| Grundsatser för Kristen Utbildning kapitel 14. Från sida 114 | ren sida tillbaka |
(114) De unga måste vara präglade av tanken, att man litar på dem. De har en känsla av heder och vill bli respekterade, och det är deras rätt. I fall eleverna får intrycket, att de inte kan komma och gå, sitta ned eller vara någonstans, inte ens på det egna rummet, utan att bli övervakade och utan att kritiska blickar vilar på dem, för att klandra och rapportera, kommer de att bli modstulna och deras fritid te sig utan glädje. Tanken på ständig övervakning överstiger föräldrarnas vaksamhet och är långt värre; ty förståndiga föräldrar kan ofta med takt uppdaga, vad som rör sig under ytan, och se, hur det rastlösa sinnet fungerar under ungdomstidens omställningar, liksom under starka frestelser, och så sätta sina planer i verket, för att motarbeta det onda. Men ständig övervakning är något onaturligt och frambringar precis det onda, som den söker att avvärja. För att de unga skall kunna utveckla fysisk sundhet och en harmonisk karaktär, krävs det, att de får motion och uppmuntran, och att de omges med en munter och vänlig atmosfär. rätt (114) Guds Ord måste öppnas upp för de unga, men ungdomar bör inte tilldelas det arbetet. De, som hela tiden måste ha ögonen riktade på sig, för att uppföra sig väl, fordrar övervakning i vilken ställning de (115) än måtte ha. Fördenskull är ett sådant upplärningssystem, som ger de unga en sådan karaktärsform, helt skadligt. Sikta i stället på mental disciplin och danandet av sunda moraliska känslor och vanor. rätt (115) Det bör allmänt sett endast förekomma ett fåtal och väl valda studier, och eleverna på våra skolor skall erhålla en utbildning, som skiljer sig från dagens vanliga skolors. De har instruerats i allmänt kristna principer, om de har kloka och gudfruktiga föräldrar. Guds Ord har beaktats i deras hem, och dess lära har utgjort familjens lag. De har lärts upp i evangeliets tuktan och förmaning, och när de kommer till skolan, skall samma utbildning och instruktion fortsätta. Världens grundregler, världens skick och bruk, är icke den instruktion de behöver; utan de skall uppleva, hur lärarna på skolan sörjer för deras själar och visar avgjort intresse för deras andliga välfärd. Härvidlag skall religionen vara den fasta grund, som allt bygger på; ty kärlek till och vördnad för Gud är visdomens första byggstenar. Unga, som avlägsnats från hemmets atmosfär, från föräldrarnas regler och vägledning, möter - i fall de själva får lov till, att välja sina kamrater - en kris i sin erfarenhet, som gagnar varken fromhet eller principfasthet. rätt (115) Var än det upprättas en skola, skall den kännetecknas av personalens varma hjärtan och levande omsorg om våra unga. Det behövs fäder och mödrar med äkta sympati, som kommer med vänliga förmaningar, och ger prov på all tänkbar älskvärdhet i de religiösa övningarna. I fall det förekommer sådana, vars religiösa övningar sprider trötthet och leda, ger dessa de unga intrycket, att religion är något torrt, frånstötande och ovidkommande. Alltså sätter dessa unga inte sin egen standard särskilt högt. Härigenom förstör svaga principer och en låg nivå dem, som, om de bleve ordentligt undervisade, skulle bli en sann välsignelse för saken, församlingen och världen. En brinnande och aktiv (116) fromhet hos läraren är väsentlig. Morgon- och kvällsandakt i kapellet, och mötena på Sabbaten, kan, utan ständig eftertanke och liv från Guds Ande, vara formella, torra och nedstämmande. Sådant tynger de unga och går ut över skolarbetet. Träffarna för inbördes umgänge bör planeras så, att de inte bara blir behagliga, utan direkt tilltalande. rätt (116) Låt dem, som är ägnade att undervisa unga, själva studera i Kristi skola, och lära sig de läxor, de skall vidarebefordra till de unga. Det behövs uppriktig, verkligt hjärtlig helgelse. All inskränkthet bör undvikas. Låt lärarna så långt det är möjligt slappna av och delta med barnen vid deras idrott och lekar, utan att ge intrycket, att de övervakar dem, och utan att gå omkring i uppblåst värdighet, som om de vore uniformerade soldater bevakande dem. Lärarnas närvaro påverkar deras handlande. Lärarnas glada deltagande får elevernas hjärtan att banka i ny hängivenhet. De unga behöver sympati, tillgivenhet och kärlek, annars mister de modet. En anda av ”Jag bryr mig inte om någon och ingen bryr sig om mig” tar dem, i så fall, i besittning, och även om de bekänner sig till, att vara Kristi efterföljare, har de en frestande Djävul hack i häl. Det innebär, att de riskerar att bli modlösa, ljumma och falla bort från Gud. Då ser vissa det som en plikt, att klandra dem, och behandla dem kyligt, som om de vore värre, än de egentligen är, och endast få, om ens någon, ser det som en tydlig plikt, att anstränga sig personligt, för att reformera dem, och avlägsna de skadliga intryck de har fått. rätt (116) Lärarens förpliktelse är betydelsefull och helig, men ingen del av arbetet är mera viktig, än att sköta om de unga med öm och kärleksfull omsorg, så att de förstår, att de har en vän i vederbörande. Väl läraren har vunnit deras tillit, går de att leda, styra och instruera korrekt och enkelt. Våra kristna (117) principers heliga bevekelsegrunder måste bringas in i våra liv. Elevernas frälsning är det högsta intresse, som kan anförtros åt en gudfruktig lärare. Han eller hon är Kristi medarbetare, och lärarens särskilda och beslutsamma ansträngningar bör rädda själar från undergång och vinna dem för Jesus Kristus. Gud kräver detta från läraren personligen. Var och en bör leva fromt, rent och samvetsgrant, för att anstränga sig vid uppfyllandet av varje plikt. Om hjärtat glöder av Guds kärlek, förekommer det en absolut nödvändig, ren hängivenhet; brinnande böner kommer att yttras, och trogna förmaningar kommer att ges. Försummas detta, hotas själarna i lärarens omvårdnad. Hellre använda mindre tid på långa tal, eller på fängslande studier, och ta sig an dessa försummade plikter. rätt (117) Efter alla dessa ansträngningar kan det ändå hända att läraren upptäcker, att vissa i hans omvårdnad utvecklar principlösa egenskaper. Deras vandel är slapp som följd av, i många fall, omoraliska exempel och sina fäders usla uppfostran av dem. Således blir lärare, som gör sitt bästa, för att leda dessa unga in i ett liv i renhet och helgelse - genom tålmodig fostran, hängivet arbete och innerlig bön - besvikna på dem, som de har hoppats så mycket på. Därutöver får de sig till livs föräldrarnas förebråelser, för att de inte orkat med, att stå emot deras eget exempels och okloka instruktioners påverkan. Läraren brukar drabbas av dessa nedslående erfarenheter, efter att ha gjort sin plikt. Men han måste arbeta vidare, och lita på, att Gud ämnar verka tillsammans med honom. Därför skall läraren stå tappert vid sin post, och arbeta i tro. Andra kommer att bli omvända till Gud, och deras påvekan kommer att användas, för att omvända och slutligen frälsa åter andra. Låt predikanten, Sabbatsskolläraren och lärarna i våra skolor förena hjärta, själ och avsikt i arbetet med, att rädda våra unga från undergång. rätt (117) Många har menat: ”Nåväl, det gör inget, om vi inte är så noga med, att bli grundligt utbildade”, och så godtas en lägre standard för kunskap. Och nu, när det behövs passande män, till att fylla olika förtroendeställningar, (118) är de lätträknade; när det önskas kvinnor med välbalanserade sinnen, utan en billig utbildningsform, utan med en utbildning, som rustar dem för varje förtroendeuppdrag, är de inte enkla att finna. Vad, som över huvud taget är värt att göra, skall göras väl. Samtidigt som religionen är det förhärskande elementet vid varje skola, kommer detta faktum inte att leda till billiga och usla litterära färdigheter. Så länge, som en religiös atmosfär präglar en skola, och sprider sitt inflytande, får den alla sant kristna att djupare känna sina behov av grundlig kunskap och att de måste göra bästa möjliga bruk av de förmågor, som Gud har betrott dem med. Samtidigt som de växer till i vår Herre Jesu Kristi nåd och kunskap, kommer de att sucka över en förnimmelse av sina ofullkomligheter, och kommer hela tiden att försöka, att använda sina sinnens krafter på, att bli förståndiga kristna. rätt (118) Herren Jesus vanäras genom simpla idéer och planer från vår sida. Han, som inte förnimmer de bindande kraven hos Guds lag, och inte lyder samtliga dess fordringar, han överträder hela lagen. Han, som endast är tillfreds med, att leva enligt delar av standarden för rättfärdighet, och som inte besegrar alla andliga fiender, uppfyller inte Kristi planer. Han förringar hela planen för sitt eget religiösa liv, och försvagar sin religiösa sida. Inför frestelsens kraft vinner hans karaktärsbrister herraväldet, och så segrar det onda. Vi behöver vara uthålliga och beslutsamma, att uppfylla den högsta möjliga standarden. Invanda levnadsvanor och tankar måste i många fall övervinnas, innan vi kan växa till i vårt religiösa liv. En trofast kristen bär mycken frukt; han är en medarbetare; han lägger sig ej att sova i slöhet, utan iför sig hela rustningen, för att utkämpa Herrens strider. Det viktigaste arbetet är, att anpassa smaken, aptiten, lidelserna, bevekelsegrunderna, önskningarna till den stora moralstandarden för rättfärdigheten. Arbetet måste börja i hjärtat. Detta måste vara rent, helt anpassat till Kristi vilja, för annars kommer en förhärskande lidelse, eller en (119) vana eller brist att bli till en ödeläggande kraft. Gud godtar inget mindre, än hela hjärtat. rätt (119) Gud önskar, att lärarna på våra skolor skall vara verksamma. Om de växer i andligt hänseende, kommer de att inse vikten av vetenskaplig skolning. Fromhet och religiös erfarenhet lägger grunden till sann utbildning. Men låt ingen mena, att religiös iver är det enda kravet, för att bli goda lärare. Samtidigt som deras gudsvördnad ingalunda bör minska, behöver de också grundligt vetande om naturvetenskaperna. Detta gör dem inte bara till goda och praktiska kristna, utan sätter dem också i stånd till, att utbilda de unga. Samtidigt erhåller de himmelsk visdom till, att leda dessa till det levande vattnets källsprång. Den, som strävar efter det högsta målet, för att göra andra gott, är en kristen. När kunskap harmoniskt förenas med en Kristuslik karaktär, förvandlas personen till ett sant ljus i världen. Gud verkar genom mänsklig ansträngning. Alla de, som ihärdigt verkar för sin kallelse och utkorelses säkring, förstår, att ytligt kunnande inte rustar dem för ställningar, där de gör nytta. Utbildning, balanserad med en solid religiös erfarenhet, rustar Guds barn till, att utföra sitt bestämda arbete med stadig hand, fast föresats och med förståndet. Om någon lär sig av Jesus, den störste lärare världen någonsin har känt till, vinner han inte endast en allsidig kristen karaktär, utan också ett sinne upplärt till effektivt arbete. Sinnen, som raskt förstår saker och ting, dyker djupt under ytan. rätt (119) Gud önskar icke, att vi skall vara nöjda med tröga och odisciplinerade sinnelag, slött tänkande, och ett svagt komihåg. Han önskar, att varje lärare skall vare full av effektivitet, inte låta sig nöja med ett visst mått av framgång, utan känna sitt behov av en stadig iver efter, att få kunskap. Våra kroppar och själar tillhör Gud, ty Han har köpt dem. Han har gett oss talenter, och har gjort det möjligt för oss att få flera, så att vi kan hjälpa oss själva och andra framåt på livets väg. (120) Det är varje persons uppgift, att utveckla och stärka de gåvor, som Gud har lånat honom. Dessa skall vi uträtta allvarligt menat och praktiskt arbete med, både i timliga och religiösa sammanhang. Om allt detta erkänns, vilken väldig skillnad skulle vi inte uppleva på våra skolor, i våra församlingar och på våra missioner! Men de flesta är nöjda med sparsam kunskap, några få mål, för att nätt och jämnt klara sig, medan det nödvändiga i, att bli män som Daniel och Mose, inflytelserika män, vars sinnelag har blivit harmoniska genom deras verksamhet till välsignelse för mänskligheten och Guds ära - en sådan erfarenhet har endast ett fåtal fått, och resultatet är, att det endast är få nu, som motsvarar kraven hos tidens stora behov. rätt (120) Gud ignorerar inte män med ringa utbildning, utan om de är förbundna med Kristus, om de har helgats genom sanningen, erhåller de fortlöpande nya insikter, för att utöva all kraft till Guds ära; de får mera kraft, att ära Honom med. Men de, som är villiga, att förbli i en snäv kanal, eftersom Gud nedlåtit Sig till, att godta dem sådana de var, är svårt dåraktiga, och ändå gör hundratals, ja, tusentals på just det viset. Gud har gett dem ett levande maskineri, och detta behöver användas dagligen, för att sinnet ständigt skall kunna nå högre mål. Det är en skam, att många kopplar samman okunskap med ödmjukhet, och att trots alla de kvaliteter Gud har gett för vår utbildning, vill så många stanna kvar på den låga nivå, som de befann sig på, då sanningen nådde dem för första gången. De växer inte mentalt, de är inte bättre ägnade för stora och goda gärningar, än då de hörde sanningen för första gången. rätt (120) Många sanningslärare upphör med, att vara studerande, som alltid gräver efter sanning, som efter dolda rikedomar. Deras sinnen uppnår endast en ynkligt låg standard; men de söker inte, att bli inflytelserika män - inte för självisk äregirighets skull, utan för Kristi skull, så att de kan uppenbara sanningens kraft över förståndet. Det är ingen synd, att gynna sina studiemässiga förmågor, (121) såvida inte det avgudas; men ingen skall kämpa för fåfäng ära, som upphöjer jaget. Om detta är fallet, uteblir den visdom, som kommer från ovan, som först är ren, sedan fridsälskande, lätt att önska sig och slutligen full av kärlek och goda frukter. rätt (121) De missioner, som är upprättade i våra städer, kommer, om de leds klokt av begåvade män, att vara outsläckliga ljus, som strålar mitt i det moraliska mörkret. Det är en väsentlig del av missionen, att Skriften öppnas med hjälp av Bibelläsningar som del av arbetet på dessa missioner; men medarbetarna kan inte sätta igång med detta arbete, om de inte är förberedda på det. Många borde instrueras på skolan om, hur de skall lägga sinne och tankar under viljans kontroll, och hur de bäst använder sina mentala krafter. rätt (121) Som ett folk har vi mycket att lära, innan vi är kvalificerade för, att träda in i det stora förberedelseverket, för att ett folk skall bestå på Herrens dag. Våra Sabbatsskolor, som skall undervisa barnen och de unga, är tämligen ytliga. Ledarna av dessa måste plöja djupare. De måste visa större omtanke och arbeta hårdare med de ting de har att göra med. De behöver vara mera ingående Bibelstudenter, och säkra en djupare religiös erfarenhet, för att förstå, hur Sabbatsskolan skall ledas enligt Herrens order, och hur barnen och de unga skall föras till sin Frälsare. Detta är en av verkets grenar, som är förtvinade på grund av brist på verkningskraftiga och förståndiga män och kvinnor, som känner sitt ansvar inför Gud, att använda sina krafter, inte visa själviskhet, eller fåfänga, utan att göra gott. rätt (121) Hur brett och omfattande är inte påbudet: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’” {Matteusevangeliet 28:19-20.} Vilken ära tilldelas inte människor här! Och ändå håller så många sig alldeles invid kusten! Hur få vill inte lägga ut på djupet, och kasta ut nätet på fiskafänge! Sker detta, och blir (122) människor Guds medarbetare, kallas män till handling vid stadsmissionerna, för att bemöta alla slags människosinnen, bör det banas särskild väg för detta slags arbete. - The Review and Herald, den 21. juni, 1887. rätt (122) För vidare studium |