Evangeliets tjänare kapitel 87. Från sida 302ren sida tillbaka

Mindre predikan, mer undervisning

(302)På våra lägermöten bör man inte kräva, att en eller två arbetare skall ge all förkunnelse och all undervisning i bibliska ämnen. Det kan vissa tider uträttas mer gott, genom att den stora församlingen delas in i grupper. Därigenom kan den, som undervisar i bibliska sanningar, komma folket närmare än i en stor församling.

(302)Det är långt fler predikningar på våra lägermöten än det borde vara. Detta lägger en tung börda på predikanterna. Mycket som behöver uppmärksammas, blir därför försummat. Många småsaker, som öppnar dörren för allvarliga dåliga onda ting, förbigås obemärkt. Det går ut över predikantens fysiska krafter och han berövas den tid han behöver till betraktelse och bön för att kunna bevara sin egen själ i Guds kärlek. Och när det hålls så många föreläsningar, den ena efter den andra, får folket ingen tid att tillgodogöra sig det de hör: Tankarna förvirras och gudstjänsten upplevs som tråkig och tröttande.

(302)Det skulle vara mindre predikan och mer undervisning. Det finns somliga, som vill ha klarare ljus, än de får genom predikningarna. Somliga behöver mer tid än andra för att förstå de punkter som framhålls. Om den sanning som förkunnas, kunde göras litet enklare och tydligare, så skulle de se den och ta emot den och den skulle fästa sig som en spik som slagits in på ett säkert ställe.

(302)Det har visats mig, att våra lägermöten kommer att få större intresse och framgång. Jag har sett, att allteftersom vi närmar oss slutet, kommer det att bli mindre predikan och mer bibelstudium på dessa möten. Överallt på lägerplatserna kommer det att vara små grupper med biblar i handen, samtidigt som olika personer leder ett fritt bibelstudium i samtalsform.

(302)Det var denna metod som Kristus lärde Sina lärjungar att använda. När de stora skarorna samlades omkring Frälsaren, gav Han undervisning till lärjungarna och till folkmassan. Efter talen gick lärjungarna omkring bland folket och upprepade för dem vad Kristus hade sagt. Ofta hade åhörarna missuppfattat Kristi ord och lärjungarna kunde då tala om för dem vad Skrifterna säger och vad Kristus hade lärt dem att de säger. - Vittnesbörd för församlingen, 6, sid. 87, 88.

(302)Jesus, den store Läraren, tog med Sig Sina åhörare ut i naturen för att de skulle lyssna på vad allt det som Han har skapat hade att säga, och när de blev mottagliga, hjälpte Han dem att dra andliga lärdomar av det som de såg. De liknelser Han så gärna använde i Sin undervisning visar hur öppen Han var för naturens påverkan och hur glad Han var över att kunna dra andliga lärdomar från vardagslivet. Fåglarna i luften, liljorna på marken, såningsmannen och säden, herden och fåren -sådant använde Jesus för att illustrera Sina eviga lärdomar. Han hämtade också Sina illustrationer från vardagslivet och använde erfarenheter som Hans åhörare kände igen: surdegen, den gömda skatten, pärlan, fisknätet, det förlorade myntet, den förlorade sonen, huset på klippan och huset på sanden. I Hans undervisning fanns det något av intresse både för intellektet och hjärtat. Han lyste upp vardagslivet och människorna kände sig upplyfta, när de blev påminda om det andliga och osynliga och när de slapp att bara slita och släpa utan att kunna ägna sig åt djupare tankar. - Vägen till mognad sid. 118

nästa kapitel