Evangeliets tjänare kapitel 57. Från sida 199ren sida tillbaka

En tid av tillit och en förmån

(199)Vår tid är en tid som utgör en högtidlig förmån och en helig tillit. Om Guds tjänare trofast tar vara på det uppdrag som de har fått, så kommer deras lön att bli stor, när Mästaren en gång kommer och säger: ”Lämna redovisning för din förvaltning.” Det allvarliga slit, det oegennyttiga arbete, den tålmodiga, uthålliga strävan kommer att få en rik belöning. Jesus kommer att säga: ”Jag kallar er inte längre tjänare… Vänner kallar jag er.” (Luk. 16:2; Se Joh. 15:15) Mästarens godkännande beror inte på storheten i det arbete som utförts utan på den trohet varmed det utfördes. Det, som betyder något för Gud, är inte de resultat vi uppnår, utan motiven för vårt sätt att handla. Han värderar godhet och trofasthet högre än allt annat.

(199)Jag ber innerligt evangeliets förkunnare att aldrig bli modlösa, aldrig betrakta den mest förhärdade syndare för att vara utom räckhåll för Guds nåd. Den som skenbart ser ut att vara ett hopplöst fall kan ta emot sanningen av kärlek till den. Han som vänder människornas hjärtan som vattenbäckar, kan föra den mest egoistiske och av synd förhärdade själ till Kristus. Finns det något som är omöjligt för Gud? ” ... så skall det vara med ordet, som utgår från min mun”, förklarar Han. ”Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.” (Jes. 55:11)

(199)De som försöker bygga upp verksamheten på nya platser, kommer ofta att känna sig i starkt behov av bättre hjälpmedel. Det kommer att se ut som om deras gärning hindras av brist på dessa hjälpmedel, men låt dem inte mista sin tro och sitt mod. Ofta tvingas de gå till det yttersta av sin förmåga. Tidvis kan det också förefalla som om de inte kan komma vidare. Men om de ber och arbetar i tro, kommer Gud att besvara deras böner och sända dem medel till att föra verket vidare. Svårigheter kommer att uppstå och arbetarna kommer att undra hur de skall kunna uträtta det som måste uträttas. Under tiden kommer framtiden att se mycket mörk ut. Men låt arbetarna gå till Gud med de löften som Han har gett och tacka Honom för vad Han har gjort. Vägen kommer då att öppna sig framför dem och de kommer att få kraft till ögonblickets plikt.

-------------

(199)Det är bara få som verkligen har förstått den egentliga innebörden i Lukas' ord, när han säger att Paulus "tackade Gud och fick nytt mod" när han fick se sina trosfränder. Mitt ibland sina gråtande och sympatiserande troende, som inte skämdes för hans bojor, tackade aposteln Gud med hög röst. Den dysterhet som hade behärskat honom försvann. Hans kristna liv och arbete hade varit uppfyllt av påfrestningar, lidanden och missräkningar. Nu kände han sig rikt belönad för allt. Med fasta steg och glatt sinne fortsatte han nu sin väg. Han ville inte klaga över det förflutna. Inte heller kände han någon fruktan för framtiden. Han visste att bojor och lidanden väntade honom. Men han visste också att han hade fått bli redskapet för att rädda människor från en fångenskap som var avsevärt mycket mer fruktansvärd. Han gladde sig nu i sina lidanden för Kristi sak. Löftestiden, sid. 420-421.

-------------

nästa kapitel