Grundsatser för Kristen Utbildning kapitel 19. Från sida 149ren sida tillbaka

Utbildning i Hemmet

(149)Moderns arbete är viktigt. Mitt uppe i vardagslivets omsorg om hemmet och prövande plikter, bör hon eftersträva ett arbete, som välsignar och upphöjer hennes hem. Den himmelske Fadern har gett modern ett heligt ansvar för de barn hon har; och det är hennes förmånsrätt att, genom Kristi nåd, forma deras karaktärer efter det gudomliga mönstret, och utöva ett inflytande över deras liv, som drar dem mot Gud och Himmelen. Om mödrar alltid hade erkänt sitt ansvar, och valt det som sitt första mål, sin viktigaste uppgift, att utrusta sina barn för detta livs plikter och för det framtida, eviga livets ära, skulle vi inte se det elände, som råder i så många hem i vårt land. Moderns arbete är sådant, att det kräver en stadig växt i hennes eget liv, för att hon skall kunna leda sina barn till högre och ändå högre mål. Men Satan lägger sina planer, för att säkra sig både föräldrars och barns själar. Mödrar dras bort från hemmets plikter och den ingående upplärningen av sina små, för att kunna tjäna jaget och världen. Fåfänga, mode och mindre viktiga ting får lov till, att fånga uppmärksamheten, och den fysiska och moraliska utbildningen av de dyrbara barnen försummas.rätt

(149) I fall hon gör världens skick och bruk till sin regel, blir modern oduglig för sina ansvarsfulla plikter. I fall världens mode håller henne i träldom, försvagas hennes uthållighet, och görs livet till en tung börda, i stället för en välsignelse. På grund av fysisk svaghet märker hon ej de värdefulla möjligheter hon får, och hennes familj växer upp utan hennes omtanke, hennes böner och hennes ihärdiga undervisning. Om mödrar bara ville överväga de fantastiska förmåner, som Gud ger dem, skulle de inte enkelt lockas bort från sina heliga plikter till världens oväsentligheter.rätt

(150) Moderns arbete börjar med spädbarnet i famnen. Jag har ofta sett de små vrida sig och skrika, om deras viljor korsas på ett eller annat sätt. Det är på tiden, att tillrättavisa denne onde ande. Fienden försöker, att kontrollera våra barns sinnen, men skall vi låta honom forma dem efter sin vilja? Dessa små ser ej, vilken ande de påverkas av, och det är föräldrarnas plikt, att visa omdöme och klokskap å deras vägnar. Deras vanor måste övervakas noga. Onda tendenser skall betvingas, och sinnet måste stimuleras till det riktiga. Barnen måste uppmuntras till, att använda alla krafter till, att styra sig själva.rätt

(150) Regelmässighet måste styra alla barns levnadsvanor. Mödrar begår stora fel, när de låter dem äta mellan måltiderna. Detta förstör magen, och därmed läggs grunden till framtida lidanden. Deras irritation kan bero på osund mat, som ännu inte är smält; men modern tycker sig inte kunna lägga ned tid på tankar på detta, och rättar inte till sin skadliga ledning. Hon kan ej heller stanna upp och stilla deras otåliga bekymmer. Hon ger de små stackarna varsin kakbit eller annan läckerhet, för att lugna dem, men detta gör det bara värre. I sin iver, att uträtta ett stort arbete, verkar en del mödrar med så nervös hast, att de är mera irriterade, än barnen, och genom att skälla ut, eller rent av slå, dem, försöker de, att skrämma de små till lugn.rätt

(150) Mödrar beklagar sig ofta över sina barns ömtåliga hälsa, och rådfrågar läkare, fastän de, om de använde en smula sunt förnuft, skulle se, att svagheten beror på en felaktig kost.rätt

(150) Vår tid kännetecknas av frosseri, och de levnadsvanor de unga uppfostras till, även hos många sjundedags-adventister, trotsar naturens lagar. Jag satt en gång vid ett bord med flera barn under tolv års ålder. Det serverades mycket mat, och så bad en bräcklig (151) och nervös flicka om en blandning av grönsaker inlagda i starkt kryddad ättikslag. En flaska med kinesisk mat, starkt kryddad med senap och doftande av andra kryddor, räcktes åt henne, och hon försåg sig fritt därav. Barnet var känt för sin nervositet och sitt eldfängda humör, och dessa kryddade rätter var den rätta blandningen, för att åstadkomma ett dylikt tillstånd. Det äldsta barnet menade, att han inte kunde äta ett enda mål mat utan kött, och blev starkt missnöjd, ja, även respektlös, om han inte fick detta. Modern hade fogat sig efter hans smak och avsmak, tills hon praktiskt taget slavade under hans humörsvängningar. Pojken hade inte satts i nyttigt arbete, och använde större delen av sin tid åt gagnlös, eller än sämre, läsning. Han klagade ständigt på huvudvärk, och saknade smak för enkel mat.rätt

(151) Föräldrar bör sysselsätta sina barn. Ingen källa ger ifrån sig mera ondska, än sysslolöshet. Fysiskt arbete, som medför sund trötthet i musklerna, skänker aptit på enkel och hälsosam mat, och en ung man, som har ett bra arbete, reser sig inte från bordet och beklagar sig över, att det inte står en aptitretande tallrik med kött och allehanda raffinerade rätter framför honom på bordet.rätt

(151) Jesus, Guds Son, som arbetade med Sina händer som snickare, föregår med gott exempel för alla unga. Må de, som vägrar att ta på sig livets vardagliga plikter, hålla i minnet, att Jesus var underställd Sina föräldrar, och bidrog till familjens utkomst. Det förekom sällan några delikatesser på Josefs och Marias bord, för de ingick i de fattigas och enklas skara.rätt

(151) Föräldrar bör vara ett exempel för sina barn, när det gäller hanteringen av pengar. Det finns sådana, som så fort de får pengar i händerna, använder dem på läcker mat, eller onödigt utsmyckade kläder, och när pengarna sinar, känner de ett behov av det, som de har slösat bort. Om de har en stor inkomst, förbrukar de vartenda öre av den, och i fall den är liten, är den otillräcklig för den lyx de har lagt sig till med; alltså lånar de till denna. De (152) samlar från alla möjliga källor, för att tillfredsställa sina inbillade behov. De blir oärliga och icke trovärdiga, och anteckningarna om dem i Himmelens böcker är av sådan art, att de inte kommer att vilja möta dem på domens dag. Ögonens önskningar måste tillfredsställas, aptitens lustar måste lydas, och de förblir fattiga på grund av sina obetänksamma levnadsvanor, fastän de kunde ha lärt sig, att leva med de medel de har. Slösaktighet är en av de synder, som de unga lätt faller för. De avvisar sparsamma levnadsvanor, för att inte anses vara gnidiga och usla. Vad kommer Jesus, Himmelens Majestät, som har gett dem ett exempel på tålmodig flit och sparsamhet, att säga till dessa?rätt

(152) Här är det inte nödvändigt, att i detalj förklara, hur man skall vara sparsam i allt. De, som överlåter sina hjärtan till Gud, och som tar Hans Ord som sin vägledare, kommer att förstå, hur de skall hantera livets plikter. De kommer att lära sig av Jesus, som är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; och om Kristi saktmod uppammas, kommer de att stänga dörren för otaliga frestelser.rätt

(152) De kommer inte att tänka på aptitens och prålets pockande bemötande, när så många inte kan värja sig mot svält. De pengar, som dagligen läggs ut på onödigheter, med tanken: ”Det är endast ett småmynt”, ”Det är endast en tia”, må te sig futtiga; men läggs dessa småpengar ihop under ett helt år, blir slutsumman närmast otrolig efter ett flertal år.rätt

(152) Herren har funnit det riktigt, att visa mig det onda, som uppstår genom slöseri, så att jag kan förmana föräldrar till, att lära sina barn sträng sparsamhet. Lär dem, att pengar de använder på sådant de inte behöver, avleds från sitt rätta bruk. Den, som är opålitlig i det lilla, är opålitlig i det stora. Om människor är opålitliga med det materiella på jorden, går det inte att betro dem med eviga rikedomar. Postera en vakt vid aptiten; lär Dina barn med exempel, så väl som med föreskrift, att använda en enkel kost. Lär (153) dem, att vara flitiga, inte endast att vara upptagna av sysslor, utan att vara engagerade i nyttigt arbete. Sök, att väcka den moraliska finkänslan. Lär dem, att Gud har krav på dem, också från deras barndoms första år. Säg dem, att det överallt förekommer moraliskt förfall att stå emot, att de behöver komma till Jesus och ge sig själva till Honom, kropp och ande, och att de kommer att finna styrka i Honom, till att motstå alla frestelser. Framhåll för dem, att de inte endast är skapta, för att behaga sig själva, utan för att vara Herrens redskap för ädla syften. Lär dem, att när de frestas till, att ge efter för det egna jaget, när Satan försöker, att utestänga Gud ur deras blickar, att de då skall se på Jesus och be enträget: ”Fräls mig Herre, så att jag inte övervinns.” Änglar kommer då att samla sig omkring dem som svar på deras böner, och leda dem in på säkra stigar.rätt

(153) Kristus bad för Sina lärjungar, att de inte skulle tas bort från världen, utan att de skulle hållas undan från det onda – att de inte skulle ge efter för de frestelser, som de skulle komma att möta överallt. Detta är en bön, som varje far och mor bör sända upp. Men bör de härigenom vädja till Gud för sina barns skull, och så låta barnen göra, som de vill? Skall de skämma bort aptiten, tills den vinner herraväldet, och sedan tro sig kunna tygla barnen? – Nej; barnen bör läras måttfullhet och självbehärskning från vaggan. Största ansvaret för detta arbete åvilar modern. De ömmaste jordiska banden är de mellan modern och hennes barn. Barnen får snabbare intryck från moderns liv och exempel, än från faderns på grund av dessa starkare och ömma, enande band. Moderns ansvar är dock ett tungt ansvar, och hon bör därför hela tiden få hjälp från fadern.rätt

(153) Omåttligt ätande och drickande, omåttligt arbetande, omåttlighet i nästan allting, förekommer överallt. De, som anstränger sig hårt, för att utföra mycket arbete på en given tid, och fortsätter med arbetet, fastän omdömet vädjar om vila, de vinner aldrig något. De (154) lever på lånat kapital. De slösar med den livskraft, som de skulle få användning för senare. Och när den dagen stundar, lider de av brist på denna styrka. Den fysiska styrkan är borta, och de mentala krafterna sviktar. De inser sig ha gjort en förlust, men vet inte, vad för slags. Deras prövande stund är kommen, men deras kroppsliga resurser är uttömda. Var och en, som överträder hälsans lagar, får lida för det någon gång, i större eller mindre grad. Gud har gett oss medfödd styrka, som vi behöver under skilda perioder av våra liv. I fall vi besinningslöst uttömmer denna kraft genom stadig överbelastning, lider vi förr eller senare av denna förlust. Vår nyttighet blir då mindre, därest våra liv inte rent av utsläcks.rätt

(154) Som regel bör dagens arbete inte sträckas ut till kvällen. Om alla dagens timmar används klokt, blir arbete på kvällen ett gissel, och kroppens överbelastade system lider av den börda, som har lagts på det. Jag har blivit visad, att de, som gör så, ofta mister mycket mera, än de vinner, ty deras krafter uttöms, och de arbetar med nervös anspänning. De märker ingen omedelbar skada, men underminerar förvisso kroppen.rätt

(154) Låt föräldrarna tillbringa kvällarna med sina familjer. Glöm dagens arbetes bekymmer och förvecklingar. Mannen och fadern kommer att vinna mycket mera, om han tar till vanan, att inte ödelägga sin familjs lycka, genom att älta och irriteras över sitt arbetes vanskligheter i hemmet. Han kan ha behov av hustruns råd i olika angelägenheter, och de kan få hjälp med sina utmaningar, genom att gemensamt söka Guds visdom; men att hela tiden spänna sig angående arbetslivets angelägenheter, skadar både sinnet och kroppen.rätt

(154) Låt kvällarna tillbringas så lyckligt som möjligt. Låt hemmet vara en plats, där glädje, artighet och kärlek förekommer. Därmed blir hemmet tilltalande för barnen. I fall föräldrarna hela tiden luftar bekymmer, är irriterade och gnäller, (155) kommer barnen att lägga sig till med samma missnöje och stridsvilja. Därmed blir hemmet den mest motbjudande platsen i världen. Då finner barnen större behag hos främlingar, i likgiltigt sällskap, eller på gatan, än i hemmet. Allt detta är undvikbart, om det utövas måttlighet i allting, och tålamod uppammas. Självbehärskning hos alla familjemedlemmar kommer nästan att göra hemmet till ett paradis. Gör Era rum så inbjudande som möjligt. Ge barnen anledning att tycka, att hemmet är den trevligaste platsen på jorden. Påverka dem så, att de inte söker sig till gatans sällskap, eller tänker på syndens tillhåll, utom med avsky. Om hemmalivet är, som det borde vara, kommer de formade vanorna att utgöra ett starkt försvar mot frestelsernas stormar, när de unga lämnar hemmets skydd för världen.rätt

(155) Bygger vi våra hus med tanke på familjens lycka, eller bara för att de skall se flotta ut? Inrättar vi behagliga, soliga rum åt barnen, eller håller vi dem mörka och instängda, samt använder dem som gästrum? Det finns inget ädlare arbete, som vi kan uträtta, ingen större hjälp, som vi kan ge samhället, än att tillhandahålla en ordentlig utbildning år våra barn, och inpränta hos dem, genom föreskrift och exempel, att den viktigaste grundregeln är denna: Livet skall vara rent och styras av uppriktiga syften. Därmed kvalificeras våra barn för, att göra sin del i världen.rätt

(155) Våra konstlade levnadsvanor berövar oss många förmåner och trivsel, därutöver gör de oss oanvändbara i den här världen. Ett liv dikterat av modet, är ett hårt och tanklöst liv. Hur ofta offras det ej tid, pengar och hälsa, tålamodet prövas till sitt yttersta och självbehärskningen går förlorad, bara för att visa upp sig! Om föräldrar ville klänga sig fast vid det enkla, och inte göra ekonomiska utsvävningar, som tillfredsställelser fåfängan, och följa modet; om de ville hålla fast vid ett ädel beroende av det rätta, och inte låta sig rubbas av inflytandet från dem, som vägrar att lyfta upp självförsakelsens kors, fastän de bekänner sig till Kristus, skulle de genom detta exempel ge sig själva en ovärderlig uppfostran. De uppväxande barnen (156) skulle besitta moraliskt värde, och skulle för sin del uppmuntras till, att stå upp modigt för det riktiga, däribland mot modets skiftningar och gängse åskådningar.rätt

(156) Föräldrarnas samtliga handlingar inverkar på deras barns framtid. När det satsas tid och pengar på yttre utsmyckningar och stillandet av en förvanskad aptit, främjar det fåfänga, själviskhet och lusta hos barnen. Mödrar klagar över, att de är så nedtyngda av bördor, att de saknar tid till, att instruera de små tålmodigt, och visa dem förståelse i deras besvikelser och prövningar. Unga hjärtan längtar innerligt efter förståelse och ömhet, och om de inte får detta från sina föräldrar, kommer de att söka sig till andra källor, som kan försätta deras sinnen och moral i fara. Jag har hört mödrar neka sina barn någon oskyldig förnöjelse, av brist på tid och omtanke, medan deras upptagna fingrar och trötta ögon flitigt ägnade sig åt självpyntning med några onödiga smycken, vilket endast leder till fåfänga och slöseri. ”Åt det håll, som kvisten böjs, lutar trädet.” När barnen närmar sig vuxen ålder, bär dessa lärdom frukt i form av stolthet och moralisk värdelöshet. Föräldrarna beklagar barnens brister, men är blinda för faktumet, att de blott inhöstar grödan, som de själva har sått.rätt

(156) Kristna föräldrar, axla Er livsbörda, och tänk uppriktigt på det heliga kall, som vilar på Er. Gör Guds Ord till Ert rättesnöre, i stället för att följa världens moden och skick, ögonens lust, livets stolthet. Era familjers framtida lycka och samhällets välgång beror i mycket på den fysiska och moraliska utbildning, som Era barn får under det första levnadsåret. Om deras smak och vanor är så enkla i allt, som de borda vara, om kläderna är i ordning, utan extra pynt, kommer mödrarna att finna tid till, att göra sina barn lyckliga, och lära dem, att älska lydnad.rätt

(156) Sänd inte Era små för tidigt till skolan. Modern bör vara försiktig med, hur hon betror utformningen av (157) barnens sinnen i andras händer. Föräldrarna bör vara sina barns egentliga lärare fram till åtta- eller tioårsåldern. Klassrummet bör vara den fria luften, ibland blommor och fåglar, och läroböckerna naturens rikedom. Så snart, som deras sinnen fattar det, bör föräldrarna öppna Guds stora naturbok för dem. Ges dessa lärdomar mitt i sådana omgivningar, glöms de inte så snabbt. Det bör göras många ansträngningar, för att bereda hjärtats jordmån åt Såningsmannen, så att den goda säden kan sås. Om hälften så mycken tid och arbete, som nu mer, än förspills på, att följa världens mode, lades ned på, att uppodla barnens sinnen, och forma sunda vanor, skulle det inträffa en markant förändring hos familjerna.rätt

(157) För inte så länge sedan hörde jag en mor säga, att hon älskade ett välkonstruerat hus, men det bristfälliga arrangemanget och det felplacerade träarbetet i ytskiktet irriterade henne. Jag fördömer inte en fin smak i detta hänseende, men då jag lyssnade till henne, beklagade jag, att denna omsorg inte hade kommit till uttryck i hennes tukt av sina barn. Dessa var byggnader, för vars utformning hon bar ansvaret; men deras råa och ohövliga sätt, deras liderliga och själviska naturer samt otyglade viljor var pinsamt tydliga för andra. De uselt byggda karaktärerna, de felplacerade delarna hos den mänskliga naturen, var modern blind för. Arrangerandet av huset var viktigare för henne, än barnens allsidiga karaktärsdrag.rätt

(157) Renhet och ordning är kristna plikter, likväl kan detta gå för långt, och det ena göras väsentligt, medan viktigare ting blir försummade. De, som hoppar över barnens angelägenheter i dessa avseenden, betalar tionde av mynta och kummin, medan de glömmer lagens viktiga ting – Guds rättfärdighet, barmhärtighet och kärlek.rätt

(157) De barn, som blir mest bortskämda, blir viljestarka, passionerade och kärlekslösa. Jag skulle önska, att deras föräldrar insåge, att både deras egen och barnens lycka (158) hänger på en klok och tidig upplärning. Vilka är dessa små, som är betrodda åt vår omsorg? Jo, de är unga medlemmar av Herrens familj. ”Ta denne son, denna dotter”, säger Han, ”uppfostra dem för Mig, och utrusta dem så, att de poleras till likheten med glansen hos ett palats, så att de kan stråla i Herrens salar.” Dyrbara arbete! Ett viktigt arbete! Ändå hör vi mödrar sucka längtansfullt efter ett större arbetsfält, för att uträtta missionsarbete. Om de bara finge resa till Afrika eller Indien, skulle de känna, att de uträttade något. Men att fatta tag i livets små plikter och utföra dem trofast och uthålligt, tycks vara ovidkommande för dem. Varför är det så? Är det inte ofta, för att moderns arbete inte uppskattas riktigt? Hon bär på otaliga bekymmer och bördor, som fadern sällan känner till. Han vänder ofta hem med sina bryderier och affärsförvecklingar, vilka överskuggar familjefriden, och om han inte vinner gehör för sina åsikter hemmavid, ger han ofta uttryck för sina känslor i form av otålighet och kverulans eller klagan. Han kan ståta med, vad han har uträttat i loppet av dagen, men i hans tankar utgör moderns arbete futtigheter, eller åtminstone undervärderar han det. För honom ter sig hennes bekymmer som småpotatis. Hon skall bara laga mat, och se efter barnen, som kan vara många, och hålla hemmet rent. Hon har hela dagen försökt, att hålla hemmets maskineri väl fungerande. Hon har försökt, ehuru trött och förvirrad, att tala vänligt och milt, samt att undervisa barnen och hålla dem på den rätta vägen. Allt detta har inneburit arbete och mycket tålamod från hennes sida. För eget vidkommande stoltserar hon ej. I hennes ögon har hon inte åstadkommit värst mycket. Men så förhåller det sig inte. Även om frukterna av hennes arbete inte är tydliga, vakar Guds änglar över den arbetstyngda modern, noterande hennes dagliga bördor. Hennes namn står aldrig i historieböckerna, ej heller tar hon emot världens ära och bifall, såsom mannen och fadern gör; men hennes namn odödliggörs i Guds bok. Hon gör, vad hon kan, och hennes ställning (159) i Guds ögon är högre, än kungens på hans tron; för hon arbetar med karaktärer, hon formar människosinnen.rätt

(159) Dagens mödrar danar framtidens samhälle. Hur viktigt är det ej, att deras barn uppfostras till, att stå emot de frestelser de möter överallt senare i livet!rätt

(159) Oavsett kall och förvecklingar, bör fadern koppla på samma leende och behagliga tonfall, som han hela dagen har hälsat gäster och främlingar med. Låt hustrun känna, att hon har mannens stora hängivenhet att luta sig emot – att hans armar styrker och håller henne uppe under allt hennes slit och omsorg, så att hans inflytande stöttar hennes. Därmed blir hennes börda hälften så tung. Är barnen inte hans så väl som hennes?rätt

(159) Måtte fadern försöka, att underlätta moderns uppgift. I stället för, att bruka tid på själviska fritidsnöjen, borde han lära känna sina barn – när de leker och arbetar. Låt honom hänvisa dem till de vackra blomstren och de majestätiska träden, i vars blad Guds verk och kärlek går att spåra. Han bör lära dem, att Gud, som har gjort alla dessa ting, älskar det sköna och goda. Kristus pekade ut för Sina lärjungar ängens liljor och himlens fåglar, Han visade, hur Gud sörjer för dem, och betonade, att detta var ett bevis för, att Han vill sörja för människor, som är viktigare, än fåglarna och blommorna. Berätta för barnen, att hur än mycken tid, som slösas på personlig utsmyckning, går vårt utseende aldrig att jämföra i nåd och skönhet med ängens enklaste blomster. Därigenom dras deras tankar från det konstlade till det naturliga. De kan därmed lära sig, att Gud har gett dem dessa sköna ting för glädjes skull, och att Han önskar Sig, att de, i sin tur, skall ge Honom hjärtats fulla hängivenhet.rätt

(159) Föräldrar bör försöka, att väcka ett intresse för fysiologistudier hos sina barn. De unga måste undervisas om sina egna kroppar. Det är endast ett fåtal ibland de (160) unga, som väl känner till livets mysterier. Studiet om det förunderliga hos människoorganismen, förhållandet mellan och det inbördes beroendet hos dess invecklade delar, är något, som de flesta mödrar visar föga intresse. De förstår inte kroppens inflytande på sinnet, och sinnets på kroppen. De ägnar sig åt onödiga småsaker, och säger sig sakna tid till, att hitta den nödvändiga informationen, för att sörja ordentligt för sina barns hälsa. Det är mindre besvärligt, att betro dem åt doktorn. Tusentals barn dör på grund av okunskap om kroppens lagar.rätt

(160) I fall föräldrar själva ville skaffa sig kunskap om detta ämne och insåge betydelsen av, att använda den i praktiken, skulle vi uppleva ett bättre tingens tillstånd. Lär Era barn, att tänka från orsak till verkan. Visa dem, att om de överträder kroppens lagar, måste de betala straffet med lidande. Om Du inte ser förbättring så snabbt, som Du önskar, ge då inte upp, utan instruera dem tålmodigt, och instruera vidare, tills segern är vunnen. Fortsätt med, att undervisa dem om deras kroppar, och hur de skall sköta om dem. Hänsynslöshet mot kroppens hälsa medför hänsynslöshet mot moralen.rätt

(160) Försumma inte, att lära Dina barn, hur sund mat lagas. När de erhåller dessa lärdomar i fysiologi och god matlagning, får Du dem till, att ta de första stegen i några av de nyttigaste utbildningsgrenarna, och inlemmar hos dem grundsatser, som är nyttiga element i en religiös utbildning.rätt

(160) Det är behov av alla de lärdomar, som jag har nämnt i denna artikel. Följs de ordentligt, kommer de att vara som ett bålverk, som skyddar våra barn mot det onda, som översvämmar världen. Vi önskar måttfullhet vid våra matbord. Vi önskar hus, där det Gudagivna solskenet och himlens rena luft är välkomna. Vi önskar en glad och lycklig stämning i våra hem. Vi måste uppamma nyttiga vanor hos våra barn, och måste instruera dem i Guds ting. Det kostar något, att göra allt detta. Det kostar bön och tårar samt tålamod, att ofta upprepa (161) instruktionen. Stundtals kommer vi att känna oss rådvilla; men vi kan ta barnen till Gud i våra böner, och be för, att de skall hållas borta från det onda, och säga: ”Herre, gör nu Ditt arbete; gör våra barns hjärtan mjuka och undergivna”, så skall Han höra oss. Han lyssnar till gråtande och nedtyngda mödrars böner. Då Kristus var på jorden, förde de nedtyngda mödrarna sina barn till Honom; de tänkte, att i fall Han lade sina Händer på dem, skulle de få större mod och uppfostra dem, som de borde. Frälsaren visste, varför mödrarna kom till Honom med sina små, och Han tillrättavisade lärjungarna, som ville hålla dem undan, och sade: ”’Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana.” {Markusevangeliet 10:14.} Jesus älskar de små, och Han vakar, för att se, om föräldrarna utför sitt arbete.rätt

(161) Syndighet finns överallt i överflöd, och om barnen skall bli frälsta, måste fortgående arbete läggas ned på den saken. Kristus sade: ”jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade”. {Johannesevangeliet 17:19.} Han önskade, att Hans lärjungar skulle helgas, och Han gjorde Sig Själv till deras exempel, så att de kunde följa Honom. Tänk, om fäder och mödrar skulle göra detsamma och säga: ”Jag önskar, att mina barn får fasta principer, och jag tänker föregå med gott exempel genom mitt leverne”! Låt modern tänka, att intet offer är för stort, om det görs för hennes hems frälsning. Kom ihåg, att Jesus gav Sitt liv, för att rädda Dig och de Dina från fördärv. Du kommer att ha Hans förståelse och hjälp i detta välsignade arbete, och själv kommer Du att vara en Guds medarbetare.rätt

(161) Var vi än må svikta, låt oss vara grundliga i arbetet för våra barn. Om de lämnar hemmets undervisning rena och segerrika, om de fyller den minsta och lägsta plats i Guds stora plan för världens bästa, kan våra livsverk aldrig bli ett fiasko. – Christian Temperance and Bible Hygiene {Kristen Avhållsamhet och biblisk Renlighet}, sidorna 60-72, 1890.rätt

nästa kapitel