Evangeliets tjänare kapitel 24. Från sida 93ren sida tillbaka

I umgänget med andra.

(93)Unga predikanter, gifta eller ogifta, får ofta sin duglighet förstörd genom den sympati som unga kvinnor visar dem. Sådana kvinnor inser inte, att andras ögon är riktade mot dem och att deras tillvägagångssätt kommer att kunna skada den predikants inflytande som de visar så stor uppmärksamhet. Om de strängt ville hålla sig till reglerna för vad som är passande, så skulle det vara mycket bättre både för dem och för predikanten. Deras underlåtelse att göra detta försätter honom i en ofördelaktig ställning och leder andra till att se på honom i ett felaktigt ljus.

(93)Men den väsentliga bördan i denna sak ligger på predikanterna själva. De bör klargöra, att en sådan uppmärksamhet upplevs som osmaklig för dem. Om de följer det sätt att uppföra sig på som Gud vill att de skall följa, så kommer de inte länge att besväras. De bör undvika allt ont som dyker upp och när unga kvinnor gärna söker deras sällskap, är det predikanternas plikt att låta dem förstå, att detta inte tilltalar dem. För att kunna undvika förebråelser, måste de avvisa framfusighet, även om de genom detta kan uppfattas som oartiga. Unga kvinnor som har blivit omvända till sanningen och till Gud, kommer att ta emot tillrättavisning och ändra sig till det bättre.

-----------

(93)Skoj, skämt och världsligt prat tillhör världen. Kristna som har Guds frid i hjärtat, kommer att vara glada och lyck1iga utan att ge efter för lättsinnighet eller ytlighet. När de vakar i bön, kommer de att äga en sinnesro och en frid som lyfter dem upp över allt som är ytligt.

(93)När gudsfruktans hemlighet går upp för en Kristi tjänares sinne, kommer detta att lyfta honom upp över jordiska och sinnliga njutningar. Han kommer att få del av gudomlig natur, genom att han flyr bort från det fördärv som finns i världen genom begär. Den gemenskap som har inletts mellan Gud och hans själ, kommer att göra honom fruktbärande i kunskapen om Guds vilja och öppna för honom skatter av praktiska ämnen som han kan förmedla till folket och som inte kommer att förorsaka något lättsinne eller ge sken av ett leende, utan som i stället kommer att stämma sinnet till allvar, röra hjärtat och väcka de moraliska känslorna för de heliga krav, som Gud har på människors tillgivenhet och liv. De som arbetar med ord och lära, bör vara Guds män, rena i hjärta och vandel. - Vittnesbörd för församlingen, 3, sid. 241.

-----------

(94)Unga män står upp för att engagera sig i Guds verk, av vilka knappast någon har känsla för verkets ansvar och helighet. De har endast liten erfarenhet i att utöva tro och bara litet av själens hunger efter Guds Ande, vilket alltid skänker framgång. En del män med goda förmågor, som kunde fylla viktiga platser, kan inte bestämma sig. De går sorglöst fram lika naturligt som vattnet flyter ned för berget. De talar nonsens och skämtar med unga flickor, samtidigt som de nästan dagligen lyssnar till de allvarligaste och själsgripande sanningar. Dessa män har en huvudets religion, som de lyssnar till. Sådana kan aldrig leda andra till det levande vattnets källa förrän de själva har druckit av den strömmen.

(94)Det finns ingen tid nu för lättsinne, fåfänglighet och skämt. Denna jords scener kommer snart att upphöra. Sinnen som har lämnats fria att löpa hit och dit behöver förändras. Aposteln säger: "Omgjorden därför edert sinnes länder och varen nyktra; och sätten med full tillit edert hopp till den nåd, som bjudes eder i och med Jesu Kristi uppenbarelse. Då I nu haven kommit till lydnad, så följen icke de begärelser, som I förut under eder okunnighets tid levden i, utan bliven heliga i all eder vandel, såsom han som har kallat eder är helig. Det är ju skrivet: 'I skolen vara heliga, ty jag är helig.'" (1 Petr. 1: 13-16.)

(94)Lättsinniga tankar måste samlas samman och inriktas på Gud. Även tankarna borde vara underdåniga Guds vilja. Smicker borde inte ges eller förväntas, ty sådant har en tendens att fostra självtillit, snarare än öka vår ödmjukhet. Det orenar mer än det renar. Män som verkligen är kvalificerade, och som känner att de har en del att utföra när det gäller Guds verk, kommer att få uppleva den börda som verkets helighet innebär, på samma sätt som vagnen tryckes ned av sädeskärvarna. Nu är tiden att göra de mest allvarliga ansträngningar att övervinna det köttsliga hjärtats naturliga känslor. – Vittnesbörd för församlingen, 3, sid. 473, 474.

-----------

(95)När en predikant, som bär ut det högtidliga varningsbudskapet till världen, tar emot vänners och bröders välvilliga gästfrihet och försummar sina plikter som herde för hjorden och är oförsiktig i sitt exempel och sitt uppträdande, så att han deltar med de unga i tomt prat, skojar och skämtar och berättar roliga historier för att locka fram skratt, då är han ovärdig att vara en evangeliets tjänare och behöver omvända sig, innan man anförtror honom omsorgen om fåren och lammen. Predikanter, som är försumliga i de plikter som vilar på en trofast herde, bevisar därmed att de inte är helgade genom de sanningar som de framhåller för andra. De bör därför inte underhållas som arbetare i Herrens vingård, förrän de har fått ett högt begrepp om en predikants heliga gärning. - Vittnesbörd för församlingen, 3, sid. 233.

-----------

(95)En Kristi tjänare bör vara en bönens man, en man med gudsfruktan, glad, men aldrig grov och barsk, skojig eller lättsinnad. En lättsinnad ande kan kanske passa för clowner och skådespelare, men ligger helt utanför den mans värdighet, som har blivit utvald till att stå mellan de levande och de döda och till att vara Guds språkrör.

-----------

nästa kapitel