Betydelsen av Upplärning i Guds Arbete

(107)(107) Medarbetarens insats är inte så liten eller utan betydelse. Om han hänger sig helhjärtat åt vilken som helst gren av verket, är det hans första uppgift, att ge akt på sig själv, därefter på läran. Han skall rannsaka sitt eget hjärta och lägga bort synden; och sedan skall han alltid hålla Förebilden, Jesus Kristus, framför sig som sitt exempel. Han skall inte känna sig fri, att uppföra sig, som det passar honom själv. Han är Jesu egendom. Han har valt ett upphöjt yrke, och från denna ställning måste hela hans framtida liv erhålla färg och form. Han har börjat i Kristi skola, så han kan vinna kännedom om Kristus och Hans mission, och det arbete han själv skall utföra. Alla hans krafter måste bringas under den Store Lärarens kontroll. Alla sinnets förmågor, alla kroppens organ, måste hållas i sundast möjliga tillstånd och skick, så att Guds verk inte bär några märken av hans bristfälliga karaktär. rätt

(107) Innan en person är redo, att undervisa dem, som sitter i mörkret om sanningen, måste han själv bli elev. Han måste villigt ta emot råd. Han kan inte sätta sin fot på den andliga och moraliska utvecklingens steges tredje, fjärde eller femte stegpinne, förrän han själv har bemästrat den första pinnen. Många menar sig vara lämpade för arbetet, fastän de knappt vet något om det. I fall dessa tillåts, att inleda sin verksamhet i självsäkerhet, vinner de ej den kunskap, som det annars är deras förmån att få, och kommer att nödgas att strida mot många vanskligheter, som de alls inte är beredda på. rätt

(107) Varje medarbetare skänks privilegiet, att bli bättre, och han bör verkligen ta vara på detta. När helst det görs särskilda ansträngningar på en viktig plats, bör det genomföras en väl tillrättalagd handlingsplan, så att de, som önskar att bli kolportörer, talare och sådana, som är inställda på, att ge Bibelläsningar i familjekretsen, ges (108) nödvändig undervisning. De, som är medarbetare, bör också vara elever, och så länge som predikanten arbetar i ord och lära, bör de inte vandra omkring liknöjda, som om det inte vore något i förkunnelsen, som de behövde höra. De bör inte bara betrakta honom som talare, utan som budbärare från Gud till människor. Personliga preferenser och fördomar får icke påverka dem, när de lyssnar. Om alla ville ta efter Kornelius’ exempel, och säga: ”Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt vad Herren har befallt dig att säga’”, skulle de få större utbyte av de predikningar, som de hör. {Se Apostlagärningarna 10:33.} rätt

(108) Det borde förekomma utbildningsskolor i förbindelse med våra missioner, till förmån för dem, som står i begrepp, att träda ut på fältet som arbetare. De bör förstå, att de skall bli lärlingar, som övar sig i konsten, att omvända själar. Arbetet på dessa skolor bör vara varierat. Bibelstudier bör vara det viktigaste, och samtidigt bör sinnelag och uppträdande formas systematiskt, så att de lär sig, att närma sig folk på bästa möjliga vis. Alla bör lära sig, att arbeta med taktkänsla och artighet samt med Kristi Andes anda. De bör aldrig upphöra, att vara elever, utan bör alltid fortsätta med, att gräva efter sanningen och den bästa arbetsmetoden, liksom de skulle gräva efter undangömt guld. rätt

(108) Låt alla, som inleder arbetet, besluta sig för, att de inte skall bli annat, än första klassens arbetare. Skall de uppnå målet, får tankarna inte låtas påverkas av omständigheterna. De skall heller ej följa sina impulser, utan de måste koncentrera sig på målsättningen, de måste göra sitt yttersta, för att förstå sanningen i alla dess betydelser. rätt

(108) Duktiga män har verkat i uppförsbacke, eftersom deras tankar inte har varit helt inriktade på arbetet. Då de har sett ett behov av arbetare, har de ställt upp, och ehuru de må ha uträttat mycket gott, har de endast gjort (109) en tiondel av det, som kunde ha åstadkommits, om de hade blivit ordentlig upplärda från första början. rätt

(109) Många, som överväger att hänge sig åt Guds tjänst, känner inget särskilt behov av instruktion. Men de personerna är i störst behov av själens grundliga utrensning. Det är när de endast känner sig själva och Guds verk dåligt, som de menar sig vara fullt kvalificerade. När de vet mycket mera, då blir de varse sin okunskap och oduglighet. När de rannsakar hjärtat ingående, ser de karaktärens brist på Kristuslikhet och då utbrister de: ”Vem räcker till för detta?” {Andra Korintierbrevet 2:16.} De strävar dagligen i djup ödmjukhet efter en nära koppling till Kristus. Genom att korsfästa jaget, ställer de sig på den stig, där Han kan leda dem. rätt

(109) Det är fara för, att oerfarna medarbetare känner sig - när de söker, att kvalificera sig för arbetet - dugliga till, att bekläda vilken ställning som helst, där olika slags villoläror florerar. Det är omöjligt, utan att riskera den egna själen. Om de drabbas av prövningar och frestelser, skänker Herren kraft till, att övervinna dem; men när någon ställer sig i vägen för frestelsen, händer det ofta, att Satan förstärker den genom sina ombud på så vis, att sinnet förvirras och vederbörande vacklar. Genom samröre med Gud och ingående rannsakan av Skriften är det meningen, att medarbetarna skall befästas grundligt i sanning och praxis, innan de inleder undervisandet av andra. Johannes, den älskade lärjungen, befann sig i landsflykt på den ensliga ön Patmos, för att han måtte skiljas från alla stridigheter, ja, rent av från det arbete han älskade. Härigenom tänkte Herren, att Han skulle kunna komma Johannes riktigt nära och öppna denna världs historias dolda scener för honom. Det var i ödemarken, som Johannes Döparen lärde sig det budskap han skulle frambära, och bereda vägen för Den, som skulle komma. rätt

(109) Men framför allt annat bör det inpräntas i enskilda, som vill bli Guds tjänare, att de måste vara omvända män. Hjärtat måste vara rent. (110) Gudsvördnad är absolut nödvändig för detta och för det kommande livet. Män utan en solid, dygdig karaktär är förvisso ingen prydnad för sanningens sak. De unga, som överväger att arbeta tillsammans med Gud, bör vara rena i hjärtat. På deras läppar, i deras munnar får det icke förekomma svek. Tankarna skall vara rena. Livets och karaktärens helgelse är en sällsynthet, men denna måste medarbetarna äga, annars kan de inte dela oket med Kristus. Kristus säger: ”utan mig kan ni ingenting göra.” {Johannesevangeliet 15:5.} I fall de, som vill arbeta för andras bästa och för sina medmänniskors frälsning, litar på sin egen visdom, kommer de att misslyckas. Om de äger en ödmjuk inställning till sig själva, är de barnsliga nog till, att tro på Gud och vänta sig Hans hjälp: ”förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.” {Ordspråksboken 3:5-6.} Alltså har vi förmånen, att erhålla anvisningar från en klok rådgivare, och den trofaste och uppriktige sökaren efter sanning och kunskap vinner därmed större insikt. rätt

(110) Grunden till, att vi inte har flera män med stor bredd och omfattande kunskap, är deras förtröstan på sin egen, begränsade visdom, och deras vilja, att sätta sin egen stämpel på verket, i stället för Guds prägel. De ber inte särskilt intensivt och upprätthåller inget nära samband mellan Gud och sina själar, så att de kan känna igen Hans röst. Ljusets budbärare kommer dem till hjälp, som förnimmer sin svaghet och sitt behov av Himmelens ledarskap. Guds Ord måste studeras närmare, och föras in i liv och karaktär, samt därmed tillåtas, att lyfta fram rättfärdighetens standar, som Gud har lagt ned i Sin bok. Därmed utvidgas och stärks sinnet. I tillägg förädlas sinnet, genom att det fattar tag om de eviga tingen. Även om världens bebyggare är obekymrade och likgiltiga inför det varnings- och nådbudskap de har fått i Bibeln, bör Guds folk, som ser att änden är nära, vara mera beslutsamma och helgade, samt arbeta mera allvarligt, så att de kan framvisa Hans pris, som har kallat dem ut ur mörkret och in i Sitt fantastiska ljus. rätt

(111) (111) Kunskap är kraft, antingen av godo eller av ondo. Bibelns religion är människans garanti för trygghet. De unga i denna tidsålder ges mycket uppmärksamhet, för att de skall träda in rätt i ett rum, och kunna spela musikinstrument. Men en utbildning förnekas dem, nämligen den, för att lära känna Gud och motsvara Hans krav. Den utbildning, som är varaktig som evigheten, sätts nästan helt åsido som gammaldags och oönskad. Den uppfostran, som tar sikte på karaktärens uppbyggelse, med hänsyn tagen till barnens nuvarande väl, deras nuvarande frid och lycka, och som leder deras fötter in på den väg, som är banad för Herrens förlösta, anses inte vara modern och fördenskull heller inte nödvändig. Om just Dina barn skall få tåga in genom porten till Guds stad som segervinnare, måste de uppfostras till, att vörda Gud och hålla Hans bud i detta liv. Det är dessa, som Jesus förklarar för saliga: ”Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.” {Uppenbarelseboken 22:14, Reformations-Bibeln.} rätt

(111) Saligprisningen tillkännages över dem, som är väl bekanta med Guds uppenbarade vilja i Hans Ord. Bibeln är det stora hjälpmedlet i händerna på dess Författare, som stärker förståndet. Bibeln öppnar sinnets trädgård, för att den himmelske Trädgårdsmästaren skall odla den. Det är för att Guds Ord och krav förbises så grundligt, att få känner någon börda för missionsarbete, att få har blivit riktigt förvandlade, varigenom de satsar alla krafter på mottagande av instruktion från Gud, till att stärkas till högre tjänst för Honom. rätt

(111) På det hela taget görs det litet, för att till våra skolor knyta personer av skilda nationaliteter, som borde gå där, för att utbildas och formas till ett så ädelt arbete, vilket är upphöjt och vittomfattande till sitt inflytande. Gud har sett mellan fingrarna med okunskapens tidevarv. Men nu skiner det ett större ljus. Detta väldiga ljus bringar privilegier, till att förstå Bibelns sanning. Allt medarbetarna behöver göra, är att öppna ögonen för dess insikter. Sanningen måste (112) spridas. Utländska och hemlandsmissioner manar troende med tvättäkta kristna karaktärer till missionsarbete. Missionerna i våra städer där hemma och längre bort kallar på män, som är genomsyrade av Kristi Ande, som vill arbeta så, som Kristus arbetade. - The Review and Herald, den 14. juni, 1887. rätt

nästa kapitel