Affärssammanträden

(331)I alla våra affärssammanträden lika väl som i våra vittnesbördsmöten och i våra religiösa sammankomster önskar vi, att Jesus skall vara med oss som vår Vägledare och Rådgivare. Det kommer inte att finnas någon tendens till lättsinne där Frälsarens närvaro erkänns. Det egna jaget kommer inte att framhävas. Man kommer att ha förståelse för hur viktigt det arbete är som skall utföras. Det kommer att finnas en önskan om att Han som är mäktig i råd, måtte vägleda dem i deras planering. rätt

(331)Kunde bara våra ögon öppnas, så skulle vi se himmelska änglar i våra församlingar. Om vi bara kunde fatta detta, så skulle vi inte hysa någon önskan om att hålla fast vid våra egna åsikter om oväsentliga punkter, något som så ofta försenar arbetet i mötena. Om det hölls mer verklig bön och om viktiga ärenden övervägdes med större allvar, skulle våra affärssammanträden få en annan och mer upphöjd prägel. Alla skulle känna, att de hade kommit samman för att planera för hur verksamheten skulle gå framåt och att avsikten med arbetet uteslutande är att frälsa själar. rätt

(331)Allt som vi gör och allt som vi säger, överförs till himmelens böcker. Låt oss inte göra oss skyldiga till att sänka Guds verk ned till samma nivå som allmänna affärsangelägenheter. Vårt ideal måste vara högt. Vårt sinne måste vara upphöjt. rätt

(331)Det är alltid någon som anser, att det är deras plikt att hålla tillbaka när deras bröder drar framåt. De gör invändningar mot allt som föreslås och bekämpar varje plan som inte kommer från dem själva. Här finns ett tillfälle att utveckla överdriven självtillit. De har inte i Kristi skola lärt sig den dyrbara och allt överskuggande viktiga läxan: att vara saktmodiga och ödmjuka. För dem som har en stark vilja, finns det inte något som är svårare än att ge upp sin egen väg och underkasta sig andras uppfattningar. Det är svårt för sådana att bli läraktiga och milda och att lätt låta sig ledas. rätt

(331)På våra affärssammanträden är det viktig, att dyrbar tid inte används till att dryfta betydelselösa frågor. Man skulle inte ge efter för vanan att småkritisera, eftersom detta förbryllar och förvirrar tankarna och höljer de enklaste och mest självklara saker i dunkel. Om bröderna äger den kärlek som leder dem till att akta andra högre än sig själva, kommer de att vara villig att låta sina egna vägar och önskningar vika för andras. Det är vår plikt varje dag och varje stund att fundera på hur vi kan besvara Kristi bön om att Hans lärjungar måtte vara ett liksom Han och Fadern är ett. Genom att ha Frälsarens bön i minne och genom att göra vår del för att uppfylla Hans önskan, kan vi tillägna oss dyrbara lärdomar. rätt

(332)På våra affärssammanträden i förbindelse med Guds verk och i behandlingen av heliga ting, kan vi inte vara tillräckligt försiktiga när det gäller att akta oss för ett vanvördigt sinne. Aldrig ett ögonblick skulle Guds Ord användas vilseledande för att stödja en sak, som vi gärna vill se genomförd. Hederlighet, redbarhet och sanning måste upprätthållas utan någon som helst hänsyn till det egna jaget. Varje tanke, varje ord och varje handling måste vara underkastad Kristi vilja. rätt

(332)Lättsinnighet är inte lämplig på möten, där man begrundar Guds högtidliga verk och Hans ord. Man har bett om att Kristus måtte leda mötet och meddela Sin visdom, Sin nåd och rättfärdighet. Stämmer det då överens med detta, att uppföra sig på ett sätt som kommer att bedröva Hans Ande och står i motsats till Hans verk? Låt oss komma ihåg att Jesus är mitt ibland oss. Då kommer ett upplyftande, kontrollerande inflytande från Guds Ande att genomtränga församlingen. Man kommer att få se den visdom som är ”ovanifrån”, som är ”först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter”, som inte kan missta sig. (Jak. 3:17) I alla planer och beslut kommer man att se den kärlek om vilken det står skrivet att ”den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.”. (1 Kor. 13:5-7)

(332)Var och en som deltar i rådsmöten eller styrelsemöten bör skriva dessa ord i sitt hjärta: Jag arbetar med tiden och evigheten för ögonen och jag är ansvarig inför Gud för de motiv som driver mig till handling. Låt detta vara vars och ens motto. Låt psalmistens bön bli hans bön: ”Sätt, o Herre, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. Låt icke mitt hjärta vika av till något ont.” (Ps. 141:3, 4.) - Vittnesbörd för församlingen band 7, sid. 258, 259. rätt

nästa kapitel