Evangeliets tjänare kapitel 51. Från sida 179ren sida tillbaka

Vår plikt att bevara hälsan

(179)Det gör mig hjärtligt ont när jag ser så många svaga predikanter, så många på sjukbädden, så många som avslutar sin jordiska gärning för tidigt - män som har burit ansvarsfulla bördor i Guds verk och som utfört sitt uppdrag av hela sitt hjärta. Medvetandet om att de måste sluta med sitt arbete i den sak som de älskat var betydligt mer smärtsamt för dem än de lidanden sjukdomen medförde, ja mer än tanken på själva döden.

(179)Vår himmelske Far plågar eller bedrövar inte människors barn med vilja. Han är inte orsaken till sjukdom och död. Han är Livets källa. Han vill se människor leva och Han önskar att de skall lyda livets och hälsans lagar så att de måtte kunna leva.

(179)De som tar emot sanningen för vår tid och helgas genom den, har en stark önskan om att representera sanningen genom sitt liv och sin karaktär. De bär på en innerlig önskan i sin själ om att andra måtte se ljuset och glädja sig i det. När den trofaste väktaren går ut med den dyrbara säden och med bön och tårar sår vid alla vatten, sätter arbetets börda hans sinne och hjärta på prov. Den påfrestning som detta utsätter hans själ för i dess innersta djup, kan han inte oavbrutet uthärda utan att bli utsliten i förtid. Kraft och styrka krävs för varje samtal och föredrag. Och med jämna mellanrum är det nödvändigt att nya och gamla resurser tillförs från Guds Ords förrådskammare. Detta kommer att ge åhörarna liv och kraft. Gud vill inte att du skall bli så utmattad att ditt arbete förlorar friskhet eller liv.

(179)De som ständigt är upptagna av andligt arbete, antingen det är läsning eller predikoverksamhet, behöver vila och omväxling. Den flitige eleven utsätter ständigt sin hjärna för påfrestning, samtidigt som han alltför ofta försummar fysisk träning. Följden är att de fysiska krafterna försvagas och andlig verksamhet begränsas. Därför misslyckas eleven med att genomföra just den uppgift, som han kunde ha uträttat om han hade arbetat på ett förståndigt sätt.

(179)Om predikanterna arbetade förnuftigt, så att både ande och kropp fick en lämplig mängd arbete, skulle de inte så lätt duka under för sjukdom. Om alla våra arbetare var i den situationen att de kunde använda några få timmar varje dag till att arbeta utomhus och kände sig fria att göra detta, så skulle det vara en välsignelse för dem. De skulle vara i stånd till att bättre utföra sin kallelses plikter. Om de inte har tid att slappna av helt, så skulle de kunna göra upp planer och be medan de arbetar med sina händer. Därefter skulle de kunna återvända till sin uppgift, uppfriskade till kropp och själ.

(180)Somliga av våra predikanter känner att de varje dag måste utföra något som de kan rapportera till konferensen och deras försök att göra detta får till följd att deras ansträngningar alltför ofta blir svaga och utan verkan. De bör ha viloperioder med fullständig frihet från ansträngande arbete. Men dessa kan inte äga rum i stället för daglig fysisk träning.

(180)Bröder, när ni tar er tid till att arbeta i er trädgård och därigenom får den kroppsrörelse som är nödvändig för att hålla organismen i god kondition, utför ni Guds gärning i lika hög grad som när ni håller möten. Gud är vår Far. Han älskar oss och Han kräver inte att några av Hans tjänare skall missbruka sina kroppar.

(180)En annan orsak till dålig hälsa och till svaga prestationer i arbetet är dålig matsmältning. Det är omöjligt för hjärnan att utföra bästa möjliga arbete när matsmältningsapparaten missbrukas. Många äter fort av de olika rätterna, något som ger upphov till störningar i magen. Därigenom förvirras hjärnans verksamhet. Man bör undvika att använda ohälsosam kost lika väl som överätning, även av det som är hälsosamt.

(180)Många äter vid alla tider, utan hänsyn till hälsolagarna. Då blir sinnet oklart. Hur kan väl människor hedras med gudomlig upplysning, när de är så likgiltiga i sina levnadsvanor och tar så liten hänsyn till det ljus som Gud har gett kring dessa saker?

(180)Bröder, är det inte på tiden att ni vänder om på dessa punkter och avbryter självisk njutning? ”Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning - de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxar inte likt en som slår i tomma luften. I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.” (1 Kor. 9:24- 27)

(181)Otillräcklig näring
Tro fördenskull inte att det är er skyldighet att leva på en otillräcklig kost. Sök själv att finna ut vad du bör äta och vilka födoämnen som bäst kan ge näring åt kroppen och följ sedan vad förnuftet och samvetet föreskriver. Lägg bort bekymmer och ansträngande tankar under måltiden. Jäkta inte, utan ät långsamt och med ett glatt sinne, med hjärtat fullt av tacksamhet mot Gud för alla Hans välsignelser. Engagera er sedan inte i ett arbete för hjärnan direkt efter en måltid. Motionera måttligt och ge magen litet tid att påbörja sitt arbete.

(181)Detta är inga obetydliga saker. Vi måste ta hänsyn till dem, om vi skall kunna tillföra de olika grenarna av vår verksamhet en hälsosam kraft och den rätta vigören. Arbetets karaktär och verkningsfullhet beror till en stor del av arbetarnas fysiska tillstånd. Många styrelsemöten och andra sammankomster för rådslagning har tagit en olycklig vändning på grund av de närvarandes dåliga kondition. Och över många predikningar har förkunnarens matsmältningsbesvär kastat en mörk skugga.

(181)Hälsa är en ovärderlig välsignelse och den hör närmare samman med samvete och kristen tro än många inser. Den har en hel del att göra med ens förmåga. Varje predikant bör förstå att om han skall kunna vara en trofast väktare för hjorden, måste han bevara alla sina krafter i ett sådant tillstånd, att han kan utföra den bästa möjliga tjänst.

(181)Våra missionsarbetare bör använda sin kunskap om de lagar som gäller liv och hälsa. Läs de bästa författarna om dessa ämnen och lev samvetsgrant i överensstämelse med det som förnuftet säger er är sanning.

(181)Herren har visat mig, att genom häIsoereformens praktiska inflytande kommer många, många att räddas från fysisk, mental och moralisk degeneration. Det kommer att hållas hälsoföredrag och ges ut en mängd skrifter. Hälsoreformens principer kommer att få ett välvilligt mottagande och många… kommer steg för steg att gå framåt för att ta emot de särskilda sanningarna för vår tid. - Vitnesbörd för församlingen 6, sid. 378, 379.

nästa kapitel