Evangeliets tjänare kapitel 69. Från sida 238ren sida tillbaka

Självtillit

(238)Unga män, som bara har haft några få års bristfällig erfarenhet i sanningens sak, … bör vara varsamma med att inta ståndpunkter som strider mot deras omdöme och åsikter, vilkas liv har varit sammanflätade med Guds sak och som har tagit aktiv del i denna verksamhet i många år. Till att gå i spetsen för Sitt heliga, betydelsefulla verk väljer Gud inte män med en omogen omdömesförmåga och stor självtillit. De, som inte har genomgått de lidanden, de prövningar, det motstånd och de försakelser, som man har varit tvungen att möta för att föra verksamheten framåt till dess nuvarande framåtskridna stadium, bör tillägna sig anspråkslöshet och ödmjukhet. De borde akta sig för att bli högmodiga, så att de inte bringas på fall. De kommer att hållas ansvariga för det klara ljus, med vilket sanningen lyser på dem.

(238)Jag såg, att Gud är missnöjd med den läggning som innebär, att somliga klagar över sådana som har utkämpat de svåraste striderna för dem och som måste stå ut med så mycket i budskapets början, när arbetet gick tungt. De erfarna arbetarna - de som slet under vikten och de tyngande bördorna, när det bara var få som kunde hjälp till att bära dem - dessa har Guds aktning och Han har en brinnande omsorg för dem som har visat sig vara trogna. Han hyser ett missnöje mot dem som är beredda att finna fel och klandra Guds tjänare, som har blivit gråhåriga i arbetet med att bygga upp sanningens sak i vår tid. Unga män, er kritik och er klagan kommer säkert att vändas emot er på Guds dag.

(238)Ödmjukhet hos unga predikanter
Så länge Gud inte har lagt något tungt ansvar på er, får ni inte gå utanför er uppgift och i tillit till ert eget självständiga omdöme ta på er ett ansvar som ni inte är lämpliga för. Ni behöver utveckla vaksamhet och ödmjukhet och vara flitiga. Ju mer ni håller er nära Gud, desto tydligare kommer ni att kunna inse era egna svagheter och faror. Ett praktiskt synsätt på Guds lag och en klar förståelse av Kristi försoning kommer att ge er en självkännedom och visa er på vilket sätt ni underlåter att fullkomna en kristen karaktär…

(239)I viss mån förbiser ni nödvändigheten av att alltid ha ett gudomligt inflytande med. Detta är absolut nödvändigt för att Herrens verk skall kunna utföras. Om ni försummar detta och fortsätter i självtillit och självgodhet, så kommer ni att överlämnas till att begå mycket stora misstag. Ni behöver alltid vårda er om att ha ett ödmjukt sinnelag och en insikt om att vara beroende. Den som känner sin egen svaghet, kommer att se längre än bara till sig själv och inse nödvändigheten av att ständigt få kraft från höjden. Guds nåd kommer att leda honom till att alltid hysa ett ständigt tacksamt sinnelag. Den, som har bäst kunskap om sin egen svaghet, kommer att inse, att det bara är Guds oförlikneliga nåd som besegrar det upproriska hjärtat.

(239)Ni behöver lära känna både de svaga och de starka dragen i er karaktär, så att ni alltid kan vara på er vakt, så att ni inte befattar er med uppgifter och tar på er ett ansvar som Gud aldrig har avsett för er. Ni får inte mäta era handlingar med någon mänsklig norm, utan med det pliktens rättesnöre som uppenbaras i Bibeln...

(239)Ni är alltför beroende av era omgivningar. Om ni har en stor församling, blir ni högmodiga och har lust att tala till den. Men samtidigt minskar er församling, modet sjunker och ni har bara liten frimodighet till att arbeta. Det är utan tvivel något som fattas. Ert grepp om Gud är inte tillräckligt fast...

(239)Kristus sökte efter människor varhelst Han kunde finna dem - på offentliga vägar, i privata hem, i synagogorna och på sjöstranden. Han arbetade hela dagen, predikade för folkmassan och botade de sjuka som fördes till Honom. Efter att Han hade sänt iväg folket för att de skulle kunna återvända till sina hem för att vila och sova, tillbringade Han ofta hela natten i bön för att sedan återvända och fortsätta Sitt uppdrag på morgonen…

(239)Ni behöver föra era själar in i en innerlig gemenskap med Gud genom allvarlig bön tillsammans med en levande tro. Varje bön som sänds upp i tro, lyfter den bedjande upp över nedslående tvivel och mänskliga lidelser. Bön ger kraft att på nytt ta upp kampen mot mörkrets makter och att tåligt bära prövningar och att som Kristi goda soldater uthärda hårdhet.

(239)Så länge ni låter er påverkas av era tvivel och er fruktan eller försöker lösa allting som ni inte klart förstår innan ni har tro, kommer era svårigheter bara att öka och fördjupas. Om ni kommer till Gud och känner er lika hjälplösa och beroende av Hans hjälp, som ni i själva verket är, och i ödmjuk, tillitsfull bön lägger fram era behov för Honom, vars kunskap är obegränsad och som ser allt i skaparverket och som styr allt genom Sin vilja och Sitt ord, så kan och kommer Han att akta på era rop och låta ljuset lysa in i era hjärtan och överallt omkring er, ty genom allvarlig bön kommer era själar i kontakt med den Eviges förstånd och tankar. Det är möjligt, att ni inte får något beaktansvärt bevis, i det ögonblick då er Återlösares anlete böjer Sig ned över er i medlidande och kärlek, men trots det förhåller det sig så. Ni märker kanske inte Hans synliga beröring, men Hans hand vilar på er i kärlek och medlidsam ömhet...

(240)Ni behöver ständig vaksamhet för att Satan inte skall snärja er genom sin listighet, fördärva era sinnen och leda er in i självmotsägelser och stort mörker. Er vaksamhet bör utmärkas av ett ödmjukt beroende av Gud. Den får inte yttra sig i en stolt, självsäker ande, utan i en djup känsla av er egen svaghet och en barnslig tillit till Guds löften.

(240)Tider med kamp och själsångest
Det är en lätt och behaglig uppgift att förkunna sanningen i den tredje ängelns budskap nu i jämförelse med hur det var den gång, då budskapet först började och vi bara var några få och uppfattades som fanatiker. De som bar ansvaret för verksamheten under budskapets uppkomst och tidigaste utveckling, visste vad kamp, smärta och själsångest är. Dag och natt vilade bördan tungt över dem. De tänkte inte på vila eller bekvämlighet, inte ens när de kände sig nedtryckta av lidande och sjukdom. Tidens korthet kallade dem till att vara verksamma och arbetarna var få.

(240)När vi råkade in i bekymmersamma situationer, tillbringade vi ofta hela natten i allvarlig, kämpande bön, med tårar och bön om hjälp från Gud och om att ljuset måtte lysa över Hans ord. När ljuset verkligen kom och molnen skingrades, vilken glädje, tacksamhet och lycka vilade då inte över de förut ängsliga, allvarliga bedjande! Vår tacksamhet mot Gud var lika uppriktig, som våra allvarliga och innerliga rop efter ljus tidigare hade varit. En del nätter kunde vi inte sova, därför att våra hjärtan överflödade av kärlek och tacksamhet till Gud.

(240)De män, som nu går ut för att förkunna sanningen, har allting tillrättalagt. De kan inte uppleva sådana umbäranden som arbetarna för sanningens sak tidigare måste uthärda. Sanningen har blivit förkunnad länk efter länk, tills den utgör en klar och sammanhängande kedja. Att ta emot sanningen i en så klar och harmonisk form har kostat en samvetsgrann och grundlig granskning. Motstånd, det bittraste och bestämdaste som tänkas kan, drev Guds tjänare till att söka Herren och läsa Bibeln. För dem var det ljus som kom från Gud verkligen dyrbart…

(241)I den slutgiltiga segern kommer Gud inte att ha användning för dem, som ingenstans är att finna i tider fyllda av faror och risker, då allas kraft, mod och inflytande behövs för att göra ett anfall mot fienden. De som står som trofasta stridsmän för att kämpa mot det onda och försvara rätten i kamp mot makter och myndigheter, mot världens herrar i detta mörker, mot ondskans andemakter i himlarna, kommer var och en att få höra sin Mästares erkännande: ”Bra, du gode och trogne tjänare… Gå in i din herres glädje!” (Matt. 25: 23). - Vittnesbörd för församlingen 3, sid. 320-327.

-----------

(241)Den, som förlorar sitt fullständiga beroende av Gud ur sikte, kommer helt säkert att falla. Vi kämpar mot dem som är starkare än vi. Satan och hans skaror är ständigt på vakt för att angripa oss med frestelser och i vår egen kraft och med vårt förstånd är det omöjligt att göra motstånd mot dem. När vi därför tillåter att våra hjärtan leds bort från Gud och ägnar oss åt självupphöjelse eller litar på oss själva, kan vi vara säkra på att bli övervunna.

-----------

(241)Världen kommer aldrig att få kännedom om det hemliga verk som försiggår mellan själen och Gud och inte heller om den invärtes andliga bitterhet, det självförakt och de ständiga ansträngningar som pågår för att behärska sitt eget jag, men många i världen kommer att kunna värdera resultatet av dessa ansträngningar.

-----------

(241)De som har den djupaste erfarenheten av det som hör Gud till, är de som befinner sig längst bort från högmod eller självupphöjelse. Det är när människorna har de mest upphöjda uppfattningar om Kristi härlighet och suveränitet, som deras eget jag förnedras och de erkänner att den ringaste platsen i Hans tjänst er alltför ärorik för dem.

-----------

(241)Herren vill, att vi skall komma upp på berget, in i Hans omedelbara närvaro. Vi kommer in i en kris, som mer än någonsin tidigare sedan världens begynnelse, kommer att kräva fullständig helgelse av var och en som har nämnt Kristi namn.

(241)Måtte Herren göra sina tjänare visa genom den gudomliga upplysningen, för att den mänskliga prägeln inte måtte kunna ses i något av de stora och viktiga företag som vi har framför oss!

nästa kapitel