Evangeliets tjänare kapitel 65. Från sida 222ren sida tillbaka

Åttonde avsnittet - Faror
Faran för att förkasta ljus

(222) ”När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare.” (1 Tim. 4:6)

(222)Guds plan är att även i detta livet sanningen skall uppenbaras alltmer för Hans folk. Det finns bara ett sätt, på vilket denna kunskap kan erhållas. Vi kan förstå Guds ord, endast genom att bli upplysta av samma Ande, genom vilken Ordet gavs. "Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande." - "Anden utrannsakar ju allt, ja, ock Guds djuphet." (1 Kor. 2: 11, 10.) Frälsarens löfte till Sina lärjungar var: "När han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. . . ty av mitt skall han taga och skall förkunna det för eder." (Joh. 16: 13, 14.) . . . . . . .

(222)Petrus uppmanar sina medtroende: "Växen i stället till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus." (2 Petr. 3: 18.) Närhelst Guds folk växer till i nåd, erhåller de ständigt en klarare förståelse av Hans ord. De upptäcker nytt ljus och ny skönhet i dess heliga sanningar. Detta har varit förhållandet i församlingens historia under alla tider, och det kommer att så förbli intill änden. Men när det andliga livet avtar, har tendensen varit den att man upphör att gå framåt i sanningens kunskap. Människan nöjer sig med det ljus hon redan mottagit från Guds ord och bryr sig inte om att vidare forska i Bibeln. Hon blir konservativ och undviker diskussion.

(222)Det faktum att det inte förekommer några stridigheter eller någon agitation bland Guds folk skulle inte betraktas som ett absolut bevis på att de håller fast vid den sunda läran. Man har orsak att frukta, att de inte klart skiljer mellan sanning och villfarelse. När inga nya frågor uppstår genom studium av Bibeln, när ingen åsiktsbrytning uppstår som gör att människor beslutar sig för att själva studera Bibeln för att finna att de har rätt, blir det många, nu liksom i forna tider, som följer traditionen och tillber vad de inte känner.

(223)Det har visats mig, att många som bekänner sig ha kunskap om sanningen inte vet vad de tror. De känner inte till bevisen för sin tro. De uppskattar inte verket för vår tid på rätt sätt. När nödens tid kommer, skall det finnas sådana som nu predikar för andra, som när de undersöker sin egen ställning, finner att det finns mycket som de inte kan förklara tillfredsställande. Intill dess att de så prövats, känner de inte till sin egen stora okunnighet.

(223)Och många i församlingen tar för givet att de förstår vad de tror, och inte förrän stridigheter uppstår ser de sin egen svaghet. När de är skilda från sina trosförvanter och tvingas att ensamma stå för sin tro och förklara den, blir de förvånade över hur tilltrasslade deras idéer är av vad de har tagit emot som sanningen. Förvisso har det bland oss varit ett avståndstagande från Gud och ett närmande till människor, i det vi bytt ut gudomlig visdom mot mänsklig visdom.

(223)Gud vill väcka sitt folk. Om andra medel misslyckas, kommer villfarelser in bland dem, vilket kommer att sålla dem, att skilja agnarna från vetet. Herren kallar alla som tror hans ord att vakna upp ur sin sömn. Ett dyrbart ljus har kommit, avsett för denna tid. Det är den bibliska sanningen som talar om de kommande farorna. Detta ljus skulle få oss till att flitigt studera Bibeln och kritiskt undersöka vår egen ställning. Gud önskar att sanningen i alla sammanhang undersöks grundligt och uthålligt under bön och fasta. De troende skall inte slå sig till ro med förmodanden och oklara idéer om vad adventsbudskapet är. Deras tro måste vara fast grundad på Guds ord, så att när provets tid kommer och de förs fram inför domstolar för att svara för sin tro, de i ödmjukhet och under fruktan må kunna ge skäl för det hopp som bor i dem.

(223)Förkunna ivrigt, ivrigt, ivrigt det du tror på! Det budskap som vi förkunnar för världen måste vara levande verklighet för oss. Då vi försvarar de lärosatser, som vi själva betraktar som fundamentala trosläror, är det viktigt att vi aldrig tillåter oss att använda argument som inte är välgrundade och hållbara. De kanske kan tysta en opposition, men de upphöjer inte sanningen. Vi skall framlägga solida argument, som inte endast tystar våra opponenter utan också håller för en noggrann och grundlig undersökning. De som har utbildat sig själva till debattörer löper risk att inte handha Guds ord på rätt sätt. När vi möter en motståndare skulle vi allvarligt försöka att framställa budskapet på ett sådant sätt att denne blir övertygad i sitt sinne i stället för att endast söka bygga upp den troendes självkänsla.

(224)Vilken en människas intellektuella framgång än må vara, får hon aldrig för ett ögonblick tänka, att hon inte har behov av grundligt och fortsatt studium av Bibeln för att finna större ljus. Såsom ett folk är vi kallade att studera profetiorna. Vi måste allvarligt vara på vakt så att vi upptäcker varje stråle av ljus som Gud skall ge oss. Vi skall fånga de första strålarna av sanningens ljus och genom studium under bön erhålla klarare ljus, som vi sedan kan föra vidare till andra.

(224)Om Guds folk slår sig till ro och är nöjda med det ljus de har, kan vi vara säkra på att Han inte bevisar dem Sin ynnest. Det är Guds vilja att vi ständigt går framåt och tar emot det ständigt växande ljus som lyser för oss. Församlingens nuvarande attityd behagar inte Gud. Det har kommit in bland dem en självförtröstan som har lett dem till att de inte känner något behov av mera sanning och större ljus. Vi lever i en tid då Satan arbetar både på höger och vänster sida, framför och bakom oss. Och som ett folk sover vi. Gud vill att en röst skall höras som väcker Hans folk till handling. – Vittnesbörd 5 sid. 703-709.

(224)Granskning av nytt ljus
Våra bröder måste vara villiga att på ett uppriktigt sätt undersöka varje stridsfråga. Om en bror lär ut villfarelse, bör de som har ansvarsfulla ställningar, få veta det. Likaså om det är sanning han lär ut, så bör de ställa sig på hans sida. Vi borde alla veta vad som lärs ut ibland oss, för om det är sanning, så behöver vi den. Vi är alla skyldiga inför Gud att känna till vad Han sänder oss. Han har gett vägledning om hur vi kan pröva varje lära: ”Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem”. (Jes. 8:20) Om det ljus som framhålls, består detta prov, får vi inte vägra att ta emot det, även om det inte stämmer överens med våra uppfattningar.

(225)Ingen har sagt att vi skall finna fullkomlighet i några undersökningar som görs av människor, men det vet jag, att våra församlingar håller på att dö av brist på undervisning om ämnet rättfärdighet genom tron på Kristus och besläktade sanningar.

(225)Utan hänsyn till genom vem ljuset sänds, bör vi öppna våra hjärtan och ta emot det med Kristi saktmodighet. Men många gör inte det. När en omtvistad punkt framhålls, kommer de med den ena frågan efter den andra utan att medge någon punkt när det är väl bekräftat. Måtte vi handla som människor som vill ta emot ljus! Måtte Gud ge oss Sin Helige Ande dag för dag och låta Sitt ansiktes ljus lysa över oss, så att vi kan vara lärljungar i Kristi skola!

-----------

(225)När en lära presenteras som inte stämmer med våra uppfattningar, bör vi gå till Guds Ord, söka Herren i bön och inte ge fienden något utrymme att tränga in med misstankar och fördomar. Vi bör aldrig tillåta den ande som samlat prästerna och rådsherrarna mot världens Återlösare, att göra sig gällande. De klagade över att Han förvirrade folket och de ville att Han skulle låta det vara i fred, eftersom Han åstadkom förvirring och splittring. Herren sänder ljus till oss för att pröva av vilken ande vi är. Vi får inte bedra oss själva.

(225)När vi år 1844 blev uppmärksamma på något som vi inte förstod, böjde vi knä och bad Gud hjälpa oss att inta den rätta ståndpunkten. Då blev vi i stånd till att komma fram till en rätt förståelse och att se öga mot öga. Det var ingen splittring, ingen fiendskap, ingen ond misstanke, ingen felaktig bedömning av våra bröder. Hur måna var vi inte om att hålla oss borta från ofördragsamhetens onda ande om vi bara kände igen den!

(225)Vi måste vara väl förankrade i tron, i ljuset av den sanning som gavs oss i våra tidiga erfarenheter. På den tiden trängde den ena villfarelsen efter den andra sig på oss. Predikanter och doktorer förde in nya läror. Vi kunde granska Skrifterna under mycket bön och den Helige Ande kunde låta sanningen gå upp för våra sinnen. Ibland tillbringades hela nätter med granskning av Skriften och allvarlig bön till Gud om vägledning. Grupper av gudshängivna män och kvinnor samlades i detta syfte. Guds kraft kunde då komma över mig och jag blev i stånd till att klart visa, vad som är sanning och vad som är villfarelse.

(226)Allteftersom våra trospunkter på det sättet blev fastställda, ställdes våra fötter på en fast grund. Vi tog emot sanningen punkt för punkt under den Helige Andes bevisning. Jag kunde bli hänryckt i syner och fick ta emot förklaringar. Jag såg framställningar av himmelska saker och av helgedomen, så att vi blev placerade där ljuset lyste på oss med klara, tydliga strålar.

(226)Jag vet, att helgedomsfrågan i rättfärdighet och sanning står just så som vi har hävdat det i så många år. Det är fienden som leder människornas sinnen in på sidospår. Det tilltalar honom, när de som känner sanningen blir helt upptagna med att samla skriftställen för att rada upp dessa omkring felaktiga teorier som inte har någon grund i sanningen. De skriftställen som används på ett sådant sätt, används felaktigt. De har inte getts för att stödja villfarelse, utan för att stärka sanningen.

-----------

(226)Vi måste lära oss att förstå, att andra har rättigheter likaväl som vi. När en bror får nytt ljus över Skriften, bör han öppet förklara sin ståndpunkt och varje predikant bör rannsaka Skriften med en uppriktig ande för att se om de punkter som framhålls, kan bevisas med det inspirerade ordet. ”En Herrens tjänare må inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.” (2 Tim. 2:24, 25)

(226)Varenda själ måste i botfärdighet och ödmjukhet se upp till Gud, för att Han måtte vägleda, föra och välsigna. Vi får inte överlämna åt andra att granska Skriften för oss. Somliga av våra ledande bröder har konsekvent ställt sig på fel sida. Om Gud skulle vilja sända ett budskap och vänta på att dessa äldre bröder skulle bana väg för dess framsteg, så skulle det aldrig nå folket. Dessa bröder kommer att hålla fast vid denna ståndpunkt tills de blir delaktiga av gudomlig natur i en större utsträckning, än de någonsin tidigare har varit.

(227)Det är sorg i himlen över den andliga blindheten hos många av våra bröder. Våra yngre predikanter som fyller mindre ansvarsfulla platser, måste göra bestämda ansträngningar för att komma till ljuset och för att sänka lodet allt djupare ned i sanningens gruva.

(227)Herrens tillrättavisning kommer att vila över dem som vill stänga vägen för att klarare ljus inte skall komma till folket. Ett stort verk skall utföras. Gud ser att våra ledande män behöver mer ljus, för att de skall kunna förena sig med de budbärare, som Han sänder ut till att fullborda den gärning som enligt Hans plan skall utföras. Herren har kallat budbärare, gett dem Sin Ande och sagt: ”Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder.” (Jes. 58:1) Låt ingen löpa risken att ställa sig emellan folket och himlens budskap! Detta budskap skall gå till folket. Om det inte fanns någon röst bland människor som kunde förkunna det, så skulle själva stenarna ropa.

(227)Jag vill uppmana varje predikant att söka Herren, att lägga bort all stolthet och strid om att vara den störste och om att ödmjuka sitt hjärta inför Gud. Det som gör församlingarna svaga, är hjärtats kyla och otron hos dem som borde ha tro.

nästa kapitel