Evangeliets tjänare kapitel 85. Från sida 295ren sida tillbaka

Verksamhet för judarna

(295)När Jerusalem förstördes och templet lades i ruiner, blev många tusen judar sålda som slavar i icke-judiska länder. De förskingrades bland världens folk som vrakspillror på en öde strand. Under snart två tusen år har judarna vandrat från land till land över hela världen. Inte någonstans har de fått möjlighet att återvinna sin forna ställning som nation. Deras arv har varit ett lidandets arv. De har varit förtalade, hatade och förföljda från århundrade till århundrade.

(295)Trots den ohyggliga dom som uttalades över judarna som nation, när de förkastade Jesus av Nasaret har det ändå under alla tider funnits högsinnade och fromma judar som i tysthet uthärdat sina lidanden. Gud har tröstat dem under förföljelse och haft medlidande med dem i deras fruktansvärda situation. Han har hört de brinnande böner som uppstigit från dem som med uppriktighet har sökt en riktig förståelse av Hans ord. Några har med öppet sinne kunnat inse, att den ödmjuke nasarén, som deras fäder förkastade och korsfäste, var Israels sanne Messias. När de har förstått den fulla betydelsen av de för dem välkända profetiorna, som så länge varit fördunklade av traditioner och misstolkningar, har de fyllts av tacksamhet till Gud för den outsägliga gåva som han skänkt varje människa som tar emot Kristus som sin personlige Frälsare.

(295)Det är till denna grupp av judar som Jesaja vänder sig i sin profetia, då han säger att en minoritet av dem skall bli frälst. Alltsedan Paulus' tid har Gud genom sin Ande kallat såväl judar som icke-judar till omvändelse. "Ty hos Gud finnes intet anseende till personen", förklarar Paulus. Om sin egen inställning säger han: "Både mot greker och mot andra folk, både mot visa och mot ovisa har jag förpliktelser." Men han medgav alltid att judarna hade en avgörande fördel framför de andra, eftersom de hade" ett stort företräde, på allt sätt; först och främst det, att de hava blivit betrodda med Guds löftesord". "Jag blyges icke för evangelium", förklarade han, "ty det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först och främst för juden, så ock för greken. Rättfärdighet från Gud uppenbaras nämligen däri, av tro till tro; så är ock skrivet: 'Den rättfärdige skall leva av tro'." Det är detta Kristi evangelium, som lika effektivt kan frälsa både judar och icke-judar, som Paulus i sitt brev till församlingen i Rom förklarar att han inte skämdes för.

(296)När detta evangelium i sin fullhet blir förkunnat för judarna kommer många bland dem att ta emot Kristus som Messias. Bland Kristi förkunnare finns det i allmänhet bara några få som inser, att de har något ansvar för att arbeta bland det judiska folket. Men för dem som så ofta har blivit förbigångna, såväl som för alla andra, skall budskapet om nåd och hopp i Kristus bli förkunnat.

(296)I den avslutande förkunnelsen av evangelium, när ett särskilt verk skall utföras för de grupper av människor som hittills har försummats, väntar Gud av sina sändebud att de särskilt skall intressera sig för judarna, som är förskingrade över alla delar av världen. När Gamla Testamentets skrifter ställs i relation till Nya Testamentets för att förklara Guds eviga avsikter, kommer detta att för många judar bli som en ny skapelses gryning, som ett själens återuppvaknande. När de ser den evangeliska tidsålderns Kristus omtalad i Gamla Testamentets skrifter och förstår hur tydligt Nya Testamentet förklarar Gamla Testamentet, kommer deras slumrande sinnesförmögenheter att väckas. De kommer att erkänna Kristus som världens Frälsare. Många kommer att genom tron ta emot Kristus som sin Frälsare. På dem kommer orden att uppfyllas: "Åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn." – Joh. 1:12.

(296)Bland Judarna finns sådana som i likhet med Saulus från Tarsus är väl förtrogna med och insatta i skrifternas innehåll. Dessa kommer att med en sällsam kraft förkunna Guds lags oföränderlighet. Israels Gud kommer att låta detta ske i vår egen tid. Guds arm är inte för kort så att den inte kan frälsa. När Hans tjänare i tro arbetar för de länge försummade och föraktade, kommer Hans frälsning att uppenbaras.

(296) "Därför säger Herren så till Jakobs hus, han som förlossade Abraham: Nu skall Jakob icke mer behöva blygas, nu skall hans ansikte ej vidare blekna; ty när han – hans barn – få se mina händers verk ibland sig, då skola de hålla mitt namn heligt, de skola hålla Jakobs Helige helig och förskräckas för Israels Gud. De förvillade skola då få förstånd, och de knorrande skola taga emot lärdom." – Jes. 29:22-24. - Löftestiden, sid. 355-357.

nästa kapitel