Evangeliets tjänare kapitel 55. Från sida 193ren sida tillbaka

Tro

(193)De största segrar som vinns för Guds sak, beror inte på tungt vägande argument, rikliga möjligheter, stort inflytande eller överflöd av tillgångar. De vinns i den egna kammaren tillsammans med Gud, när trons män med allvarlig, kämpande tro griper tag i Hans mäktiga arm.

(193)Sann tro och sann bön - hur starka är inte dessa? De är som två armar med vilka den människan i bön griper tag i den gränslösa kärlekens kraft. Tro är förtröstan på Gud, att tro att Han älskar oss och veta vad som bäst gagnar oss. Tron leder oss till att välja Hans väg i stället för vår egen. Den tar emot Hans visdom i stället för vår okunnighet, Hans kraft i stället för vår svaghet, Hans rättfärdighet i stället för vår syndfullhet. Våra liv, vi själva, är redan Hans. Tron erkänner Hans egendomsrätt och tar emot dess välsignelser. Sanning, uppriktighet och renhet påpekas som hemligheten till framgång i livet. Det är tron som ger oss tillgång till dessa. Varje god impuls eller längtan är en Guds gåva. Tron får av Gud det liv som ensamt kan ge sann växt och duglighet.

(193) ”Detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.” (1 Joh. 5:4). Det är tron som sätter oss i stånd till att se bortom det närvarande med dess bördor och bekymmer, in i den stora evighet, där allt som nu besvärar oss, kommer att klarläggas. Tron ser Jesus stå vid Guds högra sid. som vår Medlare. Tron ser de rum som Kristus har gått bort för att bereda åt dem som älskar Honom. Tron ser klädnaden och kronan, som gjorts i ordning för den som vinner seger, och den hör de återlöstas sång.

(193)Fullkomlig tro, jaget som överlämnar sig till Gud, enkel tillit till Hans löften - detta bör vara en del av varje predikants erfarenhet. Bara när en predikant har denna erfarenhet, kan han göra det klart för de tvivlande och försagda, vad tro är.

(193)Tro är inte känsla. ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” (Hebr. 11:1). Sann tro är inte på något sätt besläktad med arrogans eller självsäkerhet. Bara den som har sann tro är fri från självsäkerhet, ty självsäkerhet är Satans förfalskning av tro.

(193)Tron tillägnar sig Guds löften och bär frukt i lydnad. Självsäkerhet griper också tag i löftena, men använder dem som Satan gjorde, till ursäkt för överträdelse. Tro skulle ha lett våra stamföräldrar till att förlita sig på Guds kärlek och till att lyda Hans befallningar. Självsäkerhet ledde dem till att överträda Hans lag i den tron att Hans stora kärlek skulle rädda dem från följderna av deras synd. Det, som gör anspråk på Herrens nåd utan att leva enligt de villkor som skall medföra barmhärtighet, är inte tro. Sann tro har sin grund i de löften och föreskrifter som Skriften anvisar.

(194)Oplanerade samtal om religion och bön utan hunger i själen och utan levande tro, ger ingenting. Den tro på Kristus som bara är ett namn, den tro som bara tar emot Honom som världens, men inte sin egen, Frälsare, kan aldrig ge läkedom åt själen. Den tro som leder till frälsning innebär inte bara ett förståndsmässigt samtycke med sanningen. Den som väntar på full kunskap innan han vill utöva tro, kan inte få välsignelse från Gud.

(194)Det är inte tillräckligt att tro något om Kristus. Vi måste tro Honom. Den enda tro som kommer att hjälpa oss, är den som omfattar Honom som en personlig Frälsare och gör anspråk på Hans förtjänster för oss själva. Många har tro som en åsikt. Men frälsande tro är en handling, varigenom de som tar emot Kristus, ingår i ett förbund med Gud. Sann tro är liv. En levande tro betyder en större kraft, en tillitsfull förtröstan, varigenom själen blir till en segrande kraft.

(194)Otro och tvivel
Tron tar Gud på Hans ord, utan krav på att förstå meningen med de prövande erfarenheter som kommer. Men det är många som har liten tro. De hyser alltid fruktan och tar ut bekymren i förskott. Varje dag omges de av tecken på Guds kärlek och varje dag njuter de av Hans försyns rikedomar, men de förbiser dessa välsignelser. Och i stället för att de svårigheter som de möter skulle leda dem till Gud, skiljer de dem från Honom genom att skapa oro och grämelse.

(194)Gör de rätt i att brista så i sin tro? Jesus är deras vän. Hela himlen intresserar sig för deras välfärd. Deras fruktan och grämelse vållar den Helige Ande sorg. Det är inte därför att vi ser eller känner att Gud hör oss som vi skall tro. Vi skall lita på Hans löften. När vi kommer till Honom i tro, bör vi tro att varje bön finner en väg till Kristi hjärta. När vi har bett om Hans välsignelse, bör vi tro att vi får den och tacka honom för att vi har den. Sedan måste vi fullgöra våra plikter, förvissade om att välsignelsen skall komma när vi bäst behöver den. När vi har lärt oss att göra detta, kommer vi att veta att vi har fått svar på våra böner. Gud kommer för oss att göra ”långt mer än allt vi ber om eller tänker”, ”i sin härlighets rikedom” och ”för att hans verksamma kraft är verksam”. (Ef. 3:20,16; 1:19)

(195)En kristens liv är ofta omgivet av faror. Plikten förefaller tung att utföra. Fantasin målar överhängande fördärv och undergång framför honom och träldom och död bakom dem. Men Guds röst talar tydligt: ”Framåt!” Låt oss lyda befallningen även om vår blick inte kan genomtränga mörkret. De svårigheter som hindrar vår framgång, kommer aldrig att försvinna för en tvekande, tvivlande ande. De som väntar med att lyda tills varje ovisshet är undanröjd och det inte längre är någon risk för nederlag, kommer aldrig att lyda. Tron ser ut över svårigheterna och håller fast vid den Osynlige, vid Allmakten, och därför kan den inte bli besviken. Tron består i att man griper Kristi hand i varje kritisk situation.

(195)En Guds tjänare behöver stark tro. Utsikterna kan förefalla mörka, men i den mörkaste stund finns det ljus bakom. Styrkan hos dem som i tro älskar och tjänar Gud, kommer att förnyas dag efter dag. Den Eviges förstånd står till deras tjänst, för att de inte skall gå vilse då de utför Hans avsikter. Låt dessa tjänare bevara sin frimodighet orubbad ända till slutet och påminna om att Guds sannings ljus skall lysa mitt i det mörker som vår jord är insvept i.

(195)Det får inte vara någon modlöshet i samband med Guds tjänst. Den gudshängivne tjänarens tro måste bestå varje prövning som den blir utsatt för. Gud förmår och är villig att meddela sina tjänare all den kraft de behöver och att ge dem den vishet som deras växlande behov kräver. Han kommer att göra mer än att uppfylla de högsta förväntningar hos dem som sätter sin tillit till Honom.

(195)Jesus ber oss inte följa Honom för att därefter lämna oss. Om vi överlämnar våra liv i Hans tjänst, kan vi aldrig komma i en situation som Gud inte har vidtagit några åtgärder för. Hur vår situation än må se ut, har vi en gudomlig vägledare som visar oss vägen. Vilka svårigheter vi än måtte befinna oss i, så har vi en säker rådgivare. Vilken sorg, vilken förlust eller vilken ensamhet som än måtte bli vår lott, så har vi en medkännande vän. Om vi i vår okunnighet gör felsteg, så lämnar inte Kristus oss. Klart och tydligt hörs Hans röst när Han säger: ”Jag är vägen och sanningen och livet.” ”Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte som ingen hjälpare har.” (Joh. 14:6; Ps. 72:12)

(196) ”Den som står fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid, ty på dig förtröstar han.” Allmaktens hand är utsträckt för att leda oss framåt, ständigt framåt. Gå framåt! säger Herren, Jag skall sända er hjälp. Det är till Mitt namns förhärligande att du ber, och ni skall få. De som hoppas på ert nederlag, skall få se att Mitt ord vinner en härlig seger. ”Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror.” (Jes. 26:3; Matt. 21:22).

-------------

(196)Gud låter aldrig världen vara utan män som kan skilja mellan gott och ont, mellan rättfärdighet och orättfärdighet. Han har män, som Han har utsett till att stå i stridens frontlinjer i tider av nöd.

-------------

nästa kapitel