Evangeliets tjänare kapitel 70. Från sida 242ren sida tillbaka

Några ord om försiktighet

(242)Kristus säger till sina lärjungar: ”Se, jag sänder er som får mitt ibland vargar. Var därför listiga och oskyldiga som duvor.” (Matt. 10:16)

(242)Satans angrepp på sanningens försvarare kommer att bli allt bittrare och alltmer beslutsamma ända till tidens slut. Liksom översteprästerna och rådsherrarna på Kristi tid eggade upp folket mot Honom, kommer de religiösa ledarna i våra dagar att egga till bitterhet och fördomar mot sanningen i vår tid. Folket kommer att ledas till sådana våldshandlingar och sådant motstånd, som de aldrig skulle ha tänkt på om de inte hade blivit genomsyrade av bekännande kristnas fiendskap mot sanningen.

(242)Hur man skall möta bittra angrepp
Vilket bemötande skall sanningens försvarare visa? De har Guds oföränderliga, eviga ord. De bör låta detta faktum framstå klart och tydligt, att de har sanningen som den är i Jesus. De får inte använda grova eller skarpa ord. I sin framställning av sanningen måste de lägga Kristi kärlek, saktmod och mildhet i dagen. Låt sanningen göra ont. Guds Ord är som ett skarpt, tveeggat svärd och det kommer att skära sin väg in i hjärtat. De som vet att de äger sanningen, borde inte genom användandet av hårda och stränga uttryck ge Satan ett enda tillfälle att misstolka den ande som besjälar dem.

(242)Som ett folk måste vi inta samma ståndpunkt som världens Återlösare. När Kristus tvistade med Satan om Mose kropp, vågade Han ”inte uttala någon smädande dom.” (Jud.9) Han hade all anledning att göra detta och Satan blev besviken, eftersom han inte kunde framkalla någon hämndgirig ande i Kristus. Satan var beredd att misstolka allt det som Jesus gjorde och Frälsaren ville inte ge honom något tillfälle, inte ett sken av en ursäkt. Han ville inte avvika från sanningens ärliga väg för att följa Satans slingranden och krokiga vägar, hans förvrängningar och undanflykter.

(242)I Sakarjas profetia läser vi, att när Satan med hela sin synagoga reste sig för att motstå översteprästen Josuas böner och för att motstå Kristus, som var i färd med att visa Josua en avgjord gunst, säger Herren till Satan: ”HERREN skall straffa dig, Satan. Ja, HERREN skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är de inte denne en brand ryckt ur elden?” (Sak. 3:2)

(243)Kristi sätt att bemöta till och med själafienden, bör vara ett exempel för oss i all vår kontakt med andra. Vi bör aldrig uttala en vredgad dom över någon och ännu långt mindre får vi visa hårdhet eller stränghet mot dem, som kanske har en lika stark önskan om att lära känna den rätta vägen som vi själva har.

(243)Visa tålamod mot andra
De, som har blivit uppfostrade i sanningen genom föreskrift och exempel, bör vara tåliga mot andra som inte har någon annan kunskap om Skriften än den, som de har fått genom prästers och församlingsmedlemmars tolkningar och som har tagit emot traditioner och hopdiktade berättelser som bibliska sanningar. De blir förvånade när sanningen framhålls. Den är som en ny uppenbarelse för dem och de kan till att börja med inte tåla, att hela sanningen i dess mest slående drag framhålls för dem. Allt är nytt och främmande, helt olikt det som de har hört från sina präster och de är böjda att tro vad prästerna har berättat för dem - att sjundedags - adventisterna är otrogna och inte tror på Bibeln. Låt sanningen bli framställd sådan som den är i Jesus, bud på bud, ljud på ljud, lite här, lite där.

(243)Skapa inte hinder
Låt inte dem, som skriver för våra tidningar, komma med ovänliga angrepp eller antydningar, som säkert kommer att göra skada och som kommer att stänga vägen och hindra oss från att utföra det arbete som vi skulle utföra för att kunna nå alla klasser, katolikerna inberäknade. Vårt uppdrag är att tala sanningen i kärlek och att inte blanda sanningen med det naturliga hjärtats otrogna egenskaper och säga saker som smakar av samme ande som den våra fiender har. Alla skarpa angrepp kommer att falla tillbaka på oss i dubbelt mått, när makten är i händerna på dem som kan utöva den till att skada oss.

(243)Gång på gång har jag fått det budskapet, att vi - om det inte spelar en avgörande roll för att försvara sanningen - inte skall säga ett enda ord och inte publicera en enda mening, i synnerhet inte när det rör sig om personligheter, som kommer att sätta våra fiender i rörelse mot oss, och göra deras lidelser vitglödande. Vår verksamhet kommer snart att avslutas. Snart överraskas vi av den tid av nöd som aldrig har haft sin like och som vi bara har en liten aning om…

(244)Herren vill, att Hans arbetare skall representera Honom, den store Missionsarbetaren. Att handla överilat gör alltid skada. De egenskaper, som är väsentliga för det kristna livet, måste dagligen läras i Kristi skola. Den som är vårdslös och obetänksam med sina ord när han talar eller när han skriver något som skall tryckas och spridas, så att det publiceras uttryck som aldrig kan tas tillbaka, gör sig själv olämplig gör att bli betrodd den heliga gärning som vilar på Kristi efterföljare i vår tid. De, som använder hårda angrepp, tillägnar sig vanor som kommer att styrkas genom upprepning och som de kommer att bli tvungna att omvända sig från. Vi bör grundligt undersöka våra vanor och vår ande och se efter hur vi utför det uppdrag som Gud har gett oss, ett uppdrag där det handlar om själars öde. Den allra högsta förpliktelse vilar på oss.

(244)Satan står redo, brinnande av iver att få inspirera hela förbundet av sataniska makter, så att han kan få dem att förena sig med onda människor och tillfoga dem som tror sanningen, snabbt och allvarligt lidande. Varje oklokt ord som våra bröder yttrar, kommer mörkrets furste att ta vara på. Hur vågar dödliga människor tala oförsiktiga och vågade ord som kommer att uppegga helvetes makter mot Guds helige, när inte ens Mikael, överängeln, vågade uttala någon vredgad dom mot Satan, utan sade: ”Herren skall straffa dig!”

(244)Det kommer att vara omöjligt för oss att undvika svårigheter och lidelse. Jesus säger: ”Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer.” (Matt. 18:7) Men eftersom förföljelser skall komma, måste vi vara försiktiga, så att vi inte genom oförståndiga ord och genom att ge prov på en ovänlig ande väcker det naturliga sinnet till liv hos dem som inte har kärlek till sanningen.

(244)Den dyrbara sanningen måste predikas i sin inneboende kraft. De bedrägliga villfarelser som är så vitt utbredda och som tar världen till fånga, måste avslöjas. Det görs alla möjliga försök att snärja själar genom listiga argument för att vända dem bort från sanningen till hopdiktade berättelser och lögner och för att förbereda dem för att låta sig ledas genom kraftiga villfarelser. Men så länge dessa bedragna själar vänder sig bort från sanningen till villfarelser, bör ni inte säga ett enda kritiserande ord. Försök visa dem vilken fara de befinner sig i och att klargöra för dem hur syndigt deras handlingssätt är mot Jesus Kristus, men låt det ske i medlidsam ömhet. Genom ett riktigt uppträdande kan någon av de själar, som Satan har snärjt, kanske frälsas från hans makt. Men anklaga dem inte och fördöm dem inte. Att förlöjliga deras ståndpunkt när de befinner sig i villfarelse, kommer inte att kunna öppna deras blinda ögon eller leda dem till sanningen.

(245)När människorna förlorar Kristi exempel ur sikte och inte följer Hans sätt att undervisa, så blir de självsäkra och går ut för att möta Satan med samma sorts vapen som han själv använder. Fienden vet mycket väl hur han skall använda sina vapen mot dem som använder dem. Jesus talade bara ord som var uttryck för ren sanning och rättfärdighet.

(245)Om ett folk någonsin har haft behov av att vandra ödmjukt inför Gud, så gäller detta Hans församling, Hans utvalda i denna generation. Vi behöver alla beklaga, att våra andliga förmågor är så tröga och att vi i så liten grad förstår att värdesätta våra förmåner och tillfällen. Vi har ingenting att berömma oss av. Vi bedrövar Herren Jesus Kristus med vår hårdhet, våra okristna angrepp. Vi behöver bli fullkomliga i Honom.

(245)Det är sant att vi har fått befallningen: ”Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder.” (Jes. 58:1) Detta budskap måste förkunnas, men vi måste vara försiktiga så att vi inte stöter, utövar påtryckningar på och fördömer dem som inte har det ljus vi äger. Vi får inte gå bort från vår väg för att rikta hårda angrepp mot katolikerna. Bland katolikerna finns det många som är ytterst samvetsgranna kristna och som vandrar i allt det ljus som lyser över dem och Gud kommer att verka till deras bästa. De, som har haft stora förmåner och tillfällen, men som har misslyckats med att utveckla sina fysiska, andliga och moraliska krafter och har levt för att tillfredsställa sig själva och vägrat bära sitt ansvar, befinner sig i större fara och under större fördömelse inför Gud än dessa, som befinner sig i villfarelse när det gäller lärosatser men som försöker göra gott mot andra.

(245)Låt oss inte kritisera andra, fördöm dem inte. Om vi tillåter egoistiska hänsyn, felaktiga tankegångar och falska ursäkter att föra oss in i ett sådant tillstånd för vårt sinne och vårt hjärta, att vi inte känner Guds vägar och Guds vilja, kommer vi att vara långt mer skyldiga än den som syndar öppet. Vi måste vara försiktiga så att vi inte fördömer dem, som i Guds ögon är mindre skyldiga än vi själva är. - Vittnesbörd för församlingen 9, sid. 239-244.

nästa kapitel