Evangeliets tjänare kapitel 67. Från sida 232ren sida tillbaka

Sund lära

(232) ”Ty det skall komma en tid”, skrev Paulus till Timoteus, ”då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.” (2 Tim. 4:3- 5)

(232) ”Den sunda läran” är Bibelns sanning - sanning som kommer att främja gudsfruktan och gudshängivenhet och befästa folk i tron. Sund lära betyder mycket för den som tar emot den och den betyder också mycket för den som framhåller den, rättfärdighetens tjänare. Överallt där evangeliet förkunnas, är nämligen varje arbetare, i vilken gren han än gör tjänst, antingen trogen eller otrogen i sitt ansvar som Herrens sändebud.

(232)Paulus skrev också: ”Det ordet är att lita på. Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom. Härdar vi ut, skall vi också regera med honom. Förnekar vi honom, skall han också förneka oss. Är vi trolösa – han blir trofast, ty han kan inte förneka sig själv. Påminn om detta och uppmana dem allvarligt inför Gud att inte strida om ord. Det är inte till någon nytta utan bryter bara ner åhörarna.” (2 Tim. 2:11- 14)

(232)Några som på Pauli tid hörde sanningen, kom med frågor som saknade väsentlig betydelse, framhöll mänskliga idéer och åsikter och försökte leda bort förkunnarens sinne från de stora sanningarna i evangeliet till att i stället diskutera mindre väsentliga teorier och till förlikning i oväsentliga dispyter. Paulus visste, att en Guds tjänare måste vara klok nog för att inse fiendens avsikt och vägrade låta sig vilseledas eller gå åt sidan. Själars omvändelse måste vara huvudsaken i Hans arbete. Han måste förkunna Guds Ord men undvika strid.

(232) ”Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud”, skrev han, ”likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord. Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg - i ogudaktighet.” (2 Tim. 2:15, 16)

(232)Kristi tjänare i vår tid står inför samma fara. Satan är ständigt i verksamhet för att leda tankarna in på orätta banor för att sanningen skall förlora sin kraft att verka på hjärtat. Och om predikanter och medlemmar inte lever enligt sanningen och helgas genom den, kommer de att tillåta spekulation om frågor, som inte har någon större betydelse, att uppta sinnet. Detta kommer att leda till strid och rättshaveri, för otaliga punkter som det råder delade meningar om kommer att uppstå.

(233)Duktiga män har under studium och bön helgat en hel livstid till att rannsaka Skriften och ändå finns det många delar av Bibeln, som inte är fullständigt genomgranskade. Somliga skriftställen kommer aldrig att bli helt och fullt förstådda förrän Kristus förklarar dem i det tillkommande livet. Där finns hemligheter att lösa, uttalanden som människors förstånd inte kan fördra. Och fienden kommer att föra fram argument om de punkter, som det är riktigast att låta bli att diskutera.

(233)En gudshängiven, andligt sinnad missionsarbetare vill undvika att föra små teoretiska skiljaktigheter på tal. Han vill helga sina krafter till förkunnelsen av de stora prövande sanningar som skall framhållas för världen. Han vill upplysa människorna om återlösningsverket, om Guds bud och Kristi nära förestående ankomst. Det kommer att visa sig, att dessa ämnen innehåller tillräckligt mycket näring för tanken.

(233)I den tid som har gått, har jag blivit uppmanad att uttala min mening om många oväsentliga, fantasirika teorier. Somliga har förfäktat den teorin, att de troende borde be med öppna ögon. Andra lär ut, att eftersom de som förr tjänstgjorde i ett heligt ämbete skulle ta av sig sandalerna och tvätta sina fötter innan de gick in i helgedomen, bör de troende också i vår tid ta av sig skorna när de går in i Guds hus. Andra återigen hänvisar till det sjätte budet och förklarar, att inte ens insekterna som plågar människorna får lov att dödas. Och somliga har framkastat den teorin, att de återlösta inte kommer att få grått hår - som om detta var en betydelsefull sak.

(233)Jag har blivit uppmanad att säga, att sådana teorier har sitt ursprung hos personer, som inte har lärt känna evangeliets första principer. Genom sådana teorier anstränger sig fienden att fördunkla de stora sanningarna för vår tid.

(233)De, som i sin förkunnelse går förbi de stora sanningarna i Guds Ord för att tala om underordnade ämnen, förkunnar inte evangeliet utan sysslar med spetsfundigheter till ingen nytta. Låt inte våra predikanter spilla tid genom att diskutera sådana saker. Låt dem som tvekar om vad de skall förkunna och hyser minsta tvivel om vilka ämnen de bör uppehålla sig vid, betrakta den store Lärarens predikningar och följa Hans tankegångar. De ämnen, som Jesus ansåg vara betydelsefulla, är de ämnen som vi skall förkunna i dag. Vi skall uppmuntra våra åhörare att uppehålla sig vid ämnen som har evighetsvärde.

(234)När en bror en gång kom till mig med det budskapet att jorden är platt, fick jag till uppgift att hänvisa till den befallning som Kristus gav sina lärjungar: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar… Och se, jag er med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:19, 20) När det gäller sådana ämnen som teorin om en platt jord, säger Gud till varje själ: ”Vilken roll spelar det för dig? Följ du mig! Jag har gett dig din uppgift. Uppehåll dig vid de stora prövande sanningarna för vår tid och inte vid ting som inte har någon betydelseför vårt uppdrag.”

(234)Guds arbetare bör inte ödsla bort tid med grubblerier över hurdana förhållandena kommer att vara på den nya jorden. Det är förmätet att ge sig in på antaganden och teorier om saker och ting, som Herren inte har uppenbarat. Han har vidtagit alla åtgärder med tanke på vår lycka i det tillkommande livet och vi skall inte grubbla över Hans planer för oss. Vi skall inte heller bedöma förhållandena i det kommande livet jämfört med livet här nere.

(234)Till mina bröder predikanterna önskar jag säga: Förkunna Ordet! Tillför inte grundvalen trä, hö och strå - era egna antaganden och spekulationer, som inte kan gagna någon. Ämnen av livsviktig betydelse har uppenbarats i Guds Ord och vissa förtjänar vår djupaste eftertanke. Men vi får inte försöka tränga in i saker, som Gud inte har sagt något om.

(234)När det uppstår frågor som vi är osäkra på, så låt oss fråga: Vad säger Skriften? Och om Skriften förhåller sig tyst om den frågeställning det gäller, så låt det inte tas upp till diskussion. Låt dem som önskar sig något nytt, eftersträva det nya liv som är en följd av den nya födelsen. Låt dem rena sina själar genom att lyda sanningen och handla i överensstämmelse med den undervisning som Kristus har gett.

(234)Den enda fråga, som ställs i domen, kommer att bli: ”Har ni varit lydiga mot mina befallningar? Småaktiga strider och tvister om frågor som saknar betydelse, hör inte med till Guds stora plan. De som framhåller sanningen, skulle vara män med sunt förnuft, män som inte kommer att leda sina åhörare liksom ut på en mark full av tistlar och sedan lämna dem där.

(234)Kristi offer som en försoning för synd är den stora sanning som alla andra sanningar samlar sig omkring. För att kunna bli rätt förstådd och värdesatt måste varje sanning i Guds Ord, från första Mosebok till Johannes Uppenbarelse, studeras i det ljus som strömmar ut från korset på Golgata. Jag hänvisar er till det stora, härliga minnesmärket över nåd och pånyttfödelse, frälsning och förlossning - Guds Son upphöjd på korset. Detta måste vara grunden i varje samtal som våra predikanter håller.

(235) ”I vår tid behövs det män som kan förstå folkets behov och tjäna dem med vad de behöver. Kristi trofaste tjänare vakar på varje postering för att varna, tillrättavisa, råda, förmana och uppmuntra sina medmänniskor, genom att han arbetar tillsammans med Guds Ande som verkar mäktigt i honom, för att han skall kunna framställa varje människa fullkomlig i Kristus. En sådan man blir i himlen erkänd som en tjänare, som går i sin stora gudomliga förebilds fotspår. - Vittnesbörd för församlingen 4, sid. 416.

nästa kapitel