Evangeliets tjänare kapitel 83. Från sida 288ren sida tillbaka

Religionsfrihet

(288)När apostlarna som svar på befallningen att inte tala mer i Jesu namn förklarade: "Om det är rätt inför Gud att vi hörsamma eder mer än Gud därom mån I själva döma", var den princip som apostlarna så oförskräckt höll fast vid, samma princip som anhängarna av evangelium kämpade för att vidmakthålla under reformationstiden. När de tyska furstarna samlades till riksdagen i Speyer år 1529, lade kejsaren fram sitt dekret, som begränsade religionsfriheten och förbjöd all vidare förkunnelse av reformationens doktriner. Det såg då ut som om världens hopp var på väg att krossas. Skulle furstarna godta dekretet? Skulle evangelii ljus utsläckas för de skaror som alltjämt vandrade i mörker? För världen livsavgörande angelägenheter stod på spel. De som hade tagit emot reformationens tro, samlades och deras enhälliga beslut blev: "Låt oss förkasta detta dekret. I angelägenheter som rör samvetet har majoriteten inte någon makt." – Merle d'Aubigné, History of the Reformation, b. 13, kap. 5.

(288)Det är denna princip som vi också i vår tid bestämt skall hävda. Sanningens och den religiösa frihetens baner lyftes högt av den evangeliska församlingens grundare och av Guds budbärare, som fört det vidare under de århundraden som gått sedan dess. Nu har det, under denna sista sammandrabbning, överlämnats i våra händer. Ansvaret för denna stora gåva vilar på dem som Gud har anförtrott kunskap om Sin vilja. Vi skall ta emot detta ord såsom en över alla stående auktoritet. Vi skall erkänna mänsklig regering som ett ämbete genom gudomlig förordning och vi skall undervisa om lydnad för dess föreskrifter inom dess legitima sfär. Men när dess anspråk kommer i konflikt med Guds anspråk, måste vi lyda Gud mer än människor. Guds ord måste erkännas stå högre än all mänsklig lagstiftning. Ett "så säger Herren" får inte sättas åt sidan för ett "så säger kyrkan" eller ett "så säger staten". Kristi krona skall lyftas högre än jordiska makthavares anspråk.

(288)Det krävs inte av oss att vi skall bekämpa myndigheterna. Våra ord skulle, vare sig de är skrivna eller talade, vara omsorgsfullt genomtänkta, så att vi inte försätter oss själva i ett läge, där vi kan få våra uttalanden citerade på ett sätt som kommer oss att få sken av att vara motståndare till det etablerade samhället. Vi skall inte säga eller göra någonting som onödigtvis stänger vägen för oss. Vi skall gå framåt i Kristi namn och förkunna det evangelium som anförtrotts åt oss. Om vi av människor förbjuds att utföra detta arbete, har vi rätt att som apostlarna säga: "Om det är rätt inför Gud, att vi hörsamma eder mer än Gud, därom mån I själva döma. Vi för vår del kunna icke underlåta att tala vad vi hava sett och hört." Apg. 4: 19.20. - Löftestiden, sid. 66, 67.

-----------

(288)Luthers penna var en kraft och hans skrifter, som spreds vida omkring, satte världen i rörelse. Samma redskap står till vårt förfogande förutom de hjälpmedel som har mångdubblats! Vi har tillgång till Biblar och skrifter som framhåller sanningen för vår tid på många olika språk och som snabbt kan spridas till hela världen. Vi måste ge människorna den sista varningen från Gud och hur allvarligt bör vi inte studera Bibeln och hur ivriga bör vi inte vara att sprida ljuset! - Vittnesbörd för församlingen, 6, sid. 403.

nästa kapitel