Evangeliets tjänare kapitel 54. Från sida 189ren sida tillbaka

Enskild bön

(189)Bön i familjen och bön i offentlig församling har sitt berättigande, men det är samvaron med Gud i enrum som håller själens andliga liv uppe.

(189)Det var på berget tillsammans med Gud som Moses fick se förebilden till den underbara byggnad, där Guds härlighet skulle dröja kvar. Det är på berget tillsammans med Gud - den hemliga plats dit vi söker oss för att ha gemenskap med Honom - som vi ska tänka på Hans härliga ideal för mänskligheten. Det är på det sättet vi ska bli beredda att bygga upp vår karaktär, så att löftet kan uppfyllas för oss: “Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.”

(189)Medan vi är upptagna av vårt dagliga arbete bör vi lyfta själen mot himlen i bön. Dessa tysta böner stiger som rökelse inför nådens tron, och fienden hindras i sina försök. Den kristne, vars hjärta på det sättet håller fast vid Gud, kan inte bli övervunnen. Inga onda påhitt kan störa hans frid. Alla löften i Guds Ord, hela den gudomliga nådens kraft, alla Jehovas resurser står till hans förfogande. Herren har högtidligt försäkrat att befria honom. Det var på det sättet Enok vandrade med Gud. Och Gud var med honom. Han var där med sin hjälp vid varje behov. – Budsk t unga sid. 249

-------------

(189)Det var på detta sätt som Hanok vandrade med Gud. Och Gud var med honom som en närvarande hjälp i varje nödsituation. Kristi tjänare måste vaka i bön. De kan frimodigt träda fram inför nådens tron, genom att lyfta upp heliga händer, utan att vredgas eller tvivla. I tro kan de åkalla sin himmelske Far för att få visdom och nåd till att förstå hur de skall arbeta och hur de skall behandla människosinnen.

(189)Bön är själens andedräkt. Det är hemligheten till andlig kraft. Inga andra nådemedel kan ersätta bön, om själens hälsa ska kunna bevaras. Bönen ger oss omedelbar kontakt med livets källa och styrker senor och muskler i den andliga erfarenheten. Om du försummar att be eller bara ber krampaktigt någon enstaka gång, när det passar dig, så kommer du att förlora förbindelsen med Gud. De andliga förmågorna blir slappa. Den andliga erfarenheten saknar friskhet och kraft. Samma sid. 249

(189)Det är bara vid Guds altare vi kan tända våra ljus med gudomlig eld. Endast det gudomliga ljuset kommer att kunna uppenbara hur liten och oförmögen den mänskliga förmågan är… och ge oss en klar uppfattning om Kristi fullkomlighet och renhet. Det är bara när vi ser på Jesus som vi kommer att vilja bli lika Honom och bara när vi ser Hans rättfärdighet som vi kommer att hungra och törsta efter att äga den. Det är bara när vi söker i allvarlig bön som Gud kommer att uppfylla vårt hjärtas önskningar.

(190)Guds sändebud måste dröja länge hos Honom, om de skall ha framgång i sin gärning. Det berättas om en gammal dam i Lancashire som lyssnade på de orsaker, som hennes grannar uppgav för sin predikants framgång. De talade om hans begåvning, om hans predikosätt och hans uppträdande. ”Nej”, sade den gamla damen, ”jag skall tala om för er vad det är. Er man är helt och hållet fylld av den Allsmäktige.”

(190)När det uppstår män som är lika gudshängivna som Elia var och som äger den tro som han hade, kommer Gud att uppenbara sig på samma sätt som Han gjorde på den tiden. När det uppstår män som klänger sig fast vid Herren i bön så som Jakob gjorde, så kommer samma resultat som man då fick bevittna, att visa sig på nytt. Kraft från Gud kommer att fylla dem som svar på trons bön.

(190)Eftersom Jesu liv var ett liv i oavbruten tillit som upprätthölls genom kontinuerlig bön, blev Hans tjänst för himlen utan nederlag eller svek. Kristus visste att eftersom Han dagligen var omgiven av frestelser och ständigt mötte motstånd från folkets ledare, måste Han stärka Sin mänskliga natur genom bön. För att kunna vara till välsignelse för människorna måste Han samtala med Gud och från Honom ta emot kraft, uthållighet och ståndaktighet.

(190)Frälsaren älskade ensamheten ute bland bergen, där Han kunde tala med Sin Far. Hela dagen utförde Han ett seriöst arbete för att rädda människor från undergång. Han botade de sjuka, tröstade de sörjande, uppväckte de döda och förmedlade hopp och uppmuntran till de förtvivlade. När dagens arbete var färdigt, gick Han kväll efter kväll bort från stans larm och böjde sig i bön inför Fadern. Ofta ägnade Han Sig åt bön hela natten. Från dessa andaktsstunder återvände Han stärkt och uppfriskad, beredd att göra Sin plikt och att möta prövningar.

(190)Blir Kristi tjänare frestade och hårt angripna av Satan? Det blev också Han som inte kände till någon synd. I nödens stund vände Han Sig till Fadern. Eftersom Han själv var en källa till välsignelse och kraft, kunde Han bota de sjuka och uppväcka de döda. Han kunde befalla stormen och den löd Honom. Trots detta bad Han, ofta med starka rop och under tårar. Han bad för Sina lärjungar och för Sig själv och gjorde Sig på det sättet till ett med människorna. Han var mäktig i bön. Som Livets furste kämpade Han med Gud och vann seger.

(191)De predikanter som i sanning är Kristi representanter, kommer att vara bönens män. Med ett allvar och en tro som inte kommer att förnekas, kommer de att be Gud om att ge dem kraft till tjänsten och om att helga deras läppar genom en beröring med det glödande kolet, så att de måtte kunna förstå att tala Hans ord till folket.

(191)Att be innebär att öppna sitt hjärta för Gud som för en vän. Trons öga kommer att se Gud mycket nära och den bedjande kan uppnå mycket värdefulla bevis för Guds kärlek och omsorg om honom. Den bön, som Natanael bad, kom från ett uppriktigt hjärta, och den blev hörd och besvarad av Mästaren. Herren läser allas hjärtan och ”de rättsinnigas bön behagar honom”. (Ord. 15: 8). Han kommer inte att vara sen till att höra dem som öppnar sina hjärtan för Honom och inte upphöjer sig själva, utan uppriktigt känner sin svaghet och ovärdighet.

(191)Det finns behov av bön, allvarlig, brinnande, innerlig bön, sådan bön som David bad, när han utbrast: ”Som hjorten trängtar efter vattenbäckar… så trängtar min själ efter dig, o Gud.” ”Jag längtar efter dina befallningar.” ”Jag längtar efter din frälsning.” ”Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud.” (Ps. 42:1; 119:40, 174; 84:3)

(191)De, som undervisar och predikar med störst framgång, är de som i ödmjukhet väntar på Gud och som med hunger väntar på Hans ledning och nåd. Vaka, be och arbeta - detta är en kristens fältrop. En sann kristens liv är ett liv i ständig bön. Han vet, att ljus och kraft för den ena dagen inte räcker till för morgondagens prövningar och strider. Satan förändrar ständigt sina frestelser. Varje dag kommer vi att bli ställda inför olika situationer och i de prövande tilldragelser som väntar oss, kommer vi att vara omgivna av nya faror och ständigt anfäktas av nya och oväntade frestelser. Bara genom den kraft och nåd som fås från himlen, kan vi hysa ett hopp om att kunna möta de frestelser och att utföra de plikter som ligger framför oss.

(191)Det är underbart att våra böner kan ha verkan, att ovärdiga, felande, dödliga varelser har möjlighet att lägga fram sina böneämnen inför Gud. Kan människan önska sig en högre kraft, än den kraft som förbindelsen med den oändlige Guden ger? Svaga, syndiga människor har förmånen att få tala med sin Skapare. Vi kan uttala ord som når tronen, där världsalltets Herre sitter. Vi kan tala med Jesus när vi går på vägen och Han säger: “ Jag är vid din högra sida.”

(192)Vi kan ha gemenskap med Gud i våra hjärtan. Vi kan ha sällskap med Jesus på vägen. När vi är upptagna med vårt dagliga arbete, kan vi ge uttryck åt vårt hjärtas längtan, Ingen människas öra kan höra vår viskning, men orden dör inte bort i tystnaden. De går inte förlorade. Ingenting kan dränka själens längtan. Den stiger över gatans larm och över maskinernas buller. Det är Gud vi talar med och vår bön blir hörd.

(192)Be då, och du ska få. Be om ödmjukhet, visdom, mod och större tro. Varje uppriktig bön blir besvarad. Svaret kanske inte kommer på det sätt som du önskar eller vid den tid då du väntar det, men det kommer på det sätt och vid den tidpunkt då du bäst behöver det. Gud besvarar de böner som du ber, när du är ensam, eller trött eller har det svårt. Svaret kommer inte alltid som du väntar dig, men alltid till ditt eget bästa. Buds t unga sid. 250

-------------

nästa kapitel