Evangeliets tjänare kapitel 100. Från sida 349ren sida tillbaka

Elfte avsnittet - Det ömsesidiga förhållandet
I relation till andra

(349)“Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.” (Kol. 3:13)

(349)Allt umgänge ställer krav på självbehärskning, fördragsamhet och sympati. Vi har så olika temperament, vanor och utbildning att vårt sätt att se på saker och ting varierar. Vi bedömer saker olika. Vår förståelse av sanningen, och vår uppfattning om hur man skall leva, är inte i alla avseenden lika. Det finns inte två människor som har exakt samma erfarenheter. Den enes prövningar är inte den andres prövningar. Plikter som den ene tycker är lätta är mycket svåra och invecklade för den andre.

(349)Den mänskliga naturen är så bräcklig, så okunnig, och har så lätt för att missförstå, att alla borde vara försiktiga med hur de bedömer andra. Vi vet mycket litet om vilket inflytande våra handlingar har på andra. Vi kan tycka att det vi gör eller säger har liten betydelse, men om våra ögon öppnades skulle vi se att det har den allra största betydelse, antingen för det goda eller för det onda.

(349)Hänsyn
Många har burit så få bördor, deras hjärtan har upplevt så lite av verkligt själskval, och känt så lite nöd och bekymmer för andra, att de inte kan förstå deras arbete som verkligen bär bördor. De är lika oförmögna att förstå dessa människors bördor som ett barn är oförmöget att förstå sin nedtyngde fars bekymmer och slit. Barnet kan undra över sin fars rädsla och rådlöshet, som verkar obefogade. Men när barnet har blivit äldre och fått mer erfarenhet, när det självt fått bära livets bördor, kommer det att se tillbaka på sin fars liv och förstå det som en gång var så obegripligt. Bittra erfarenheter har gett barnet kunskap.

(349)Många som bär bördor utför ett arbete som inte blir förstått och uppskattat förrän döden lagt dem till vila. När andra tar upp de bördor som en sådan person har lagt ner, och möter de svårigheter han mötte, kan de förstå hur hans tro och mod prövades. Då glöms ofta de misstag som de förr var så kvicka att kritisera. Erfarenheter lär dem att bli förstående. Gud tillåter människor att bli satta på ansvarsfulla poster. När de begår misstag har han makt att tillrättavisa dem eller avlägsna dem. Vi bör vara försiktiga så att vi inte tar på oss den uppgift att döma som tillhör Gud. . . . .

(350)Frälsaren ber oss: "Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er." Matt 7:1, 2. Kom ihåg att snart kommer det som är nedskrivet om ditt liv att läggas fram inför Gud. Kom också ihåg att Han har sagt: "Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. ... Du som dömer handlar ju på samma sätt." Rom 2:1.

(350)Överseende med andra
Vi har inte råd att bli upprörda över något verkligt eller inbillat ont som gjorts mot oss. Den fiende vi behöver frukta mest är jaget. Ingen form av ondska har en skadligare inverkan på karaktären än mänsklig vrede som inte är under den helige Andes kontroll. Ingen annan seger vi kan vinna är så värdefull som segern vi vunnit över jaget.

(350)Vi bör inte tillåta våra känslor att bli så lätt sårade. Vi bör inte leva för att vakta våra känslor eller vårt rykte, utan för att frälsa människor. När vi blir intresserade av människors frälsning slutar vi med att fästa oss vid de små skiljaktigheter som så ofta uppstår i vårt umgänge med varandra. Oavsett vad andra tänker om oss eller gör mot oss, behöver det inte störa vår enhet med Kristus och vår gemenskap med Anden. "Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud." l Petr. 2:20

(350)Ge inte igen. Avlägsna, så långt det är möjligt, allt som kan leda till missförstånd. Undvik allt som har ett sken av ondska. Gör allt som står i din makt för att försona dig med andra, utan att ge avkall på principer. "Om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva." Matt 5:23, 24.

(351)Om andra talar otåligt till dig, svara då aldrig i samma anda. Kom ihåg att "ett mjukt svar stillar vrede". Ords 15:1. Och det ligger en underbar makt i tystnad. Att svara någon som är arg tjänar ibland bara till att reta upp personen ännu mer. Men om du på ett vänligt och tålmodigt sätt bemöter ilska med tystnad, kommer den snabbt att försvinna.

(351)När du möter en storm av svidande, kritiserande ord, håll då dina tankar fästade vid Guds ord. Ha ditt sinne och hjärta fyllt med Guds löften. Om du blir illa behandlad eller felaktigt anklagad bör du, i stället för att upprört svara tillbaka, upprepa dessa dyrbara löften för dig själv:

(351) "Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda." Rom 12:21.

(351)Överlämna din väg åt HERREN, förtrösta på honom, han skall göra det. Han skall låta din rättfärdighet gå fram som ljuset, din rätt som middagens sken. Ps 37:5, 6.

(351) "Ingenting är dolt som inte skall bli uppenbarat, och ingenting är gömt som inte skall bli känt." Luk 12:2.

(351) "Du lät människor fara fram över vårt huvud, vi gick genom eld och vatten. Men du förde oss ut och gav oss överflöd." Ps 66:12.

(351) Vi har så lätt för att söka sympati och uppmuntran hos andra människor i stället för att gå till Jesus. I Sin nåd och trofasthet tillåter ofta Gud att vi blir svikna av dem som vi satt vårt hopp till, för att vi skall lära oss hur dåraktigt det är att förlita sig på människor och göra dem till vår styrka. Låt oss ödmjukt och osjälviskt lita helt och fullt på Gud. Han vet om de sorger vi känner i djupet av vår varelse, men som vi inte kan uttrycka. När allt ser mörkt och oförklarligt ut, kom då ihåg Kristi ord: "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det." Joh. 13:7.

(351)Studera berättelserna om Josef och Daniel. Herren hindrade inte de män som lade onda planer mot dem, men Han sörjde för att allt ledde till något gott för Hans tjänare, som mitt i prövningar och konflikter bevarade sin tro och lojalitet.

(351)Så länge vi är här i världen kommer vi att möta negativa inflytanden. Vi kommer att möta irritationsmoment som prövar vårt tålamod, men det är genom att möta sådant i en rätt anda som de kristna dygderna utvecklas. Om Kristus bor i oss, kommer vi att vara tålmodiga, vänliga, överseende och glada mitt ibland retlighet och irritationer. Dag efter dag och år efter år kommer vi att segra över jaget, och utveckla ett ädelt hjältemod. Detta är den uppgift vi har fått, men vi kan inte utföra den utan hjälp från Jesus, en fast beslutsamhet, orubblig målmedvetenhet, ständig vaksamhet och oupphörlig bön. Alla har sin egen personliga kamp att utkämpa. Inte ens Gud kan göra våra karaktärer ädla och våra liv användbara, om vi inte samarbetar med honom. De som drar sig undan kampen förlorar den styrka och glädje som segern ger.

(352)Vi behöver inte föra vår egen räkenskap över prövningar och svårigheter, bedrövelser och sorger. Allt detta blir nedskrivet i himlens böcker och där kommer man att ta hand om det. Medan vi räknar upp det som är obehagligt, kommer mycket av det som är glädjande att tänka på att trängas ut ur vårt minne, liksom den Guds nåd och godhet som omger oss varje stund, och den kärlek som änglar förundrar sig över att Gud gav Sin son till att dö för oss. Om du som Kristi medarbetare tycker att du haft större bekymmer och prövningar än andra, kom då ihåg att för dig finns en frid som är okänd för dem som skyr dessa bördor. Det finns tröst och glädje i arbetet för Kristus. Låt världen få se att livet med Honom inte är ett misslyckande.

(352)Om du inte känner dig glad och lätt till sinnes, tala då inte om dina känslor. Kasta ingen skugga över andras liv. En kall, glädjelös religion drar aldrig några människor till Kristus. Den driver dem bort från Honom, in i de nät som Satan lagt ut för dem som har gått vilse. I stället för att tänka på det som gör dig missmodig, bör du tänka på den kraft du kan göra anspråk på i Kristi namn. Låt ditt sinne ta fasta på det osynliga. Tänk på de ting som bevisar Guds stora kärlek till dig. Tron kan uthärda prövningar, stå emot frestelser och hålla modet uppe under besvikelser. Jesus lever som vår försvarare. Allt som han säkrar genom Sin medlartjänst är vårt.

(352)Tror du inte att Kristus värdesätter dem som lever helt för Honom? Tror du inte att Han besöker dem som, liksom den älskade Johannes under sin landsförvisning, befinner sig i svåra och påfrestande omständigheter för Hans skull? Gud kommer inte att låta någon av sina trogna arbetare bli lämnad ensam, att kämpa en ojämn kamp och bli besegrad. Likt en dyrbar ädelsten, bevarar Han alla vars liv är dolt med Kristus i Honom. Till var och en av dem säger Han: Jag skall "göra dig till en signetring. Ty dig har jag utvalt." Hagg. 2:24.

(352)Så tala om Guds löften, tala om Jesu villighet att välsigna. Han glömmer oss inte för ett ögonblick. När vi, trots motbjudande omständigheter, vilar förtröstansfullt i Hans kärlek och sluter in oss med Honom, kommer känslan av Hans närvaro att ge oss en djup, stilla glädje. Kristus sade: "Jag ... gör [inte] något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom." Joh. 8:28, 29…

(353)Gör det till en vana att tala väl om andra. Tänk på de goda egenskaperna hos dem du är tillsammans med, och se så lite som möjligt på deras fel och brister. När du frestas att klaga över vad någon sagt eller gjort, säg då i stället något gott om den personens liv eller karaktär. Öva dig att vara tacksam. Prisa Gud för Hans underbara kärlek, att Han sände Kristus för att dö i vårt ställe. Det lönar sig aldrig att tänka på Sina bedrövelser. Gud vill att vi skall tänka på Hans nåd och ojämförbara kärlek, så att vi inspireras till att prisa Honom.

(353)Hängivna arbetare har inte tid att vara upptagna med andras fel. Vi har inte råd att leva på det som bara är agnar: andras fel och misslyckanden. Ont tal är en dubbel förbannelse, som faller tyngre på den som talar än på den som lyssnar. Den som sår osämjans och stridighetens frön får skörda dess dödliga frukter i sin egen själ. Själva handlingen att söka efter det onda i andra, utvecklar det onda i dem som söker. Genom att tänka på andras fel förvandlas vi och blir lika dem. Men genom att se på Jesus och tala om Hans kärlek och fullkomliga karaktär, förvandlas vi och blir lika Honom. Genom att begrunda det höga ideal Han har satt upp för oss, kommer vi att lyftas upp till en ren och helig atmosfär, ja, till Guds närhet. När vi håller oss där, utstrålar det ett ljus från oss som lyser på alla som är tillsammans med oss.

(353)I stället för att kritisera och fördöma andra bör du säga till dig själv: "Jag måste arbeta på min egen frälsning. Om jag samarbetar med Honom som vill frälsa mig, måste jag noggrant vakta på mig själv. Jag måste skaffa undan allt ont från mitt liv. Jag måste övervinna varje fel. Jag måste bli en ny skapelse i Kristus. Då kan jag, i stället för att försvaga dem som kämpar mot det onda, styrka dem genom uppmuntrande ord." Vi är alltför likgiltiga mot varandra. Alltför ofta glömmer vi att våra medarbetare behöver styrkas och uppmuntras. Försäkra dem om ditt intresse och din sympati. Hjälp dem genom att be för dem, och låt dem få veta att du gör det.

(353)Inte alla som bekänner sig arbeta för Kristus är sanna lärjungar. Bland dem som bär Hans namn, och som till och med räknas som Hans arbetare, finns några som inte representerar Honom genom sin karaktär. De styrs inte av Hans principer. Dessa personer är ofta orsak till förvirring och missmod bland medarbetare som är mindre erfarna i det kristna livet. Men ingen behöver bli vilseledd. Kristus har gett oss ett fullkomligt exempel. Han ber oss att följa honom. - Hälsa för Hela Människan, sid. 423-432

-----------

(354)Alla som bekänner sig vara Guds barn bör tänka på att de i sin uppgift som missionärer kommer att möta alla typer av människor. De kommer att möta den förfinade och den råe, den ödmjuke och den stolte, den religiöse och den skeptiske, den välutbildade och den outbildade, den rike och den fattige. Dessa olika människor kan inte bemötas på samma sätt, men alla behöver vänlighet och sympati. Genom att umgås med varandra kan våra sinnen bli polerade och förädlade. Vi är beroende av varandra, och tätt sammanknutna i ett mänsklighetens broderskap.

(354)Det är genom socialt umgänge som kristendomen kommer i kontakt med världen. Varje man och kvinna som har tagit emot det gudomliga ljuset, bör låta det ljuset lysa upp den mörka stigen för dem som inte känner till den bättre vägen. Socialt inflytande, helgat genom Kristi Ande, måste tas tillvara och användas för att föra människor till Frälsaren. Kristus får inte gömmas undan i hjärtat som en eftertraktad skatt, helig och ljuvlig, som bara ägaren skall glädja sig åt. Vi bör låta Kristus vara en källa i oss, som väller upp med evigt liv och uppfriskar alla som kommer i kontakt med oss. - Hälsa för Hela Människan, sid. 434-435

nästa kapitel