Evangeliets tjänare kapitel 72. Från sida 251ren sida tillbaka

Isolera dig inte

(251)Det oavbrutna läsandet och skrivandet gör många predikanter olämpliga för en herdes uppdrag. De använder värdefull tid till abstrakta studier - tid som borde ha använts till att ge hjälp till de behövande i det rätta ögonblicket. Somliga predikanter har ägnat sig åt skriftligt arbete under en period av tydligt religiöst intresse. Ibland har detta skrivande inte haft någon speciell anknytning till den pågående verksamheten. Vid sådana tillfällen är det predikantens plikt att använda hela sin kraft till att främja det intresse som finns i nuläget. Hans tankar bör vara klara och röra sig omkring den enda uppgiften att frälsa själar. Om hans sinne skulle vara upptaget av andra ämnen, skulle kanske många gå förlorade för saken som kunde ha räddats genom lämplig undervisning i rätt tid.

(251)När frestelsen infinner sig för predikanter till att isolera sig och ägna sig åt att läsa och skriva vid en tidpunkt, då andra plikter kräver deras omedelbara uppmärksamhet, bör de vara starka nog att förneka sig själva och ta itu med den uppgift som ligger rakt framför dem. Detta är utan tvekan en av de mest besvärliga prövningar som studieinriktade personer kallas att genomgå.

(251)En andlig ledares plikter försummas ofta skamlöst, därför att predikanten saknar kraft att offra sina personliga böjelser till att hålla sig för sig själv för att kunna studera. Själaherden bör avlägga besök hos familjerna i sin hjord och undervisa, samtala och be med varje familj och bry sig om deras själsliga välfärd. De som har visat, att de vill lära känna våra trospunkter, bör inte försummas utan i stället undervisas grundligt om sanningen.

(251)Somliga predikanter, som har inbjudits av familjeöverhuvuden till att besöka dessas hem, har tillbringat de få timmar besöket varade, med att isolera sig i ett ledigt rum för att tillfredsställa sin längtan efter att läsa och skriva. Den familj som var deras värdfolk, hade inte någon glädje av besöket. Predikanterna tog emot den gästfrihet som visades dem, utan att ge något av motsvarande värde i form av det arbete, som det fanns så stort behov av.

(252)Folk kan lätt vinnas genom vänskapligt umgänge. Men många predikanter avskyr plikten att göra besök. De har inte utvecklat förmågan att vara sociala. De har inte tillägnat sig den vänliga och milda ande som vinner människornas hjärtan.

(252)De som isolerar sig från andra, är inte i stånd till att hjälpa dem. En skicklig läkare måste förstå de olika sjukdomarnas natur och han måste ha grundlig kunskap om den mänskliga organismen. Han måste vara punktlig när det gäller att ta sig an sina patienter. Han vet att det är farligt att vänta. När han med sin vana hand känner på den sjukes puls och han aktsamt noterar sjukdomens speciella symptom, sätter hans tidigare förvärvade kunskaper honom i stånd till att bestämma lidandets natur och den behandling som är nödvändig för att stoppa dess utveckling.

(252)Liksom läkaren behandlar fysisk sjukdom, måste själasörjaren betjäna den skuldtyngda själen. Hans gärning är så mycket viktigare än läkarens som ett evigt liv har större värde än det timliga. Själasörjaren stöter på en gränslös mängd olika naturer och det är hans plikt att kära känna medlemmarna i de familjer som lyssnar till hans undervisning, för att han skall kunna avgöra, vad som bäst kan påverka dem i rätt riktning.

nästa kapitel