Evangeliets tjänare kapitel 1. Från sida 9ren sida tillbaka

Första avsnitt - Kallad med en helig kallelse.
I Kristi ställe.

(9)”Och ni skall kallas ´HERRENS präster´, man skall säga om er: ´Vår Guds tjänare´.” (Jes. 61:6)

(9)I varje period av jordens historia har Gud haft Sina redskap, män som utvaldes vid just det tillfället, till vilka Han har sagt: ”Ni är mina vittnen.” (Jes. 43:10) I varje generation har det funnits gudshängivna människor, som samlat upp ljusstrålarna allt eftersom dessa lyste på deras väg. Dessa talade Guds Ord till folket. Hanok, Noa, Mose, Daniel och den långa raden av patriarker och profeter - dessa män var rättfärdighetens tjänare. De var inte ofelbara. De var svaga, felande människor, men Herren verkade genom dem när de överlämnade sig till Hans tjänst.

(9)Efter Sin himmelsfärd har Kristus, församlingens Överstepräst, utfört Sin gärning i världen genom utvalda sändebud, genom vilka Han talar till människorna och betjänar dem med vad de behöver. Den ställning som de har, som Gud har kallat att arbeta i ord och lära för att bygga upp Hans församling, har en mycket ansvarsfull ställning. I Kristi ställe skall de förmana människorna till att låta sig försonas med Gud. De kan fullgöra sin mission bara, när de får visdom och kraft ovanifrån.

(9)Guds tjänare symboliseras av de sju stjärnor, som Han som är den Förste och den Siste, har under Sin särskilda omsorg och Sitt särskilda beskydd. De välgörande inflytanden som i rikt mått måste finnas i församlingen, står och faller med dessa Guds tjänare, som skall representera Kristi kärlek. Himlens stjärnor står under Guds herravälde. Han fyller dem med ljus. Han leder och styr dem i deras rörelser. Om Han inte gjorde det, så skulle de bli fallna stjärnor. På samma sätt är det med Hans tjänare. De är bara redskap i Hans hand, och allt det goda de uträttar utförs genom Hans kraft.

(9)Det är till Kristi ära, att Han genom den Helige Ande gör Sina tjänare till en större välsignelse för församlingen än vad stjärnorna är för världen. Deras Frälsare skall vara deras kraft. Om de vill se upp till Honom, så som Han såg upp till Sin Fader, så skulle de göra Hans gärning. När de sätter sin tillit till Gud, så kommer Han att ge dem Sitt ljus, för att de skall låta det stråla ut över världen.

(10)Andliga väktare.
Kristi tjänare är de andliga väktarna för det folk, som har anförtrotts åt deras omsorg. Deras gärning har liknats vid väktarnas. Förr i tiden placerades ofta väktare uppe på städernas murar, där de kunde ha uppsikt över viktiga punkter som skulle bevakas och varna när en fiende närmade sig. Allas säkerhet var beroende av deras trohet. På bestämda tider skulle de ropa till varandra för att förvissa sig om att alla var vakna och att ingen skada hade drabbat någon av dem. Ropet med trygga hurrarop eller varningar fördes från den ene till den andre . Var och en upprepade det tills det ekade runt om staden.

(10)Till varje predikant säger Herren: ”Du människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus för att du skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. När jag säger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du måste dö! och du då inte varnar honom för den väg han går, så skall den ogudaktige dö genom din missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går, för att han skall vända om ifrån den, och han ändå inte vänder om ifrån sin väg, då skall han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.” (Hes. 33:7- 9)

(10)Dessa ord av profeten visar det allvarliga ansvar som vilar på dem som har utvalts till att vara väktare över Guds församling och Guds hemligheter. De skall stå som väktare på Sions murar för att slå larm när fienden närmar sig. Om deras andliga uppfattning av en eller annan orsak har blivit så förlamade, att de inte är i stånd till att se faran och folket på grund av deras försummelse att varna går under, så kommer Gud att utkräva de omkomnas blod av deras händer.

(10)Väktarna på Sions murar har det privilegiet att kunna leva så nära Gud och att vara så mottagliga för intryck från Hans Ande att Han genom dem kan vara verksam för att upplysa syndare om den fara de befinner sig i, och hänvisa dem till den trygga tillflyktsorten. Som utvalda av Gud och beseglade med invigningens blod skall de rädda män och kvinnor från en nära förestående ödeläggelse. Troget skall de varna sina medmänniskor för överträdelsens säkra konsekvenser. Med trohet skall de beskydda församlingens intressen. De får aldrig slappna av från sin vaksamhet. Deras gärning kräver, att de använder alla sina förmågor. De skall höja sin röst som en basun och aldrig låta en enda osäker, otydlig ton höras. De skall inte arbeta för lönens skull, utan därför att de inte kan handla annorlunda, eftersom de förstår att det vilar ett ve över dem om de försummar att förkunna evangeliet.

(11)2 Trohet i tjänsten.
Den tjänare som är en Kristi medarbetare, kommer att ha en djup känsla av gärningens helighet och av den möda och det offer som krävs för att kunna utföra den med framgång. Han tänker inte på sin egen maklighet eller bekvämlighet. Han glömmer sig själv. Medan han söker efter det förlorade fåret, ägnar han ingen uppmärksamhet åt att han själv är trött, fryser och är hungrig. Han har bara ett mål för ögonen - de förlorades frälsning.

(11)Den som tjänar under Immanuels blodsprängda baner, måste utföra en gärning som kräver en hjältemodig ansträngning och tålig uthållning. Men korsets stridsman står under kampen oförfärad i det första ledet. Medan fienden utsätter honom för sin attack, söker han hjälp i det gudomliga befästningsverket. När han lägger fram Ordets löften för Herren, får han kraft att utföra den innevarande stundens plikter. Han ser sitt behov av kraft från höjden. De segrar han vinner leder inte till självupphöjelse utan förmår honom att luta sig allt fastare mot den Allsmäktige. Genom att förlita sig på denna kraft blir han i stånd till att föra ut frälsningens budskap med en sådan övertygelse att den väcker ett gensvar i andras sinnen.

(11)Herren sänder ut sina tjänare till att framhålla Livets Ord, inte för att predika ”filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar” och inte heller för att ägna sig åt ”det tomma pratet och invändningarna som kommer från det som kallas kunskap utan att vara det”, utan för att förkunna evangeliet, ”som är en Guds kraft som frälser var och en som tror”. Paulus skrev till Timoteus: ”Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike; predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.” I denna befallning har varje predikant en beskrivning av sitt uppdrag – ett uppdrag som han bara kan fullgöra genom att det löfte uppfylls, som Jesus gav Sina lärjungar: ”Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” Kol. 2; 8; 1 Tim. 6:20; Rom. 1:16; 2 Tim. 4:1- 5; Matt. 28: 20.

(12)Evangeliets förkunnare, Guds budbärare till deras medmänniskor, bör aldrig förlora sin mission och sitt ansvar ur sikte. Om de förlorar sin kontakt med himlen, är de i en större fara än andra och kan utöva ett starkare inflytande till det onda. Satan vakar alltid över dem och väntar på att de skall visa sig ha en eller annan svaghet genom vilken han kan rikta ett effektivt angrepp mot dem. Och hur triumferar han inte, när detta lyckas för honom! För ett Kristi sändebud som inte är på sin vakt, ger den store motståndaren tillfälle att försäkra sig om många själar.

(12)En sann Guds tjänare kommer inte att göra något som skulle nedvärdera hans heliga ämbete. Han kommer att vara försiktig i sitt uppträdande och vis i sitt sätt att handla. Han kommer att verka så som Kristus verkade. Han kommer att använda alla sina krafter till att föra frälsningens budskap till dem som inte känner det. En djup hunger efter Kristi rättfärdighet kommer att fylla hans hjärta. Då han känner sin nöd, kommer han med allvar att söka efter den kraft som måste komma till honom innan han på ett enkelt, sannfärdigt och ödmjukt sätt kan presentera sanningen, sådan den är i Jesus.

(12)Exempel på mänsklig trofasthet.
Guds tjänare får inte någon ära eller något erkännande av världen. Stefanus blev stenad för att han hade predikat Kristus och honom som korsfäst. Paulus blev satt i fängelse, piskad, stenad och till sist avrättad för att han var ett troget Guds sändebud till hedningarna. Aposteln Johannes blev förvisad till Patmos ”för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull". (Upp. 1: 9). Dessa exempel på mänsklig trofasthet i kraft av gudomlig kraft är ett vittnesbörd för världen om trovärdigheten i Guds löften och om Hans närvaro och Hans bärande kraft.

(12)Något hopp om härlig odödlighet upplyser inte framtiden för Guds fiender. Den store härföraren besegrar nationer och får halva världens arméer att skälva, men han dör av besvikelse och i exil. Filosofen, som i sin tanke färdas genom universum och överallt ser spår av uppenbarelser av Guds kraft och gläder sig över deras harmoni, kan i dessa fantastiska under ofta inte se den hand som formade dem alla. ”En människa, som mitt i sin härlighet är utan förstånd, är lik boskapen som förgås.” (Ps. 49:21) Men Guds troshjältar är arvtagare till ett arv, som har större värde än någon jordisk rikedom - ett arv som kommer att tillfredsställa själens längtan. Världen känner dem kanske inte och kommer heller inte att kännas vid dem, men i böckerna där ovan är de inskrivna som medborgare i himlen och en upphöjd storhet, en evig härlighet, kommer att bli deras.

(13)Den största gärning och den ädlaste sysselsättning som människor kan engagera sig i, är att visa syndare vägen till Guds Lamm. Sanna förkunnare är Herrens medarbetare när det gäller att fullborda Hans avsikter. Gud säger till dem: ”Gå ut, undervisa om Kristus och förkunna honom. Lär alla som inte känner Hans nåd, Hans godhet och Hans barmhärtighet. Undervisa folket. ”Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?” (Rom. 10: 14)

(13) ”Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: ´Din Gud är konung!´” ”Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, ty HERREN tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem. HERREN uppenbarar sin heliga arm inför hednafolkens ögon. Alla jordens ändar skall se vår Guds frälsning.” (Jes. 52:7, 9, 10.)

--------

(13)Kristi arbetare får aldrig tänka på och långt mindre tala om misslyckandet i sitt uppdrag. Herren Jesus är vår kraft i allt. Hans Ande skall vara vår inspiration och när vi överlämnar oss i Hans händer för att vara ljusets förmedlare, kommer våra medel att göra gott aldrig att uttömmas. Vi kan ta av Hans fullhet och få del av den nåd som är gränslös.

nästa kapitel