppsställningar eller okultiverade åtbörder, felaktig intonation vid högläsning, eller oriktigt uttal och betoning. Felfritt tal och röstens behärskning bör betonas för varje elev. På grund av nonchalans och dålig träning, lägger man sig ofta till med vanor, som allvarligt hindrar en Guds tjänare, vars talanger i övrigt är fullt utvecklade. Eleven måste fås att förstå, att det står i hans egen makt, att genom användningen av nåd tillsammans med hård satsning göra sig till en riktig man. De mentala och kroppsliga förmågor, med vilka Gud har prytt honom, kan genom uppamning och idoga försök bli en kraft, som välsignar nästan. – Manuskript 22, 1886. rätt (669)Träna upp Rösten – När vi vårdar kroppen är det viktigt att träna rösten också, eftersom den utvidgar och stärker lungorna och därmed håller sjukdomar på avstånd. För att vi ska kunna läsa och tala rätt, behöver magmusklerna fungera bra tillsammans med andningen, och det får inte finns några hinder för andningsorganen. Det är magmusklerna som ska anstränga sig och inte halsen. Då förebygger vi trötthet och allvarliga sjukdomar i hals och lungor. Vi bör lägga oss vinn om att tala tydligt, ha ett lugnt, väl avvägt tonläge och inte tala för fort. Då kommer inte bara hälsan att bli bättre, utan det bidrar också till att vi arbetar bättre och effektivare. – Vägen till Mognad, sidan 217 (1903). rätt (669)Tala lika lätt till Tusenden, som till tio – När ni talar från strupen och låter orden komma ut från de översta stämbanden, irriteras och retas röstorganen hela tiden. Detta är inte det bästa sättet att bevara dem friska eller att förbättra deras effektivitet på. Ni borde låta er inspireras helt och fullt och låta rörelserna komma från bukmusklerna. Låt enbart lungorna vara budskapets kanal, men lita inte bara på deras arbete. Om ni låter era ord komma djupt nedifrån och använder bukmuskulaturen, kan ni tala lika lätt till tusentals som till tio. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 616 (1871). rätt (670)Iaktta riktig Andning – Predikanter bör stå raka och tala långsamt, bestämt och tydligt och med jämna mellanrum ta ett djupt andetag och uttala orden med hjälp av sina magmuskler. Om predikanterna följer denna enkla regel och i övrigt håller hälsans lagar i andra avseenden, kommer de att kunna bevara sina liv och vara till nytta mycket längre än människor i något annat yrke. Bröstkorgen kommer att utvidgas och . . . talaren kommer sällan att bli hes även om han ständigt använder sina talorgan. I stället för att bli lungsjuka på grund av sina föredrag, kan våra predikanter genom att vara försiktiga övervinna varje anlag till denna sjukdom. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidan 404 (1880). rätt (670) Tala långsamt och lugnt – I yngre dagar brukade jag tala för högljutt. Herren har visat mig, att jag inte kunde göra rätt intryck på människorna, genom att tvinga rösten till högljuddhet. Sedan fick jag se och höra Kristus tala; Hans röst var lik en ljuvlig melodi. På ett lugnt och sansat sätt talade Han, så alla hörde Honom, och orden trängde in i deras hjärtan, och de förmådde att begripa, vad Han menade, innan nästa mening kom. Somliga tycks tro, att de måste skynda sig, för att inte åhörarna skall bli uttråkade. Om de ändå skulle bli uttråkade, låt dem då bli det, och ju förr, desto bättre. – Manuskript 19b, 1890. rätt (670)Evangelistens Yttre (671) Våra ord, våra handlingar, vårt uppträdande, våra kläder – allt skulle vara en predikan för dem. Vi bör tala till folk, inte bara med våra ord, utan allt som hör ihop med vår person bör vara en predikan för dem, så att de kan få rätt intryck och så att de kan ta sanningen med sig till sina hem. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidorna 615, 618 (1871). rätt (671)Själar går förlorade på Grund av Nonchalans – En predikant som är vårdslös med hur han ser ut skadar ofta dem som har god smak och fina känslor. De som brister i detta avseende borde rätta till sina fel och vara mer försiktiga. Förlusten av vissa själar kommer till sist att kunna föras tillbaka till predikantens ovårdade klädsel. Människors första intryck var dåligt på grund av att de inte på något sätt kunde koppla samman hans utseende med de sanningar han presenterade. Kläderna talade emot honom och det intryck man fick var att det folk som han representerade var en vårdslös grupp som inte brydde sig om sina kläder och hans åhörare ville inte ha något att göra med sådana människor. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 613 (1871). rätt (671)Smak, Färg och Passform – Somliga som har med heliga ting att göra klär sig så felaktigt att det, åtminstone i viss utsträckning, kommer att förstöra inflytandet från deras arbete. Det finns en tydlig brist på smak när det gäller färger och noggrannhet när det gäller passform. Vilket intryck ger en sådan klädstil? Det ger intryck av att den uppgift vi har fått inte anses vara mer helig eller upphöjd än arbeten i största allmänhet, som t.ex. att plöja mark. Predikanten för, genom sitt exempel, heliga ting ned till samma låga nivå som andra saker. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 614 (1871). rätt (672)Valet av Färger – Svarta eller mörka kläder passar bäst för en predikant bakom en talarstol och kommer att göra ett bättre intryck på människor än vad en kombination av två eller tre olika färger i hans kläder skulle göra. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 610 (1871). rätt (672)Anständighet i Kläder och Uppförande – I vår klädsel och vårt uppträdande skall vi uppenbara anständighet. Vi skall aldrig vara slöa och slappa eller ovårdade till det yttre eller inom verket. – Brev 49, 1902. rätt (672)En Persons Karaktär bestäms utifrån vederbörandes Klädval – Man bedömer ofta en människas karaktär efter det sätt hon klär sig. God smak och bildning märks i valet av enkla och lämpliga kläder. Sträng enkelhet i klädedräkten tillsammans med ett försynt uppträdande gör mycket för att ge en ung människa det fina, reserverade sätt som skyddar henne från tusentals faror. – Vägen till Mognad, sidan 268 (1903). rätt (672)Icke Troende uppskattar en enkel Klädstil – Många klär sig som världen för att få ett inflytande över de otroende, men här gör de ett sorgligt misstag. Om de vill utöva ett sant frälsande inflytande, må de då leva i harmoni med sin bekännelse och visa sin tro genom sina rättfärdiga gärningar och göra skiljelinjen klar mellan kristna och världen. Orden, kläderna och uppförandet skulle vara ett vittnesbörd för Gud. Först då kommer ett heligt inflytande att spridas till alla omkring dem, och även otroende kommer att lägga märke till att de har varit med Jesus och lärt av Honom. Om någon vill använda sitt inflytande till sanningens fördel, lev då i överenskommelse med din bekännelse och likna därigenom den ödmjuka Förebilden. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidorna 633-634 (1881). rätt (672)Stilande med Kläder en Stötesten för Otroende – Många människor, som var övertygade om sanningen, har letts till att ta avstånd från den på grund av att våra systrar i sina liv visat stolthet och kärlek till världen. Den lära som predikades var klar och harmonisk, och åhörarna kände att de måste lyfta ett tungt kors genom att ta emot sanningen. När dessa har sett våra systrar klädda i så iögonfallande kläder, har de sagt: ”Dessa människor klär sig likadant som vi gör. De kan verkligen inte tro på det som de bekänner, och därför måste de vara bedragna. Om de verkligen trodde att Kristus skulle komma tillbaka, och varje människas öde ligger i vågskålen, antingen för liv eller död, skulle de inte använda tid och pengar för att klä sig efter sista modet.” Hur litet har inte dessa bekännande systrar känt till den predikan som deras kläder varit! rätt (673)Våra ord, våra handlingar och våra kläder är dagligen levande förkunnare, som församlar eller förskingrar för Kristus. Detta är ingen bagatell som vi kan gå förbi med en axelryckning. När det gäller kläderna kräver det allvarlig eftertanke och mycket bön. Många icke troende har känt att de inte gjorde rätt i att vara slavar under modet, men när de ser en del, som har en så hög gudsbekännelse, klä sig som världens människor gör, och njuter av ytlig gemenskap, drar de slutsatsen att det inte kan finnas något fel i en sådan livsstil. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidan 641 (1881). rätt (673)Enkel Klädsel gör inte de Fattiga förlägna – Vår klädsel bör vara naturlig och enkel, så att skillnaden mellan vårt utseende och deras inte gör dem förlägna. – Evangeliets Tjänare, sidan 189 (1915). rätt (673) Klädsel, som anstår ett heligt Kall – Omsorg i klädsel är en vikig sak. Predikanten bör klä sig på ett sätt som motsvarar ställningens värdighet. Enskilda predikanter har varit försumliga i detta avseende. I somliga fall har det inte bara handlat om en brist på smak och noggrann ordning på klädseln, utan kläderna har varit ovårdade och solkiga. rätt (674) Himlens Gud, vilkens arm sätter världen i rörelse, ger oss livet och uppehåller oss med hälsa, äras eller vanäras genom den klädsel som används av dem som gör tjänst till Hans ära. – Evangeliets Tjänare, sidan 125 (1915). rätt (674) Evangelistens Fru (674) Pastorernas fruar borde leva hängivna liv i bön. Men somliga skulle vilja njuta av en religion där det inte finns några kors och som inte kräver någon självförnekelse och ansträngning från deras sida. I stället för att ädelt stå på egna ben, lita på Gud för att få kraft och ta sitt eget ansvar, har de ofta förlitat sig på andra och hämtat sitt andliga liv från dem. Om de bara med förtröstan och i barnslig tro ville luta sig mot Gud och låta sin kärlek riktas mot Jesus och hämta liv från Kristus, den levande Vinstocken. Så mycket gott de då skulle kunna uträtta, vilken hjälp de skulle kunna vara för andra, vilket stöd för sina män och vilken lön de skulle få till sist! – Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidorna 452-453 (1864). rätt (675) Att göra sin Man Sällskap vid Själavinning – Om en pastorshustru gör sin man sällskap på hans resor, ska hon inte följa med för sitt eget nöjes skull, för att hälsa på folk och bli uppassad, utan för att arbeta tillsammans med honom. Hon borde ha ett gemensamt intresse med honom, att göra gott. Hon borde vara villig att följa sin man, om inte hemarbetet hindrar det, och hon borde hjälpa honom i hans ansträngningar att vinna själar. Med mildhet och ödmjukhet, men ändå med ädelt självförtroende, bör hon leda dem som är omkring henne. Hon borde göra sin del och bära sitt kors och dela ansvaret under möten, kring familjealtaret och i samtal runt brasan. Folk förväntar sig detta och de har rätt att förvänta sig det. Om dessa förväntningar inte infrias spolieras mer än hälften av mannens inflytande. rätt (675)En pastors hustru kan uträtta mycket om hon vill. Om hon är självuppoffrande och har kärlek till människor, kan hon tillsammans med honom göra nästan lika mycket gott som han. En kvinnlig medarbetare i sanningens sak kan förstå och nå vissa människor, särskilt bland trossystrarna, som pastorn inte kan. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidan 452 (1864). rätt (675)Pastorsfruars Klädsel – I synnerhet bör predikanthustrurna vara mycket noga med att inte avvika från Bibelns tydliga undervisning när det gäller kläder. Många ser på dessa uppmaningar som allt för gammalmodiga för att vara värda att notera, men Han som gav dem till lärjungarna förstod faran av kärlek till kläder i vår tid och sände oss denna varning. Vill vi ta vara på varningen och bli visa? Lyx när det gäller kläder ökar ständigt. Ännu har vi inte sett slutet. Modet ändras ständigt och våra systrar följer dess föreskrifter, oavsett vad det kostar i tid och pengar. Det är en stor summa pengar som används på kläder, när pengarna i stället skulle ges tillbaka till Gud, som är Givaren. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidorna 630-631 (1881). rätt (676)Exempel på Religion i Hemmet – Låt den predikanthustru som har barn komma ihåg, att hon i sitt hem har ett missionsfält där hon bör arbeta med outtröttlig energi och en aldrig svikande iver, medveten om att frukterna av hennes gärning kommer att vara genom hela evigheten. Är inte hennes barns själar lika värdefulla som hedningarnas? Låt henne därför ta sig an dem med kärleksfull omsorg. Det vilar på hennes ansvar att visa världen, vilken kraft och överlägsenhet Gudsfruktan i hemmet innebär. Hon bör låta sig ledas av principer, inte av impulser, och hon bör arbeta med insikt om att Gud är hennes hjälpare. Hon får inte tillåta något att avleda henne från hennes mission. rätt (676) Den mor som har en innerlig förbindelse med Kristus, utövar ett inflytande av oändligt stort värde. Hennes tjänst i kärlek gör hemmet till ett Betel. Kristus verkar tillsammans med henne och förvandlar livets vanliga vatten till himmelskt vin. Hennes barn kommer att växa upp och bli till en välsignelse och en heder för henne i detta livet och i det tillkommande. —Evangeliets Tjänare, sidan 151 (1915). rätt (676) Det viktiga Arbetet i Hemmet – Om gifta män går ut i verksamheten och lämnar sina hustrur kvar hemma för att ta hand om barnen, utför hustrun och modern ett lika stort och viktigt arbete som mannen och fadern. Medan den ene är ute på missionsfältet, är den andra en missionär i hemmet. Hennes bekymmer, sorger och bördor överstiger ofta vida mannens och faderns. Modern har en högtidlig och betydelsefull gärning, nämligen att forma barnens sinne och karaktär, utbilda dem till att göra nytta här i tiden och göra dem passande för det tillkommande eviga livet. rätt (677)Mannen, som verkar ute på det öppna missionsfältet, får kanske ta emot ära av människor, medan hon som kämpar hemma, kanske inte får något erkännande för sin gärning. Om hon emellertid arbetar med sin familjs viktigaste intressen och försöker att forma barnens karaktär efter det gudomliga mönstret, kommer den räkenskapsförande ängeln att skriva hennes namn som en av de största missionärerna i världen. rätt (677)Predikantens hustru kan vara en stor hjälp för sin man genom att försöka lätta hans börda, om hon bevarar sin egen själ i Guds kärlek. Hon kan lära sina barn Guds Ord. Hon kan styra sitt eget hus på ett sparsamt och försiktigt sätt. Tillsammans med sin man kan hon uppfostra barnen till att vara sparsamma i sina vanor och lära dem att begränsa sina önskningar. – Evangeliets Tjänare, sidan 149 (1915). rätt (677) Kverulans ett tungt Sänke – Dessa systrar är nära knutna till Guds verk, om Han har kallat deras män att predika sanningen för vår tid. Dessa tjänare kommer, om de verkligen kallats av Gud, att inse hur viktig sanningen är. De står mellan de levande och de döda och måste ta hand om människor, som de som måste avlägga räkenskap. Deras kallelse är allvarlig, och deras livskamrater kan vara till stor välsignelse eller förbannelse för dem. De kan uppmuntra dem när de är missmodiga, trösta dem när de är nedslagna, ge dem mod att se uppåt och förtrösta helt och fullt på Gud när deras tro är svag. Eller de kan göra tvärt om, se saker från den mörka sidan, tro att de har det svårt, inte visa någon tro på Gud, prata om sina prövningar och sin otro med sina livskamrater, hänge sig åt klagande och knotande och vara en dödvikt, eller till och med en förbannelse för dem. ... rätt (677)En ohelgad hustru är den största förbannelse en pastor kan ha. De Guds tjänare som har varit, och fortfarande är så olyckligt lottade att de har detta nedbrytande inflytande hemma, borde fördubbla sina böner och sin vaksamhet. De borde inta en fast, beslutsam ståndpunkt och inte låta detta mörker tynga dem. De borde hålla sig närmare Gud, vara fasta och beslutsamma, styra väl i sitt eget hus och leva så att de kan få Guds erkännande och änglars beskydd. Men om de ger efter för sina ohelgade livskamrater kommer Guds missnöje över hemmet. Guds ark kan inte bli kvar i huset, eftersom de tolererar och uppmuntrar familjemedlemmarna i deras fel. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidorna 138-139 (1856). rätt (678) Att upprätthålla en hög moralisk Standard (678)Predikanter är Satans Måltavla – Den ondes särskilda frestelser är riktade mot predikanterna. Han vet, att de bara är människor som inte själva äger någon älskvärdhet eller helighet och att evangeliets skatter ligger nedlagda i lerkärl, som bara genom gudomlig kraft kan bli hedervärda kärl. Han vet, att Gud har bestämt predikanterna till att vara ett mäktigt medel till själars frälsning och att de kan ha framgång i sin gärning bara när de tillåter den evige Fadern att styra deras liv. Därför söker han med all sin listighet att leda dem till synd, eftersom han vet att deras ämbete gör synd hos dem ännu mer oerhört syndig. Genom att begå synd gör de nämligen sig själva till det ondas tjänare. – Evangeliets Tjänare, sidan 89 (1915). rätt (679)Balans mellan Värdighet och Sällskaplighet – Renhet och ett attraktivt uppträdande är ett ämne som vi måste vara uppmärksamma på. Vi måste vara på vår vakt mot de synder som råder i denna fördärvade tid. Låt inte Kristi representanter nedlåta sig till lättsinnigt tal, till förtrolighet med kvinnor, oavsett om dessa är gifta eller ogifta. Låt dem med en klädsam värdighet hålla sig på sin rätta plats. Samtidigt kan de emellertid vara sällskapliga, vänliga och artiga mot alla. De bör vara höjda över allt som verkar simpelt och familjärt. Detta är förbjuden mark, som det är otryggt att sätta sina fötter på. Varje ord och varje handling bör kunna bidra till att höja, rena och förädla. Tanklöshet i sådana saker är synd. – Evangeliets Tjänare, sidan 89 (1915). rätt (679)Tillrättavisa smickrande Kvinnor – Det händer, att män smickrar Dig, men oftare gör kvinnor det. Du kommer att främst stöta på personer, som gillrar smickrets fälla, när Du framställer sanningen på nya fält. Som en Kristi tjänare skall Du förakta smicker; sky det som Du skulle sky en giftorm. Tillrättavisa varje kvinna, som prisar Dig för Din klokhet och håller Dig i handen så länge som möjligt. Ödsla få ord på detta slags personer; de är nämligen Satans utsända, och utför hans planer, genom att placera förförande snaror, för att lura Dig bort ifrån helgelsens stig. Varje finkänslig kristen dam uppträder återhållsamt; hon är medveten om Satans hjälpmedel, och samverkar inte med honom. rätt (680) Se till, att Du inte tjänar ihop till ryktet om, att vara kvinnors älsklingspastor. Undvik att umgås med sådana, vars konstgrepp i minsta grad skulle riskera Ditt korrekta uppträdande, eller fläcka Ditt samvetes renhet. Spill ingen tid eller förtrolighet på dem; de kommer bara att röva ifrån Dig Din andliga styrka. Gör ingenting ibland främlingar, på tåget, i hemmet, på gatan, som skulle ge en antydan om ondska. – The Review and Herald, den 8. juli, 1884. rätt (680) Undvik varje syndigt Närmande – När en, som säger sig lära ut sanningen, har lätt för, att tillbringa mycken tid i sällskap med unga eller rent av gifta kvinnor, när han familjärt lägger handen på dem, eller ofta ses samtala på ett familjärt sätt med dem, frukta då honom; sanningens rena grundsatser står ej skrivna i hans själ. En sådan är inte Jesu medarbetare; han är inte i Kristus, och Kristus bor ej i honom. Vederbörande behöver bli grundligt omvänd, innan Gud godtar hans medverkan. Den från himmelen sprungna sanningen gör aldrig mottagaren till en sämre person, gör aldrig, att han tar sig minsta lilla frihet; tvärtom, den helgar den troende, förfinar hans smak, upphöjer och förädlar honom, samt för honom nära Jesus. Den får honom till, att bejaka aposteln Paulus’ åläggande, att hålla sig borta från allt slags ont, så att hans godhet inte blir utskämd... {Se Första Tessalonikerbrevet 5:22.} rätt (680) Män, som uträttar Guds verk, och i vars hjärtan Kristus är inneboende, sänker inte moralens standar, utan söker alltid, att höja det. De ogillar kvinnors smicker och fysiska närmanden. Måtte både unga och gifta män säga: Bort med händerna! Jag tänker inte alls riskera mitt goda rykte. Mitt goda namn är en värdefullare skatt för mig, än guld och silver. Låt mig bevara det ofördärvat. I fall människorna smutskastar mig, skall det inte vara, för att jag har gett dem orsak härtill, utan av samma orsak, som de ljög om Kristus – därför att de avskydde renheten och heligheten hos Hans sinnelag; ty denna utgjorde en ständig tillrättavisning för dem. rätt (681) Jag önskar, att jag kunde övertyga varje medarbetare inom Guds verk om det stora behovet av ständig, uppriktig bön. De kan inte ständigt knäböja i bön, men de kan lyfta upp hjärtat till Gud. Det var så här, som Henok vandrade med Gud. – The Review and Herald, den 10. november, 1885. rätt (681) Sätt upp ett Staket kring Själen – Det kommer alltid att finnas fresterskor, som kommer att göra sitt bästa, för att dra till sig och säkra mäns uppmärksamhet för egen del. Först söker de deras medkänsla, därnäst deras ömma känslor, och sedan att förmå dem till, att bryta mot Guds okränkbara lag. De, som har vanhedrat sina egna sinnen och känslor, genom att rikta dem dit, där Guds Ord förbjuder det, har inga skrupler, utan vanärar glatt Gud medelst allehanda slags avguderi. Gud överlämnar dem åt deras onda känslors styrning. Tankarna behöver vaktas; man måste sätta upp ett staket kring själen i form av Guds Ords ålägganden; liksom att omsorgsfullt välja varje tanke, ord och handling, för att inte hamna i synd. – The Review and Herald, den 17. Maj, 1887. rätt (681) Outtröttlig Vaksamhet – Vår store motståndare har medhjälpare, som ständigt är på jakt efter tillfällen att föra själar i fördärvet, liksom lejonet lurar på sitt byte... Ett enda steg, taget mot bättre vetande, inflytandet av en enda ond vana, ett enda försummande av heliga plikter kan bli början till en villoväg, som skall leda dig över på deras sida, som tjänar Satan, under det att du fortfarande bekänner dig älska Gud och Hans verk. Ett ögonblicks tanklöshet, ett obetydligt felsteg, kan bli den vändpunkt i ditt liv, som för dig in på en orätt väg. Och du skall kanske aldrig få reda på orsaken till din förtappelse, förrän befallningen ljuder: ”Gå bort ifrån mig, ni förbannade.” – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidorna 397-398 (1885). rätt (682) Omvänd av icke omvända Predikanter – En person kan höra och kännas vid hela sanningen, och ändå inte veta något om personlig fromhet och sann, praktisk religion. Han kan vara i stånd till, att förklara vägen till frälsning för andra, och likväl själv vara en avfälling. Sanningen är helig och kraftfull, den söker reda på personens sanna jag. Sanningens betydelse och myndighet i den omfattande frälsningsplanen leder sitt ursprung till den gudomlige Upphovsmannen, och har inte förlorat i vikt och värde bara för att redskapen, som används i planens utförande, är ohelgade eller otrogna. rätt (682) ”Varför”, frågade en man, som hade utövat och fortfarande utövade det onda, ”blir själar omvända till sanningen genom mitt inflytande?” Jag svarade: ”Kristus drar ständigt själar till Sig, och lyser upp deras väg. Den, som söker frälsning, ges ingen bild av sin lärares karaktär. Om han själv är uppriktig, om han nalkas Gud och tror på Honom samt bekänner sina synder, blir han godtagen.” – Brev 12, 1890. rätt (682) Tiden som Pastorskandidat (683) Mycket beror på en sund Början – Den användbarhet unga människor har, som känner sig kallade av Gud till förkunnarens gärning, är i hög grad beroende av det sätt på vilket de tar itu med sitt arbete. De som har valts av Gud för förkunnarens arbete skall ge belägg för sin höga kallelse och med alla tillgängliga medel utbilda sig till skickliga arbetare. – Löftestiden, sidan 331 (1911). rätt (683) Börja Verket i Samarbete med äldre Pastorer – Som en förberedelse till predikogärningen bör unga män umgås med äldre predikanter. De som har uppnått en erfarenhet i aktiv tjänst, bör ta unga, oerfarna arbetare med sig ut på verksamhetsfältet och lära dem, hur de kan utföra en fruktbärande gärning till själars omvändelse. Vänligt och kärleksfullt skall dessa äldre arbetare hjälpa de yngre att förbereda sig för den verksamhet som Herren måtte kalla dem till. Och de unga män som utbildas, bör respektera sina lärares råd, visa dem heder för deras gudsfruktan och komma ihåg att deras mångåriga arbete har gett dem vishet... rätt (683) Låt de äldre arbetarna vara lärare, samtidigt som de underordnar sig Guds disiplin. Låt de unga männen anse det som en förmån att bli undervisade av äldre arbetare. Låt dem bära varje börda som deras ungdom och erfarenhet vill tillåta. Så utbildade Elias den israelitiska ungdomen i profetskolorna och unga män i vår tid måste få en liknande utbildning. Det är inte möjligt att i detalj ge råd angående den del de unga bör utföra. De bör emellertid noggrant undervisas av de äldre arbetarna och utbildas till att alltid se på Honom, som är trons upphovsman och fulländare. – Evangeliets Tjänare, sidan 73 (1915). rätt (684) Arbeta med, men kopiera inte, erfarna Tjänare – De oerfarna bör inte sändas ut på egen hand. De bör stå skuldra mot skuldra med äldre och erfarna pastorer, som kan utbilda dem. Dock bör de säga till dem: ”Du skall inte ta efter mina åtbörder, eller mitt tonfall, så att ingen vet säkert, vilken av oss talaren är. Du skall stå iförd Din egen rustning, med Din egen karaktär, helgad av Gud. Du skall inte imitera mitt sinnelag, ej heller mina åtbörder, mitt tonfall, mina uttryck, eller mina ord.” rätt (684) Jag tror, att det här har visats mig tjugo gånger under min livstid, och jag har försökt, att förklara för bröderna, men likväl består det onda. När en av de inom verket oerfarna männen står vid Din sida, skall han inte tänka på Ditt sätt, eller betrakta allt på Ditt vis; ty om Du skulle ge upp tron, kunde han säga: ”Jag kan lika gärna också ge upp tron.” Låt dem stå på egna ben, så att de erhåller ett liksidigt sinnelag från himmelens Gud; de skall nämligen inte återspegla Ditt tänkande, och Du skall inte utöva ett gestaltande inflytande på dem; nej, Du skall hänvisa dem raka spåret till Bibeln som deras mönsterbild. Vikten av dessa ting har visats mig så många gånger, att jag känner en börda på den här punkten. – Manuskript 19b, 1890. rätt (685) Inte hålla tillbaka eller göra nya Medarbetare modstulna – Gud avsåg aldrig, att en persons omdöme och planer skulle betraktas som det enda gällande. Han säger: Ni är Guds medarbetare. Ingen skall försöka, att hålla andra tillbaka, eller göra dem modstulna. Han skall inte försöka, att trä på sin broder sin vapenrustning, eftersom han inte har provat ut dem åt honom... Och predikanterna skall inte kopiera någon mans åtbörder, hans vanor, hans inställning, hans ansiktsuttryck, hans tonläge. Medarbetarna skall inte bli någons skugga, i tanke, i åsikt, eller i upprättandet och utförandet av den stora helheten. I fall Gud har gjort Dig till en herde över hjorden, har Han skänkt Dig dugligheten för arbetet. – Manuskript 104, 1898. rätt (685) Unga Män kallas till Tjänst i Frontlinjen – Gråhårsmän bör vandra varsamt och bör ge de unga män, som vill växa till, varje tillfälle, att stiga fram till fronten. De äldre männen skall inte se det som en vanära för dem, att dessa unga män – vilka måste använda sin duglighet och inta sin plats i ledet samt bli pålitliga män – skall gå fram till fronten. De, som är äldre, borde uppmuntra de yngre till, att utveckla sina talanger. rätt (685) Vi behöver män, som greppar tag i verket, som om de menade allvar med det. De yngre männen måste ges möjligheter till, att utvecklas. – Brev 97, 1896. rätt (685) Skall visas Erkännande – Han nedlät Sig till, att ställa fram lärjungarna inför de stora folkskarorna för deras goda ryktes skull. Härigenom skulle många känna igen i deras verksamhet Kristi eget arbete. Vår Herres nåderika gärningar kommer att öppna dörrar åt Hans lärjungar. – Brev 252, 1906. rätt (685) Unga Arbetare i Disciplinens Skola – Låt oss behandla de yngre medlemmarna av Herrens familj med aktning. De unga män, som precis inleder sin pastorstjänst, kan komma att begå många misstag, men de äldre pastorerna är heller inte felfria, oaktat de många år de har varit verksamma. Herren kommer att personligen ta hand om de yngre männen, och emellanåt tukta dem och låta dem lida för sina misstag, men aldrig överge dem. Han ger dem möjlighet, att bli medlemmar av den kungliga familjen, barn till den himmelske Kungen. – Manuskript 127, 1902. rätt (686) Unga Män kallas till Skördefältet – Herren manar unga män, att träda ut på skördefältet och arbeta flitigt som skördearbetare. Han manar dem till, att verka för Honom, inte att tjänstgöra hos de redan grundade församlingarna, utan att ansluta sig till erfarna mannar i arbetet på den stora skördeåkern. Unga, skickliga män bör gå åstad och omsätta sina talenter. När de gör det, skall de lita på Herrens vägledning... rätt (686) Detta är det arbete, som unga män bör uppmuntras till att utföra, inte att tala till en publik, som inte behöver deras omogna insatser. Vederbörande är väl medvetna härom, och känner sig inte tilldragna av Anden. Herren har inte gett de unga männen arbete ibland församlingarna. Deras viktigaste förpliktelse är, att lära sig läxor inom olika områden från den store Läraren... rätt (686) Vad var det Kristus sade till lärjungarna? ”Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig”. {Johannesevangeliet 12:26.} Den här regeln anges i Guds Ord. Genom att studera Kristi leverne, skall medarbetarna forska fram, hur Han levde och verkade. De bör dagligen eftersträva, att kopiera Kristi leverne, och söka, att lära känna Herrens väg. – Manuskript 75, 1900. rätt (686) Efter ett Års Prövning – Åt dem, som Han kallar till pastorstjänsten, ger Herren takt och skicklighet samt insikt. I fall en man efter ett års evangelistiskt arbete inte har några frukter att visa för sina ansträngningar, i fall människorna han har verkat för inte har förändrats av det, i fall han inte har höjt standaret på andra orter, och inga själar har omvänts genom hans verksamhet, bör den mannen ödmjuka hjärtat inför Gud, och fråga, om han har missuppfattat sitt kall. Samfundets lön skall betalas till dem, som visar upp frukt av sitt arbete. Insatserna från den, som erkänner Gud som sin verksamma kraft och hjälp, som äger en verklig förståelse av själars värde, vars hjärta är fyllt av Kristi kärlek, är fruktbärande. – Manuskript 26, 1905. rätt (687) Maningar om och Förflyttningar av evangelistiska Arbetare (687) Rör på Er endast, när Molnet har lyft – Bli inte rastlösa eller svaga i tron; ha på rustningen för krig, stärk Era själar i Gud, så kan Ni kämpa tappert. I Gud har vi vår kraft och stridstyrka... När molnet har lyft, och Gud visar Er, att Er plikt innebär inledandet av verksamhet på något annat fält, kan Ni röra på Er förståndigt. Men överge inte den åker, där så mycket har gjorts och där det ännu återstår mycket att göra. – Brev 77, 1895. rätt (688) Pliktens Röst – Pliktens röst är Guds röst – en inre, från himmelen utsänd vägledare. – Counsels on Health, sidan 562 (1896). rätt (688) Vi kan vara förvissade om Guds Ledning – Men vi får inte lägga ansvaret för våra plikter på andra och vänta att de skall tala om för oss vad vi skall göra. När vi behöver söka råd, får vi inte göra oss beroende av människor. Herren kommer att undervisa oss om vår plikt, lika villigt som han kommer att undervisa andra. Om vi kommer till honom i tro, kommer han att omtala sina hemligheter för oss personligen. ... De som bestämmer sig för att inte i något avseende göra något som skulle misshaga Gud kommer, efter det att de har framlagt sina problem för honom, att exakt veta vilken väg de skall följa. Och de kommer inte bara att få klarhet utan också kraft. – Vändpunkten, sidan 669 (1898). rätt (688) Arbetare med Insikt om sin Plikt – I varje framsteg som Gud har lett oss att göra, i varje steg som Guds folk tagit, har det funnits ivriga sataniska redskap bland oss, som är villiga att stå tillbaka och föreslå tvivel och otro och att lägga hinder på vår väg och försvaga vår tro och vårt mod. Vi har varit tvungna att stå som stridsmän, beredda att pressa och slå oss fram på vår väg genom det motstånd som rests. Detta har gjort vårt uppdrag tio gånger hårdare än det annars skulle ha varit. Vi har måst stå lika fasta och orubbliga som en klippa. ... rätt (688) Några . . . . . verkar sakna ett ankare. Dessa har i hög grad skadat sanningens sak. Det finns andra som aldrig verkar att ha någon plats där de kan stå fast och tryggt, beredda att – om det krävs – kämpa när Gud kallar på trofasta stridsmän, som plikttroget står på sin post. . . . . Någon måste emellertid våga det. Någon måste emellertid våga. Några måste ta risker i detta. – Vittnesbörd för Församlingen Band 3, sidorna 315, 316 (1873). rätt (689) Evangelister skall fullborda sitt Verk – Jag vet inget om äldstebroder -----s exempel, förutom att Herren har använt honom under sitt arbete i Los Angeles, och att han har blivit storligen välsignad. Över ett hundra personer har tagit ställning för sanningen tack vare hans insats. Vid slutet på hans senaste serie tältmöten övervägde han, att växla till ett nytt arbetsfält, men då erhöll han en vädjan undertecknad av många av invånarna i Los Angeles, i vilken de bad honom, att stanna kvar och fortsätta mötena. Herren har gett broder ----- en anpassningsbar anda, jämte klokhet, att planera och utföra sitt arbete, och Han har välsignat honom i användandet av flygblad, kungörelser och planscher, som har väckt människornas intresse. rätt (689) Jag skulle säga så här: Låt broder ----- verka, där hans budskap uppenbarligen åstadkommer mycket gott. Mötesdeltagarna har givmilt skänkt av sina medel, för att stötta arbetet, som han har bedrivit... rätt (689) Låt honom fortsatt vara kvar i Los Angeles; ty Herren ger honom märkbar framgång i, att bringa folket budskapet. Låt honom ge basunen en klar klang, vilken väcker dem, som aldrig har hört sanningen. Måtte Herren uppmuntra honom till, att förbli i Los Angeles, tills församlingens medlemmar har väckts till, att iföra sig vapenrustningen och visa, att de ivrar för budskapets spridande... rätt (689) Ingen skall, genom föreskrift eller exempel, försöka, att avlägsna broder ----- från hans av Gud tilldelade arbete. Alla bör i stället stötta honom i ett försök, att utföra arbetet enligt klara riktlinjer. – Brev 75, 1905. rätt (689) Vägledande Grundsatser vid Kallandet av en Evangelist – Huruvida det är riktigt för äldstebroder -----, att lämna Los Angeles och verka under en tid i en stad i Norra USA, vill jag säga: Det händer, att vi måste i stor utsträckning överlåta åt personen, att själv avgöra en sådan fråga. Det förekommer för mycket kringspridande av de män, som utför ett gott verk, just det arbete, som Herren har sagt måste göras. När en mans ansträngningar kröns med framgång och intresset håller i sig, bör inte frågan om förflyttning till ett annat fält ens väckas, ty den skulle bara förvirra honom. Om Herren på ett mäktigt sätt håller på att sätta folket i Los Angeles i rörelse genom tältmötena, skall intet tillåtas, att avbryta arbetet... Ingen bör försöka, att locka bort broder ----- från den plats, där omfattande intresse råder och en osedvanlig öppning har gjorts, för att framställa sanningen. Det här är Los Angeles’ tillfälle. – Brev 193, 1905. rätt (690) Medarbetare skadas av onödigt Förflyttande – Jag ser skada i, att flytta medarbetare från en del av vingården, där de uträttar ett gott arbete, till en annan, där de måste börja om från början. Jag menar, att det därmed hos de förflyttade föds en tanke på, att de är viktigare, än de egentligen är, och det tar de arma själarna skada av. Jag varnar alltså för, att byta ut medarbetare i onödan. – Brev 179, 1900. rätt (690) Omvända förbryllade över tidig Förflyttning av Medarbetare – Jag var medveten om, att broder och syster ----- inte var felfria, men att de eftersträvade, att lära känna och göra Mästarens vilja, och att de ägde talanger, som lät dem nå fram till män och kvinnor i de högre samhällsskikten, samt att genom deras arbete kunde många fler göras intresserade av sanningen. Jag insåg, att en förflyttning skulle beröva ett viktigt fält välbehövligt arbete, liksom att en förflyttning skulle innebära mycket för dem personligen, ty de hade ganska nyligen slagit sig ned i ett passande hem. Jag kände mig inte fri, att tala för deras förflyttning. rätt (690) Deras överföring till ett annat fält under dylika omständigheter skulle lämna ett olämpligt intryck på dem, som, genom deras ansträngningar, nyligen hade tagit till sig tron. Vidare, om de verkligen ägde undermåliga karaktärsdrag, skulle saken inte bli bättre av, att skicka dem till ett annat verksamhetsfält, ty de skulle bara ta med sig sina svagheter och dåliga arbetsmetoder. – Brev 48, 1907. rätt (691) Att förflytta Personer för tidigt – Satans Påfund – Hade pastorn helt och hållet vägrat, att lyssna till dessa färgade, ensidiga utsagor, hade han uttalat kloka ord i enlighet med Bibelns regel och, likt Nehemja, sagt: ”’Jag håller på med ett stort arbete och kan inte komma” {Nehemja 6:3}, skulle den församlingen ha varit i mycket bättre skick. Vanan, att förflytta män från deras arbetsfält, har varit förhärskande under sakens historia. Det här är ett tilltag från den store själafienden, för att hindra Guds verk. När själar, som närmar sig avgörandet till förmån för sanningen, på detta sätt utsätts för menligt inflytande, tappar de intresset, och det är sällan, som ett lika kraftigt intryck åter går att göra på dem. Satan är alltid på jakt efter något påfund, för att kalla predikanten bort från hans arbetsfält i kritiska ögonblick, så att skörden av hans arbete går förlorad. – Manuskript 1, 1878. rätt |