Evangeliets tjänare kapitel 71. Från sida 246ren sida tillbaka

Gud är inte partisk

(246)Kristi religion lyfter upp mottagaren till ett högre plan i tanke och handling, medan den samtidigt framställer hela mänskligheten utan åtskillnad som föremål för Guds kärlek, som har köpts genom Hans Sons offer. Vid Jesu fötter möts rik och fattig, lärd och olärd, utan någon tanke på olika samhällsklasser eller världslig överlägsenhet. Varje jordisk skillnad glöms bort när vi ser på Honom som våra synder har genomstungit. Självförnekelsen, förnedringen, den gränslösa medkänslan hos Honom som var högt upphöjd i himlen, gör all mänsklig stolthet, självuppskattning och klassindelning till en skam. Ren och obesmittad gudsdyrkan uppenbarar sina himlafödda principer genom att förena alla dem till en enhet som helgas genom sanningen. De möts alla som själar som blivit köpta genom blodet, alla lika beroende av Honom som har återlöst dem till Gud.

(246)Talenter
Herren har lånat ut talenter åt människorna, för att de skall använda dem. De som Han har anförtrott pengar, skall föra sina talenter till Mästaren. Män och kvinnor med inflytande skall använda det som Herren har gett dem. Dem som Han har utrustat med visdom, skall föra denna gåva till Kristi kors för att användas till Hans ära.

(246)Och de fattiga har sin talent, som kanske är större än någon annan som nämns. Den kan bestå av en enkel karaktär, ödmjukhet, prövad dygd, tillit till Gud. Genom tåligt slit och genom sin fullständiga tillit till Gud, visar de i sitt umgänge med människor på Jesus, sin Återlösare. De har ett hjärta som är fullt av medkänsla för de fattiga, ett hem för de behövande och undertryckta, och de bär ett klart och bestämt vittnesbörd om vad Jesus betyder för dem. De söker härlighet, ära och oförgänglighet. Deras lön kommer att bli evigt liv.

(246)Mänskligt broderskap
Inom det mänskliga broderskapet behövs alla slags talenter för att bilda ett fullkomligt helt. Kristi församling är sammansatt av män och kvinnor med olika talenter och av alla stånd och klasser. Det har aldrig varit Guds avsikt, att mänsklig stolthet skulle upplösa det som Han i Sin egen visdom hade förordnat - sammansättningen av alla slags sinnen, av alla olika sorters talenter, som utgör ett fullständigt helt. Det skulle inte förekomma någon förringning av någon del av Guds stora verk, inte vare sig av det höga eller det låga. Alla har sin del att utföra med att sprida ljus i olika grader.

(247)Det skulle inte finnas någon ensamrätt till det som i viss grad tillhör alla, både höga och låga, rika och fattiga, lärda och olärda. Inte en ljusstråle får lov att undervärderas, inte en stråle får stängas ute, inte en glimt får bli ouppmärksammad eller ens bara motsträvigt erkänd. Låt alla utföra sin del för sanning och rättfärdighet. De olika samhällsklassernas intressen är oupplösligt förenade. Vi är alla sammanvävda i mänsklighetens stora vävnad och vi kan inte utan att förlora något undandra varandra våra sympatier. Det är omöjligt att upprätthålla ett sunt inflytande i församlingen, när detta gemensamma intresse och denna gemensamma sympati inte finns.

(247)Likställdhet
Det finns inte några klasskillnader hos Gud. Han ignorerar allt sådant. Alla själar är värdefulla för Honom. Arbete för själars frälsning är en sysselsättning som förtjänar den högsta heder. Det spelar ingen roll vilket arbete vi utför eller vilken klass vi är verksamma inom, om det är för höga eller låga. I Guds ögon har sådana skillnader inte någon betydelse för deras sanna värde. Den uppriktiga, allvarliga, botfärdiga själen är dyrbar i Herrens ögon, hur okunnig den än måtte vara. Han sätter Sitt eget sigill på människorna, inte genom att bedöma dem utifrån deras rang, inte efter deras rikedom, inte efter deras intellektuella storhet, utan utifrån deras enhet med Kristus. Den olärde, den utstötte och slaven har gjort allt som krävs, om han har gjort det bästa utifrån sina möjligheter och förmåner och om han noggrant har följt det ljus som Gud har gett honom. Världen kan kalla honom okunnig, men Gud kallar honom vis och god. Som sådan står han med sitt namn inskriven i himlens böcker. Gud kommer att göra honom lämplig till att ge Honom ära, inte bara i himlen utan också på jorden.

(247)Guds tillrättavisning vilar över den som är ovillig att umgås med dem som har sina namn skrivna i Livets, det slaktade Lammets, bok bara därför att de inte är rika, lärda eller ansedda här i världen. Kristus, härlighetens Herre, är tillfreds med dem som är saktmodiga och ödmjuka i hjärtat, hur oansenlig deras sysselsättning än måtte vara och utan hänsyn till deras rang eller intellektuella utvecklingsnivå.

(248)Utbildning till tjänst
Hur många nyttiga och hedrade arbetare i Guds sak är det inte som har fått sin utbildning, när de utövat de oansenliga plikterna i de mest obetydliga ställningar i livet! Man vet, att Mose skulle bli härskaren i Egypten, men Gud kunde inte ta honom direkt från kungens hov till att utföra den gärning som var bestämd för honom. Först när han hade varit en trogen herde i fyrtio år, blev han utsänd som Guds folks befriare. Gideon hämtades från tröskplatsen till att vara ett redskap i Guds hand för att befria Israels härskaror. Elisa kallades att lämna plogen och utföra Guds befallning. Amos var bonde, en som brukade jorden, då Gud gav honom ett budskap att förkunna.

(248)Alla som blir Kristi medarbetare, kommer att ha en hel del hårt och obehagligt arbete att utföra, och de läxor som de skall lära sig bör väljas med vishet och vara anpassade efter det säregna i deras karaktär och efter den gärning som de skall inleda.

(248)Omsorg är nödvändig i de ungas utbildning
Herren har på många sätt och på olika tider framställt för mig, med vilken omsorg vi bör behandla de unga - att det krävs den största individuella behandling då vi har med människosinnen att göra. Var och en som sysslar med de ungas undervisning och utbildning, behöver leva mycket nära den store Läraren för att kunna tillägna sig Hans ande och Hans sätt att arbeta. Det måste förmedlas undervisning, som kommer att påverka deras karaktär och livsgärning.

(248)Man bör lära dem att Kristi evangelium inte tolererar några klasskillnader och att det inte finns plats för någon ovänlig bedömning av andra, något som omedelbart leder till självupphöjelse. Jesu religion förödmjukar aldrig mottagaren och gör honom inte heller rå och grov. Den gör honom inte heller ovänlig i tankar och känslor mot dem som Kristus led döden för.

(248)Det finns en risk för att man kan tillmäta etikettsfrågor alltför stor betydelse och använda för mycket tid till att lära ut uppförande och regler, som aldrig kan bli till någon särskild nytta för många av de unga. Somliga riskerar att göra yttre angelägenheter till det allra viktigaste och att övervärdera vikten av det rent konventionella. Resultaten kommer inte att rättfärdiggöra användandet av den tid och tanke som upptas med dessa saker. Somliga, som har fått lära sig att ägna mycket stor uppmärksamhet åt sådana saker, visar obetydlig sann aktning eller sympati för det som inte motsvarar deras norm för vad som är konventionellt, hur utmärkt det än måtte vara.

(249)Allt, som skulle uppmuntra kylig kritik och en benägenhet att lägga märke till och påpeka varje brist eller misstag, är felaktigt. Det uppmuntrar brist på tillit och misstänksamhet, något som strider mot Kristi karaktär och verkar skadligt på det sinne som sysselsätter sig med det. De som befattar sig med sådant, kommer gradvis att avvika från den kristna trons sanna ande.

(249)Den viktigaste och varaktigaste utbildningen är den som kommer att utveckla de ädlare egenskaperna, uppmuntra till vänlighet mot alla och leda de unga till att inte tänka ont om någon, för att de inte skall bedöma andras bevekelsegrunder felaktigt och misstolka deras ord och handlingar. Den tid som används till den sortens undervisning, kommer att bära frukt till evigt liv.

(249)Kristi exempel är en tillrättavisning av splittring
Sedan den gång då Kristus vandrade bland människorna, har det i alla tider funnits somliga som gärna skulle vilja skilja sig från andra och som har visat en fariseisk önskan om att ”vara de främsta”. De har isolerat sig från världen och har därför inte levt för att vara till välsignelse för sina medmänniskor.

(249)Kristi liv innehåller inte något exempel på en sådan självrättfärdig skenhelighet. Till Sin karaktär var Han vänlig och välgörande. Det finns inte en klosterorden på jorden som inte skulle ha utestängt Honom för överskridande av de föreskrivna reglerna. I varje religiöst trossamfund och i nästan varje församling finns det särlingar, som skulle ha ställt Honom till svars för Hans fördomsfria barmhärtighet. De skulle ha kritiserat Honom för att Han åt tillsammans med publikaner och syndare. De skulle ha anklagat Honom för att följa världen då Han var med på en bröllopsfest och de skulle obarmhärtigt ha klandrat Honom för att Han tillät Sina vänner att inbjuda Honom till en kvällsmåltid till ära för Honom och Hans lärjungar.

(249)Men just vid dessa tillfällen vann Han, genom Sin undervisning lika väl som genom Sitt storsinta uppträdande, deras hjärtan som Han hedrade med Sin närvaro. Han gav dem ett tillfälle att lära känna Honom och att se den tydliga skillnaden mellan Hans och fariséernas liv och lära.

(250)De, som Gud har anförtrott Sin sanning till, måste äga samma välgörande ande som Kristus uppenbarade. De måste följa samma breda handlingsplaner. De bör hysa ett vänligt och storsint sinnelag gentemot de fattiga och på ett särskilt sätt känna, att de är Guds förvaltare. Ingenting av allt det som de har: egendom, själsförmögenheter, andlig kraft, får de lov att betrakta som sitt eget, utan bara som ett lån för att främja Kristi sak på jorden. Liksom Kristus får inte heller de dra sig undan umgänget med sina medmänniskor, utan tvärtom söka sig till det med det målet i sikte att göra dem delaktiga i de himmelska välgärningar som de har tagit emot från Gud.

-----------

(250)Håll dig inte på avstånd från andra. Välj inte ut några få som du tycker om att vara tillsammans med, medan du låter andra sköta sig själva. Kanske ser du verkligen svaghet hos den ene och dårskap hos en annan. Håll dig ändå inte borta från dem för att bara vara tillsammans med dem, som du anser vara nästan fullkomliga.

(250)Just de själar som du ser ned på, behöver din kärlek och medkänsla. Överlämna inte åt en svag själ att kämpa ensam och att föra kampen mot sitt eget hjärtas lidelser utan din hjälp och dina böner, utan ge akt på dig själv så att inte också du blir frestad. Om du gör detta, så kommer Gud inte att överlämna dig till din egen svaghet. Kanske finns det hos dig synder som är större i Guds ögon än synderna hos dem som du fördömer. Håll dig inte på avstånd och säg: ”Jag är heligare än du!”

(250)Kristus har lagt Sin gudomliga arm omkring mänskligheten. Han har kommit med Sin gudomliga makt till människan, för att hon måtte kunna uppmuntra den fattiga, av synd sjuka, misströstande själen till att sträcka sig upp efter ett högre liv. O, vi behöver mycket mer av Kristi ande och mycket mindre av vårt eget jag! Vi behöver dagligen Guds omvandlande kraft i våra hjärtan. Vi behöver Kristi milda ande till att betvinga och mjuka upp våra själar. Det enda sättet för dem, som känner att de är friska, är att falla på Klippan och bli förkrossade. Kristus kan förvandla dig till att bli lik Honom, om du vill överlämna dig till Honom.

(250)Om vi följer i Kristi fotspår, så måste vi komma dem nära, som behöver vår tjänst. Vi måste öppna Bibeln så att den kan bli förstådd, lägga fram Guds krav i lagen, läsa löftena för de tveksamma, väcka de likgiltiga och stärka de svaga.

nästa kapitel