| Grundsatser för Kristen Utbildning kapitel 2. Från sida 47 | ren sida tillbaka |
(47)(47) Mänskosinnet är skapat för den högsta utveckling. Ett liv helgat åt Gud skall inte vara ett liv i ovetande. Många talar emot utbildning, eftersom Jesus valde olärda fiskare, till att förkunna evangeliet. De hävdar, att Han föredrog de olärda. Många lärda och ärade män trodde på Hans lära. Om dessa utan fruktan hade åtlytt sina samvetens överbevisning, skulle de ha följt Honom. Deras förmågor skulle ha godtagits och använts i Kristi tjänst, i fall de hade överlåtit dem till Honom. Men de saknade moralisk kraft, till att stå emot de hotfulla prästerna och misstänksamma rådsherrarna, att bekänna sig till Kristus och sätta sina anseenden på spel, genom att ansluta sig till den ödmjuke galilén. rätt (47) Han, som kände allas hjärtan, förstod detta. Om de, som ägde utbildning och anseende, vägrade, att utföra det verk de var skickade till, tänkte Kristus välja män, som skulle vara lydiga och trofasta, till att göra Hans vilja. Han valde ödmjuka män och knöt dem till Sig, för att Han skulle kunna utbilda dem, till att föra det stora verket på jorden framåt, sedan Han hade lämnat den. rätt (47) Kristus var världens ljus. Han var källan till all kunskap. Han var i stånd till, att utbilda de olärda fiskemännen, till att ta emot det upphöjda värv eller arbete, som Han ville ge dem. De sanningens lärdomar, som skänktes till dessa oansenliga män, blev av mäktig betydelse. De skulle komma att sätta världen i rörelse. Det tycktes vara en enkel sak för Jesus, att knyta dessa enkla personer till Sig; men det var en händelse, som skulle komma att få förbluffande följder. Deras ord och deras arbete skulle komma att bli omvälvande för världen. rätt (47) Kristus föraktade inte utbildning. Den högsta utveckling av sinnet äger Hans fulla bifall, om denna utbildning helgas genom gudsvördnad och kärlek. De ödmjuka män, som Kristus valde ut, underkastades det Himmelska (48) Majestätets förädlande inflytande under de tre år de tillbringade tillsammans. Kristus var den störste lärare, som världen någonsin har känt till. rätt (48) Gud tar emot de unga och deras förmågor och hela deras rikedom av hängivenhet, bara de vill viga sig åt Honom. De kan svinga sig upp till den intellektuella storhetens högsta tinnar; och om de förenar detta med religiösa grundsatser, kan de utföra det verk, som Kristus kom från Himmelen, för att uträtta, och bli Mästarens biträden, när de verkställer detta. rätt (48) Eleverna vid våra skolor äger värdefulla förmåner, i det att de inte bara uppnår kunskap i vetenskaplig riktning, utan också lär sig, hur de skall utveckla och lyda dygder, som ger dem en fast karaktär. De är Guds ansvariga redskap. Talenter som rikedom, samhällelig ställning och förstånd har Gud betrott åt människor, för att dessa storheter skall användas i Hans tjänst på ett förståndigt sätt. Dessa olika förmågor och välsignelser har Han fördelat i förhållande till Sina tjänares krafter och duglighet - var och en har fått sin gärning att fullborda. rätt (48) Givaren förväntar Sig något tillbaka, som motsvarar gåvorna. Den enklaste gåva skall icke föraktas, eller ligga i träda. Den lilla bäcken säger inte, att den ej tänker löpa i sin smala kanal, eftersom den inte är en mäktig å. Grässtråna vägrar inte att växa, för att de inte är träd i skogen. Lampan håller ej inne med sitt ljus, för att den inte är en stjärna. Månen och stjärnorna avstår inte från, att skina, därför att de ej strålar lika klart som solen. Varje enskild person har sitt eget bestämda verksamhetsfält eller profession. De, som gör det bästa av sina Gudagivna tillfällen, återgäldar Givaren genom sina framsteg, vilket innebär en ränta motsvarande det satsade kapitalet. rätt (48) Herren lönar inte den stora mängden arbete. Han betraktar inte arbetets omfattning så mycket som den trofasthet det är gjort med. De goda och trofasta tjänarna belönas. I det, att vi uppammar de krafter Gud har gett oss här, växer vi till i kunskap och uppfattningsförmåga, och blir i stånd till, att sätta värde på evigt liv. De, som har missbrukat sina Gudagivna förmåner i detta liv, och (49) har varit nöjda med sin likgiltighet, och som ägnat sig åt sådant, som saknat värde för dem själva och andra, förstår inte sitt personliga ansvar, tyglar inte sin onda fallenhet och beslutar sig ej för, att uppnå ett renare, högre och mera helgat liv. rätt (49) De unga bör vara elever med inriktning på den kommande världen. Genom uthållighet i införskaffandet av kunskaper, varvid de låter sig styras av vördnad för Gud och kärlek, vinner de ett fastare grepp om det goda i detta liv, och när de använder sina förmåner här och nu, för att säkra finare förmågor, kommer de att ha med sig dessa värdefulla egenskaper i det framtida livet. Därmed har de sökt och uppnått det, som är oförgängligt. Förmågan, att värdesätta det härliga, som ”ögat inte har sett och örat inte har hört” {Första Korintierbrevet 2:9, Svenska Folk-Bibeln 98}, kommer att stå i förhållande till deras tillägnade färdigheter, och utveckla deras förmågor i detta liv. rätt (49) De, som, genom Guds nåd, låter tömma sina hjärtan på fåfänga och skräp, kan i stället förvandla dem till förrådskamrar för kunskap, renhet och sanning. Och därmed når de utöver det världsliga tänkandets snäva gränser, till den Oändliges svindlande höjder. Guds rättfärdighet och barmhärtighet framstår då för den moraliska begreppsuppfattningen. Syndens fruktansvärda natur, och dess följder, blir tydligt skönjbara. Guds karaktär, Hans kärlek, yttrad genom Hans uppgivande av Sin Son som offer för världens synder, och helighetens skönhet, blir då upphöjda ämnen för betraktelse. Detta styrker förståndet, och för människor i nära umgänge med den Oändlige. - The Review and Herald, den 21. juni, 1877. rätt (49) För vidare studium |