Evangeliets tjänare kapitel 22. Från sida 87ren sida tillbaka

Artighetens nådegåva.

(87)De som arbetar för Kristus, måste vara rättskaffens och pålitliga, fasta som klippan i sina principer och samtidigt vänliga och artiga. Artighet är en av Andens dygder. Att påverka det mänskliga sinnet är det största uppdrag som människor någonsin har anförtrotts. De som vill skaffa sig tillträde till hjärtan, måste ge akt på förmaningen om att vara ”barmhärtiga och ödmjuka”. (l Pet. 3: 8) Kärlek kommer att göra det som argument inte förmår att uträtta. Men ett ögonblicks grinighet, ett enda barskt svar, en brist på kristen hövlighet och artighet i en eller annan obetydlig sak kan leda till att man förlorar både vänner och inflytande.

(87)Det som Kristus var här på jorden, bör Kristi tjänare sträva efter att vara. Han är vårt exempel, inte bara i Sin fläckfria renhet, utan i Sitt tålamod, Sin mildhet och Sitt vinnande väsen. Hans liv är en bild på sann artighet. Han hade alltid en vänlig blick och ett tröstande ord till de behövande och de nedtryckta. Hans närvaro förde in en renare atmosfär i hemmet. Hans liv var som en verksam surdeg bland samhällets element. Ren och obesmittad vandrade Han omkring mellan de tanklösa, de ohyfsade, de oartiga, bland oredliga tullmän, orättfärdiga samariter, hedniska soldater, enkla bönder och den blandade hopen. Han talade ett medkännande ord här och ett ord där. När Han såg människor som var trötta och som var tvungna att bära tunga bördor, hjälpte Han dem med bördorna och upprepade för dem de lärdomar om Guds kärlek, barmhärtighet och godhet som naturen hade lärt Honom. De ringaste och minst lovande sökte Han inge hopp, genom att Han för dem framhöll en försäkran om att de kunde uppnå en karaktär, som skulle göra det uppenbart att de var Guds barn.

(87)Jesu religion mildrar allt som är hårt och grovt i ens väsen, utjämnar det som är kantigt och skarpt i ens sätt. Den gör ens ord milda och ens uppträdande vinnande. Låt oss lära av Kristus att förena ett upphöjt sinne för renhet och rättskaffenhet med ett ljust sinnelag. En vänlig, artig kristen är det starkaste argument som kan läggas fram till den kristna trons förmån.

(88)Vänliga ord är som dagg och stilla regnskurar för själen. Skriften säger om Kristus, att nåd var utgjuten över Hans läppar för att Han med Sina ord skulle kunna hjälpa den trötte. (Se Ps. 45: 3; Jes. 50: 4) Och Herren säger till oss: ”Ert tal skall alltid vara vänligt… så att det blir till glädje för dem som hör på.” (Kol. 4: 6; Ef. 4: 29)

(88)Somliga, som ni kommer i beröring med, är kanske enkla och oartiga, men bli därför inte själva mindre artiga. Den som vill bevara sin egen självaktning, måste vara försiktig så att han inte i onödan sårar andras självaktning. Denna regel bör man heligt iaktta gentemot den trögaste och den mest felande. Vad Gud har för avsikt att göra med dessa skenbart så föga lovande, vet ni inte. Han har i gångna tider använt människor, som inte var mer lovande eller tilltalande, till att utföra ett stort verk för Honom. Hans Ande, som verkar på hjärtat, har väckt varje förmåga till kraftig verksamhet. I dessa enkla, icke tillhuggna stenar såg Herren ett dyrbart material, som skulle klara prövningar i form av storm, hetta och tryck. Gud ser inte så som människor ser. Han dömer inte efter det som Han har för ögonen, utan rannsakar hjärtat och dömer rättfärdigt.

(88)Herren Jesus kräver, att vi skall erkänna varje människas rättigheter. Människornas sociala rättigheter och deras rättigheter som kristna skall tas i betraktande. Alla skall behandlas med finkänsla och ömhet som Guds söner och döttrar.

(88)Kristendomen vill göra en människa till en gentleman. Kristus var artig också mot Sina förföljare och Hans lärjungar kommer att visa samma anda. Se på Paulus, då han ställdes inför överheten. Hans tal till Agrippa är ett exempel på sann artighet och överbevisande vältalighet. Evangeliet uppmuntrar inte till den formella belevenhet som är allmän i världen, utan till den artighet som har sitt utsprung i ett verkligt gott sinnelag.

(88)Det mest omsorgsfulla hänsynstagande till livets utvärtes omständigheter är inte tillräckligt för att utestänga all grinighet, hårt dömande och olämpligt tal. Sann förfining kommer aldrig att visa sig så länge det egna jaget betraktas som det högsta. Kärleken måste bo i hjärtat. Källan till en allt igenom allvarlig kristens handlingar är den djupa kärlek till Herren som han hyser i sitt hjärta. Upp genom rötterna till hans kärlek till Kristus flödar ett oegennyttigt intresse för hans bröder fram. Kärleken utrustar sin ägare med älskvärdhet, anständighet och ett attraktivt uppträdande. Den upplyser ansiktet och gör rösten mild. Den förädlar och höjer hela hans väsen.

nästa kapitel