Evangeliets tjänare kapitel 53. Från sida 185ren sida tillbaka

Sjunde avsnittet - Hjälpmedel i den evangeliska verksamheten.
Bibelstudium

(185) ”Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande.” (Jak. 3:13)

(185)Predikanter som gärna vill utföra verksamt arbete för själars frälsning, måste både studera Bibeln och vara bedjande människor. För dem som försöker lära andra Guds Ord, är det synd att själva vara försumliga i sina bibelstudier. Är de sanningar som de behandlar mäktiga? I så fall bör de behandla dem på ett skickligt sätt. Deras tankar bör framföras klart och kraftfullt. De som förkunnar budskapet för vår tid, borde framför alla andra människor på jorden förstå sin Bibel och vara grundligt förtrogna med bevisen för sin tro. Den som inte har kunskap om Livets ord, har ingen rätt att försöka undervisa andra om vägen till himlen.

(185)Bibeln är vårt rättesnöre för tro och lära. Det finns inte något som är bättre ägnat till att stärka sinnet och ge intellektuell styrka än studiet av Guds Ord. Ingen annan bok förmår att lyfta tankarna och stärka ens förmågor i så hög grad som Bibelns djupgående, förädlande sanningar. Om Guds Ord studerades så som det borde, så skulle människorna äga en andens storhet, en karaktärens adel och en fasthet i sina avsikter som man sällan möter i vår tid.

(185)Tusentals män som tjänstgör i predikstolen, har brister i andens och karaktärens väsentliga egenskaper, därför att de inte koncentrerar sig på studiet av Skriften. De är tillfreds med en ytlig kunskap om Guds Ords sanningar. De föredrar att fortsätta att gå miste om mycket i alla avseenden framför att flitigt söka efter den dolda skatten.

(185)Psalmisten säger: ”Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta för att jag inte skall synda mot dig.” (Ps. 119:11) Och Paulus skrev till Timoteus: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. ” (2 Tim. 3:16, 17)

(186)Guds liv, som ger världen liv, är i Hans ord. Det var genom Sitt ord som Jesus botade sjukdom och drev ut onda andar. Genom Sitt ord gjorde Han sjön stilla och uppväckte de döda och folket bar vittnesbörd om att Han talade med myndighet. Han talade Guds ord under Sitt liv på jorden liksom Han hade talat det till alla författare i det Gamla testamentet. Hela Bibeln är en uppenbarelse av Kristus. Den är vår enda kraftkälla.

(186)Detta Ord hämmar inte aktivitet. Det ger tillfällen till aktivitet för den samvetsgranne sökaren. Det låter inte människorna leva i ovisshet, utan något mål, utan framställer för dem det högsta av alla mål - att vinna själar för Kristus. Det ger dem i handen en lampa som lyser upp vägen till himlen. Det berättar om outgrundliga rikedomar, en skatt av oskattbart värde.

(186)Guds Ord är karaktärens måttstock. Genom att ge oss detta Ord har Gud låtit oss få tillgång till varje sanning som är nödvändig för frälsning. Tusentals har hämtat upp vatten från dess livskällor, men förrådet har inte blivit mindre. Tusentals har haft Herren för ögonen och genom att se på Honom har de förvandlats till Hans avbild. Men dessa sökare har inte uttömt de härliga, heliga ämnena. Ytterligare tusentals kan hänge sig åt arbetet med att utforska fräsningens hemligheter.

(186)När missionsarbetaren studerar Kristi liv och dröjer vid beskaffenheten av Hans mission, kommer varje nytt studium att uppenbara något av ännu större intresse än det som hittills har behandlats. Ämnet är outtömligt. Studiet av Kristi inkarnation, Hans försoningsoffer och medlargärning, kommer att sysselsätta sinnet hos den som flitigt studerar detta så länge tiden varar. Med blicken vänd mot himlen med dess oräkneliga år kommer han att utbrista: ”Erkänt stor är gudsfruktans hemlighet.” (1 Tim. 3:16)

(186)Vi talar om den första ängelns budskap och den andra ängelns budskap. Vi anser också, att vi har en viss förståelse av den tredje ängelns budskap. Men så länge vi är tillfreds med en begränsad kunskap, kommer vi att vara olämpliga till att uppnå klarare uppfattningar om sanningen. Den som predikar Livets ord, måste ta sig tid till att studera Bibeln och att rannsaka sitt eget hjärta. När han försummar detta, kommer han inte att kunna tjäna de själar som behöver undervisas. Den flitige och ödmjuke sökaren, som under allvarlig bön och allvarligt sökande efter sanningen sådan som den är i Jesus, kommer med säkerhet att bli belönad. Han söker hjälp, inte i mänskliga författares tankar, utan i visdomens och kunskapens gudomliga källa. Under heliga väsens ledning uppnår han en klar förståelse av sanningen.

(187)Det är inte genom kraften eller styrkan hos det mänskliga redskapet, som sanningen måste inpräglas i människornas sinnen, ”utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot”. (Sak. 4:6) Det som gör att verket lyckas, är inte sinnelaget eller vältaligheten hos den som förkunnar Ordet. Paulus kan plantera och Apollos vattna, men det är Gud som ger växten. Det är predikantens förtrogenhet med Guds Ord i kombination med hans underkastelse under Guds vilja som gör hans ansträngningar fruktbärande.

(187)Det hjärta som tar emot Guds Ord, är inte lik en damm som dunstar bort eller som en otät brunn vars innehåll försvinner. Det liknar fjällbäcken som flyter ut från outtömliga källor och vars kalla, klara vatten hoppar från klippa till klippa och uppfriskar de trötta, de törstiga och dem som har tunga bördor att bära.

(187)Förtrolighet med Skriftens sanningar kommer att ge sanningens förkunnare egenskaper som gör honom till en Kristi representant. Anden i Frälsarens lära kommer att göra hans undervisning och hans böner kraftiga och omedelbara. Det vittnesbörd som han avlägger, kommer inte att vara snävt och livlöst. Han kommer inte att gång på gång hålla samma färdigställda föredrag, eftersom hans sinne vill vara mottagligt för kontinuerlig upplysning av den Helige Ande.

(187)”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv”, säger Kristus. ”Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever.” ”Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.” (Joh. 6:54, 57, 63)

(187)När Guds tjänare förstår dessa ords verkliga innebörd, kommer det eviga livets grundprinciper att visa sig i förkunnargärningen. De matta, långtråkiga predikningarna kommer att upphöra. Evangeliets grundsanningar kommer att framhållas i ett nytt ljus. Det kommer att finnas en ny förståelse av sanning, en klarhet och en kraft som alla kommer att lägga märke till. Om de, som har den förmånen att stå i en sådan tjänst, är mottagliga för den Helige Andes påverkan, kommer de att uppleva den stärkande kraften av ett nytt liv. Guds kärleks eld kommer att tändas inne i dem. Deras förmågor kommer att stärkas så att de kan se hur skön och majestätisk sanningen är.

(187)Den predikant som gör Guds Ord till sin ständige ledsagare, kommer alltid att framhålla sanningar av ny skönhet. Kristi Ande kommer att falla över honom, och Gud kommer att verka genom honom för att hjälpa andra. Den helige Ande kommer att fylla hans sinne och hjärta med hopp och mod och med saker från Bibelns bildgalleri. Allt detta kommer att förmedlas till dem som hör hans undervisning.

-------------

(188)I Bibeln har vi Guds ofelbara rådslut. Dess lära kommer att göra människor lämpade för varje ansvarsfylld ställning, om de efterföljs i deras praktiska liv. Den är Guds röst som varje dag talar till själen... Det är den Helige Andes verk att upplysa det förmörkade förståndet, att smälta det egoistiska, hårda hjärtat, betvinga den upproriske överträdaren och frälsa honom från världens fördärvliga inflytanden. Kristi bön för lärjungarna var: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” Andens svärd, som är Guds Ord, genomtränger syndarens hjärta och skär det i bitar. När sanningens teori framhålls, utan att dess heliga inflytande gör sig märkbart i talarens själ, har den ingen makt att påverka lyssnarna. I stället kommer den att förkastas som en villfarelse och talaren gör sig själv ansvarig för att själar går förlorade . Vittnesbörd f församlingen, 4, sid. 441.

-------------

nästa kapitel