Evangeliets tjänare kapitel 41. Från sida 148ren sida tillbaka

Predikanthustrun

(148)Förr uthärdade predikanthustrur brist och förföljelse. När deras män dömdes till fängelse och ibland till dödsstraff, led dessa ädla, självuppoffrande kvinnor med dem. Deras lön kommer att bli densamma som mannen uppnår. Fru Boardman och fru Judson led för sanningen - led med sina män. De uppoffrade hem och vänner i ordets fulla betydelse för att hjälpa sina män i arbetet med att upplysa dem som satt i mörker och för att uppenbara de dolda tingen i Guds Ord för dem. Deras liv var ständigt i fara. Att frälsa själar var deras stora mål och därför kunde de lida med glädje…

(148)När en predikants hustru ledsagar sin man på hans resor, bör hon inte följa med bara för sitt eget nöje, för att avlägga besök och för att bli uppassad, utan för att arbeta tillsammans med honom. Hon bör dela hans intresse att göra gott. Hon bör vara villig att följa med sin man, om förhållandena i hemmet inte utgör att hinder för det, och hon bör hjälpa honom i hans ansträngningar att frälsa själar. Med saktmod och ödmjukhet, men också med en ädel självtillit bör hon utöva ett ledande inflytande på dem som finns omkring henne, och hon bör utföra sin del och bära sitt kors och sin börda i mötet, vid familjealtaret och under samtalen runt brasan. Folk förväntar sig detta och de har rätt att förvänta sig det. Om inte dessa förväntningar uppfylls, är mannens inflytande mer än till hälften förstört.

(148)En predikanthustru kan göra mycket om hon vill. Om hon har en självuppoffrande ande och har kärlek till själar, kan hon tillsammans med honom göra nästan lika mycket gott. En kvinnlig arbetare i sanningens sak kan förstå och påverka någon, särskilt bland de unga systrar, som predikanten inte kan hjälpa.

(148)På predikanthustrun vilar det ett ansvar som hon inte bör och inte lättvindigt kan lägga åt sidan. Den förmåga som Gud har lånat ut åt henne, kommer Han att kräva tillbaka med ränta. Hon bör arbeta ivrigt, trofast och i samförstånd med sin man för att frälsa själar. Hon bör aldrig vara påträngande med sina önskningar och drömmar eller ge uttryck för brist på intresse för sin mans arbete eller ägna tid åt hemlängtan eller missnöjdhet. Alla dessa naturliga känslor måste övervinnas. Hon bör ha en livsuppgift som pålitligt utförs. Vad gör det väl om detta strider mot känslorna, drömmarna och den naturliga smaken! Dessa borde villigt och gärna offras för att man skall kunna göra gott och frälsa själar.

(149)Predikanthustrur bör leva ett gudshängivet liv, ett liv i bön. Men somliga vill njuta av en religion, i vilken man inte behöver bära några kors och som inte kräver någon självförnekelse eller ansträngning från deras sida. I stället för att tappert stå på egna ben, bära sitt personliga ansvar och lita på att Gud vill ge dem kraft, har de en stor del av tiden varit beroende av andra och fått sitt andliga liv från dem. Om de bara tillitsfullt och i barnslig förtröstan ville lita på Gud, fästa sin håg vid Jesus och ha Jesus som centrum för sin tillgivenhet och få sitt liv från Kristus, det levande vinträdet, hur mycket gott skulle de då inte kunna uträtta, vilken hjälp skulle de inte kunne vara för andra, vilket stöd kunde de inte vara för sina män, och vilken lön skulle de inte kunna uppnå till sist! ”Bra, du gode och trogne tjänare” skulle ljuda som den härligaste musik i deras öron. Orden: ”Gå in i din herres glädje!” skulle betala dem tusenfalt för allt det lidande och alla de prövningar som de måste tåla för att kunna frälsa dyrbara själar. - Vitnesbörd för församlingen 1, sid. 451-453.

-----------

(149)Om gifta män går ut i verksamheten och lämnar sina hustrur kvar hemma för att ta hand om barnen, utför hustrun och modern ett lika stort och viktigt arbete som mannen och fadern. Medan den ene är ute på missionsfältet, är den andre en missionär i hemmet. Hennes bekymmer, sorger och bördor överstiger ofta vida mannens och faderns. Modern har en högtidlig och betydelsefull gärning, nämligen att forma barnens sinne och karaktär, utbilda dem till att göra nytta här i tiden och göra dem passande för det tillkommande eviga livet.

(149)Mannen, som verkar ute på det öppna missionsfältet, får kanske ta emot ära av människor, medan hon som kämpar hemma, kanske inte får något erkännande för sin gärning. Om hon emellertid arbetar med sin familjs viktigaste intressen och försöker att forma barnens karaktär efter det gudomliga mönstret, kommer den räkenskapsförande ängeln att skriva hennes namn som en av de största missionärerna i världen.

-----------

(149)Predikantens hustru kan vara en stor hjälp för sin man genom att försöka lätta hans börda, om hon bevarar sin egen själ i Guds kärlek. Hon kan lära sina barn Guds Ord. Hon kan styra sitt eget hus på ett sparsamt och försiktigt sätt. Tillsammans med sin man kan hon uppfostra barnen till att vara sparsamma i sina vanor och lära dem att begränsa sina önskningar.

nästa kapitel