Evangeliets tjänare kapitel 89. Från sida 306ren sida tillbaka

Tionde avsnittet - Ansvar i konferensen
Konferenspresidenter

(306) “Det krävs ... att en man visar sig vara trogen.”

(306)(Ur en predikan som framfördes vid generalkonferensen 1883). - Herren har haft godheten att framställa många saker för mig som gäller våra predikanters kallelse och uppdrag, i synnerhet deras som har utnämnts till presidenter för konferenser. Vid val av män till dessa betrodda ställningar bör det visas stor försiktighet. Det bör ske under allvarlig bön om gudomlig upplysning.

(306)De, som därigenom utväljs till att ha uppsyn över hjorden, skulle vara män med ett gott rykte, män som bevisar att de inte bara har kunskap om Skriften, utan också har erfarenhet i tro och tålamod, för att de med saktmod måtte kunna undervisa dem som sätter sig upp emot sanningen. De bör vara män med fullständig integritet och redbarhet, inga nybörjare, utan intelligenta granskare av Guds Ord, i stånd till att också undervisa andra och att hämta fram nytt och gammalt från förrådshuset. De bör vara män, som i karaktär, i tal och i uppträdande kommer att bli till ära för Kristi sak och som lär ut sanningen, lever efter sanningen och växer upp till Kristi fullhet. Detta betyder, att varje förmåga kommer att utvecklas och stärkas genom övning, för att arbetarna skall kunna bli skickade att bära större ansvar allteftersom verksamheten utvidgas.

(306)Herren Jesus band Judas och Petrus till Sig, inte på grund av att de hade en bristfällig karaktär, utan trots dessa brister. I Sin skola ville Han ge dem tillfälle att lära sig saktmod och ödmjukhet i hjärtat, för att de måtte kunna bli Hans medarbetare. Och om de ville använda dessa tillfällen och var villiga att lära och villiga att inse sina brister och att i ljuset av ett rent exempel bli allt det som Kristus önskade att de skulle vara, så skulle de bli till stor välsignelse för församlingen.

(306)På det sättet handlar Herren Jesus fortfarande med människorna. Några som har ofullkomliga karaktärer, knyts till högtidliga, heliga intressen och när de blir utvalda till en särskild uppgift, bör de inte anse, att deras egen vishet är tillräcklig så att de inte behöver vägledning, tillrättavisning och undervisning. Bröder, om ni har sådana tankar, så kommer de att skilja er från Honom, som är källan till er kraft. Ni kommer då att befinna er i fara. Ni kommer kanske att överlämnas till er egen förmodade duglighet, till att handla som Judas gjorde - förråda er Herre …

(307)Att söka råd hos människor
Somliga av våra konferenser är svaga när det gäller kristen erfarenhet, på grund av att deras ledande män - och folket har följt deras exempel - har varit mycket ivrigare att söka människors gillande än att söka Guds godkännande. De har sökt hjälp och råd hos människor mer än hos Gud. De har lagt sina bördor på människor och har tagit emot mänsklig visdom, just när och där de skulle ha litat på Gud. Alltför ofta har de människor, som de har sökt råd hos, själva behövt hjälp, därför att deras själar inte har haft det rätt ställt med Gud. Presidenterna i våra konferenser har blivit svaga och ineffektiva genom att stödja sig på människor. Tillit till människor påskyndar inte tillväxt i nåden och i Kristi kunskap.

(307)Bröder, när det uppstår förvecklingar i konferensen och när det finns kritiska förhållanden att reda ut, så låt inte dessa mörka moln få driva in i Generalkonferensen, om det är möjlig för er att undvika det. Presidenterna i Generalkonferensen bör inte betungas med de lokala konferensernas affärer så som tidigare har varit fallet. Om ni tillsammans med medarbetare inom verksamheten inte kan ordna upp de problem och svårigheter som uppstår i er konferens, hur tror ni då att en man skulle kunna utföra detta arbete för alla konferenserna? Varför skulle ni vältra över alla era svårigheter och nedslående omständigheter på generalkonferensens presidents redan betungade sinne och hjärta? Han kan ju inte förstå situationen lika bra som ni som bor på platsen. Om ni ryggar tillbaka för ansvar, kors och bördor, för ansträngande tankearbete och allvarlig bön och förväntar er, att presidenten för Generalkonferensen skall utföra arbetet i stället för ni och hjälpa er ut ur era svårigheter, kan ni då inte se att ni lägger en börda på honom som kommer att utsätta hans liv för fara? Har inte ni tankar och förmågor lika väl som han? Ni bör inte försumma någon del av arbetet, därför att det kräver allvarlig ansträngning och medför ett kors.

(307)Jag upprepar: Vältra inte över era bördor på presidenten för Generalkonferensen! Vänta er inte att han skall plocka upp de maskor som ni har tappat och avsluta ert arbete. Bestäm er för att bära era egna bördor i Kristus, som ger er kraft.

(308)Om Generalkonferensens president vandrar i Guds råd, så kommer han inte att uppmuntra sina bröder till att förvänta sig, att han skall bestämma era plikter. Han kommer i stället att hänvisa dem till den enda källa, som är oberörd av mänskliga fel. Han kommer att vägra att vara sinne och samvete för andra …

(308)Den man, som är föremål för denna oberättigade tillit, utsätts för starka frestelser. Om det är möjligt, kommer Satan att leda honom till att bli självsäker, för att mänskliga brister måtte kunna störa eller fördärva arbetet. Han kommer att riskera att uppmuntra sina bröder till att vara beroende av honom och anse att allt som hör till sakens gång skall läggas fram för honom. Därigenom kommer verksamheten att bära en människas prägel i stället för Guds prägel.

(308)Om i stället alla vill lära sig att lita på Gud, så kommer många faror, som en ledare i verksamheten är utsatt för, att undvikas. Om han begår misstag, om han tillåter mänsklig påverkan att påverka hans omdöme eller ger efter för frestelse, så kan hans bröder visa honom till rätta och hjälpa honom. Och de som lär sig att själva gå till Gud för att få hjälp och råd hos Honom, lär sig läxor som kommer att vara värdefullare för dem än något annat.

(308)Om de som tjänstgör under en konferens framgångsrikt skall kunna bära de bördor som lagts på dem, så måste de be, tro och lita på att Gud kommer att använda dem som Sina redskap till att hålla konferensens församlingar inom ett bra arbetsschema. Detta är den del av vingården som de skall odla upp. Det måste läggas ned mycket större personligt ansvar, mycket större tankekraft och planering och mycket mer intellektuell kraft i det verk som utförs för Mästaren. Detta skulle öka de andliga förmågorna och ge ett mer skarpögt erkännande av vad som skall göras och hur det skall göras.

(308)Bröder, ni kommer att tvingas kämpa mot svårigheter, bära bördor, ge råd, göra upp planer, fullborda dem och ständigt söka hjälp hos Gud. Be och arbeta, arbeta och be! Lär av Jesus, som lärjungar i Kristi skola.

(308)Herren har gett oss detta löfte: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.” (Jak. 1:5) Det står i överensstämmelse med Guds vilja, att de som bär ansvar ofta skulle träffas för att rådgöra med varandra och allvarligt be om den visdom som bara Han kan ge. Tala mindre. Mycket tid spills bort med att tala om sådant som inte förmedlar något ljus. Låt bröder tillsammans fasta och be om den visdom, som Gud har lovat ge i rikt mått. Lägg fram era problem för Gud. Säg till Honom som Moses gjorde: ”Om du inte själv vill gå med, skall du inte alls låta oss dra upp härifrån.” Och be sedan om ännu mer. Be som Mose: ”Låt mig få se din härlighet.” (2 Mos. 33: 15, 18) Vad är denna härlighet? Den är Guds karaktär. Detta är vad Han kungjorde för Mose.

(309)Låt själen klänga sig fast vid Gud genom levande tro. Låt tungan tala Hans pris. När ni samlas, så låt sinnet med vördnad vändas till begrundan över eviga realiteter. Därigenom kommer ni att hjälpa varandra att bli andligt sinnade. När er vilja stämmer överens med Guds vilja, så kommer ni att vara i samförstånd med varandra. Kristus kommer att vara närvarande som rådgivare.

(309)Hanok vandrade med Gud. Det kan var och en av Kristi arbetare göra. Ni kan säga med psalmisten: ”Jag har alltid haft HERREN för ögonen, han är på min högra sida, jag skall inte vackla.” (Psalm. 16:8) När ni känner, att ni inte äger någon säker grund i er själva, så kommer er säkra grund att finnas i Jesus. Om ni förväntar er, att alla era rådslag och hela er visdom skall komma från människor, som är dödliga och begränsade precis som ni själva, så kommer ni bara att få mänsklig hjälp. Om ni går till Gud för att få hjälp och visdom, så kommer Han aldrig att svika er tro.

(309)Ledarna för de olika ländernas konferenser har samme Gud som Generalkonferensens president har och de kan själva gå till visdomens gudomliga källa i stället för att sätta sin tillit till en man, som måste få sitt ljus från samma källa.

(309)Somliga vill kanske påstå, att Herren ger särskild vishet åt dem, som anförtrotts särskilt ansvarsfulla uppdrag. Det är sant, att om de vandrar i ödmjukhet tillsammans med Honom, så kommer Han att hjälpa dem i deras uppgift. Han kommer också att ge er hjälp om ni söker den i samme ande. Om Herren i Sin försyn har lagt ett betydelsefullt ansvar på er, så kommer Han att göra er skickliga till att bära dessa bördor, när ni går till Honom i tro för att få kraft till det. När ni litar på Honom och förlitar er på Hans råd, kommer Han inte att överlämna er till ert eget begränsade omdöme, för att fundera på ofullkomliga planer och avgjorda misslyckanden.

(310)Gör inte någon människa till din biktfar
Var och en behöver en praktisk erfarenhet av att hysa en tillit till Gud för sitt eget vidkommande. Låt inte någon människa bli din biktfar. Öppna hjärtat för Gud. Berätta för Honom varje hemlighet i din själ. Lägg alla dina svårigheter, små och stora, fram för honom, så kommer Han att visa dig en väg ut ur dem allesammans. Endast Han förmår ge just den hjälp som du behöver.

(310)Och när det sedan efter en tid av prövning kommer hjälp och när Guds Ande visar sig verka för dig, vilken dyrbar erfarenhet får du då inte! Du får tro och kärlek, det guld som det Sannfärdiga vittnet råder dig att köpa av Honom. Du lär Dig att gå till Gud med alla dina svårigheter och när du lär dig dessa dyrbara läxor om tron, kommer du att ge andra samma lärdom. På så sätt kommer du ständigt att kunna leda folket upp på ett högre steg i deras erfarenhet.

(310)Genom det sätt på vilket han handlar, kommer presidenten i ett lands konferens att utbilda sina medpredikanter. Gemensamt kan de utbilda församlingarna på ett sådant sätt, att det inte kommer att vara nödvändigt att hålla konferensens predikanter borta från deras verksamhetsfält för att reda ut problem och skiljaktigheter i församlingen. Om konferensens ämbetsmän som trofasta tjänare vill utföra de plikter som himlen har anvisat, så kommer verksamheten i våra konferenser inte att bli invecklad i lika stora svårigheter som hittills. Och genom att verka på det sättet kommer arbetarna att bli pålitliga, ansvariga män, som inte sviktar eller blir modlösa i en svår situation.

(310)Det finns En som fullkomligt förmår frälsa alla som kommer till Honom. ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.” (Matt. 11:28) Är inte detta löfte omfattande och fullständigt? Varför är vi så ovilliga att omedelbart komma till Honom, som är källan till vår styrka? Har vi inte övergett Herren i detta avseende? Skulle inte våra predikanter och presidenter i våra konferenser lära sig varifrån deras hjälp kommer?

(310)Byte av arbetare
Jag har blivit tillfrågad om det inte är fel att flytta ordföranden för ett lands konferens till ett nytt verksamhetsfält, när många av dem som för närvarande står under hans uppsikt är ovilliga att släppa honom.

(310)Det har behagat Herren att ge mig ljus över denna fråga. Jag har blivit visad, att predikanter inte skulle hållas kvar på samma plats år efter år. Inte heller bör samme man inneha ledningen av en konferens under lång tid. Ett byte av förmågor är bra för våra konferenser och församlingar.

(311)Predikanter har vissa tider känt sig ovilliga att byta arbetsfält, men om de förstod alla de orsaker som talar för förändringar, så skulle de inte ställa sig ovilliga. Somliga har bett om att få stanna ett år till på samma plats och ofta har denna förfrågan respekterats. De har gjort gällande att de hade planer på att utföra ett större arbete än hittills. Men vid det årets slut var situationen sämre än tidigare. Om en predikant har varit otrogen i sin gärning, är det inte troligt, att han skulle förbättra saken genom att stanna där han är. Församlingarna blir vana vid denne ende mans ledning och anser, att de måste hålla sig till honom i stället för till Gud. Hans idéer och planer utövar en kontrollerande makt i konferensen.

(311)Folket inser kanske att han brister i omdöme och på grund av detta lär de sig att hysa låga tankar om förkunnargärningen. Om de ville se på Gud och lita på himmelsk visdom, skulle de så småningom göra en synnerligen värdefull erfarenhet och skulle åtminstone i många avseenden själva bli i stånd att avhjälpa det som brister hos honom som är hjordens herde. Alltför ofta låter man emellertid saker och ting bli som de blir och håller ledaren ansvarig för tillståndet i konferensens församlingar, medan församlingsmedlemmarna slår sig till ro, likgiltiga och ljumma och utan att företa sig något för att få ordning på saker och ting.

(311)Ledaren kanske inte inser betydelsen av att helga sig själv, för att andra skall kunna helgas. Han är kanske en otrogen väktare, som predikar för att behaga folket. Många är starka i vissa karaktärsdrag, medan de är svaga och bristfälliga i andra. Som följd av detta visar sig en brist på förmåga i enskilda delar av verksamheten. Om samme man skulle fortsätta som ledare för en konferens år efter år, så skulle hans brister upprepas i de församlingar där han är verksam. En arbetare är emellertid kanske stark där hans bror är svag och genom att byta arbetsfält kan den ene alltså i viss grad uppväga en annans brister.

(311)Om alla helgade sig fullständigt inför Gud, skulle dessa utpräglade brister i karaktären inte förekomma, utan eftersom arbetarna inte når upp till det gudomliga idealet därför att de blandar in sitt eget jag i allt vad de gör, så är det bäst både för dem och för församlingen att det görs täta byten. Och å andra sidan: om en arbetare är andligt stark, så är han genom Kristi nåd en välsignelse för församlingen och hans arbete behövs i olika konferenser.

-----------

(312)Vi lever i tider med särskilda faror för fiender såväl utifrån som inifrån. Gud vill därför att ni skall vara vakna för allt som angår ert speciella uppdrag. Ni behöver inte försöka uträtta något utan särskild hjälp från vår himmelske Fader. Han väntar på att ni skall åkalla Honom, för att Han skall kunna säga: ”Här är jag.” Han säger att om ni vill söka, så skall Han låta sig finnas. Hans kraft, hans nåd och Hans rättfärdighet kommer att ges till den ödmjuke och botfärdige som söker Honom av hela sitt hjärta.

nästa kapitel