Evangeliets tjänare kapitel 7. Från sida 34ren sida tillbaka

Kristus som lärare

(34)Världens Återlösare gick omkring och gjorde väl. Med vilket allvar följde Han inte förändringarna i Sina åhörares ansiktsuttryck när Han stod inför folket och talade sanningens eviga ord till dem! De vilkas ansikten vittnade om djupt intresse och tillfredsställelse medan de lyssnade till Hans ord, beredde Honom stor glädje. Och när den klara sanningen berörde en eller annan kär synd eller avgud, lade Han märke till det förändrade ansiktsuttrycket, den kalla, stränga, avvisande blicken, som talade om att sanningen inte var välkommen. Jesus visste att just den tydliga tillrättavisningen för synd var vad Hans åhörare behövde, och det ljus som Han lät lysa in i sinnets dolda kammare, skulle ha varit till den största välsignelse för dem om de hade tagit emot det.

(34)Kristi gärning innebar att på ett enkelt, men samtidigt klart sätt lägga fram sanningens principer, som skulle ge själen frid och lycka om man löd dem. Han kunde se in under ytan och se de skötesynder som ödelade livet och karaktären och utestängde själar från Gud. Dessa synder pekade Han på för att alla skulle kunna se dem i deras rätta ljus och lägga bort dem. I somliga som i sitt yttre vittnade om den största förhärdelse, såg Han hoppfulla ämnen. Han visste att de skulle låta sig påverkas av ljuset och bli Hans trogna efterföljare.

(34)Det väckte glädje i Frälsarens hjärta när Han såg att sanningens pilar genomträngde åhörarnas hjärtan och banade sig väg genom egoismens skrankor och åstadkom ödmjukhet, förkrosselse och till sist tacksamhet. När Han lät blicken glida bort över de lyssnande skaror som omgav Honom och Han bland dem kände igen samma ansikten som Han hade sett vid tidigare tillfällen, såg man glädje i Hans ansikte över att det fanns de som hoppades bli undersåtar i Hans rike.

(34)Kristi sändebud, de som Han sänder i Sitt ställe, kommer att hysa samma känslor och visa samma allvarliga intresse. Och de som frestas att anse att deras arbete inte uppskattas och som visar en tendens att misströsta, bör komma ihåg att Jesus hade att göra med lika hårda hjärtan och gjorde en mer prövande erfarenhet än de har haft eller någonsin kan få. Med tålig kärlek undervisade Han folket. I Sin stora, genomträngande visdom kände Han behovet hos varje enskild åhörare. När Han såg att de vägrade ta emot det fredens och kärlekens budskap som Han kom för att ge dem, upplevde Han en ångest och en smärta i Sitt hjärtas innersta djup.

--------

(35)Världens Återlösare kom inte med en yttre demonstration eller med en uppvisning av världslig visdom. Under den mänskliga förklädnaden kunde folket inte se Guds Sons härlighet. ”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande.” ”Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.” Men Han förklarade: ”Herrens, HERRENS Ande är över mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna.” (Jes. 53:3, 2; 61:1)

(35)Kristus mötte människorna där de var. På det enklaste och mest uttrycksfulla språk framhöll Han den klara sanningen för dem. Den oansenlige fattige mannen och den mest olärde kunde genom tro på Honom fatta de mest upphöjda sanningar. Ingen behövde ställa frågor till de lärda doktorerna om vad Han menade. Han förvirrade inte de okunniga med mystiska slutsatser och använde inte ovanliga och lärda ord som de inte kände till. Den störste läraren som världen någonsin har känt, var den mest bestämde, den enklaste och den mest praktiske i Sin undervisning.

--------

(35)Han var "Det sanna Ljuset, som ger ljus åt alla människor”. Världen har haft sina stora lärare, män med mycket hög intelligenskvot, förunderliga forskare, män vilkas ord har varit en sporre för tanken och har öppnat ögonen för enorma kunskapsområden. Dessa män har blivit ärade som vägledare och välgörare för människosläktet. Men det är En som står högre än de. ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.” (Joh. 1: 9, 12, 18)

(35)Vi kan följa raden av världens stora lärare så långt tillbaka som mänskliga uppteckningar sträcker sig. Men Ljuset var före dem. Liksom månen och stjärnorna lyser med det ljus de får från solen, så lyser också världens stora tänkare, ty så vida deras lära är sann, reflekterar världens stora tänkare Rättfärdighetens Sol. Varje gyllne tankekorn, varje glimt från intellektet, kommer från Världens Ljus.

--------

nästa kapitel