Evangeliets tjänare kapitel 33. Från sida 120ren sida tillbaka

Praktiska tips

(120)Att utarbeta föredrag. - Somliga predikanter skriver ut varje liten detalj när de utarbetar sina föredrag. Därigenom ger de inte Herren något tillfälle att leda deras sinnen. Varje punkt är bestämd, som om den var stöpt i en bestämd form, och de verkar oförmögna att avvika från den uppgjorda planen. Detta är ett allvarligt fel. Om den följs, kommer den att leda till att predikanterna blir själsligt inskränkta och lämna dem lika utblottade på andligt liv och andlig kraft som Gilboas berg var utblottade på dagg och regn.

(120)När en predikant känner, att han inte kan avvika från ett utarbetat föredrag, kommer resultatet inte att bli mycket bättre än det som uppnås genom att läsa en predikan. Matta, formella föredrag innehåller föga av den Helige Andes livgivande kraft. Vanan att hålla sådana föredrag kommer på ett effektivt sätt att ödelägga en predikants användbarhet och duglighet.

(120)Gud vill att Hans arbetare skall vara helt beroende av Honom. De måste lyssna för att höra vad Anden säger och fråga: Vad är Ditt ord till folket? Deras hjärtan skulle vara öppna, så att Gud kan påverka deras sinnen. Då kommer de att vara i stånd till att ge folket sanning, frisk sanning från himlen. Den helige Ande kommer att ge dem tankar, som är anpassade till att kunna möta de närvarandes behov.

------------

(120)Vördnad. - Jag har hört somliga predikanter tala om Kristi liv och lära på ett vardagligt sätt, som om de återberättade händelser i en eller annan stor mans liv i världen. Ja, det är verkligen inte något ovanligt, att predikanter talar om Kristus, som om han var en människa som de själva. När jag hör detta heliga ämne behandlat på ett sådant sätt, vållar det mig en smärta som jag inte förmår ge uttryck för. Jag vet nämligen, att trots att dessa män är sanningens lärare, så har de aldrig haft några upphöjda begrepp om Kristus. De har aldrig lärt känna Honom. Deras tankar rör sig inte på det höga plan som skulle ge dem en klar föreställning om karaktären hos världens Återlösare.

(121)De som har det rätta synsättet på Kristi karaktär och gärning, kommer aldrig att uppleva sig själva som goda eller storslagna. Svagheten och bristfälligheten i deras egna strävanden i motsats till vad Guds Son utförde, kommer att bevara dem ödmjuka och leda dem till att misstro sig själva och till att lita på Guds kraft när de utför sina gärningar. Att vanemässigt uppehålla sig vid Kristus och Hans fullkomliga förtjänst ökar tron, skärper den andliga synförmågan och stärker längtan efter att bli lik Honom och tillför bönen ett allvar som gör den verksam.

(121)Ovidkommande berättelser. - Predikanter bör inte göra det till en vana att berätta ovidkommande berättelser i samband med sina predikningar, eftersom detta minskar kraften i den sanning som presenteras. Berättandet av anekdoter eller episoder som ger upphov till skratt eller väcker intetsägande tankar, är mycket förkastlig. Sanningen bör kläs i ett rent, värdigt språk och de illustrationer som används för att belysa den, bör vara av motsvarande slag.

------------

(121)Medel mot bristande uppmärksamhet. - En predikant måste ofta tala i en överfylld, kraftigt uppvärmd lokal. Åhörarna blir sömniga och sinnena förslöas. Det är nästan omöjligt för dem att få en klar uppfattning om de sanningar som presenteras.

(121)Om talaren i stället för att predika ville försöka undervisa dem, hålla sig mer till samtalsform och ställa frågor till dem, så skulle tankarna aktiveras och åhörarna skulle vara bättre i stånd till att fatta vad som blir sagt.

------------

(121)Små församlingar. - Bli inte missmodig när det bara är några få närvarande för att höra ett föredrag. Vem vet om det inte kan vara någon närvarande som den Helige Ande arbetar med, även om det bara är två eller tre åhörare? Kanske Herren vill ge dig ett budskap till denna enda själ som, om den omvänder sig, kan bli ett medel att nå andra. Utan att du vet något om det, kan frukten av ditt arbete mångdubblas tusenfalt.

(121)Se inte på de tomma bänkarna och låt inte tron och modet sjunka, utan tänk på vad Gud gör för att föra ut sanningen till världen. Kom ihåg, att du samarbetar med gudomliga krafter - krafter som aldrig sviker… Tala med samma allvar, tro och intresse som om tusentals var närvarande för att lyssna till din stämma.

(122)En präst gick en regnig förmiddag till sin kyrka för att predika och fann att församlingen bara bestod av en enda man. Men han ville inte göra sin åhörare besviken utan predikade för honom med allvar och intresse. Resultatet blev, att mannen blev omvänd och blev missionär. Genom hans verksamhet fick sedan tusentals höra det goda budskapet om frälsning.

------------

(122)Korta predikningar. - Låt inte budskapet för vår tid framföras i långa, tunga föredrag, utan i stället i korta tal som går rakt på sak. Långa predikningar sliter både på talarens krafter och på åhörarnas tålamod. Om talaren känner vikten av sitt budskap, så behöver han i särskilt hög grad vara noga med att han inte överanstränger sina fysiska krafter och ger de församlade mer än de kan behålla i minnet.

(122)Tro inte, att dina åhörare kommer att minnas allt det som du har förmedlat, när du har gått igenom ett ämne en gång. Det finns en risk för att man kan gå för fort från en punkt till en annan. Förmedla undervisningen i korta avsnitt, på ett klart och enkelt språk, och repetera den ofta. Korta predikningar kommer att bli ihågkomna mycket bättre än de långa. Våra talare bör komma ihåg, att de ämnen som de förmedlar, kan vara nya för somliga av åhörarna. Därför bör huvudpunkterna repeteras om och om igen.

------------

(122)Följ ämnet. - Många talare spiller sin tid och sina krafter på långa inledningar och ursäkter. Somliga använder nästan en halv timme till sådant. Därigenom slösar de bort tid och när de kommer in på ämnet och försöker förankra sanningens principer i åhörarnas sinnen, har folk blivit trötta och kan inte inse betydelsen av dessa punkter.

(122)Istället för att komma med ursäkter för att han skall tala till folket, bör predikanten börja som någon som vet, att han har ett budskap från Gud. Han bör göra sanningens väsentliga principer lika tydliga som milstolpar, så att folket inte kan undgå att se dem.

(122)Ofta spills tid med att förklara punkter som i själva verket saknar betydelse och som skulle godtas utan bevis. De väsentliga punkterna däremot bör göras så klara och övertygande som ord och bevis förmår att göra dem.

------------

(123)Fördjupning i ett ämne. - Somliga har utvecklat den vanan att gå för långt i fördjupning. Förmågan, att samla tankarna omkring ett enkelt ämne och att utestänga alla andra, är god inom vissa gränser. De som sätter in hela sin andliga kraft på att fullfölja en viss tankekedja, står ofta tillbaka i andra avseenden. I samtal blir de enformiga och tröttar sin åhörare. Deras skrifter saknar en fri, lätt stil. När de talar offentligt, upptas deras uppmärksamhet helt av det föreliggande ämnet och de leds om och om igen till att gå allt djupare in i saken. De verkar finna kunskap och ljus när de blir intresserade och fängslade, men det är få som kan följa dem.

(123)Det finns en risk att sådana män kommer att plantera sanningens säd så djupt att det späda strået aldrig finner vägen till ytan. Även de mest väsentliga och mest uppenbara sanningar, som i sig själva är klara och tydliga, kan i så hög grad överskylas med ord, att de blir dimmiga och oklara.

------------

(123)Enkelhet. - Argument är bra på sin plats, men mycket mer kan uträttas genom en enkel förklaring av Guds Ord. Kristi undervisning blev så tydligt illustrerad, att de mest okunniga lätt kunde förstå dem. Jesus behövde inte några långa och svåra ord i sina predikningar. Han använde ett enkelt språk som var anpassat efter vanliga människors fattningsförmåga. Han trängde inte längre in i de ämnen Han framlade än att de var i stånd till att följa Honom.

(123)Predikanter bör framhålla sanningen på ett klart och enkelt sätt. Bland åhörarna finns det många, som behöver en tydlig förklaring av de steg som är nödvändiga i omvändelsen. Den stora mängden av befolkningen har mindre kunskap om detta ämne än många tror. Av dem som har tagit examen vid lärda skolor, vältaliga föredragshållare, duktiga statsmän och män i höga, betrodda ställningar, finns det många som har lagt ned sina förmågor i andra frågor, medan de har försummat de saker som har allra störst betydelse. När sådana män utgör en del av församlingen, anstränger sig ofta talaren för att ge sin predikan en intellektuell prägel, men försummar att uppenbara Kristus. Han bevisar inte att synd är överträdelse av lagen. Han gör inte frälsningsplanen tydlig. Det som skulle ha gripit åhörarnas hjärtan, skulle ha varit att hänvisa dem till Kristus, som dog för att göra återlösningen möjlig att uppnå för dem.>br>

------------

(124)Väckelser. - När Herren verkar genom mänskliga redskap och när folk påverkas av kraften från det höga, leder den onde sina medhjälpare till att utropa: ”Fanatism!” och till att varna för att gå till ytterligheter. Låt alla vara försiktiga med att upphöja detta rop, ty även om det finns falska mynt, kommer detta inte att förringa värdet av de äkta. Det finns falska väckelser och falska omvändelser, men av detta följer inte att alla väckelser måste betraktas med misstänksamhet. Låt oss inte visa det förakt som fariséerna visade, då de ropade: ”Den mannen tar emot syndare.” (Luk. 15:2).

(124)Det finns tillräckligt i Kristi liv för att lära oss att inte håna Hans gärning för själars omvändelse. Uppenbarelsen av Guds förnyande nåd i syndiga människor får änglar att glädjas, men på grund av otro har denna gärning ofta betecknats som fanatism och de sändebud som Gud har verkat genom, har omtalats som några som har har varit ivriga utan att äga kunskap.

------------

(124)Sabbatsgudstjänster. - Den som har fått till uppgift att leda gudstjänsterna på sabbaten, bör studera hur han kan intressera sina åhörare för Guds Ords sanningar. Han bör inte alltid hålla en predikan som är så lång, att det inte blir något tillfälle för de närvarande att bekänna Kristus. Predikan bör ofta vara kort, för att åhörarna skall få tillfälle att ge uttryck för sin tacksamhet mot Gud. Tacksägelsens offer förhärligar Herrens namn. I de heligas församling lyssnar änglar alltid till den lovprisning som sänds upp till Herren i vittnesbörd, sång och bön.

(124)Bön- och vittnesbördsmöten bör vara tillfällen till särskild hjälp och uppmuntran. Alla bör betrakta det som ett privilegium att kunna delta. Låt var och en som bär Kristi namn, ha något att säga i vittnesbördsmötet! Vittnesbörden bör vara korta och av en sådan karaktär, att de kommer att vara till hjälp för andra. Ingenting kommer så fullständigt att döda tillbedjans ande, som när en enskild person använder 20 eller 30 minuter till ett långt vittnesbörd. Detta betyder död för andligheten i mötet.

nästa kapitel