Förkunna Kristus

(112)Många har kommit med kommentarer, som gick ut på att våra talare i sina föredrag har uppehållit sig vid lagen och inte vid Jesus. Detta uttalande är strängt taget inte riktigt, men finns det inte någon orsak till det? Har det inte i talarstolen stått män som inte har haft någon sann erfarenhet av de saker som hör Gud till, män som inte har tagit emot Kristi rättfärdighet? Många av våra predikanter har bara varit predikanter på sådant sätt, att de har presenterat ämnen på ett argumentativt sätt och knappast nämnt Återlösarens frälsande kraft. Deras vittnesbörd innehöll inte något om Kristi frälsande blod. Deras offer liknade Kains offer. Han förde till Herren jordens frukt, som i och för sig var godtagbar för Gud. Frukten var verkligen mycket god, men värdet av offrandet - blodet från det slaktade lammet, som representerade Kristi blod - saknades. Så är det med predikningar som inte innehåller Kristus. Människor känner inte något sting i sina hjärtan av dem. De leds inte till att fråga: ”Vad skall jag göra föra att bli frälst?” rätt

(112)Av alla bekännande kristna bör Sjundedags - Adventisterna vara de första till att upphöja Kristus för världen. Kungörelsen av den tredje ängelns budskap kräver, att sanningen rörande sabbaten framhålls. Denna sanning skall förkunnas tillsammans med andra sanningar som budskapet omfattar, men den stora attraktionspunkten, Kristus Jesus, får inte utelämnas. Det är vid Kristi kors som nåd och sanning möts och rättfärdighet och fred kysser varandra. Syndaren måste ledas till att vända blicken mot Golgata. Med ett litet barns tro måste han sätta sin tilllit till Frälsarens förtjänst, ta emot Hans rättfärdighet och tro på Hans barmhärtighet. rätt

(112)Guds kärlek.
Genom Guds kärlek har Kristi nåds skatter blivit uppenbarade för församlingen och för världen. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh. 3:16) Vilken förunderlig, outgrundlig kärlek var det inte som fick Kristus att dö för oss medan vi ännu var syndare! Och vilken förlust lider inte den själ som med förståelse av lagens starka krav inte erkänner, att där synden är stor, där är Kristi nåd ännu större! rätt

(113)När lagen framhålls så som den skall, uppenbarar den Guds kärlek. Men det är inte så konstigt, att inte ens sannigen kan smälta hjärtan, när den framhålls på ett kallt och livlöst sätt. Det är inte konstigt, att tron vacklar inför Guds löften, när predikanter och missionsarbetare försummar att förkunna Kristus i Hans förhållande till lagen. rätt

(113)Somliga arbetare i Guds sak har varit alltför villiga att slunga ut fördömelser mot syndaren. Faderns kärlek då Han utgav Sin Son i döden för människosläktet, har hållits i bakgrunden. Låt sanningens lärare göra det känt för syndare vad Gud verkligen är - en Far som med längtansfull kärlek väntar på att ta emot den hemvändande förlorade sonen och som inte slungar vreda anklagelser mot honom, utan i stället gör ett gästabud för att hälsa honom välkommen tillbaka. Måtte vi alla lära oss Herrens sätt att vinna själar på! rätt

(113)Gud vill leda människosinnet bort från den övertygelse som vilar på logik, till en övertygelse som är djupare, högre, renare och härligare. Mänsklig logik har ofta nästan släckt det ljus, som enligt Guds vilja skulle lysa med klara strålar för att övertyga människorna om att naturens Herre är värdig all pris och ära, därför att Han är alltings Skapare. rätt

(113)Somliga förkunnare begår det felet att låta sina predikningar uteslutande bestå av argument. Det finns sådana som lyssnar till sanningens teori och grips av de bevis som framhålls. Om Kristus då blir framställd som världens Frälsare, så kommer den säd som sås kanske att spira och bära frukt till Guds ära. Men ofta framhålls inte Golgatas kors för folket. Somliga kanske nu hör den sista predikan de någonsin kommer att få höra. Om detta gyllene tillfälle förspills, så är det förspillt för alltid. Om Kristus och Hans återlösande kärlek hade blivit förkunnad tillsammans med sanningens teori, så kunde kanske dessa ha vunnits över på Hans sida. rätt

(113)Vägen till Kristus
Fler än vi tror, längtar efter att finna vägen till Kristus. De som förkunnar det sista budskapet om nåd, bör komma ihåg att Kristus skall upphöjas som syndarens tillflykt. Somliga predikanter anser, att det inte är nödvändigt att predika omvändelse och tro, därför att de utgår ifrån, att deras åhörare känner evangeliet och att man, för att kunna behålla deras uppmärksamhet, måste tala om andra ämnen. Men många människor är sorgligt ovetande om frälsningsplanen. De behöver mer undervisning om detta allt överskuggande ämne än om något annat. rätt

(114)Teoretiska föredrag är värdefulla för att folk skall kunna se, hur sanningens kedja, led efter led, bildar en fullkomlig helhet. Det bör emellertid aldrig hållas något föredrag utan att man som evangeliets grundval framhåller Kristus och Honom såsom korsfäst. Predikanterna skulle kunna påverka fler hjärtan, om de talade mer om praktisk gudsfruktan. När sanningen förkunnas på nya platser, blir de föreläsningar som hålls ofta till en stor del teoretiska. Människor blir förvirrade av det de hör. Många inser sanningens kraft och är angelägna att sätta sina fötter på en säker grundval. Detta är tidpunkten framför alla andra till att påverka samvetet med Kristi religion. Om mötena avslutas utan att detta praktiska arbete görs, går mycket förlorat. rätt

(114)Ibland tar män och kvinnor ställning för sanningen på grund av vikten hos de bevis som läggs fram, utan att de har blivit omvända. Predikantens gärning är inte färdig, innan han har undervisat sina åhörare om nödvändigheten av en hjärtats förvandling. I varje föreläsning bör det riktas enträgna uppmaningar till människorna om att överge sina synder och vända sig till Kristus. De synder och njutningar som är omtyckta i vår tid, bör fördömas och praktisk gudsfruktan inskärpas. En trogen predikant, som i sitt hjärta känner vikten av de ord han talar, förmår inte undertrycka sin oro för de själar han arbetar för. rätt

(114)Ack, om jag kunde råda över ord, som var tillräckligt kraftiga för att kunna göra det intryck jag önskar på mina medarbetare i evangeliet! Mina bröder, det är Livets ord ni har att göra med. Ni har att göra med människosinnen, som kan uppnå den högsta utveckling. Kristus den korsfäste, Kristus den uppståndne, Kristus den himlafarne, Kristus vid Hans återkomst bör mildra, glädja och fylla predikantens sinne på ett sådant sätt, att han kommer att framhålla dessa sanningar för folket i kärlek och med djupt allvar. Då kommer predikanten att förloras ur sikte och Jesus i stället att bli synlig. rätt

(114)Upphöj Kristus, ni som undervisar folket. Upphöj Honom i predikan, i sång och i bön! Sätt in alla krafter på att leda förvirrade, förvillade, förlorade själar till ”Guds Lamm”. Upphöj Honom, den uppståndne Frälsaren, och säg till alla som lyssnar: Kom till Honom som har ”älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva.” (Ef. 5:2). Låt Frälsarens vetenskap vara huvudtemat i varje predikan, temat i varje sång. Låt den komma till uttryck i varje bön. Låt ingenting föras in i förkunnelsen, som är ett tillägg till Kristus, som är Guds kraft och Guds visdom. Tala Livets ord och framställ Jesus som den botfärdiges hopp och varje troendes säkra borg. Visa de bekymrade och modlösa fredens väg och förkunna Frälsarens nåd och fullkomlighet.

(115)Det finns bara en väg som leder från mörkret upp till ljuset tills den berör Guds tron och det är trons väg. Denna väg är inte mörk och osäker. Den är inte en väg som dödliga har tänkt ut, inte en väg som människohänder har byggt och där varje resenär avkrävs tull. Tillträde kan inte uppnås genom botgärningar. rätt

(115)Den väg, som Gud har banat, är så fullständig och så fullkomlig, att människan inte kan göra den mer fullkomlig genom några gärningar som hon kan utföra. Den är bred nog för att ta emot den mest förhärdade syndare om han verkligen omvänder sig och samtidigt tillräckligt smal för att inte ge plats för någon synd. Detta är den väg som är lagd, för att Herrens återlösta skall vandra på den.

nästa kapitel